Spelar ett vins "specifikationer" någon roll?

[Emanuel]

Kan ju inte annat än att hålla med både @StefanAkiko och @sunqan , det borde verkligen deklareras i ett vins innehållförteckning hur stor del som består av ris och vilken sorts ris, särskilt i viner från Bourgogne. Sedan tycker jag att vi ska stoppa bron också.

 

[sunqan]

http://midwestwinepress.com/2013/10/24/thermovinification/ sök på rice

Kan ju inte annat än att hålla med både @StefanAkiko och @sunqan , det borde verkligen deklareras i ett vins innehållförteckning hur stor del som består av ris och vilken sorts ris, särskilt i viner från Bourgogne. Sedan tycker jag att vi ska stoppa bron också.

 

[Emanuel]

http://midwestwinepress.com/2013/10/24/thermovinification/ sök på rice

 

[Mattias Schyberg]

Randall Grahm är en speciell karaktär och filur. Hans viner är roliga också även om de sällan är särskilt märkvärdiga för sitt pris.

En sak är han dock en jävel på och det är att vara transparent samt att vara ett föredöme när det gäller att deklarera vinets innehåll på flaskan. Han vågar till och med skriva ut att han använder franska ekchips (innan ni sätter vinet i vrångstrupen, läs varför här).

Killen är härlig och pragmatisk. Inget är tabu. Jag gillar hans inställning och syn på vinindustrin utan tvekan. Här har konservativa fransmän mycket att lära!

 

[vininfo.nu]

Randall Grahm är en speciell karaktär och filur. Hans viner är roliga också även om de sällan är särskilt märkvärdiga för sitt pris.

En sak är han dock en jävel på och det är att vara transparent samt att vara ett föredöme när det gäller att deklarera vinets innehåll på flaskan. Han vågar till och med skriva ut att han använder franska ekchips (innan ni sätter vinet i vrångstrupen, läs varför här).

Killen är härlig och pragmatisk. Inget är tabu. Jag gillar hans inställning och syn på vinindustrin utan tvekan. Här har konservativa fransmän mycket att lära!Visa bifogad bild 4042

Tja, den lilla innehållsförteckningen är hedervärd och visar hur lite det lär stå om man skulle ställa någon form av krav på innehållsförteckning. Men man kan ju dock fråga sig vad vinsyran, eller för den del mängden tillsatt svaveldioxid säger gemene man, eller ens en vinnörd? Resten av vinetiketten är ju bara en massa ”blajande”…

Köper man istället en fransk motsvarithet, ett rött vin under exempelvis ”varumärket” Crozes-Hermitage, så får man en produkt som per lag "gararanterar" vinet m.a.p. ursprung, odling (förfarande ute i vingården, uppbindning, skördeuttag, …), druvråvaran (mognadsgraden, ”druvhälsan”…), hantering i vinanläggningen och vinet (druvsammansättningen, att vinerna är Syrah-viner dvs minst 85% Syrah, att vinerna är torra, att vinerna ”inte är” chaptaliserade annat än under ”dåliga” förhållanden” vilket innebär i praktiken att alla viner som är över 13% i alkohol inte får vara chaptaliserade, etc). Även krav på analyser och sensoriska test finns för varje "batch". Visst, vem FAN läser lagen?, men den garantererar att ett vin med benämningen Crozes-Hermitage, är standardiserat och ”uppför sig” på ett visst sätt, dvs att en kund i stort sett vet vad den får när den ”rycker åt sig” en flaska. Lite samma sak som när man köper en Medoc, Bandol, eller en Ch-du-Pape…

 

[Mattias Schyberg]

Tja, den lilla innehållsförteckningen är hedervärd och visar hur lite det lär stå om man skulle ställa någon form av krav på innehållsförteckning. Men man kan ju dock fråga sig vad vinsyran, eller för den del mängden tillsatt svaveldioxid säger gemene man, eller ens en vinnörd? Resten av vinetiketten är ju bara en massa ”blajande”…

