Antingen tror man på vad de respektive husens marknadsförare säger, att de har egna vingårdar, vilket ju också alla "vineyard markers" tyder på.
Eller så lägger man märke till en del intressanta indicier:
- 2009 skapades dotterbolaget Moët Hennesy Champagne Services (MHCS), där förvaltningen av alla LVMH-ägda vingårdar i Champagne ligger, och som hanterar koncernens samtliga druvinköp. De gemensamma ägaren tillåter knappast det största huset i Champagne - Moët & Chandon - att priskonkurrera med det näst största - Veuve Clicquot - om druvinköpen. Varför driva upp druvpriserna ytterligare och minska vinsten?
- Krug är mycket noga med att påpeka att just
de hanterar druvinköp/druvurval själv (de köper fler och mindre batcher som är mycket noggrannare valda än övriga hus), även om MHCS tydligen hanterar fakturorna även för de druvorna.
- Många blir förvånade över att höra att Moët & Chandon bara använder bara
la cuvée, förstapressningen, till deras standardbubbel Brut Impérial. Då blir det väldigt mycket
la taille/andrapressning över, och enda rimliga förklaringen är att denna druvmust dumpas i flaskor som det står Mercier på, eftersom detta LVMH-hus säljer billig skumpa med en smak som indikerar mycket andrapressning.
- Merciers årgångschampagne tycks ha försvunnit ur deras sortiment (åtminstone när jag senast kollade), vilket tyder på att Mercier numera inte ges någon access alls till bra druvor. Jag har väldigt svårt att tro att någon hus som rår över sina egna druvor skulle göra ett sådant val.
- Produktionsvolymerna av Dom Pérignon tycks ha successivt ökat rätt rejält och ha en tydlig prioritet bland koncernens bubbel (förutom att Krug verkar få sköta sig själva). Förr i tiden (t.ex. årgång 1990) stod det i den bifogade foldern från vilka byar (och bitvis även vingårdar) druvorna kom. Inte nu längre.
- La Grande Dame 2002 producerades aldrig, och även om Veuve Clicquot 2002 var riktigt bra (och lär ha fått en del av de frigjorda druvorna) så fanns 2004 att köpa betydligt längre trots att La Grande Dame 2004 producerades. Visst, det kan ha blivit reservvin av dem, men det rådde ju ingen brist på den ypperliga Dom Pérignon 2002.
Så jag tycker att mycket tyder på att LVMH styr druvtillgången - eller åtminstone en del av druvtillgången - till de champagner/varumärken där de kan göra de fetaste vinsterna. Någon anledning för dem att berätta det i sin marknadsföring (som bygger på lyx, prestige o.s.v.) finns det väl däremot inte.