För en tid sedan läste jag en artikel i tyska version av Fine om Lurton, überboss på bl a Cheval Blanc och Yquem. Ett stycke handlade om vad Lurton rekommenderar att man äter till just Yquem. Han sågade användandet till gåslever och visade på en kalvrätt istället. Detta väckte min nyfikenhet.
Sagt och gjort, en 1998 Chateau d'Yquem införskaffades och sedan bar det iväg till enstjärnan tvärs över gatan. Med hjälp av sommelieren plockades följande meny ihop:
Marulk, kronärtskocka, grapefrukt, Chorizo, Campari-apelsin-reduktion
Ravioli 'Coq au Vin', spenatskum, morotskräm
Sjötungefile, murklor, vitlöksgrädde, kalvbräss, anisravioli
Havsabborre, linscurry, grönt äpple, ostronskum
Till detta skulle alltså Yquem inmundigas. För att inte helt sitta i smeten om det söta vinet inte fungerade tog jag också in en flaska av 2005 Corton-Charlemagne (Bonneau de Martray). Tanken var att det får vara lite klass på innehållet för att kunna stå upp mot en så ädel motståndare som Yquem.
Efter avslutad måltid var följande slutsatser enkla att dra:
Efter en hygglig mängd vin brukar man ju bli filosofisk och detta var inte något undantag. Vad som slog mig var hur stora likheter Yquem har med - håll i dig - Coca Cola. Båda har en rejäl sötma som balanseras upp av en bra syra vilket gör att det inte blir (allt för) sliskigt i munnen. Tänker man efter så fungerar ju Coca Cola också förvånansvärt bra till den mesta maten. Att Coca Cola sedan saknar både komlexiteten och prislappen för en Yquem är en annan historia, grundstrukturen är i mångt och mycket den samma.
Sagt och gjort, en 1998 Chateau d'Yquem införskaffades och sedan bar det iväg till enstjärnan tvärs över gatan. Med hjälp av sommelieren plockades följande meny ihop:
Marulk, kronärtskocka, grapefrukt, Chorizo, Campari-apelsin-reduktion
Ravioli 'Coq au Vin', spenatskum, morotskräm
Sjötungefile, murklor, vitlöksgrädde, kalvbräss, anisravioli
Havsabborre, linscurry, grönt äpple, ostronskum
Till detta skulle alltså Yquem inmundigas. För att inte helt sitta i smeten om det söta vinet inte fungerade tog jag också in en flaska av 2005 Corton-Charlemagne (Bonneau de Martray). Tanken var att det får vara lite klass på innehållet för att kunna stå upp mot en så ädel motståndare som Yquem.
Efter avslutad måltid var följande slutsatser enkla att dra:
- Bourgognen var totalt och fullständigt överkörd. Detta var verkligen förvånande men den fungerade inte någonstans. Till sista fisken fick jag även ett bonusvin som användes i vinpaketet, en vit italienare av en druva som jag aldrig hört talas om (jag har i skrivande stund blivit av med noteringen av vad det var, jag får återkomma i frågan, det påminde dock klart om en viting från södra Rhone). Också detta vin piskade upp Bonneaun på läktaren.
- Yquemen fungerade förvånansvärt bra. Det dominerade inte och blev heller inte överkört. Oftast var det inte fråga om någon total harmoni a la 1+1=3 utan snarare 1+1=2.
Efter en hygglig mängd vin brukar man ju bli filosofisk och detta var inte något undantag. Vad som slog mig var hur stora likheter Yquem har med - håll i dig - Coca Cola. Båda har en rejäl sötma som balanseras upp av en bra syra vilket gör att det inte blir (allt för) sliskigt i munnen. Tänker man efter så fungerar ju Coca Cola också förvånansvärt bra till den mesta maten. Att Coca Cola sedan saknar både komlexiteten och prislappen för en Yquem är en annan historia, grundstrukturen är i mångt och mycket den samma.
r jag smakat har varit förvånansvärt drickvänliga redan nu. Jag har också märkt att dom inte har ändrat sig i öppnat tillstånd speciellt mycket även när man lämnar en halvfull flaska i kylskåpet en vecka så lagringdugligheten verkar det inte vara ngt fel på trots mognaden.