Köper man istället en fransk motsvarithet, ett rött vin under exempelvis ”varumärket” Crozes-Hermitage, så får man en produkt som per lag "gararanterar" vinet m.a.p. ursprung, odling (förfarande ute i vingården, uppbindning, skördeuttag, …), druvråvaran (mognadsgraden, ”druvhälsan”…), hantering i vinanläggningen och vinet (druvsammansättningen, att vinerna är Syrah-viner dvs minst 85% Syrah, att vinerna är torra, att vinerna ”inte är” chaptaliserade annat än under ”dåliga” förhållanden” vilket innebär i praktiken att alla viner som är över 13% i alkohol inte får vara chaptaliserade, etc). Även krav på analyser och sensoriska test finns för varje "batch". Visst, vem FAN läser lagen?, men den garantererar att ett vin med benämningen Crozes-Hermitage, är standardiserat och ”uppför sig” på ett visst sätt, dvs att en kund i stort sett vet vad den får när den ”rycker åt sig” en flaska. Lite samma sak som när man köper en Medoc, Bandol, eller en Ch-du-Pape…

Problemet med appellationsreglerna är att de inte syns klart och tydligt på flaskan. En liten webbadress till en sida med allt nördigt rörande aktuellt vin och årgångsbetingelser hade kunnat göra susen om man inte vill besudla etiketten med onödig information.

Kunskap är aldrig tungt att bära!

 

[thunberg]

Sätt som krav att det ska finnas en site där man kan läsa allt man önskar om vinet. Sedan får SB se till att det finns en infohörna med datorer/plattor så man kommer åt siten.

 

[Vino fino]

Här har konservativa fransmän mycket att lära!

Konservativa fransmän??? Därför att man har strängare regler? Är det några som inte är öppna med vad som finns eller fanns i vinet är det väl jänkarna.
EU (baserat på fransk sed) har betydligt transparentare och strängare regelverk. Sen att det är jobbigt att läsa, visst. Men har du läst det amerikanska regelverket?

Här har du hela härligheten som tillåts av FDA:
http://www.alicefeiring.com/blog/2010/11/-approved-wine-additives.html

Jag vet vilket regelverk jag föredrar....

 

[Mattias Schyberg]

Konservativa fransmän??? Därför att man har strängare regler? Är det några som inte är öppna med vad som finns eller fanns i vinet är det väl jänkarna.
EU (baserat på fransk sed) har betydligt transparentare och strängare regelverk. Sen att det är jobbigt att läsa, visst. Men har du läst det amerikanska regelverket?

Här har du hela härligheten som tillåts av FDA:
http://www.alicefeiring.com/blog/2010/11/-approved-wine-additives.html

Jag vet vilket regelverk jag föredrar....

Jag vill att varje enskild producent blir mer transparenta, inte att myndigheterna lägger sig i och reglerar mer än nödvändigt (se bara hur det ser ut i Sverige med alkoholpolitiken ), men det är en helt annan diskussion. Myndigheterna får gärna skydda oss mot farligt innehåll, när det gäller dåligt vin så röstar jag gärna med plånboken.

Appellationsreglerna i Frankrike handlar mer om att skydda regionala varumärken och vinstilar än om transparens som jag ser det. Vanligtvis är det av godo, men ibland är det bara onödigt konservativt.

Det är skillnad på producent och vinlandets vinlagar. Jag diskuterar producentens vilja att deklarera och informera konsument om nördiga ting. En bra producent gör vin på bästa tänkbara sätt oavsett vinlagar. Ibland till och med bättre när vinlagarna bryts som i fallet med högpresterande bords- och lantvin. Tacka vet jag vinlagsförbrytare som går sin egen väg och bidrar med utveckling!

 

[Vino fino]

Jag vill att varje enskild producent blir mer transparenta, inte att myndigheterna lägger sig i och reglerar mer än nödvändigt (se bara hur det ser ut i Sverige med alkoholpolitiken ), men det är en helt annan diskussion. Myndigheterna får gärna skydda oss mot farligt innehåll, när det gäller dåligt vin så röstar jag gärna med plånboken.

Appellationsreglerna i Frankrike handlar mer om att skydda regionala varumärken och vinstilar än om transparens som jag ser det. Vanligtvis är det av godo, men ibland är det bara onödigt konservativt.

