I helgen anordnades en stor horisontalprovning med en av tidernas bästa årgångar någonsin. Alltså 1988 med följande lineup;
Sjuka var tyvärr Dompa, Cristal och Comtes...
Till detta en 6-rätters meny tillagad av Måns Backlund som är troligen är mest känd för att ha startat upp Upper House i Göteborg.
Först ut var två Moët NV från 80-talet som apertif till snittarna. Inget tryck i någon av flaskorna och korken fick dras ut. Övermogna och mer kul än gott, däremot blev den rena kaffebomben efter någon timmas luft men inte mycket av champagne och knappast bra till snittar.
Men fokus var inte att matcha mat och vin denna kväll som blir närmast omöjligt för gamla årgångar i mängd.
Första flighten med 88or var Moët, Taittinger och Pol Roger. Till detta pilgrimsmusslor med musselbuljong, söta ärtor och dragon. Pilgrimsmusslor är alltid trevligt och det var fina rena smaker, dock saknades lite sälta eller något annat men Måns förklarade att han inte gillar salt utan vill att sötman i råvarorna ska framträda.
Taittingern var den tröttaste flaskan och doftade kofta och ingen frukt kvar. Moëten hade klarat sig något bättre men led av samma problem. Överraskningen var Pollen som var betydligt piggare och hade både mer frukt och syra. Melon och lite citrus med pigg syra och trevlig läskande smak av piggelin.
Andra flighten var De Saint-Gall Vintage, Paul Bara Comtesse Marie de France och Veuve Rare Vintage. Till detta vitsparris med Kalix sikrom, dill och en gudomlig hollandaise på syrad getmjölk. Kvällens bästa rätt för mig och riktig stjärnklass.
Saint-Gallen var på pappret den svagaste flaskan och hade väl inget att göra här tänkte jag mig. Men istället blev det kvällens överraskning med råge, blommig på doften och med lite skaldjur. Eftersmaken var syrlig och med fin citrus i klassisk bdb anda. Paul Baran var istället raka motsatsen och en riktig mogen historia med fullt av apelsinmarmelad och lite bitter cest. Grym komplex näsa men smaken tilltalade inte alla och det var inte mycket mousse kvar kan tilläggas. Men ändå kvällens bästa så långt för mig på nosen. Den sista flighten var den gamla trotjänaren Rare Vintage som alla köpte alldeles för lite av... De två senaste gångerna har den dock ändrat skepnad mot vad jag mindes den som i början, dvs en nöt och honungsbomb. Nu var det mer kola och kokos!? Med lite salt sten i smaken. God men trea i heatet för mig.
Tredje flighten var William Deutz, Henriot CdE och L-P Grand Siécle. Maten var grillad kräftstjärt, ramslök och en emulsion på skalet. Återigen osaltat men med salt bredvid. Visst får man fram sötman i kräftorna bättre utan salt men i min gom blir det ändå lite platt utan, så lite salt fick det bli på den ena i alla fall. Mycket god rätt i sin enkelhet när det gäller antal ingredienser. Deutzen hade en oangenäm unken svettlukt i början som dock släppte och ersattes av jordgubbar! Fin balans men tappade fokus så fort jag doftade på Henriot. Pang i näsan, ja knallpulver smäller. Men även ett lager av smör och popcorn, många lager och komplex. På smaken även lite hallon. Denna var gruppens vinnare för kvällen. Grand Siéclen var mer feminin än de flesta flaskorna och hade mycket tropisk frukt med persika och lyche på näsan och lite melon i smaken. En elegant skumpa som ändå blev bortsopad av Henriot.
Fjärde flighten var menad att vara en bdb-batalj men vi fick inte tag på Saint-Vincent så det fick bli Dom Ruinart, Salon och Belle Epoque som svarta fåret. Maten var en smörpocherad piggvar med grön sparris och blåmusslor samt gräddbaserad ostronsås. Såsen var sagolik men svårt att misslyckas med smör och grädde.
Piggvaren var väl lite överkokt i mitt tycke eller så är jag ovan vid fisken. Först i glaset var en Dom Ruinart som jag genast lyckade byta bort mot Salon varpå jag senare upptäckte att jag var utan anteckningar, men vad gjorde det när jag fick dubbelt upp av en av mina topp 10 skumpor någonsin. Mera mörka toner en förra flaskan, mörk choklad istället för nougat och lite mogen XO konjak i bakgrunden istället för honung. Denna flaskan var betydligt mer mogen och några tyckte t.o.m. för mycket. Även i detta heatet så tappade jag fokus efter andra vinet då det dominerade fullständigt men Bellen på slutet var kvällens andra överraskning tillsammans med Saint-Gall. Har inga anteckningar men kom ihåg att det var mycket frukt och inslag av jordgubbar. Helt annan stil än de flesta andra denna kväll men grym och den bästa Bellen jag druckit. Näst bäst är en 1990 så @Sörplarn din far har rätt!
