Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Har dina inköpsstrategier angående Bourgone ändrats?

Håkan

Medlem
För årgång 2012 känns det rent ovetenskapligt som om priserna gått upp med runt 40% sen 2009 års årgång och för mig har smärtgränsen för många viner nåtts. Till exempel köpte jag Anne Gros Clos Vougeot 2010 för under 1000 kr, nu ligger motsvarande pris på 1400 kr för 2012. Kanske har jag blivit gammal och snål men jag har i princip inte kunnat motivera mig att köpa en enda flaska Bourgogne 2012 (nåja 6 flaskor inköpta), jag har fått erbjudanden från affärer runt Europa men jag bara skakar på huvudet, jag får dessutom samma erbjudande flera gånger. När jag kollar mina inköpa av Bourgogner ser jag att jag toppade med 2005 (började med 1990 men då var jag student så budgeten då var rätt skral) men sedan har jag gradvis sänkt ambitionerna, nu känns det som om jag snart överger Bourgogne, det distrikt jag alltid sett som "hemma" och där jag haft fantastiska vinupplevelser med (och på 90-talet var jag rätt ensam, då var inte Bourgogne förutom trofeproducenterna speciellt hett). Jag kan inte motivera mig att betala upp mot 800 kr för ett "byvin" från en bra producent, jag kan få så mycket vinupplevelser för mycket lägre penning någon annanstans, men ändå vill jag på något sätt fortsätta att köpa Bourgogner som jag "alltid gjort". Vet inte om min vinsjäl går förlorad om jag överger Bourgogne. Hur tänker ni?
 

Vino fino

Medlem
För årgång 2012 känns det rent ovetenskapligt som om priserna gått upp med runt 40% sen 2009 års årgång och för mig har smärtgränsen för många viner nåtts.
Om man vill vara snäll mot burgunderna (och det vill man väl?) får man ta med i beräkningen att de senaste tre skördarna varit väldigt små, läste någon som påstod att det totala uttaget på tre år var lika stort som under ETT (gott) år.
Man kan också konstatera att burgunderna inte hakat på Bdx och lanserat sig hårt i Kina--- tvärtom så vill man behålla långvariga relationer i Europa och USA. Och det tackar vi för, med tanke på distriktets blygsamma produktion och den efterfrågan som finns och alltid har funnits.

Men visst börjar det göra ont. För min egen del ser jag paralleller till Bdx Cru Classé--- något jag unnar mig allt mindre av. Istället jagar man i Cru Bourgeois för sin "vardagsfix". Men i Bdx finns utrymme för att öka kvaliteten ordentligt i mellanskiktet. Tyvärr är ju Bggne så mycket mindre och det finns inte så mycket mer att ta ut. Möjligen kan man hävda att producenter i Beaujolais nu börjar göra mer Bggne-lik, djup Gamay som kanske kan ge alla Burgheads en fix runt två-trehundra kronor. (Metadon är inte helt fel som liknelse...)

Jag hoppas verkligen att NZ fortsätter sin exportsatsning av (i mina ögon övervärderad) Pinot Noir. Och att Chile, Australien m fl planterar ännu fler rankor. Det är nog på sikt det enda som kan hålla nere priserna på röd Bggne: att världen kan släcka sin Pinot-törst från andra källor.

Vad gäller vit Bggne tycker jag kanske att balansen är något bättre. Visst kostar Montrachet skjortan men om det görs 100 lådor om året, vad göra? Runt femhundringen finns idag solid konkurrens och det känns som att priserna inte dragit iväg alldeles (utom för att kompensera för dåliga skördar).

Hursomhelst, svår fråga. Och jag lider lika mycket som du. Jag vill också kunna dricka Grand Cru utan att det skall bli en högtidsstund med andakt och en bitterljuv tår i ögonen ("är det sista gången i livet jag dricker en sådan här?").
 

Mattias Schyberg

Administratör
Det stora problemet för oss som inte blivit frälsta är att det skall mycket till att bli det. Jag stöter helt enkelt alltför sällan på speciellt stor Bourgogne då jag själv och de flesta andra i min omgivning helt enkelt inte köper dem (eller öppnar dem i min närvaro). Visst har jag druckit några som har varit riktigt bra (90+), men vi pratar ändå inte vin i världsklass vanligtvis.

De riktiga dräparvinen hör man mest bara talas om...tyvärr. :(

Precis som @Vino fino säger - vi får helt enkelt hoppas att konkurrensen fortsätter att hårdna från andra intressanta delar av världen. Det finns ju en hel del områden som producerar höjdar-PN idag utanför Bourgogne, till och med så nära som Alsace och Tyskland, men även många andra regioner så som Oregon och NZ.