Det är skillnad på producent och vinlandets vinlagar. Jag diskuterar producentens vilja att deklarera och informera mig om nördiga ting som konsument. En bra producent gör vin på bästa tänkbara sätt oavsett vinlagar. Ibland till och med bättre när vinlagarna bryts som i fallet med högpresterande bords- och lantvin. Tacka vet jag vinlagsförbrytare som går sin egen väg och bidrar med utveckling!

Jag vill också se heltäckande innehållsförteckningar på vin (det har jag redan framfört i andra trådar). Jag vänder mig bara mot din antydan att detta skulle vara ett franskt problem--- i princip alla vinproducenter över hela världen vägrar, det finns idag tre (3) i Kalifornien som innehållsdeklararerar.

När det gäller appellationsreglerna är det en annan fråga som framförallt begränsar druvsorter. Men det är frivilligt. Det finns ju Vin de France, Vino da tavola, etc. Jag älskar appellationssystemet men det är nog för att jag är en dinosaur. Jag menar, att "bidra med utveckling" kan ju vara att lägga mörtrom i Kalix Löjrom--- varför ska man begränsas av fåniga ursprungregler och att produkten råkar vara skyddad av EU? Varför måste man hålla sig till en viss sort enligt några stockkonservativa mossiga regler?

 

[Mattias Schyberg]

Jag vill också se heltäckande innehållsförteckningar på vin (det har jag redan framfört i andra trådar). Jag vänder mig bara mot din antydan att detta skulle vara ett franskt problem--- i princip alla vinproducenter över hela världen vägrar, det finns idag tre (3) i Kalifornien som innehållsdeklararerar.

När det gäller appellationsreglerna är det en annan fråga som framförallt begränsar druvsorter. Men det är frivilligt. Det finns ju Vin de France, Vino da tavola, etc. Jag älskar appellationssystemet men det är nog för att jag är en dinosaur. Jag menar, att "bidra med utveckling" kan ju vara att lägga mörtrom i Kalix Löjrom--- varför ska man begränsas av fåniga ursprungregler och att produkten råkar vara skyddad av EU? Varför måste man hålla sig till en viss sort enligt några stockkonservativa mossiga regler?

Jo, i sak (angående producentens vilja att deklarera) så är vi nog överens. När det gäller fördelarna med appellationssystemet så håller jag med till viss grad. Är det fråga om kalixlöjrom så bör den inte innehålla mörtrom oavsett hur innovativt det skulle vara.

Angående konservatism så är det lätt att ge Frankrike en känga då vinkulturens vagga finns där och de flesta länder runtom i världen tar efter för att bli accepterade av den många gånger konservativa vinnörden. På gott och ont. Själv så litar jag hellre på producenten än regionen i mitt val av vin, då en region inte är synonymt med hög kvalitet trots aktuella vinlagar. Jag gillar unika vinmakare mer än regionsbundna appellationssytem. Men visst finns det fördelar med att veta på en höft hur en Bordeaux smakar, men Bordeaux som varumärke för kvalitet ger mig föga.

Men nog om detta. Jag har inga problem med att båda varianterna finns så länge jag har gott vin i glaset.

 

[vininfo.nu]

Mig skämta aprillo… Vet inte vad det är jag inte förstår?

I ”min värld” så är informationen som ryms bakom en (exempelvis) fransk etikett enormt mycket mer omfattande i jämförelse med (exempelvis) en amerikansk. Ta Bourgogne’rna nedan så vet – den någorlunda insatta – vad flaskan innehåller. Visst det finns en variation, men i mångt och mycket så vet man vad man får… Dom som är ute efter ”bara” en Pinot Noir och inte bryr sig så mycket mer kanske inte skall köpa en Chambolle Musigny les Amoureuses utan någonting annat. Dessutom så finns det alltför oftast mycket information att hämta – för den som vill veta mer – hos vinproducenten eller importören. Jag har, med få undantag, aldrig problem att hitta den information jag vill ha.