Femte flighten och hittills hade det bara blivit bättre och bättre och det skulle inte ändras! Clos de Goisses, Bolly GA och till sist den mest hajpade flaskan, Krug. Maten var en Brillat savarin med kanderade mandlar och granskott men jag blev så exalterad så jag glömde att ta en bild! CdG var en karamellbomb och hade farinsocker på näsan, elegant och komplex men utan power jämfört de övriga. Jag kan i alla fall konstatera att de verkligen kräver lagring för att komma till sin rätt. Hade kunnat ligga 10 år till som det kändes och ung har jag närmast dissat den. Så till GAn som var kvällens doftpotpuperri varpå jag gick upp i brygga. Kanel och apelsin med påminnelse om söta bakverk typ äppelpaj med lite kanel och vaniljglass eller vispgrädde. Tror inte det blir så mycket bättre på näsan en så här och tillsammans med en lång eftersmak så var detta kvällens vin för mig. Sen var det dags för oskulden på kungen av hus och kejsaren av årgångar KRUG 1988! Även här apelsin men med krokant, kände även lite ost men det kan ha varit maten... Lååång eftersmak och en fantastisk skumpa men i kvällens drabbning hamnade den ändå utanför pallplats.
Sjätte flighten var efterrätten och även här körde vi skumpa så (o)klart. Rabarberglass, gele och brioche hur gott som helst och rabarber funkar bra med skumpa p.g.a. syran. I denna flighten kunde vi åtminstone matcha vinet färgmässigt på pappret. Henriot Rosé på magnum hade fullt med röda bär och marsipan. Pigg syra föga förvånande och lite söt blommig eftersmak med vanilj. Grym flaska och detta var spiken i kistan, magnum är bäst utan tvekan. Verkar robustare och lagras helt fantastiskt som huvudregel. Andra flaskan var Dom Ruinart Rosé som tillsammans med Krugen var den flaskan jag såg mest fram emot att få prova. Tyvärr var den möjligt lite korkad. I alla fall var det murket trä och blöt jord vilket inte är några kvalitativa egenskaper i min värld. Vet att @vintomas skrivit att många misstar Dompa som korkad då den kan ha liknande toner. Oavsett närmast odrickbar i konkurrensen.
Då det hade tillkommit två sena anmälningar som inte hade flaskor med sig hade vi bara dubbletter på 88or kvar. Omröstning skedde om vi skulle ha en till Henriot Rosé 88 eller ta en Veuve 1975 Rose magnum. Alla utom en röstade på Veuve vilket gjorde att temat bröts. I efterhand så hade jag röstat för en Henriot till så bra som den var (bäst i år tillsammans med Roederer 08 magnum). Till detta en egengjord klassisk 88a så egentligen borde vi druckit 88a som det var tänkt. Hemgjord glass går så klart inte att jämföra med GB, fullt med nöt och nougat istället för syntetiska smaker. Grym och rolig avslutning.
Efter detta hade vi omröstning om topp 3 med 3 poäng till vinnaren.
1 Henriot CdE - 22p 5 förstaplatser
2 Salon - 11p 2
3 Belle Epoque - 10p 1
4 Bolly GA - 7p 1
5 William Deutz - 6p 2
6 Henriot Rosé - 5p 1
Clos de Goisses - 5p 1
8 Krug - 5p
9 Moët - 1p
Jag hade Bolly först sedan Salon, CdE, Krug och Belle.
Var lika fantastiskt som ni tror, en av de bästa provningarna jag varit på och det blir nog fler horisontalprovningar framgent. Efter detta så krävdes det mer frågan var bara vad och vart. Till slut så bestämde sig några tappra själar för att fortsätta och jag och fiskehandlaren antog den idiotiska utmaningen vid midnatt efter att kocken lämnat att toppa vinerna vi haft. Inte lätt men jag hämtade en Krug 96 i källaren.
Här var det ingefära och pepparkaka med klassisk svamp. Mot denna en alldeles för ung Bara Comtesse Marie de France 04 som naturligtvis smakade mineralvatten efter denna backanal. Druckit några Krug 96or på sistone och det är inte längre barnarov. De är i början av sitt drickfönster så har du ett flertal var inte rädd att öppna upp. Men har du bara en eller två så vänta minst 5 år. Njutningen kunde alltså faktiskt hålla några timmar till och allra sist lite kaffegodis hemma på soffbordet, mörk bild? Ja klockan var nu 03 och jag somnade godare än vad jag vaknade...
