Sökresultat

Tack för tipset! Jag beställde en låda. Jag är inte orolig för årgången, när den lanserade var det hausse; det låter mest som de vanliga medelålders-krämporna. Kooperativet har vetat hur man gör bra vin i decennier.

Ett slott saligen insomnat och sörjt av de, trots allt inte fåtaliga, som gillar sin St.-Émilion utan drag av blåbärsmilkshake :(

Ny firma för mig. Bas i Maranges – som av någon märklig anledning, åtminstone i mitt sinne, inte känns som Cote de Beaune (Santenay sista anhalt), utan något bonnigare – och därifrån är också flaskan. Domaine Chevrot, Maranges 1er cru ”Les Clos Roussots”, 2019. Förutom att vinmakaren är en...

Ja, är det en habil firma det här? Jag har aldrig testat något, trots att jag sett dem lite här och var. En imponerande portfölj har de onekligen.

Definitivt. Vissa, som Guillon och Arlaud är åt det lyxigare, mjuka, medhårs-hållet; mer sammet än silke. Andra, som JM Bouley, eller JM Vincent, är minst lika, eller förmodligen mer koncentrerade än de förra; men utan samma polerade krockkudde. Billard-Gonnet eller Dubreuil-Fontaine känns som...

En sund strategi. Men det kan vara värt att påpeka att prishysterin inte alltid slagit över hela uppställningar. Det gäller även hos mycket besjungna producenter. Gubben Dujac brukade tydligen klaga över att alla bara var ute efter hans by-MStD, medan CdlR, CSD osv. gick trögt att sälja. Nu är...

Jodå, jag har erfarenhet. Förutom ovanstående, hans Bèze anno 11' (årgången är ju svag, så jag vet inte vilka slutsatser man kan dra riktigt, inget pangvin direkt. 1 flaska kvar, vi får väl se om den blommar ut) och lieu-dit'en "aux etoiles" 10' (rejält bra, som mycket annat ifrån årgången. Ren...

Jag vet faktiskt inte hur noga de är i praktiken, eller vilka kontrollinstanser som övervakar det. Lagstiftningen bör ju vara den samma som för piemontesarna, och den säger väl +-0,5%, fast det kan rundas av till närmsta halvprocent (om jag minns rätt). Det här är ju ett nytt problem för...

Det här finns det nog ingen väg omkring, annat än att undersöka det producentvis, tyvärr. Rougets Echezeaux klockade in på över 16 pinnar tydligen! Och som jämförelse, inget vin i Arnoux-Lachauxs källare var över 13%. Vidare är jag osäker på om enbart skördedatum är en bra markör för rimlig...

Världsklass! Och huvudet på spiken, om en av bieffekterna av vad överdriven hänsyn kan leda till. Det uppstår en slags omöjligt förkonstlad hovetikett, där en fråga i stil med "kan du skicka saltet, tack", tar en kvart av krumbukter att få ur sig.

Det blir bara kongruent om man ser det som en omöjlighet att vistas tillsammans med människor som har en avvikande åsikt än den egna. Det är en ståndpunkt som verkar vara på frammarsch på flera områden (nu har turen tydligen kommit till vinforum). Paradexemplet är väl anglosaxiska universitet...

Det är nog lika bra att förtydliga... mannen i tornet är Michel de Montaigne (som återfinns i Daniel As läshög).

"Att kräset och noggrant välja sina viner ska man undvika. Grundar du njutningen på att dricka gott tvingar du på dig pinan att dricka dåligt. Man bör ha en slappare och friare smak. Ska man vara en god drinkare så får man inte ha så fin gom. Tyskarna dricker nästan alla viner med lika stort...

2016 är ju rätt rejält strukturerad, så den kan säkert bli lång. Inte 2005-lång förhoppningsvis, men risken med "jag låter dem ligga några år till " är att man ger sig på dem, mitt i vad Bill Nanson kallar "window of disappointment". Lite beroende av årgången, så brukar den infinna sig omkring...

2016 smakar utmärkt nu. Den unga årgång jag tycker fungerar allra bäst, de är markant mer tillgängliga än de var för två år sedan. Jag gissar dock på att den här fasen blir kortvarig. Så ska du låta dem "ligga till sig", låt dem göra så länge, annars är det bättre att korka upp i närtid.

Jodå, det har jag. 2014 är riskfyllt, men fungerar ändå rätt ok. Årgången är ju sval (den senaste med den stilen), och föga publikfriande. Den bjuder mest på "uppfriskande fjällbäck"-associationer mer än något annat, så det krävs att man gillar sånt, annars gör man bäst i glömma bort dem ett tag...

Christophe Perrot-Minot måste ha en av de mest megalomana personligheterna i hela bourgogne.

Det är första gången på länge som ett websläpp intresserar mig. För mig utan brasklapp, speciellt avseende CdlR.

Kom igen, bort med tummen; du har mitt stöd! Det gäller bara att undertrycka den där känslan, av att man rör sig emot rättshaveristiska marker, såpass länge att man hinner få iväg mejlet.

Neal Martin? Har den kommit i nytryck?! Ursäkta OT.