En innehållsförteckning listande druvor, svaveldioxid, vinsyra och hjälpmedel jäst säger inte något mer än vad just vin per definition betyder… Själva definitionen av vin i EU är nämligen "the product obtained exclusively from the total or partial alcoholic fermentation of fresh grapes, whether or not crushed, or of grape must" vilket innebär att vin per automatik innehåller just druvor som fermenterat med hjälpmedlet jäst till en alkoholhaltig dryck. En dryck som överallt i världen stabiliseras med svaveldioxid, eller salter som avger svaveldioxid, något som i EU dessutom "alltid" märks ut på flaskorna.

Sedan används, till och från, ytterligare ett antal hjälpmedel, i likhet med annan livsmedelsindustri, hjälpmedel som gör någon nytta men som inte, annat än i spårmängder, återfinns i den slutgiltiga produkten. Detta är bl.a. något som regleras i den Europeiska vinlagstiftningen, på samma sätt som det finns livsmedelsdirektiv som handlar om mjölk, bröd, tobak, etc. Dessutom visar den lilla innehållsförteckningen bara vad man satt till från början och på inget sätt vad produkten verkligen innehåller. Inte ens noteringen vinsyra, i exempel Bonny Doon, säger speciellt mycket då ett vin med tillsatt vinsyra lätt kan innehålla mindre vinsyra än ett där inget tillsats...

Stora fördelen – på gott och ont* – med Europa är ju just att man köper en reglerad produkt, ett "varumärke", som står för någonting, som omfattar allt från val av sticklingar till nektarn som slutligen rinner ner i din hals. Betyder inte på något sätt att slutprodukten är bättre än motsvarigheten utanför Europa där man mer bara köper "druvor i ett glas" (”varietal wines”). En reglering som dessutom är helt transparent. Vem som helst kan öppna en seriös vinbok där appellationen och dess viner i mångt och mycket beskrivs utifrån ursprungsområdet och dess regelverk. Och vill man gå till källan så kan vem som helst, när som helst, ladda ner, och läsa dom 15 ”tråkiga” sidor som, förutom EU’s vinlag, är specifikt för just ett enskilt ursprungsområde...

*På ont just det att vinlagstiftningen på sätt och vis begränsar möjligheten att experimentera, om det nu gör det? Kanske det snarare gör att dom eventuella experimenten blir bättre och seriösare. Om man i en appellation vill göra ett vin som avviker från regelverket så behöver det vinet – om man skall lyckas – sticka ut så pass att man kan ta lika mycket, eller mer, betalt än för områdets appellationsvin, för annars blir ju ”leken” lätt en förlustaffär…

 

[vininfo.nu]

Dessutom så skulle kanske ett krav på en ”riktig innehållsförteckning”, omfattande ingredienser och hjälpmedel, bli dyrt för industrin och göra att många små producenter försvinner. Inget jag suktar efter precis. Orsaken till detta är att alla nya lagkrav på ingredienser oftast har åtföljts av regelverk som innebär att man behöver testa – åtminstone – batchvis att ens ingredienslista stämmer, något som kan bli dyrt för en lite producent, medan större producenter troligtvis själva kan ha ett litet lab som kan utföra analyserna. WineAnorak hade en artikel om detta 2013 där man bl.a. skrev:

“But be careful what you wish for.

Ingredient labelling could put a lot of natural wine producers out of business. Why?

Because of the legislative burden it would impose. Think about I. If ingredient labelling were required by law, there would be attendant testing by registered laboratories. Even if you didn’t add anything to your wine, you’d have to send it off for testing. This would be for every bottling run. Now this isn’t a huge burden for a large commercial outfit. But for a small grower making limited quantities of a number of wines, this would be a huge cost.

Then there would be labelling requirements, and appropriate translations for each export market. You can see where all this is going: a new group of testing labs, compliance officers and label translators would spring up as a fresh set of parasites on the back of the hard work of the wine growers.

Would the public be any better off? UK retailer the Co-Operative already have ingredient labelling on the back of all their wines. I suspect most customers never read it, and even if they do, are just a little bemused by some of the winemaking additive names. Most consumers ignore back labels. To them, it is just wine, whether or not it has the ‘ingredients’ listed.

Be careful what you wish for.”