Sjuka var tyvärr Dompa, Cristal och Comtes...
Till detta en 6-rätters meny tillagad av Måns Backlund som är troligen är mest känd för att ha startat upp Upper House i Göteborg.
Först ut var två Moët NV från 80-talet som apertif till snittarna. Inget tryck i någon av flaskorna och korken fick dras ut. Övermogna och mer kul än gott, däremot blev den rena kaffebomben efter någon timmas luft men inte mycket av champagne och knappast bra till snittar.
Men fokus var inte att matcha mat och vin denna kväll som blir närmast omöjligt för gamla årgångar i mängd.
Första flighten med 88or var Moët, Taittinger och Pol Roger. Till detta pilgrimsmusslor med musselbuljong, söta ärtor och dragon. Pilgrimsmusslor är alltid trevligt och det var fina rena smaker, dock saknades lite sälta eller något annat men Måns förklarade att han inte gillar salt utan vill att sötman i råvarorna ska framträda.
Taittingern var den tröttaste flaskan och doftade kofta och ingen frukt kvar. Moëten hade klarat sig något bättre men led av samma problem. Överraskningen var Pollen som var betydligt piggare och hade både mer frukt och syra. Melon och lite citrus med pigg syra och trevlig läskande smak av piggelin.
Andra flighten var De Saint-Gall Vintage, Paul Bara Comtesse Marie de France och Veuve Rare Vintage. Till detta vitsparris med Kalix sikrom, dill och en gudomlig hollandaise på syrad getmjölk. Kvällens bästa rätt för mig och riktig stjärnklass.
Saint-Gallen var på pappret den svagaste flaskan och hade väl inget att göra här tänkte jag mig. Men istället blev det kvällens överraskning med råge, blommig på doften och med lite skaldjur. Eftersmaken var syrlig och med fin citrus i klassisk bdb anda. Paul Baran var istället raka motsatsen och en riktig mogen historia med fullt av apelsinmarmelad och lite bitter cest. Grym komplex näsa men smaken tilltalade inte alla och det var inte mycket mousse kvar kan tilläggas. Men ändå kvällens bästa så långt för mig på nosen. Den sista flighten var den gamla trotjänaren Rare Vintage som alla köpte alldeles för lite av... De två senaste gångerna har den dock ändrat skepnad mot vad jag mindes den som i början, dvs en nöt och honungsbomb. Nu var det mer kola och kokos!? Med lite salt sten i smaken. God men trea i heatet för mig.
Tredje flighten var William Deutz, Henriot CdE och L-P Grand Siécle. Maten var grillad kräftstjärt, ramslök och en emulsion på skalet. Återigen osaltat men med salt bredvid. Visst får man fram sötman i kräftorna bättre utan salt men i min gom blir det ändå lite platt utan, så lite salt fick det bli på den ena i alla fall. Mycket god rätt i sin enkelhet när det gäller antal ingredienser. Deutzen hade en oangenäm unken svettlukt i början som dock släppte och ersattes av jordgubbar! Fin balans men tappade fokus så fort jag doftade på Henriot. Pang i näsan, ja knallpulver smäller. Men även ett lager av smör och popcorn, många lager och komplex. På smaken även lite hallon. Denna var gruppens vinnare för kvällen. Grand Siéclen var mer feminin än de flesta flaskorna och hade mycket tropisk frukt med persika och lyche på näsan och lite melon i smaken. En elegant skumpa som ändå blev bortsopad av Henriot.
Fjärde flighten var menad att vara en bdb-batalj men vi fick inte tag på Saint-Vincent så det fick bli Dom Ruinart, Salon och Belle Epoque som svarta fåret. Maten var en smörpocherad piggvar med grön sparris och blåmusslor samt gräddbaserad ostronsås. Såsen var sagolik men svårt att misslyckas med smör och grädde.