Det är bara för oss vinnördar att rösta med plånboken, det funkar alltid. :)
 

Silenos

Medlem
Jo, de har ändrats, men inte lika radikalt som trådskaparens.

Jag upptäckte regionen relativt nyligen, när 2008 fanns på hyllorna. Och bara sedan de fyra årgångarna så har priserna stigit oroväckande mycket, men inte så mycket att jag är beredd att överge regionen. Det att jag nyss börjat handla har medfört att jag inte, som många äldre köpare, nu sitter och suktar efter kända producenter och ondgör mig över prisutvecklingen. För redan när 08: orna var på hyllan så var många av de eftertraktade vinerna redan för dyra. Jag kan inte sakna Roumiers Chambolle, för jag har aldrig druckit någon (08:an kostade väl runt 60€, det betalar jag inte för ett byvin).

Men även vinerna från gänget under Roumier & Co. har ju dragit iväg en del. Och har de ökat för mycket så struntar jag helt enkelt i den producentens viner, jag har få måsteköp, och prövar någon annan producents viner istället. En annan strategi, som jag gissar kommer bli än vanligare för mig, är att strunta i den senaste årgången och leta bland överblivna eftersläntrare. Nyligen köpte jag de Montille, Beaune 1er, 08, för 21,50€. När de lägena dyker upp gäller det att vara på tårna. Jag fegade en aning och köpte sex med tanken att fylla på om det var gött. När flaskan var urdrucken, med stort behag, så var vinet slutsålt. Jag borde köpt allihop direkt.

Jag har ändå köpt en hel del tolvor, dyra, men inte oacceptabelt:

Chevillon, Perrieres (59€, -10%)
Chevillon, Vaucrains (79€, -10%)
Dublere, Beaune 1er (32,50€, -10%)
Dublere, Taillepieds (49,90€, -10%)
Mugneret- Gibourg, Chaignots (89€, ett gränsfall, detta sved)
Digioia-Royer, Chambolle vv (39€, -10%)
Digioia-Royer, Chamb. Groisseilles (59€, -10%)
Guillon, Morey 1er (45€, -10%)
Le Grappin (Blandlådor, jag minns inte priset men på gränsen till billigt tom.)
 

Liselott

Medlem
Jo visst har inköpsstrategin ändrats, tyvärr. Har några äldre flaskor kvar, gjorde en del inköp för länge sedan och alla har varit perfekta, ingen korkdefekt ens. Har kvar bl a 1990 Clos du Tart, blir skitsur om den är korkad. Tidigare i år avnjöt vi 1993 Vosne-Romanée les Chaumes från Méo-Camuzet som jag köpt för cirka trehundra, nu kostar den ju väldigt mycket mer och det tar ju emot att köpa. Den var för övrigt väldigt fin.
Jag har svårt att tycka att nya världens pinoter kommer i klass med de bästa bourgognerna tyvärr, annars kan jag uppskatta viner från både t ex Californien och Australien mycket. Några har jag haft som har varit jämförbara, bl a en från Au Bon Climat och jag väntar med spänning på att prova min Spätburgunder GG från Rebholz i Pfalz. Men just vad gäller Bourgogne är jag frankofil, och det känns tyvärr tråkigt att de blivit så dyra. För dyra faktiskt när man druckit dem tidigare till ett annat pris, samma viner.
Idag till middagen blev det en Givry Sous La Roche från Michel Sarrazin, (2009), inget under av komplexitet kanske men rättfram, trevlig och rätt fyllig med fin balans och frukt.
Jag kommer att leta bland de "mindre" appellationerna och om man kan hitta odlare som eventuellt inte är så kända än (svårt i Bourgogne iofs). Från min favoritappellation Gevrey så blir det village-viner.
I år har dom ju haft hagelstormar också, gjorde väl inte saken bättre precis.
 

Silenos

Medlem
Vi drar en liten lätt bumb...

För idag hände nåt jag aldrig trodde skulle hända! Jag betalade mindre för ett gäng 2016 jämfört med samma buteljeringar anno 2015 (Berthaut-Gerbet). Att man ibland kommer springa på fina köptillfällen, det är självklart. Men ofta handlar det då om lite överblivna saker, ifrån halvbra år, som görs i stora kvantiteter. Men detta var ju faktiskt ganska eftersökta (numera) prylar. Det finns hopp!
 

