Idag äter vi...(diskussioner, tips och restaurangbesök)

[chambertin]

Ytterligare en hyfsad restaurangkväll på Brasiliansk churrasacaria (steakhouse).
Stället blev Fogo de Chão vilket verkar vara en kedja av liknande ställen i Brasilien och USA.
Kött,kött,kött och åter kött till en vit medelålders man måste väl rendera en livslång plats vid vegoskampålen men jag njöt i alla fall.
Kollegan lät mig välja vin så det blev en 2010 Angelica Zapata Malbec, Catena Zapata.

Inget lättflörtat vin direkt och det hade många faser under kvällen. Började med lite råa och lätt bläckiga toner och ett lätt kärnigt drag. Detta vädras ganska snart bort och plommon dominerar nästa fas i doften ihop med viol, lätt provencalsk kryddighet, bigarråer och lite malo. Denna fas byts också ut och malon försvinner, plommonen dämpas och det blir skrämmande likt en stadig Cahors mot slutet. Kanske inte så mkt på smaken som på doften. Smaken är klart mjukare och medgörligare än jag minns fordom tiders Cahors men det är tillräckligt tanninrikt och syrarikt/stramt för att gå fint med maten den här kvällen. Ngnstans i häraden 88-90p vill jag nog placera det här vinet.

 

[Mattias Schyberg]

Var på besök på det nyöppnade stället Smörgåsbaren igår. Härligt koncept med små anspråkslösa rätter av god råvarokvalitet (av det lilla jag har hunnit bedöma). Vinlistan är allt annat än ok i dagsläget. Glaspriset för Kung fu Girl (ett av de dyrare vita på listan) var över hundralappen och närmare 500 för en flaska. Horribla påslag såklart, vilket jag påtalade och beställde in lite lokal IPA från Hisingen istället - trodde jag - fick istället en mastig stout. Nåväl, servitören upptäckte själv sitt misstag när han såg mig med värsta kaffedrinken och erbjöd att byta ut det, men jag avböjde, det var trots allt ganska trevligt och kul.

Matmässigt så hade de såklart råbiff på menyn som blev ett måste att testa såklart. Enkel och gudomligt välsmakande utan extra knorr. Ostronemulsion, kött, tunna potatisstickor och rostat bröd serverades var för sig så att man själv får kombinera bäst man vill.

Trots halvdan vinlista och lite orutin vid serveringen så känns detta ställe som en frisk fläkt i Göteborg. Ljus och modern lokal dessutom med en stor innegård som nyttjas till servering vid bättre väder. Trevlig och entusiastisk personal. Allt är upplagt för ett nytt favoritställe - om nu inte vinlistan vore så kass!

Citat från hemsidan:

Vad har löjromstoast, bánh mì och en bookmaker gemensamt?

Exakt. Brödet. Grunden, kittet och förutsättningen för så många rätter. Vi älskar brödet och vill hylla det genom att lyfta det med en lite speciell meny. Detta gjorde också att vi beslutade att skapa Smörgåsbaren (den första i Sverige…) på Kyrkogatan 20-22 i Göteborg.

Vi vill utveckla ett nytänkande matkoncept och tillsammans med fantastiska medarbetare skapa en ”matbar” som genomsyras av en passion för mat och dryck i samklang. Fantastisk mat ihop med riktigt bra dryck i en avslappnad men proffsig och kreativ miljö. Konsten att göra det enkla men ändå… oavsett om det är lunch, middag eller nattamat som serveras på vår innergård, matsal eller uteservering.

 

[Vino fino]

...på Cloud Nine, Torsgatan 1, precis bredvid Wingårdhs egendomliga vassa kil, Clarion Sign. Hotellet är snyggt från ett antal vinklar men inte så rolig att titta på från andra sidan Klara Sjö när jag går till jobbet. För den i Väst som gillar stilen kan jag varmt rekommendera ett besök hos AstraZeneca i Mölndal, Wingårdhs riktiga mästerverk. Sannolikt Sveriges vackraste kontorsbyggnad i modernismens form.

