Jaha, då har man rivit av Kanada, då. Intryck (a.k.a. "wall of text crits you for over 9000!!!"):
Quebec (delstaten) är ett ganska franskt ställe. Väldigt franskt, som vore Frankrike uppknuffat till svenska breddgrader. Putsa upp vin-/skolfranskan innan du åker dit. De är stolta över sin (1) ost som inte riktigt tar sig upp till moderlandets nivåer och (2) foie gras som finns varenda bistro (Quebecdieten = foie gras minst en gång om dagen). Fick även prova lite vins Quebecoise som jag glömt bort namnen på allihopa. Ehm, det fanns en bra Chardonnay...? Vad gäller restauranger är minnet bättre (jag skippar att recensera Laurie Raphaël som på pappret var bra - dubbla serveringar foie gras
som en rätt!!! - men det förstördes något gröndjävligt av illa tajmad jetlag).
La Tanière i utkanterna av Quebec City är (enligt taxichaffisen) en riktig institution med 30+ år på nacken. Kan förstå det eftersom det var svinbra käk, klassiskt men med en lite lekfull touch ("salt sockervaddswrap med rökt ankbröst", anyone?), kaffe som intogs i en Alice in Wonderland-lounge som sambon blev störtkär i och tyvärr personal som inte var så bra på engelska vilket innebar att servicen - trevlig och korrekt hela tiden - aldrig riktigt nådde några toppnivåer.
Europea i downtown Montreal var nästan, nästan lika bra med maten som Tanière, men lite roligare (dock ingen Alice in Wonderland-lounge påpekades det från sällskapet, men sockervaddsträdet vägde upp) och bättre personal.
Finns många mysiga B&B med gastronomiska ambitioner att bo på till ganska rimliga priser. Speciellt norr om Quebec mot Baie-Saint-Paul (på västra sidan om Saint Lawrence-floden), som är lite som Höga Kusten kombinerat med Österlen - levande landsbygd och kulturpersonligheter (och foie gras).
Ontario ger dig mer nytta av din engelska än franska (än om det är 50-50 runt Ottawa).
I Ottawa kan jag framförallt rekommendera restaurangen
Atelier, ett litet ställe med molekylärgastronomisk inriktning. Bra mat och allmänt
kul. Vill man ha lite mer klassisk finkrog och lite mindre skojigt finns
Beckta (stället som enligt Internet "skapade fine dining-scenen i Ottawa" men kanske inte lämnade några bestående intryck på mig förutom ett "väl godkänt" för maten).
I Niagara bodde vi på B&B i Niagara-on-the-Lake och hyrde cyklar, rekommenderas då vägarna beskriver perfekta linjer och man får sig en liten tillnyktring mellan varje ställe. På de större vinerierna som Inniskillin, Trius/Hillebrand, Reif och Peller var det dock mer bussar och limos (fullsatta med rika och skräniga kineser och rikare och skränigare New England-brats) än hyrcyklar (med pretentiösa européer). Personalen var anpassad därefter och kändes oftare som "följer manus" än "härligt nördiga"... och många verkade galet trötta framåt slutet av dagen när de serverat busslastfolket hela dagen.
Inniskillin och Reif hade dock lite äldre årgångar som gjorde besöket värt sin tid, och Hillebrand gör ställets bästa CabFranc-icewine (och Pellers restaurang var bra!). Det blev allmänt ångestbildande med allt populas, så kanske man borde bokat fler specialgrejer - vi gick icewineturen (vi två+en tystlåten japan) på Inniskillin vilket gav en chans att prata lite mer på djupet med folk som var insatta i produktionen.
Småställena var roligare (även om vinkvaliteten varierade). Typexemplet var Reimer Vineyards som var en skön kontrast till hetsen på Inniskillin och Hillebrand (som det låg mellan). En gummistövelsbärande ekologisk akademikertant som knappt ens försökte sälja och det enda ljudet man hörde var en häst som frustade utanför, what's there not to like?
Kan även konstatera att "alla" odlare i regionen börjat med ny uppbindning av rankorna för högre skördeuttag (enligt Inniskillin, som själva gör det). Något som påverkar kvaliteten framöver, tro?
Vinmässigt, förutom icewine, tyckte jag nog faktiskt att rödvinerna imponerade mer än det vita på Niagarahalvön, i synnerhet Bordeaux-druvor med Cab Franc i spetsen. De flertaliga Chardonnayer och Pinot Gris vi provade fastnade aldrig (Riesling verkar dock funka OK men man får bättre vin för samma pengar i t.ex. Tyskland, så varför bry sig?). Provade även några torra Vidal, vilket fick mig att förstå varför det inte görs mer av den varan.
Vi var även en sväng i det lite svalare Prince Edward County tvärsöver Lake Ontario, som är "the up-and-coming wine region of Ontario", och även om det var kul blev jag inte värst imponerad. De mest intressanta vinerna vi hittade där i krokarna var några Pinot Gris i lätt oxidativ stil, blev några inköp men mer av karaktären "souvenir" än "investering". Drack även en Pinot Noir från Norman Hardie som verkar vara områdets prestigeproducent som var helt OK men något ospännande. Det finns nog potential för området, det mesta var habilt gjort och en hel del grejer angränsade någon slags sval elegans, men siktet är mer inställt på drickvänlighet än storhet. Det är möjligt att den som gör grundlig research kan hitta riktigt bra grejer här; annars är det ett avslappnat alternativ till Niagara om man vill vinturista lite i lugn och ro.
TL;DR, tvangs jag komprimera resan till några få tips i ingen särskild ordning:
- Insup lantluft (och gåslever) runt Baie-Saint-Paul
- Ät på La Tanière i Quebec
- Ät på Europea i Montreal
- Ät på Atelier i Ottawa
- Vinturista på småställen i Niagara (gör snabba fokuserade räder hos de stora) eller Prince Edward County (finns inga stora ställen, så relaxa bara).
Pics or it didn't happen? Tålamod.
