På resans andra och efter den godaste pizzan detta århundradet i solen i Bardolino så var det dags för den av sällskapets matnörd nummer uno haussade restaurangen Osteria Francescana *** (2012). Med på top 5 på The Worlds Best Restaurants lista. När vi anlände längs de smala gränderna var det bara en dörr i väggen a la AG (om de nuförtiden inte har vakter, rep och nymålat trapphus). Dörren var dock låst och när vi plingade på klockan kom en hel pluton av personal och öppnade. Från vestibulen såg man ingenting av restaurangen som bestod av små rum med ett par bord i varje. Gillade skarpt inkognitokonceptet att de som kommer dit vet vad det ligger, andra gör sig icke besvär. Inredningen var sparsmakad med mycket tyger så det kändes inte stelt. Nog om det, till maten!
Köksmästare: Massimo Bottura (som även presenterade de flesta rätterna)
Vi tog den kreativa menyn för 180€
För att öppna upp tog vi även här en Ca del Bosco, fast vi slog på stort och tog prestigen Anna Maria Clementi 2004. I efterhand ångrade jag att vi inte tog Ferraris dito då jag aldrig smakat den och det senare skulle visa sig att det blev fler Anna Maria.
På samma sätt som champagne skönjas skillnaden mot "vanlig" spumante. Betydligt mer komplex åt moccahållet och lite rustikare/murrigare dofter än ung champagne.
Bonusrätten var en fulländad, fantastisk, formidabel och förtrollande rätt baserad på mandel, kaffe, bergamott och kapris. Balansen på smakerna var helt enastående, mandel och kaffe med bergamotten som blev "te"-lik. Dessutom var det olika konsistens, fryst och mjukt blandad så det kändes som de gamla "poppande" godisarna. Denna rätt var resans höjdpunkt ur kreativ synvinkel och jag hade den som 2:a totalt. Dock var inte alla lika övertygade men jag fick stöd av Orpale.
Sen var det pinsamt nog hår i brödet som serverades men han som fick det ville inte besvära, men om man betalar +250€ så kan man väl påpeka det och hoppas på kompensation.
Första rätten var en dekonstrukturerad mussla i en sjögräsrulle och med buljong vid sidan av. Riktigt fin konsistens och buljongen var pricken över i:et som tog fram den rätta skaldjurskänslan. Men med tanke på bonusrätten kom den i bakvattnet.
Andra rätten krävde nytt vin och vi gick på sommelierens rekommendation (frågade inte pris :-\) och det blev en Timorasso Derthona Walter Massa 2009 (timorasso). För andra *** stjärniga i rad struntade sommelieren att smaka av vinet eller låta oss göra det! Vinet i sig var en besvikelse till en början och vi tänkte att det var kyparen som lekte sommelier, men vinet växte med tiden och fungerade bra till maten men inte mer. Maten var torsk med torkad tomat och nu kom Bottura ut för första gången och presenterade maten. Dock var det en besvikelse när fisken visade sig seg/hård och detta var ända rätten som jag inte åt upp på resan. 3 av 5 hade dock perfekt fisk.
Tredje rätten var klassisk pasta kokt i bläckfiskbuljong och med Beluga rom. En perfekt rätt, silkeslen pasta med svag fisksmak och romen som sälta, mmm... vissa hade denna som favorit för mig var den fjärde bästa för kvällen.
Fjärde rätten var också fiskbaserad, denna gången havsabborre med harsås. Ur ett estetiskt och kreativt perspektiv var denna rätt den bästa. Tallriken representerade en strand och länken mellan hav (fisk) och land (hare). Smakmässigt var den inte mer än god, vilket inte räcker långt i dessa sammanhang.
Nytt vin Sauvignon Vulcaia fumé Inama 2009 (sauvignon) trevligt vin även om jag inte är någon sauvignonvän.
Femte rätten var också en dekonstrukturerad rätt. Ett "ostron" som visade sig vara en lammtatar med en syrlig äppelsås och mynta. Wow! Helt enastående en total njutning precis som en orgasm kort och intensiv och en tomhetskänsla efteråt... Detta var också det enda negativa, att det bara var för ett ögonblick. Tredje bästa "rätten" om man kan kalla en 1 sekunds munsbit för det.
