Efter en mjukstart i London med (usel) lunch på Gordon och Ducasse så bar det västerut till Bray där höjdpunkten på resan Fat Duck ligger. Fat Duck är Hestons barn och behöver väl inte närmare presentation (det är som att fråga vilken årgång CdM på magnum släpptes för första gången...
). Ytterst svårbokad restaurang men tipset är att försöka med större sällskap (+4) vilket gäller för alla populära restauranger. Vi lyckades inte få ihop det innan de stängde för ombyggnad och gästspelade i Australien, men nu precis vid nyöppnandet 29 september 2015 lyckades matporrsurfandes @Jesper boka bord. Först var tanken lunch på lördagen men över natten så vart alla bord fullbokade så det blev fredag kväll vilket knappast var någon förlust! Eftersom Fat Duck varit stängt för ombyggnad så finns den inte i guiden 2015 men jag dunkar in *** i alla fall i förebyggande syfte.
Varning, förskottsbetalning gäller om 255 £ för menyn gäller, så den som bokar sällskapet behöver ha deg! Sen tillkommer dricka med den fördelen att man glömt att man reda betalt för maten...
Fat Duck är mer än mat och är ett helt koncept, en upplevelse helt enkelt och med minnen som röd tråd. Därför bör en varning för den som tänkt besöka stället ges, fortsätter du läsa så förloras en del av överraskningarna men kan du hålla dig?
Varning, förskottsbetalning gäller om 255 £ för menyn gäller, så den som bokar sällskapet behöver ha deg! Sen tillkommer dricka med den fördelen att man glömt att man reda betalt för maten...
Fat Duck är mer än mat och är ett helt koncept, en upplevelse helt enkelt och med minnen som röd tråd. Därför bör en varning för den som tänkt besöka stället ges, fortsätter du läsa så förloras en del av överraskningarna men kan du hålla dig?
Först ut berättades lite om kommande resa och en karta visades. Ska erkänna att jag kände mig obekväm med konceptet och att det kändes pretentiöst. Men efter hand så lättades det och man kände sig som barn på nytt vilket självfallet var tanken, dvs att väcka nyfikenheten och gamla minnen.
P.g.a. detta får man svara på en del frågor i samband med bokningen och Jesper sa att vårt gemensamma intresse var vin så vi fick frågan om vi nöjde oss med vinlistan eller om vi ville kolla källaren. Gissa om sommelieren blev förvånad när @Orpale och hans flickvän valde vatten till menyn.
De ursäktade sig med att de inte kände för alkohol (på en fredag kväll) även om det naturligtvis var av snålhet. Till deras försvar så är de studenter och hade redan lagt 3 300 för maten plus kommande restauranger... Hursom så var vi bara två vindrickare kvar och då Jesper gick för ett rudimentärt vinpaket för 145 £ så valde jag istället en flaska Vilmart Cellier d´or 2009 och tänkte på @Elvis. Nu räddade jag situationen när jag sa att flaskan var min helt egna vilket kändes riktigt schtek.
Visst passar inte champagne till allt men hellre bra vin och bra mat en dåligt vinpaket...2009 är ett varmt år men just därför bra att dricka ungt då jag har svårt för syrastinna unga toppårgångar. Typisk fatad Vilmart med kraft som kan misstas för PN blint i alla fall av mig men nu var det så klart typiska chardonnaytoner med lätt jästighet.
Starten på resan var den första amusen, en rödbetsmaräng inte helt olikt en jag själv gjort till ett nyår så snacka om minnen.
Därefter en pepparrotskräm med gurka och jordärtstskocka. Ljuvliga rena smaker och härlig sås i vinpaketet var det en gindrink till men Vilmart funkar det med.
Nu var det dags att träffa draken. Man fick välja på fyra smaker; Campari-apelsin, rom-kokos, tequila-lime och gin-lime vad jag kom ihåg. Jag gick på Negronivarianten bitter som jag är. Ingredienserna var blandade i sifon och tillreddes till en maräng vid bordet m.h.a. flytande kväve. Kul grej och här kom drakens rök...
Efter det så var det gryning och dags för teet bestående av vertikalt (!?) skiktad kaninbuljong med dragon där den ena sidan var kall och den andra varm.
Newton gillar inte detta och inte jag heller men häftigt värre!
Till frukost så är det flingor som gäller som alla barn vet så det var bara att välja! Lekfullt värre och det funkade tro mig och gör ni inte det så åk dit och erfar.
Sen var det dags att åka till havet. En snäcka med hörlurar kom in och ljudet var vågor. Detta tillsammans med någon fisk, sjögräs och tapiocasand. Mer hav än så här kan det knappast smaka, tänk tång, strand och ostron på samma gång. Så långt bort från svensk smörstekt fisk man kan komma men gott och häftigt. Att ha Vilmart i glaset skadade inte heller.
På stranden har man så klart glass och här kom en Waldorfsalladsglass och en med lax, advocado och pepparrot in. För engelsmannen säkert mer bekant en för en annan men så klart kul och även gott med glass mitt på dagen (Ja lamporna över bordet följer dygnets skiftningar så nu var det ljust värre).