Hursomhelst, mat var temat. Cloud Nine är ett fånigt namn på en restaurang och konceptet känns lite spretigt med en asiatisk del separat bakom den franska delen, Matsalen, dit vi gick.
Affärsmiddag med förbokad meny: kantarellsoppa och långkokt lamm. Kantarellsoppan tog lite tid att få ut ur köket men den var värd väntan. Koncentrerad, gräddig, buljongstinn, hårt skummad med lite strössel av ugnskrispiga Västerbottenflarn (tror jag). Gediget. Inget trams. Ingen klåfingrighet i köket. Kocken är uppenbart inte kissnödig.
Lammet var ett bogben med mycket kött, smörigt potatismos, och inlagda grönsaker. Milt och fint, avstämt, sötman och ättikan från grönsakerna lite överflödig så jag hoppade över dem. Bra lammsmak med ett litet eko av nordafrikanska kryddor. Jättebra. Återigen återhållet och inga jobbiga yviga gester.

Vinlistan var överraskande bra. Jag valde en Bourgonge Blanc från Lou Dumont (inte ofta man ser huset i Svedala) som var kanon. En 12:a som redan börjat utvecklas och visade väldigt fin koncentration. Till lammet en Riscal G.R.. Jag fick brottas lite med servitrisen för att få den 04'a som jag såg i bakgrunden. Hon ville ge mig 05'an men jag stod på mig. (2004 är bättre än 2005 i Rioja, tro inte på dem som påstår annat).

Mat (i sin prisklass): 4+
Service: 4

Pris två rätter, 400 någonting, Dumont BB 2012 580kr, Marques de Riscal G.R. 2004 880kr.

 

[kayaker]

Gert Wingårdh är väldigt flygintresserad och gillar former med anknytning till flyg, inklusive hangarer.

 

[Mattias Schyberg]

Återbesök på Le Sommelier igår. Det var något år sedan sist, men det mesta känns igen. Underbart klassiskt och långtifrån enligt rådande trend i matvärlden med rykande rätter och snillrika udda smakkombinationer (inget fel på rådande trend, men variation förnöjer). Här handlar det mesta snarare om rejäl mat med tyngd och härlig smakrikedom.

Vinlistan är gudomligt trevlig för en svensk ko på grönbete i den fria världen. Rimliga påslag och mycket kul att hitta. Det märks att vinlistan byggts upp med stor kärlek till vinvärldens guldkorn. Ingen vinnörd som är i Köpenhamn borde missa denna pärla. Snudd på stjärnklass!

Vi körde deras trerättersmeny, men först ut så blev det lite bubbel. En skumpa från något kooperativ. NV Le Mesnil Blanc du Blanc Brut Grand Cru. Enkelt och friskt bubbel med klassiska champagnemarkörer, men inget att bli upphetsad av, dock gott av adekvat kvalitet (85-87p).

Till förrätt så blev det lite grillad marulk med härligt mustig sås och svamp. Magiskt gott. Såsen skulle jag lätt kunna äta med sked. Till detta lite klassisk vit Rioja, närmare bestämt
2004 R. López de Heredia Rioja Blanco Crianza Viña Gravonia. Det bjöd på härliga oxidationstoner som drar lite åt fino. Skitiga fattoner med lite kräftspad och vanilj. Aningen tunt i munnen men läskande syrligt. Jädrigt gott och perfekt till maten (87-89p).