Sjätte rätten var en svamp och permesanostblandning, mycket skogssmaker inget speciellt avtryck.
Sjunde rätten var ÄNTLIGEN en kötträtt som jag längtat efter hela resan dessutom får vi tillfälle att dricka rödvin! Sommelieren valde en Barbera della Stoppa 2005 (barbera), kommer inte ihåg mer än att det var gott dessutom börjar de tidigare flaskorna sätta sina spår. :
Köttet var en perfekt duva med lite någon balsamvinäger/sås, strålande dock blev det inget mer kött. :'(
Åttonde rätten var en annan experimentell dekonstruktion, en varm/efterrätt. Ja det låter helknäppt pasta med söt choklad men det fungerade! Ännu ett exempel på Botturas skaparglädje, inget man gör hemma i första taget. Smakmässigt ok men ur ett kreativt och idémässigt perspektiv i klass med fjärde rätten.
Nionde rätten var den första och bästa desserten på hela resan. Ja jag går så långt som att säga bästa rätten alla kategorier (i stark konkurrens med bergamotträtten) på hela resan. Då bör även tilläggas att desserter inte vanligtvis är min kopp av te. Körsbärsmousse och maräng, tror även det kan ha varit hallon men nu är vi på sista flaskan ett dessertvin som heter Verduzzo Marco Sara 2010. Sött kom jag ihåg att det var... : Även i denna rätt precis som bergamotträtten lekte Bottura med olika konsistenser, helt fantastisk. Åker jag hit igen ska jag ta den klassiska menyn men beställa denna som sidorder!
Tionde rätten blev Osterias signum; Oops! Broken fruit pie. En "smashad" citronpaj, personligen tyckte jag den var högst ordinär smakmässigt men övriga lovordade den.
När notan kom in var vi en aningen oroliga över sommelierens val framförallt sedan vi börjat med ett prestigevin. Men han hade valt deras "standard" - viner så vi hade pengar över för att göra stan vilket vi också gjorde ordentligt på Café Concerto. 4 del Bosco till varav två Anna Maria 2003 så när jag frågade när de stängde var svaret till 05 om ni dricker, det är man inte riktigt van vid här hemma! Sen när ägaren fick reda på att vi var svenskar så fick vi 3 flaskor oöppnade Absolut limited flaskor med oss hem, ja detta är helt galet och sant. Vi gick nästan plus på den kvällen!!!
Ni kan även läsa om samma besök på Jespers blogg som jag även har att tacka för bilderna.
Köksmästare: Massimo Bottura (som även presenterade de flesta rätterna)
Vi tog den kreativa menyn för 180€
För att öppna upp tog vi även här en Ca del Bosco, fast vi slog på stort och tog prestigen Anna Maria Clementi 2004. I efterhand ångrade jag att vi inte tog Ferraris dito då jag aldrig smakat den och det senare skulle visa sig att det blev fler Anna Maria.
På samma sätt som champagne skönjas skillnaden mot "vanlig" spumante. Betydligt mer komplex åt moccahållet och lite rustikare/murrigare dofter än ung champagne.
Bonusrätten var en fulländad, fantastisk, formidabel och förtrollande rätt baserad på mandel, kaffe, bergamott och kapris. Balansen på smakerna var helt enastående, mandel och kaffe med bergamotten som blev "te"-lik. Dessutom var det olika konsistens, fryst och mjukt blandad så det kändes som de gamla "poppande" godisarna. Denna rätt var resans höjdpunkt ur kreativ synvinkel och jag hade den som 2:a totalt. Dock var inte alla lika övertygade men jag fick stöd av Orpale.
Sen var det pinsamt nog hår i brödet som serverades men han som fick det ville inte besvära, men om man betalar +250€ så kan man väl påpeka det och hoppas på kompensation.
Första rätten var en dekonstrukturerad mussla i en sjögräsrulle och med buljong vid sidan av. Riktigt fin konsistens och buljongen var pricken över i:et som tog fram den rätta skaldjurskänslan. Men med tanke på bonusrätten kom den i bakvattnet.