Gomseglet

Medlem
Det här är väldigt intressant även för mig som inte köper de här vinerna. Jag är trettio-någonting och har haft turen att kunna jobba med en dåligt betald hjärtesak. När jag blev "vinvuxen" fanns varken Bordeaux eller Bourgogne ens på kartan. Jag vill dricka långsiktigt från regioner jag är intresserad av, jag tycker att det är en upplevelse att följa producenter och områden år för år. När det ändå var givet att jag aldrig kommer att ha råd med ens det övre skiktet i de här regionerna var det bara att gå vidare.
Jag känner ingen saknad eller sorg över det här, så klart, eftersom jag aldrig hoppade på tåget. Å andra sidan - något säger mig att jag kommer att köpa enstaka väldigt dyra flaskor från de här regionerna framöver för att på något sätt se vad alla pratar om. Då blir det plötsligt väldigt avgörande att industrin kommer till rätta med korkproblemen! Jag kommer självklart att kolla om en tillverkare använder till exempel DIEM om en ekonomisk lucka skulle dyka upp för att köpa en flaska för några tusen.

Jag undrar av ren nyfikenhet hur ni tänker kring det här med att förlora sin vinsjäl! Jag vet inte om jag har någon. Priserna kommer antagligen att begränsa mina Baroloköp framöver, och så är det med det. Vidare till norra Piemonte för Nebbiolo för 400-800. Jag hanterar min nostalgi över gamla goda Baroloköp genom att vara lite förbannad, tror jag. Det är inte jag som tappat min själ, det är marknaden som inte kan ge utrymme för något som långvariga kärleksrelationer med vissa regioner. Alternativet är så klart att jag börjar dra in mera pengar, men nja, jag (hat)älskar det jag gör och jobbet påverkar så mycket mer av mitt liv än vindrickandet.
 
Last edited:

lukastollig

Pudelfantast
Gäller detta verkligen bara bourgogne? Det ör kanske värsta exemplet senaste åren men har inte kvalitetsviner generellt gått upp i pris? Mina flaskor Från Schäfer-Fröhlich och Keller kostar betydligt mer nu än de gjorde för 5-6 år sedan till exempel, även om det fortfarande är billigt jämfört med Bourg och Bdx.

Tyvärr är Pinot och speciellt Bourgogne min stora favorit och även jag grämer mig ofta över prisutvecklingen. Men samtidigt upplever jag att kvaliten i de lägre segmenten har höjts ett par snäpp. Det är betydligt mer sällan man går på riktiga minor, och jag tror inte det bara beror på grundlig research innan inköp. Min strategi är annars att fortsätta köpa även en del dyrare viner/producenter men i mindre mängd. Istället för 6-12 flaskor 3-6 eller bara 1-2 i vissa fall.
 
Trådskapare
H

Håkan

Medlem
Gäller detta verkligen bara bourgogne? Det ör kanske värsta exemplet senaste åren men har inte kvalitetsviner generellt gått upp i pris? Mina flaskor Från Schäfer-Fröhlich och Keller kostar betydligt mer nu än de gjorde för 5-6 år sedan till exempel, även om det fortfarande är billigt jämfört med Bourg och Bdx.

Tyvärr är Pinot och speciellt Bourgogne min stora favorit och även jag grämer mig ofta över prisutvecklingen. Men samtidigt upplever jag att kvaliten i de lägre segmenten har höjts ett par snäpp. Det är betydligt mer sällan man går på riktiga minor, och jag tror inte det bara beror på grundlig research innan inköp. Min strategi är annars att fortsätta köpa även en del dyrare viner/producenter men i mindre mängd. Istället för 6-12 flaskor 3-6 eller bara 1-2 i vissa fall.
Helt min åsikt. Idag levererar bebin så mycket bättre och även kranskommunerna kan vara riktigt bra. Det är lätt att glömma bort det och bara stirra sig blind på de PC och GC som lämnat rimlighetsnivån. Iallafall för såna som jag med normal lön.
 

Magikern

Medlem
Bourgogne har ju väldigt låg produktion i förhållande till efterfrågan och det påverkar saker och ting men visst går det att hitta viner från Chassagne-Montrachet (rött), Volnay och Fixin som fortfarande är värda 700 kronor eller mer.

Köpte och drack den sista flaskan Jadot Clos Saint Denis 2008 som fanns på vårt ärade monopol för ett tag sedan och den var förbluffande koncentrerad och ung. Det vinet jag ångrat mest att jag korkat upp i förtid faktiskt. Jag var lite förvånad att priset inte var högre än 1600 faktiskt.

Bordeaux är ett ännu värre exempel på överpriser än Bourgogne tycker jag och skulle även sätta Barossa och Napa i denna kategorin. Bland vitt är det oftare sanslösa överpriser framför allt i Rhonedalen. Jag gav upp vitt från Rhonedalen direkt i princip.
 
Toppen