Till huvudrätt så blev det lite rådjursfilé med foie gras samt en superhärlig rödvinssås med mycket sötma och torkade körsbär. Så jäkla gott och härligt. Mastigt! Till detta tog vi in en flaska 2010 Clos Rougeard (instegsvinet) för det humana priset på 850 danska. Jäklar vad gott. Ren och ärlig Cabernet Franc i nästan ofatad stil med sköna och typiska markörer av blåbärsskog, damm, stall och lite paprika. Intensiv och läskande frukt med elektrisk syra och finkalibriga tanniner (90p). Producentens bättre cuveér har dock imponerat mer såklart, men detta kändes som en perfekt partner till den tunga rätten. Det lättade upp helheten snyggt.

Efterrätten blev tudelad. Hustrun ville ha choklad och valde Le Sommeliers variation på just choklad och jag körde på 80-talsklassikern chokladspäckade päron med vaniljglass och något wienerbrödsliknande. Frun fick (jag blev såklart avundsjuk) lite Rivesaltes (1960 Sainte Barbe Rivesaltes) som hittas i en gömma och buteljerats 2009. Sanslöst intensiv och trevlig upplevelse den lilla slatt jag fick testa med läder, tobak och torkad frukt. Själv fick jag lite sent skördad Moscatell från Málaga med mängder av frisk stenfrukt, lite svamptoner och härlig sötma (2010 MR Mountain Wine Telmo Rodrigues). Bra kombo till rätten utan tvekan, men frugans vin var klart roligare.

Som ni säkert kan förstå så blev det en jolly good time utan tvekan. Kommer garanterat komma tillbaka så fort det blir tillfälle!

 

[Mattias Schyberg]

Restaurang Brasa

Vi hade tänkt att besöka Norda igår, men det sket sig. Det var knökfullt och vi hade glömt att boka. Vi dirigerade således om skeppet och hamnade istället på ett relativt nyöppnat ställe (sedan ett par år) som ligger ett stenkast från hemmets trygga vrå och det blev en riktigt trevlig överraskning.

Stället är brasilianskt och satsar stenhårt på grillat kött och är förmodligen som bäst om man går all in på deras Rodizio (köttbuffé). Rustikt och trevligt utan några som helst överdrivna pretentioner. Vi nöjde oss dock med lite enklare rätter denna gång, men kommer absolut att gå tillbaka och äta kossa tills vi storknar.

Provade deras råbiff som var kul och lite annorlunda med örtkryddor, äggula och champinjoner. Lite rumpstek slank ner också och där märktes det tydligt att kött är deras grej. Underbart gott! Utöver detta så blev det en lite småtrist osträtt med chili och champinjoner som påminner om halloumi ungefär. Gummiaktig och trist konsistens. Vinlistan är kort och baseras helt uteslutande på Portugal och Brasilien. Hutlösa pålägg tyvärr. Vi tog in en enkel brasse. 2011 Casa Valduga Cabernet Franc Premivm Raízes imponerar faktiskt. Medelfylligt, stramt och strukturerat med lite härliga drag av stall, mörkröd frukt, kakao, fat och blåbärsris. Europeiskt ut i fingerspetsarna. Läskande gott. 88p

Servicen var dock riktigt usel tyvärr även om personalen är trevlig. Långa väntetider för det mesta och dålig uppvaktning vid bordet. Totalt sett så ger jag stället en halv tumme upp.

 

[Mattias Schyberg]

Tog en liten avstickare till Barabicu igår efter jobbet. Missade lunchen och var således vrålhungrig. Mat var alltså i fokus även om vinlistan nog bör ses som acceptabel för ett enklare ställe i Sverige. Inte en enda Amarone eller Ripasso åtminstone.

Vi valde dock fel vin denna kväll. Tänkte väl att en chilienare borde passa bra i sammanhanget med i bästa fall lite QPR, men jag vet inte jag, det var tyvärr dötrist. Tog inga noteringar, men det smakade lite mörkfruktigt med lite fat och alkohol typ. Hygglig struktur. Inte sämre än 85p visserligen, men klart sämre om jag helt skall gå efter hur tillfreds jag kände mig. Har bra erfarenhet från andra viner av producenten...

Maten var klart mer tillfredställande!