Efter glass så var det dags att leta krabbor
och döda dem...
Annan kanonrätt bestående av krabba, rom, musslor och deras spad. Ytterligare en topprätt och champagnen försvann allt snabbare...
Senare på dagen gick vi in i skogen och åt en svamp-tryffelrätt med rödbetor och svartvinbär. Helt magisk rätt! Inte helt olik "Woodlands" på Pergola. Mörka murriga jordiga smaker med svamp och tryffel i bakgrunden som ackompanjerade fyrverkeriet hela vägen i mål. Var bara en Bolly eller Dompa Rosé som saknades...
Sen blev det en sköldpaddssoppa som i England vart så dyr att de började göra den på kalvhuvuden istället. (Idag är det hästkött
). En referens till Alice i underlandet som jag missat... så inget mer än en god soppa före middagen på kvällen.
Först en "räkcocktail" på jätteräka, shiitake, sesamfrön, plommonpuré och kristalliserat sjögräs. Formidabel början/fortsättning på middagen och kvalitet av högsta klass. Inte en enda randanmärkning så långt och Vilmart funkar till allt!
Så till kvällen varpå lamporna dimmades och ett ankbröst med blodpudding, lök och apelsincest. Knaperstekt fett som smalt i munnen på denna gudomliga anka, var bara en SQN som fattades.
Till maten tar man så klart en cigarr.
Nu bör det varnas för att denna var till för att ätas och inte tändas som någon i sällskapet trodde efter några glas vin och vetskap om att Hestons mat är experimentell. Även efter att vi förvånat kollar på så framhåller personen att jo det händer nog något... varpå servisen med en sträng blick säger; försöker du sätta eld på stället som är byggt av stockar! Hårdare avhyvling går nog knappast att få när man degat +6k för en middag och stämningen vart lite tryckt efter det.
Serverades även trevligt knapriga ankchips till.
Efter mat så krävs det efterrätt och då finns det väl inget bättre sätt att börja än en dekonstruerad Tjatå de Jakäm. Botrytisvinbär med rockefellerostpulver på. Kommer ärligt inte ihåg den till 100 % men andra säger att den var bra...
Så till något jag kommer ihåg, whiskeyvingummin! En resa runt Skottland med avslutning i Kentucky med pappa Jack. Oban är favoriten i vanliga fall och även här. Först tänkte jag ta JD föra tjäramonstet Laphroaig men självklart var ordningen noga genomtänkt. Gommen behöver svalkas av efter Laphroaigen och det fixade pappa Jack perfekt. För en gammal barräv var detta bästa efterrätten på länge.
Efter cigarr och whiskey så var det läggdags...det var t.o.m. fläckar på kudden som kvinnan i sällskapet anmärkte på men det väckte en del minnen till liv så det kanske var meningen, japp alkohol och sen kväll medför sämre humor...
https://videos.files.wordpress.com/PsdFmkIz/fat-duck-1_dvd.mp4
Nästan natt och tema John Blund och till desserten av malt och apelsin så fick man en sked av luddigt fårskinn som värmde i handen.
I England så krävs det förstås te innan läggdags och drömmarna.
In i drömmen så var det bara att välja godis i godisaffären!
Det man inte orkade fick man ta med sig hem och det var bokstavligen natt nu! En middag eller resa som denna tar sin tid (+4 timmar) men är klart värt det. Häftigaste restaurangupplevelsen utan tvekan. Konceptet kanske skrämmer de renlärige men kommer även väcka barnet till liv. Jag rekommenderar dock att boka ett av de tidigare borden så man inte ser hela resan som övriga gör vilket hände oss. Å andra sidan, om ni läst detta så vet ni ändå historien även om jag inte avslöjat allt...
För mig topp 3 av alla restauranger jag ätit på tillsammans med Osteria Francescana och en senare restaurang på resan. Genomgående övergrym mat rakt igenom och omöjligt att hitta något att anmärka på (förutom vinpriset då...). Då får man även beakta att man har stora förväntningar från början som ibland kan förta känslan men detta hände inte här. Alltså en *** som gör skäl för kriteriet att den är värd en resa. Åk dit och lämna släkten hemma!
P.g.a. detta får man svara på en del frågor i samband med bokningen och Jesper sa att vårt gemensamma intresse var vin så vi fick frågan om vi nöjde oss med vinlistan eller om vi ville kolla källaren. Gissa om sommelieren blev förvånad när @Orpale och hans flickvän valde vatten till menyn.
Starten på resan var den första amusen, en rödbetsmaräng inte helt olikt en jag själv gjort till ett nyår så snacka om minnen.
Därefter en pepparrotskräm med gurka och jordärtstskocka. Ljuvliga rena smaker och härlig sås i vinpaketet var det en gindrink till men Vilmart funkar det med.
Nu var det dags att träffa draken. Man fick välja på fyra smaker; Campari-apelsin, rom-kokos, tequila-lime och gin-lime vad jag kom ihåg. Jag gick på Negronivarianten bitter som jag är. Ingredienserna var blandade i sifon och tillreddes till en maräng vid bordet m.h.a. flytande kväve. Kul grej och här kom drakens rök...
