Personligen kan jag inte bry mig mindre om jag får en rosa flaska märkt "Hello Kitty" av en servitris som sjunger Obboladi-Obbola-dah i en karaokebar och vinet hon serverar är grönt, framställt av estrar men smakar som '82 Latour. Jakåg kommer älska det, även om det är en kemisk blåkopia. (Eller rosa kopia.)
Jag är personligen ute efter den njutning jag finner i glaset. (Notera att ruset kommer först på tredje plats!)
Jag vill hävda att en kemisk deklaration har svårt göra nytta, så länge mitt vin inte deklareras för rester av hasselnötter eller katt. Olämpligt för pollenallergiker...
Sedan om att märka saker med välmenande tydlighet.
Allt komplicerat resulterar i att medel-S köper det enklare. Och de flesta svenskar har ingen koll på varken pH, dH, kW, Ohm, susp, ekonomi, kemi osv. De flesta vill sannolikt bli fyllda och få ligga av det de köper. Eller ha skoj med polarna!
Har kört följande exempel med spanjorer, italienare och fransoser som besökt Yokohama och inte kan begripa varför man i Yapan bara konsumerar 0,5 liter vin per capita:
Vi står framför en massiv dubbelvägg med saké i en större matvarubutik, ett varuhus eller en saké-shop. Min fråga lyder:
Vilken skulle du välja till kvällens middag?
De ler oftast vänligt och ber mig välja ett bra.
Jag framhärdar och ber dem välja.
De pekar förvirrat på några flaskor med snygga etiketter.
Jag frågar:
Vilken förväntar du dig vara fruktig? Stram? Söt? Torr? Elegant? Tung?
De förklarar förtvivlat att även om de visste svaret på min fråga, så skulle de inte klara av att välja rätt till mkddagen...
...då detta handlar om folk som gjort affärer i och med Yapan under många år, så har de alla fått flera flaskor fin saké, men INGEN av dem hade någonsin öppnat och druckit någon av dessa flaskor i sitt hemland... De saknade helt enkelt kompetens och "naturliga" tillfällen till förtäring.
Jag menar:
En japansk tjänsteman på något obskyrt ministerium anser att följande baksidesetikett säger precis ALLT om den saké som buteljerats i flaskan på bilden. Vilka av de ca 86 godkända rissorterna som använts, poleringsgrad, kvalitetsgrad, produktionsmetod, sötma, fruktighet, beska, typ, alkoholhalt osv. Obestridligt tydligt, eller hur? Hjälper dig som konsument, eller???
Om du känner dig lost, så välkommen till klubben!
Majoriteten svenskar kommer ha problem med allt som är mer komplicerat än SB:s kategorisering av viner. Och jag är en av dem. Den dagen de byter till ett enklare system blir jag glad. Brittiska pubbar på 90-talet hade ett bra system: vitt, rött, rosé, sött. Det kan jag fatta, iaf just sepass...