Riktigt trevlig start med guacamole som man blandar själv vid bordet. Det smakade dessutom lysande och blev en trevlig sysselsättning i väntan på annat.

Gick därefter vidare med lite grillat tunnbröd med stekt svamp, spetskål, pecorino, lökkräm och sötpotatis som var en riktigt smaksensation. Massor av sälta, sköna konsistenser och härlig sötma samt fin chilihetta. Mumma!

Som komplement så tog jag även in lite Beef Tiradito med sotad rå oxfile kryddat med ingefära, morot och koriander samt en hel del annat smått och gott. Kul och intressant mer än gott. Ingen favoriträtt således, men jag gillar ambitionen.

Utan tvekan så ger jag restaurangen en stor fet tumme upp. Enkelt, lättsamt och helt rätt ställe att gå till en helt vanlig vardag. Kommer garanterat gå tillbaka!

 

[Mattias Schyberg]

... på 19 Glas, ambitiös vinsörplarkrog mitt i värsta turistdjungeln. Jag provade 7-rättersmenyn med fullt vinpaket till (699 kr+ 699 kr). Fem av sju var naturviner (det förbjudna N-ordet....) och det sjätte ett svenskt experiment med svartvinbär och tallsav. Det enda "normala" vinet var en ganska konfekterad, skulpterad Pinot Noir vilket kanske stack ut lite mer än det borde just pga av konstrasten mot sällskapet utan svavel.

Maten är ambitiös, omsorgsfullt komponerad, med fokus på lokalt, och mycket användning av gröna blad från svensk ängsmark och en hel del spannmål i olika former.

Rimmad öring fungerade väldigt väl till en mörkrödrosa extremt otypisk "vit" Chenin Blanc. Detta följdes av vit sparris (med vattenkrassen som grasserar som en epidemi på svenska krogar) i ett mjölkigt skum med vad jag tror var grahamsmjöl, det smakade i alla fall som barndomens grahamsgröt, tillsammans med en våldsamt parfymerad Muscatblandning från Sicilien.

Kvällens första besök från djurriket var lågtempat eller möjligen rimmat lammhjärta, gulbeta, och en hel skogdunge full av blad. Här serverades en Pineau d'Aunis från Loire, en ny druva för mig. Mer kött dök upp i form av provocerande grovtärnad råbiff som gränsade till grytbitar som strösslats med tupplever och rostade mandlar, tillsammans med ytterligare en Chenin Blanc som legat under Flor och mer smakade fino än Chenin. Och sen lite mer kött... killing med vårlök och ostcreme, till chilensk Pinot Noir (icke-N).

Nu började vi ana horisonten och fick in fårost från Vallentuna (kan ha varit den bästa svenska ost jag ätit alla kategorier) tillsammans med jordärtskockchips och jämtländsk "Pine Noir" som otroligt nog fungerade till maten. Sist en sötad och gräddförstärkt yoghurt med rabarber kombinerad med en mousserande Gamay. Den påminde rätt mycket om Pret-a-Porter som finns på Bolaget, även om N-vinet var sötare och mer volatilt parfymerat.

Sammanfattning? Ambitiöst, nyskapande, och en eloge för vinlistan. Vissa vinkombinationer var strålande, någon var inte helt rätt. Produktionstakten från köket var lite ojämn men ingen skugga över serveringspersonalen som var i toppklass. Ska vi anta en klassicistisk hållning här så kan man konstatera att symptomen från den svenska kocksjukan (för många ingredienser, för många smaker) ibland lös igenom och det var för många kalla rätter, för lite "lagad" mat. Men det är snobben som talar. För vissa kan detta nog vara en stor matupplevelse. För mig var det intressant och nyskapande snarare än haute cuisine.