Piggvaren var väl lite överkokt i mitt tycke eller så är jag ovan vid fisken. Först i glaset var en Dom Ruinart som jag genast lyckade byta bort mot Salon varpå jag senare upptäckte att jag var utan anteckningar, men vad gjorde det när jag fick dubbelt upp av en av mina topp 10 skumpor någonsin. Mera mörka toner en förra flaskan, mörk choklad istället för nougat och lite mogen XO konjak i bakgrunden istället för honung. Denna flaskan var betydligt mer mogen och några tyckte t.o.m. för mycket. Även i detta heatet så tappade jag fokus efter andra vinet då det dominerade fullständigt men Bellen på slutet var kvällens andra överraskning tillsammans med Saint-Gall. Har inga anteckningar men kom ihåg att det var mycket frukt och inslag av jordgubbar. Helt annan stil än de flesta andra denna kväll men grym och den bästa Bellen jag druckit. Näst bäst är en 1990 så @Sörplarn din far har rätt! Femte flighten och hittills hade det bara blivit bättre och bättre och det skulle inte ändras! Clos de Goisses, Bolly GA och till sist den mest hajpade flaskan, Krug. Maten var en Brillat savarin med kanderade mandlar och granskott men jag blev så exalterad så jag glömde att ta en bild! CdG var en karamellbomb och hade farinsocker på näsan, elegant och komplex men utan power jämfört de övriga. Jag kan i alla fall konstatera att de verkligen kräver lagring för att komma till sin rätt. Hade kunnat ligga 10 år till som det kändes och ung har jag närmast dissat den. Så till GAn som var kvällens doftpotpuperri varpå jag gick upp i brygga.
Kanel och apelsin med påminnelse om söta bakverk typ äppelpaj med lite kanel och vaniljglass eller vispgrädde. Tror inte det blir så mycket bättre på näsan en så här och tillsammans med en lång eftersmak så var detta kvällens vin för mig. Sen var det dags för oskulden på kungen av hus och kejsaren av årgångar KRUG 1988! Även här apelsin men med krokant, kände även lite ost men det kan ha varit maten... Lååång eftersmak och en fantastisk skumpa men i kvällens drabbning hamnade den ändå utanför pallplats.Sjätte flighten var efterrätten och även här körde vi skumpa så (o)klart. Rabarberglass, gele och brioche hur gott som helst och rabarber funkar bra med skumpa p.g.a. syran. I denna flighten kunde vi åtminstone matcha vinet färgmässigt på pappret. Henriot Rosé på magnum hade fullt med röda bär och marsipan. Pigg syra föga förvånande och lite söt blommig eftersmak med vanilj. Grym flaska och detta var spiken i kistan, magnum är bäst utan tvekan. Verkar robustare och lagras helt fantastiskt som huvudregel. Andra flaskan var Dom Ruinart Rosé som tillsammans med Krugen var den flaskan jag såg mest fram emot att få prova. Tyvärr var den möjligt lite korkad. I alla fall var det murket trä och blöt jord vilket inte är några kvalitativa egenskaper i min värld. Vet att @vintomas skrivit att många misstar Dompa som korkad då den kan ha liknande toner. Oavsett närmast odrickbar i konkurrensen.
Då det hade tillkommit två sena anmälningar som inte hade flaskor med sig hade vi bara dubbletter på 88or kvar. Omröstning skedde om vi skulle ha en till Henriot Rosé 88 eller ta en Veuve 1975 Rose magnum. Alla utom en röstade på Veuve vilket gjorde att temat bröts. I efterhand så hade jag röstat för en Henriot till så bra som den var (bäst i år tillsammans med Roederer 08 magnum). Till detta en egengjord klassisk 88a så egentligen borde vi druckit 88a som det var tänkt. Hemgjord glass går så klart inte att jämföra med GB, fullt med nöt och nougat istället för syntetiska smaker. Grym och rolig avslutning.
Efter detta hade vi omröstning om topp 3 med 3 poäng till vinnaren.
1 Henriot CdE - 22p 5 förstaplatser
2 Salon - 11p 2
3 Belle Epoque - 10p 1
4 Bolly GA - 7p 1
5 William Deutz - 6p 2
6 Henriot Rosé - 5p 1
Clos de Goisses - 5p 1
8 Krug - 5p
9 Moët - 1p
Jag hade Bolly först sedan Salon, CdE, Krug och Belle.
Var lika fantastiskt som ni tror, en av de bästa provningarna jag varit på och det blir nog fler horisontalprovningar framgent. Efter detta så krävdes det mer frågan var bara vad och vart. Till slut så bestämde sig några tappra själar för att fortsätta och jag och fiskehandlaren antog den idiotiska utmaningen vid midnatt efter att kocken lämnat att toppa vinerna vi haft. Inte lätt men jag hämtade en Krug 96 i källaren.
Här var det ingefära och pepparkaka med klassisk svamp. Mot denna en alldeles för ung Bara Comtesse Marie de France 04 som naturligtvis smakade mineralvatten efter denna backanal. Druckit några Krug 96or på sistone och det är inte längre barnarov. De är i början av sitt drickfönster så har du ett flertal var inte rädd att öppna upp. Men har du bara en eller två så vänta minst 5 år. Njutningen kunde alltså faktiskt hålla några timmar till och allra sist lite kaffegodis hemma på soffbordet, mörk bild? Ja klockan var nu 03 och jag somnade godare än vad jag vaknade...
