Jag har provat flera slutna 2010or.
Jag håller med om att mer eller syrarika årgångar som 2010 brukar kunna vara lite slutna, om vi pratar om bättre viner. Jag brukar få för mig att lite varmare/fruktigare årgångar inte sluter sig, men en del 2009or har väl inte varit helt "open for business" hela tiden. Men jag kan hålla med citatet ovan om att det kan vara svårt att få till enkla tumregler om drickfönster för bourgogner än för t.ex. bordeauxer.
Nu är jag dock så förtjust i mogna bourgogner att jag gärna "ruvar" på de bästa vinerna och framför allt de bästa årgångarna, så jag brukar inte prova särskilt många av dem när de bara är ca 3-6 år gamla. Utöver mässprovningar brukar jag prova några rimligt enkla viner när de är senaste eller näst senaste årgång, för att få en bättre bild av årgången och ibland för att lära känna några nya producenter.
Jag vardagsdricker gärna bra men "enklare" röda bourgogner (tänk Bourgogne Rouge från riktigt bra producenter upp till Beaune 1er cru) men från bra årgångar (t.ex. 1999, 2002, 2005, 2009 och framöver 2010 och 2015) med ca 10-15 års ålder och ibland lite mer än så. Inte för att de behöver vara så gamla för att vara tillgängliga, utan för att jag gillar dem med mognad. Sådana årgångar som 2007 och 2012 har däremot kunnat drickas tidigare. 2008 och 2014 är väl någonstans däremellan. 2011 och 2013 har inte fallit mig lika mycket på läppen, så de kan andra få dricka.
Jag skulle inte säga att klassificerings- eller prisnivån är den enda eller avgörande faktorn om man går till bättre vinerna. Corton är generellt de billigaste grand cruerna, men brukar vara klart lagringskrävande genom att de har lite hård karaktär, d.v.s. annan tanninstruktur. Även vid 10 år kan bättre Corton (de från Clos du Roi o.s.v.) vara lite av ett vågspel, så minst ca 15 år kan vara att rekommendera för den som kan vänta eller få tag på viner med lite ålder. Många betydligt dyrare grand cru:er från bl.a. Gevrey-Chambertin och Vosne-Romanée har mer generös frukt och silkigare tanniner (fast det finns mer av dem, om det är begripligt) och kan därför vara betydligt trevligare att dricka vid ca 6-10 års ålder, särskilt om någon annan betalar.
Även några av de billigare 1er cru:erna från Côte de Beaune, t.ex. Beaune 1er cru eller Santenay 1er cru, kan vara knepiga vid ca 5-10 års ålder eftersom de inte har lika bra frukt-tannin-balans som mörkfruktigare och generösare (och dyrare) 1er cru:er från Côte de Nuits.
Sedan ska man inte känna sig alltför stressad om man är ny i bourgogneträsket och tycker att man får det omöjliga rådet att
både köpa svindyra viner och att lagra dem väldigt längre, vilket ju dessutom innebär att man ska bygga upp en källare med massor av flaskor. Kombinationen bra producenter, billiga appellationer (Haut Côtes de Nuits, Marsannay, Givry m.fl.) och nysläppta toppårgångar (2018 bör vara nästa bland de röda) är fortfarande förhållandevis plånboksvänlig (typ 250-400 kr), och denna typ av viner är oftast rätt tillgängliga redan som unga. Gillar du dessa kommer det sedan ändå att spåra ur successivt om du har råd med dyrare flaskor och större källare och tålamod att inte dricka upp flaskorna för tidigt...