Mat (i sin prisklass): 4
Service: 4

Visa bifogad bild 3944Visa bifogad bild 3945 Visa bifogad bild 3946 Visa bifogad bild 3947 Visa bifogad bild 3948 Visa bifogad bild 3949 Visa bifogad bild 3950

Guld värt med en väluppdaterad tråd av detta slag när det vankas besök i storstaden. Funderar på ett besök till helgen. Borde jag satsa på något annat i samma prisklass istället?

Vad säger du och ni andra?

Är ju jäkligt sugen på ett återbesök på Pubologi också måste medges.

 

[thunberg]

Vad säger du och ni andra?

19 glas är bra men om man mer är ute efter maten än drycken så kolla upp om du kan få ett bord på Aloë. Ligger utanför tullarna men är värt taxiresan. Något högre prisbild (som sig bör på detta forum om någon snävar till det med priser) 695:- för 4-rätters.

 

[Teddy Thompson]

Guld värt med en väluppdaterad tråd av detta slag när det vankas besök i storstaden. Funderar på ett besök till helgen. Borde jag satsa på något annat i samma prisklass istället?

Vad säger du och ni andra?

Är ju jäkligt sugen på ett återbesök på Pubologi också måste medges.

Tyvärr kan det vara problem att boka bord med så kort varsel i huvudstan, om jag var du skulle jag hänga på låset på "Mattias Dahlgren Matbaren". Dom har tolv obokningsbara platser i baren och först till kvarn gäller (öppnar sex). Lokalen och maten är fantastiska. Vinlistan är inte gigantisk men du kan beställa från Grand Hotels vinkällare i samma hus om du inte hittar något du går igång på...

 

[Mattias Schyberg]

Guld värt med en väluppdaterad tråd av detta slag när det vankas besök i storstaden. Funderar på ett besök till helgen. Borde jag satsa på något annat i samma prisklass istället?

Vad säger du och ni andra?

Är ju jäkligt sugen på ett återbesök på Pubologi också måste medges.

Efter några negativa besked på exempelvis Pubologi så blev det en bokning på 19 glas. Det blir nog bra hoppas jag.

 

[Vino fino]

Efter några negativa besked på exempelvis Pubologi så blev det en bokning på 19 glas. Det blir nog bra hoppas jag.

19 Glas är bra och vinlistan är mycket bra. Om du bara är förberedd på mycket kalla rätter och rätt mycket smak av skogen och ängarna (inklusive naturvinerna) så kommer du inte bli besviken. Väl prisvärt för arbetet som läggs ned på varje rätt.

Passa på och snacka vin med den jovialiske Peter som möter i baren/entrén. Han spottar inte i glaset själv.

 

[Mattias Schyberg]

Det blev ett besök på 19 glas efter att @Larseman och jag ihop med respektive fruar delat någon pava på Gaston ett stenkast bort.

Vet inte om han som tog emot oss var den jovialiske sommeliern som @Vino fino nämner ovan, men en skön typ var det i alla fall. Kufig på ett bra sätt och belevad och ärrad!

Han övertygade oss om ett enkelt bubbel att starta med och det slank väl ner men mer på samma vis som lite sockerdricka. En "Secco" från Venetien där Washington States egna rockstar Charles Smith varit inblandad. Knappast ett ambitiöst vin och mest massa päronfrukt som vilken Prosecco som helst, men i detta fall var det Chardonnay. Kommer inte köpa igen men kul att prova. 80p

Frun sa att hon var vrålhungrig så hon lurade på även mig sjurättersmenyn vilket blev lite väl mycket på slutet. Hittade en Barolo från 2001 på vinlistan för en rimlig peng men avråddes bestämt att ta detta och blev istället erbjuden en Pinot Noir från Chile som skulle passa avsevärt bättre som ett genomgående vin till menyn. 2013 Casa Lapostolle Pinot Noir Cuvée Alexandre Atalayas Vineyard är absolut ett helt ok vin som passade bra genomgående med få undantag men stilen gillar jag inte alls. Mycket bränt gummi och russinaktig frukt förstörde intrycket en aning. Lite för fruktigt och opersonligt utan finess, kunde lika gärna varit en slank Zinfandel. Nöjer mig med 85p.

