Mattias Schyberg
Administratör
Alla som på något vis lärt sig hur man dricker och analyserar vin har lärt sig att analysen sker i följande tre steg: Utseende, arom och sist smak.
Fullständigt logiskt ur många perspektiv. Visuell kontroll är viktigt både för att kunna hitta synbara defekter, men även som hjälp vid blindprovningar för att underlätta vid gissning på druva, region, ålder och vinstil.
Synintrycket kan även få oss att njuta mer av vinet på samma vis som vi uppskattar en fint presenterad måltid.
Det finns dock ett "stort problem" med att låta sig påverkas av synintryck, speciellt innan man luktat och smakat på ett vin och i synnerhet vid blindprovning. Vårt arom- och smaksinne påverkas nämligen oerhört starkt av visuella intryck. Synen är till och med det dominerande sinnet.
Alla har säkert hört talas om blindprovningar som gjorts där samma vita vin har använts i två olika glas men där det ena färgats rött för att visuellt efterlikna ett rödvin? Om inte så kan jag bara nämna att analysen av smak och arom tenderar att bli anmärkningsvärt olika. Ett rödfärgat vin upplevs vanligtvis mer rödbärigt oavsett om det finns sådana drag i vinet eller inte. Rött förstärker upplevelsen av sötma och grönt upplevelsen av surt.
Kan tillägga att jag och en kollega testat teorin själva på vår arbetsplats där vi arbetar med en sensorisk panel. Vana provare med andra ord.
Vi tog helt enkelt vanlig sockerdricka (generisk och fruktig smak med drag av citrus) och färgade hälften gult och hälften rött med karamellfärg. Gav tio personer den gula drickan och resterande tio den röda. Allt serverades blint och det enda som efterfrågades var en beskrivning av arom och smak.
Resultatet var skrämmande träffsäkert. Den röda sockerdrickan beskrevs som söt, röda bär, tuttifrutti, jordgubb och liknande medan gul sockerdricka beskrevs med ord som citrus, apelsin och aprikos.
Så vad säger ni, borde man inte förespråka att vänta med synintrycket och ta det sist istället, i alla fall om man bedömer ett vin blint?
Om inte, vilka argument talar för att det skall göras först, annat än de argument jag själv berör i inledningen?
Själv så gillar jag att testa vin i svarta glas just för att kunna fokusera på arom och smak utan att hjärnan spelar mig en massa spratt. Inte lika gott, dock.
Fullständigt logiskt ur många perspektiv. Visuell kontroll är viktigt både för att kunna hitta synbara defekter, men även som hjälp vid blindprovningar för att underlätta vid gissning på druva, region, ålder och vinstil.
Synintrycket kan även få oss att njuta mer av vinet på samma vis som vi uppskattar en fint presenterad måltid.
Det finns dock ett "stort problem" med att låta sig påverkas av synintryck, speciellt innan man luktat och smakat på ett vin och i synnerhet vid blindprovning. Vårt arom- och smaksinne påverkas nämligen oerhört starkt av visuella intryck. Synen är till och med det dominerande sinnet.
Alla har säkert hört talas om blindprovningar som gjorts där samma vita vin har använts i två olika glas men där det ena färgats rött för att visuellt efterlikna ett rödvin? Om inte så kan jag bara nämna att analysen av smak och arom tenderar att bli anmärkningsvärt olika. Ett rödfärgat vin upplevs vanligtvis mer rödbärigt oavsett om det finns sådana drag i vinet eller inte. Rött förstärker upplevelsen av sötma och grönt upplevelsen av surt.
Kan tillägga att jag och en kollega testat teorin själva på vår arbetsplats där vi arbetar med en sensorisk panel. Vana provare med andra ord.
Vi tog helt enkelt vanlig sockerdricka (generisk och fruktig smak med drag av citrus) och färgade hälften gult och hälften rött med karamellfärg. Gav tio personer den gula drickan och resterande tio den röda. Allt serverades blint och det enda som efterfrågades var en beskrivning av arom och smak.
Resultatet var skrämmande träffsäkert. Den röda sockerdrickan beskrevs som söt, röda bär, tuttifrutti, jordgubb och liknande medan gul sockerdricka beskrevs med ord som citrus, apelsin och aprikos.
Så vad säger ni, borde man inte förespråka att vänta med synintrycket och ta det sist istället, i alla fall om man bedömer ett vin blint?
Om inte, vilka argument talar för att det skall göras först, annat än de argument jag själv berör i inledningen?
Själv så gillar jag att testa vin i svarta glas just för att kunna fokusera på arom och smak utan att hjärnan spelar mig en massa spratt. Inte lika gott, dock.