Andra rätten krävde nytt vin och vi gick på sommelierens rekommendation (frågade inte pris :-\) och det blev en Timorasso Derthona Walter Massa 2009 (timorasso). För andra *** stjärniga i rad struntade sommelieren att smaka av vinet eller låta oss göra det! Vinet i sig var en besvikelse till en början och vi tänkte att det var kyparen som lekte sommelier, men vinet växte med tiden och fungerade bra till maten men inte mer. Maten var torsk med torkad tomat och nu kom Bottura ut för första gången och presenterade maten. Dock var det en besvikelse när fisken visade sig seg/hård och detta var ända rätten som jag inte åt upp på resan. 3 av 5 hade dock perfekt fisk.
Tredje rätten var klassisk pasta kokt i bläckfiskbuljong och med Beluga rom. En perfekt rätt, silkeslen pasta med svag fisksmak och romen som sälta, mmm... vissa hade denna som favorit för mig var den fjärde bästa för kvällen.
Fjärde rätten var också fiskbaserad, denna gången havsabborre med harsås. Ur ett estetiskt och kreativt perspektiv var denna rätt den bästa. Tallriken representerade en strand och länken mellan hav (fisk) och land (hare). Smakmässigt var den inte mer än god, vilket inte räcker långt i dessa sammanhang.
Nytt vin Sauvignon Vulcaia fumé Inama 2009 (sauvignon) trevligt vin även om jag inte är någon sauvignonvän.
Femte rätten var också en dekonstrukturerad rätt. Ett "ostron" som visade sig vara en lammtatar med en syrlig äppelsås och mynta. Wow! Helt enastående en total njutning precis som en orgasm kort och intensiv och en tomhetskänsla efteråt... Detta var också det enda negativa, att det bara var för ett ögonblick. Tredje bästa "rätten" om man kan kalla en 1 sekunds munsbit för det.
Sjätte rätten var en svamp och permesanostblandning, mycket skogssmaker inget speciellt avtryck.
Sjunde rätten var ÄNTLIGEN en kötträtt som jag längtat efter hela resan dessutom får vi tillfälle att dricka rödvin! Sommelieren valde en Barbera della Stoppa 2005 (barbera), kommer inte ihåg mer än att det var gott dessutom börjar de tidigare flaskorna sätta sina spår. :
Köttet var en perfekt duva med lite någon balsamvinäger/sås, strålande dock blev det inget mer kött. :'(
Åttonde rätten var en annan experimentell dekonstruktion, en varm/efterrätt. Ja det låter helknäppt pasta med söt choklad men det fungerade! Ännu ett exempel på Botturas skaparglädje, inget man gör hemma i första taget. Smakmässigt ok men ur ett kreativt och idémässigt perspektiv i klass med fjärde rätten.
Nionde rätten var den första och bästa desserten på hela resan. Ja jag går så långt som att säga bästa rätten alla kategorier (i stark konkurrens med bergamotträtten) på hela resan. Då bör även tilläggas att desserter inte vanligtvis är min kopp av te. Körsbärsmousse och maräng, tror även det kan ha varit hallon men nu är vi på sista flaskan ett dessertvin som heter Verduzzo Marco Sara 2010. Sött kom jag ihåg att det var... :
Även i denna rätt precis som bergamotträtten lekte Bottura med olika konsistenser, helt fantastisk. Åker jag hit igen ska jag ta den klassiska menyn men beställa denna som sidorder!
Tionde rätten blev Osterias signum; Oops! Broken fruit pie. En "smashad" citronpaj, personligen tyckte jag den var högst ordinär smakmässigt men övriga lovordade den.
När notan kom in var vi en aningen oroliga över sommelierens val framförallt sedan vi börjat med ett prestigevin. Men han hade valt deras "standard" - viner så vi hade pengar över för att göra stan vilket vi också gjorde ordentligt på Café Concerto. 4 del Bosco till varav två Anna Maria 2003 så när jag frågade när de stängde var svaret till 05 om ni dricker, det är man inte riktigt van vid här hemma! Sen när ägaren fick reda på att vi var svenskar så fick vi 3 flaskor oöppnade Absolut limited flaskor med oss hem, ja detta är helt galet och sant. Vi gick nästan plus på den kvällen!!!
Ni kan även läsa om samma besök på Jespers blogg som jag även har att tacka för bilderna.