Maten var dock oklanderlig och spännande rakt igenom med välbalanserade och enkla rätter med hjärtat på det rätta stället. Nästa gång så kommer jag dock ta kommandot rörande vinvalen för där misslyckades de totalt denna kväll.

Lätt syrade rödbetor med blandat gojs. Supergod, enkel och härlig rätt.

Kvällens höjdpunkt; variation på lök med någon oxmärgsbuljong. Så jäkla gott!

Rotselleri gillar jag verkligen inte, inte ens med hasselnötter och brynt smör. Rätten som sådan var dock en trevlig upplevelse och frugan gillade den skarpt.

Buljong, krispigt kycklingsskinn och kycklinghjärta med blandat grönt. Supergott!

Fräsch torsk med gurka, dill och något sparrisliknande. Elegant rätt med mycket finess. Mumma!

Getost, frusen vassle med honung och krispigt rågbröd. Gott och charmigt med härliga konsistenser och temperaturskillnader.

Kolasås med rosmarin, äpple, rostad havre och getmjölkssorbet. Superhärlig avslutning.

Tumme upp till stället, men lita inte på vinrekommendationerna utan välj själv från deras utmärkta vinlista!

 

[Gurto]

Fräsch torsk med gurka, dill och något sparrisliknande. Elegant rätt med mycket finess. Mumma!

Ser ut som glasört, även kallad sjökorall. Precis som sparris (ursprungligen) en strandväxt

 

[Emanuel]

Var på miniweekend på PM & Vänner i Växjö i helgen och det blev en mycket trevlig och minnesvärd upplevelse.
PM och vänner består av ett snyggt designhotell mitt i stadskärnan som inrymmer ett eget bageri som heter PM Bröd & sovel, en cocktailbar på taket med tillhörande pool, deras matsal samt "framfckan" där det kör en lite mer avslappnad á la carte. På taket finns förutom den stora poolen även en mindre tempererad i anslutning till dusch och bastu där man kan bada varmt året om. Jäkligt snyggt alltihopa.

Strax efter vi anlänt mötte vi upp med en av PM's sommelierer @Patjanga i repan som tog oss ner i källaren som tog oss med på en liten visning i det gamla bankvalvet som numera blivit vinkällare. Lite kul att de behållit de gamla arkivhyllorna på hjul som modifierats för att bära vinflaskor istället för dokument.
Medans jag mest ägnade mig åt mållöst dreglande över alla goda flaskor passade frun på att föreslå att vi skulle välja ut kvällens viner och vi nöjde oss med att ge ett förslag om ungefär vad vi ville spendera på kvällens för att sedan låta proffset sköta resten. Jag klämde väl även in en liten önskan om att det kanske fanns något gott som kunde passa bland alla hyllmeter vällagrad BDX och det gjorde det förstås.

Kvällens middag bestod av nio rätter (menyn bifogad nedan) där de mesta är hämtat från små lokala småländska producenter och upplägget är inspirerat av naturen där man serverar på öländska kalkstenar, snidade trästubbar, askar pyntade med mossa och grenar från skogen och så vidare. Mycket snyggt, inspirerande och framförallt gott.
Till första delen av menyn fick vi in en Francois Raveneau, Chapelot 1er cru 2009 och när så Söderslättsankan sedan klev in på scenen drack vi en Ch Beauséjoir 1995 som började visa sig från sin lite mognare sida även om ungdomens drag fanns där än.
VI hade också nöjet att få träffa kvällens gästspelande sommelier nämligen Paz Levinson från Argentina som skall tävla i årets Sommelier-VM. Vi önskade henne förstås lycka till och lovade att hålla tummarna för att det skulle gå bra!
Med tre välrenommerade Sommelierer på golvet bland de fåtal borden i restaurangen kunde man knappast önska sig en tyngre kompetens på vinfronten och skall jag försöka mig på en jämförelse mot då jag ätit tvåstjärnigt utanför norden så tycker jag att PM håller minst såpass hög kvalitet både på mat och vin och tycker att det är väl värt en omväg till Växjö för att upplevas.
Det kanske skall tilläggas att PM's "systerrestaurang" Postgatan i Kalmar som drivs av folk som gjort sin gröntjänst på PM också håller en liknande hög kvalité om är i miniformat med sina fåtal bord så även Postgatan är värd ett besök om man får chansen.
Här nedan lite bilder.
Jag hör ju till dem som inte gillar att sitta med mobilen uppe och fota när man äter så bilder på maten saknas mestadels tyvärr.