Efter det så var det gryning och dags för teet bestående av vertikalt (!?) skiktad kaninbuljong med dragon där den ena sidan var kall och den andra varm.
Till frukost så är det flingor som gäller som alla barn vet så det var bara att välja! Lekfullt värre och det funkade tro mig och gör ni inte det så åk dit och erfar.
Sen var det dags att åka till havet. En snäcka med hörlurar kom in och ljudet var vågor. Detta tillsammans med någon fisk, sjögräs och tapiocasand. Mer hav än så här kan det knappast smaka, tänk tång, strand och ostron på samma gång. Så långt bort från svensk smörstekt fisk man kan komma men gott och häftigt. Att ha Vilmart i glaset skadade inte heller.
På stranden har man så klart glass och här kom en Waldorfsalladsglass och en med lax, advocado och pepparrot in. För engelsmannen säkert mer bekant en för en annan men så klart kul och även gott med glass mitt på dagen (Ja lamporna över bordet följer dygnets skiftningar så nu var det ljust värre).
Efter glass så var det dags att leta krabbor
och döda dem...
Annan kanonrätt bestående av krabba, rom, musslor och deras spad. Ytterligare en topprätt och champagnen försvann allt snabbare...
Senare på dagen gick vi in i skogen och åt en svamp-tryffelrätt med rödbetor och svartvinbär. Helt magisk rätt! Inte helt olik "Woodlands" på Pergola. Mörka murriga jordiga smaker med svamp och tryffel i bakgrunden som ackompanjerade fyrverkeriet hela vägen i mål. Var bara en Bolly eller Dompa Rosé som saknades...
Sen blev det en sköldpaddssoppa som i England vart så dyr att de började göra den på kalvhuvuden istället. (Idag är det hästkött
Först en "räkcocktail" på jätteräka, shiitake, sesamfrön, plommonpuré och kristalliserat sjögräs. Formidabel början/fortsättning på middagen och kvalitet av högsta klass. Inte en enda randanmärkning så långt och Vilmart funkar till allt!
Så till kvällen varpå lamporna dimmades och ett ankbröst med blodpudding, lök och apelsincest. Knaperstekt fett som smalt i munnen på denna gudomliga anka, var bara en SQN som fattades.
Till maten tar man så klart en cigarr.
Nu bör det varnas för att denna var till för att ätas och inte tändas som någon i sällskapet trodde efter några glas vin och vetskap om att Hestons mat är experimentell. Även efter att vi förvånat kollar på så framhåller personen att jo det händer nog något... varpå servisen med en sträng blick säger; försöker du sätta eld på stället som är byggt av stockar! Hårdare avhyvling går nog knappast att få när man degat +6k för en middag och stämningen vart lite tryckt efter det.
Serverades även trevligt knapriga ankchips till.
Efter mat så krävs det efterrätt och då finns det väl inget bättre sätt att börja än en dekonstruerad Tjatå de Jakäm. Botrytisvinbär med rockefellerostpulver på. Kommer ärligt inte ihåg den till 100 % men andra säger att den var bra...
Så till något jag kommer ihåg, whiskeyvingummin! En resa runt Skottland med avslutning i Kentucky med pappa Jack. Oban är favoriten i vanliga fall och även här. Först tänkte jag ta JD föra tjäramonstet Laphroaig men självklart var ordningen noga genomtänkt. Gommen behöver svalkas av efter Laphroaigen och det fixade pappa Jack perfekt. För en gammal barräv var detta bästa efterrätten på länge.
Efter cigarr och whiskey så var det läggdags...det var t.o.m. fläckar på kudden som kvinnan i sällskapet anmärkte på men det väckte en del minnen till liv så det kanske var meningen, japp alkohol och sen kväll medför sämre humor...
https://videos.files.wordpress.com/PsdFmkIz/fat-duck-1_dvd.mp4
Nästan natt och tema John Blund och till desserten av malt och apelsin så fick man en sked av luddigt fårskinn som värmde i handen.
I England så krävs det förstås te innan läggdags och drömmarna.
In i drömmen så var det bara att välja godis i godisaffären!
Det man inte orkade fick man ta med sig hem och det var bokstavligen natt nu! En middag eller resa som denna tar sin tid (+4 timmar) men är klart värt det. Häftigaste restaurangupplevelsen utan tvekan. Konceptet kanske skrämmer de renlärige men kommer även väcka barnet till liv. Jag rekommenderar dock att boka ett av de tidigare borden så man inte ser hela resan som övriga gör vilket hände oss. Å andra sidan, om ni läst detta så vet ni ändå historien även om jag inte avslöjat allt...
För mig topp 3 av alla restauranger jag ätit på tillsammans med Osteria Francescana och en senare restaurang på resan. Genomgående övergrym mat rakt igenom och omöjligt att hitta något att anmärka på (förutom vinpriset då...). Då får man även beakta att man har stora förväntningar från början som ibland kan förta känslan men detta hände inte här. Alltså en *** som gör skäl för kriteriet att den är värd en resa. Åk dit och lämna släkten hemma!
Last edited:
