Mattias Schyberg
Administratör
Jag har varit himla vinintresserad i ganska många år vid det här laget. I vinvärlden så talas det ofta om begreppet "wandering palate", vilket innebär på ren svenska att ens smakpreferenser tenderar att förändras i takt med vinintresset. Jag är övertygad om att det ligger mycket sanning i begreppet, men känner ändå att jag inte riktigt kan köpa det fullt ut för egen del. Nu är jag visserligen säker på att jag har utvecklat mina preferenser en hel del. Jag är mer kräsen och vill ha mer komplexitet och intensitet för att bli tillfredställd. Det kostar några 100 % mer att bli nöjd helt enkelt, men har mina preferenser ändrats i någon större utsträckning? Nja, visst har det skett förändringar, men mer på så vis att jag har breddat min repertoar. Jag har dock inte övergivit mina ungdomssynder. De är fortfarande kärleksfullt omhändertagna på regelbunden basis även om det till viss del är mycket annat som pockar på uppmärksamhet numera.
Fick min första stora vinupplevelse i 20-årsåldern. Jag var på konferens med jobbet och hade hamnat på den utmärkta, men numera nedlagda, restaurangen Lilla Helfwetet i Halmstad. Fick här för första gången en gyllene sauternes i glaset vilket blev en religiös upplevelse. Att vin kunde vara sött och smaka så komplext, intensivt och häftigt hade jag ingen aning om. Jag blev fullständigt kär på studs! Jag älskar fortfarande sauternes – känner inte att jag har tröttnat ett dugg eller ändrat uppfattning – men har givetvis funnit många andra söta alternativ genom åren som också kan vara magiskt gott. Började här utforska vinvärlden lite mer noggrant och hittade en ny favorit: Rioja! Blev förtrollad av den fylliga och mjuka smaken. Det var ju inte så "surt" som mycket annat billigt rödvin (som trots allt var det man köpte mestadels). Man fick även stöta på charmen med moget vin för första gången. Det händer ju så mycket kul med lagring kunde man redan då konstatera. Från Rioja så hamnade jag snabbt i Bordeaux, men intresset tog aldrig fäste. I den prisklass jag drack så fanns helt enkelt inget av intresse att hitta på bolaget.
Var i Italien och vände men inte heller här blev jag särskilt frälst. Jag stötte på Sydafrika och fick på nytt en uppenbarelse. Mestadels så drack jag bdx-blends och insåg att det var ju så här bdx borde smaka. Inte så konstigt, i den prisklass strax över hundralappen som jag vanligtvis betalade för vin, så levererade verkligen Sydafrika löjligt bra. Mycket skitighet och unikitet dessutom. Jag lärde mig att älska den rökiga stilen. Loire upptäcktes också tidigt under starten av mitt vinintresse. Lättare och slankare än bdx generellt, men vanligtvis med mycket kraft och energi samt med ett uttryck som jag älskar. En bra cabernet franc är bara så himla gott och det lär jag nog alltid tycka.
Parallellt med att utforska cabernet-familjen så fattade jag tidigt tycke för en av mina absoluta favoritdruvor än idag – syrah. redan från början så var det den peppriga stilen som mestadels hittas i norra Rhône, men även Sydafrika och diverse andra ställen, som jag har gillat bäst, men jag gick även igång på den fruktigare stilen från exempelvis Australien. Riesling var det som fick mig att öppna ögonen för vitt vin på allvar. Det var nog tonen av petroleum som fångade in mig samt att det verkligen är en druva med massor av karaktär. Att det dessutom gick att finna viner med olika nivåer av sötma gjorde det till ett givet val så fort man ville ha något vitt i glaset. Riesling är utan tvekan världens bästa druva att göra vitt vin på enligt mig (tätt följt av chenin blanc).
När jag då slutligen tittar tillbaka på min utveckling så inser jag att allt det jag gillade ursprungligen är fortfarande saker jag går igång på idag. Jag har dock upptäckt nya passioner. Pinot noir har blivit en av mina favoritdruvor till exempel. Gillar i stort sett alla tänkbara uttryck av druvan dessutom, men vill vanligtvis gärna ha lite mer stuns än de slankaste varianterna från exempelvis Bourgogne. Inom kategorin rött så har min vinvärld vuxit sig gigantisk, det finns ju mängder av vin och vintyper jag gillar idag. Starkviner, och då framförallt sherry och madeira, rockar fett. Bra bubbel har jag även upptäckt på allvar med åren. Det är fortfarande lite dyrt generellt, men när man väl sitter där med något riktigt bra i glaset så är det svårt att inte känna glädje. Kanske kommer jag dras mer till denna vinstil på sikt, men vitt och bubbel är inte min starkaste passion inom vinvärlden och kommer mest troligt aldrig att bli det heller. Har mina preferenser då förändrats om man ser till hela bilden? Näppeligen, men visst har ett ökat intresse fått mig att bli bredare och mer accepterande. Vin är gott och trevligt nästan oavsett stil så länge det är en kvalitetsprodukt. Det som fick mitt hjärta att bulta för 10-20 år sedan får fortfarande mitt hjärta att slå dubbelslag även idag. Inte alltid exakt samma viner dock – och det är ju så mycket mer varianter jag gillar – men ändå!
Vin är fantastiskt kul!
Fick min första stora vinupplevelse i 20-årsåldern. Jag var på konferens med jobbet och hade hamnat på den utmärkta, men numera nedlagda, restaurangen Lilla Helfwetet i Halmstad. Fick här för första gången en gyllene sauternes i glaset vilket blev en religiös upplevelse. Att vin kunde vara sött och smaka så komplext, intensivt och häftigt hade jag ingen aning om. Jag blev fullständigt kär på studs! Jag älskar fortfarande sauternes – känner inte att jag har tröttnat ett dugg eller ändrat uppfattning – men har givetvis funnit många andra söta alternativ genom åren som också kan vara magiskt gott. Började här utforska vinvärlden lite mer noggrant och hittade en ny favorit: Rioja! Blev förtrollad av den fylliga och mjuka smaken. Det var ju inte så "surt" som mycket annat billigt rödvin (som trots allt var det man köpte mestadels). Man fick även stöta på charmen med moget vin för första gången. Det händer ju så mycket kul med lagring kunde man redan då konstatera. Från Rioja så hamnade jag snabbt i Bordeaux, men intresset tog aldrig fäste. I den prisklass jag drack så fanns helt enkelt inget av intresse att hitta på bolaget.
Var i Italien och vände men inte heller här blev jag särskilt frälst. Jag stötte på Sydafrika och fick på nytt en uppenbarelse. Mestadels så drack jag bdx-blends och insåg att det var ju så här bdx borde smaka. Inte så konstigt, i den prisklass strax över hundralappen som jag vanligtvis betalade för vin, så levererade verkligen Sydafrika löjligt bra. Mycket skitighet och unikitet dessutom. Jag lärde mig att älska den rökiga stilen. Loire upptäcktes också tidigt under starten av mitt vinintresse. Lättare och slankare än bdx generellt, men vanligtvis med mycket kraft och energi samt med ett uttryck som jag älskar. En bra cabernet franc är bara så himla gott och det lär jag nog alltid tycka.
Parallellt med att utforska cabernet-familjen så fattade jag tidigt tycke för en av mina absoluta favoritdruvor än idag – syrah. redan från början så var det den peppriga stilen som mestadels hittas i norra Rhône, men även Sydafrika och diverse andra ställen, som jag har gillat bäst, men jag gick även igång på den fruktigare stilen från exempelvis Australien. Riesling var det som fick mig att öppna ögonen för vitt vin på allvar. Det var nog tonen av petroleum som fångade in mig samt att det verkligen är en druva med massor av karaktär. Att det dessutom gick att finna viner med olika nivåer av sötma gjorde det till ett givet val så fort man ville ha något vitt i glaset. Riesling är utan tvekan världens bästa druva att göra vitt vin på enligt mig (tätt följt av chenin blanc).
När jag då slutligen tittar tillbaka på min utveckling så inser jag att allt det jag gillade ursprungligen är fortfarande saker jag går igång på idag. Jag har dock upptäckt nya passioner. Pinot noir har blivit en av mina favoritdruvor till exempel. Gillar i stort sett alla tänkbara uttryck av druvan dessutom, men vill vanligtvis gärna ha lite mer stuns än de slankaste varianterna från exempelvis Bourgogne. Inom kategorin rött så har min vinvärld vuxit sig gigantisk, det finns ju mängder av vin och vintyper jag gillar idag. Starkviner, och då framförallt sherry och madeira, rockar fett. Bra bubbel har jag även upptäckt på allvar med åren. Det är fortfarande lite dyrt generellt, men när man väl sitter där med något riktigt bra i glaset så är det svårt att inte känna glädje. Kanske kommer jag dras mer till denna vinstil på sikt, men vitt och bubbel är inte min starkaste passion inom vinvärlden och kommer mest troligt aldrig att bli det heller. Har mina preferenser då förändrats om man ser till hela bilden? Näppeligen, men visst har ett ökat intresse fått mig att bli bredare och mer accepterande. Vin är gott och trevligt nästan oavsett stil så länge det är en kvalitetsprodukt. Det som fick mitt hjärta att bulta för 10-20 år sedan får fortfarande mitt hjärta att slå dubbelslag även idag. Inte alltid exakt samma viner dock – och det är ju så mycket mer varianter jag gillar – men ändå!
Vin är fantastiskt kul!