Menyn:

Vinkällaren:

En liten stubbe vid vägens slut full av överraskningar:

Vinerna:

 

[Jimmy Forsman]

I fredags fick jag feeling och blev sugen på att prova den nya mördarburgaren på Tweed: Slaktaren från Yxsmedsgränd.
I vanlig ordning har herrarna Crespi och Einarsson antagligen rökt mynta i köket, men resultatet var fantastiskt; även det precis som vanligt.
Ta en grilled cheese sandwich med frikostigt med dijon. Lägg på ett salladsblad gurkmajonnäs, en köttpuck av himmelskt kött, bacon och ost samt en till grilled cheese sandwich med frikostigt med dijon. Servera med mer gurkmajonnäs och trippelfriterade pommes. De gör 12 stycken per dag som jag förstod det. Magiskt gott. Det är i princip omöjligt att dricka vin till. Man måste ha lite spånk för att spjälka detta så det fick bli Whiskey Sour.
Jag hade glömt både frukost och lunch så när jag satt på djuret och pratade med personalen en liten stund så bad jag om ett glas champagne och "en bit ost" att "nibbla på," vilket Julia tolkade som "ge mig en ostbricka." Perfekt uppvärmning inför burgaren.
Not. Men gott.

 

[Mattias Schyberg]

I fredags fick jag feeling och blev sugen på att prova den nya mördarburgaren på Tweed: Slaktaren från Yxsmedsgränd.
I vanlig ordning har herrarna Crespi och Einarsson antagligen rökt mynta i köket, men resultatet var fantastiskt; även det precis som vanligt.
Ta en grilled cheese sandwich med frikostigt med dijon. Lägg på ett salladsblad gurkmajonnäs, en köttpuck av himmelskt kött, bacon och ost samt en till grilled cheese sandwich med frikostigt med dijon. Servera med mer gurkmajonnäs och trippelfriterade pommes. De gör 12 stycken per dag som jag förstod det. Magiskt gott. Det är i princip omöjligt att dricka vin till. Man måste ha lite spånk för att spjälka detta så det fick bli Whiskey Sour.
Jag hade glömt både frukost och lunch så när jag satt på djuret och pratade med personalen en liten stund så bad jag om ett glas champagne och "en bit ost" att "nibbla på," vilket Julia tolkade som "ge mig en ostbricka." Perfekt uppvärmning inför burgaren.
Not. Men gott.

Fan, Jimmy! Nu fick du mig sugen av att dricka Whisky Sour till hamburgare också.

 

[Jimmy Forsman]

Fan, Jimmy! Nu fick du mig sugen av att dricka Whisky Sour till hamburgare också.

Whiskey sour till burgare och bourbon till steak. Det är sen gammalt.

 

[Mattias Schyberg]

Whiskey sour till burgare och bourbon till steak. Det är sen gammalt.

Säkert lika gammalt som oss. Har märkt att Irish Coffee har fått sig ett uppsving därute också för den delen, men möjligen är jag så sen med trender att det redan har hunnit att bli ute igen.

 

[Keen]

Jag kanske syndade som drack drajja till min, men funkade det också!