Men så här skulle det kunna se ut:

 

[Mattias Schyberg]

Mig skämta aprillo… Vet inte vad det är jag inte förstår?

I ”min värld” så är informationen som ryms bakom en (exempelvis) fransk etikett enormt mycket mer omfattande i jämförelse med (exempelvis) en amerikansk. Ta Bourgogne’rna nedan så vet – den någorlunda insatta – vad flaskan innehåller. Visst det finns en variation, men i mångt och mycket så vet man vad man får… Dom som är ute efter ”bara” en Pinot Noir och inte bryr sig så mycket mer kanske inte skall köpa en Chambolle Musigny les Amoureuses utan någonting annat. Dessutom så finns det alltför oftast mycket information att hämta – för den som vill veta mer – hos vinproducenten eller importören. Jag har, med få undantag, aldrig problem att hitta den information jag vill ha.

Visa bifogad bild 4054

En innehållsförteckning listande druvor, svaveldioxid, vinsyra och hjälpmedel jäst säger inte något mer än vad just vin per definition betyder… Själva definitionen av vin i EU är nämligen "the product obtained exclusively from the total or partial alcoholic fermentation of fresh grapes, whether or not crushed, or of grape must" vilket innebär att vin per automatik innehåller just druvor som fermenterat med hjälpmedlet jäst till en alkoholhaltig dryck. En dryck som överallt i världen stabiliseras med svaveldioxid, eller salter som avger svaveldioxid, något som i EU dessutom "alltid" märks ut på flaskorna.

Sedan används, till och från, ytterligare ett antal hjälpmedel, i likhet med annan livsmedelsindustri, hjälpmedel som gör någon nytta men som inte, annat än i spårmängder, återfinns i den slutgiltiga produkten. Detta är bl.a. något som regleras i den Europeiska vinlagstiftningen, på samma sätt som det finns livsmedelsdirektiv som handlar om mjölk, bröd, tobak, etc. Dessutom visar den lilla innehållsförteckningen bara vad man satt till från början och på inget sätt vad produkten verkligen innehåller. Inte ens noteringen vinsyra, i exempel Bonny Doon, säger speciellt mycket då ett vin med tillsatt vinsyra lätt kan innehålla mindre vinsyra än ett där inget tillsats...

Stora fördelen – på gott och ont* – med Europa är ju just att man köper en reglerad produkt, ett "varumärke", som står för någonting, som omfattar allt från val av sticklingar till nektarn som slutligen rinner ner i din hals. Betyder inte på något sätt att slutprodukten är bättre än motsvarigheten utanför Europa där man mer bara köper "druvor i ett glas" (”varietal wines”). En reglering som dessutom är helt transparent. Vem som helst kan öppna en seriös vinbok där appellationen och dess viner i mångt och mycket beskrivs utifrån ursprungsområdet och dess regelverk. Och vill man gå till källan så kan vem som helst, när som helst, ladda ner, och läsa dom 15 ”tråkiga” sidor som, förutom EU’s vinlag, är specifikt för just ett enskilt ursprungsområde...

*På ont just det att vinlagstiftningen på sätt och vis begränsar möjligheten att experimentera, om det nu gör det? Kanske det snarare gör att dom eventuella experimenten blir bättre och seriösare. Om man i en appellation vill göra ett vin som avviker från regelverket så behöver det vinet – om man skall lyckas – sticka ut så pass att man kan ta lika mycket, eller mer, betalt än för områdets appellationsvin, för annars blir ju ”leken” lätt en förlustaffär…

Dessutom så skulle kanske ett krav på en ”riktig innehållsförteckning”, omfattande ingredienser och hjälpmedel, bli dyrt för industrin och göra att många små producenter försvinner. Inget jag suktar efter precis. Orsaken till detta är att alla nya lagkrav på ingredienser oftast har åtföljts av regelverka att man behöver testa – åtminstone – batchvis att ens ingredienslista stämmer, något som kan bli dyrt för en lite producent, medan större producenter troligtvis själva kan ha ett litet lab som kan utföra analyserna. WineAnorak hade en artikel om detta 2013 där man bl.a. skrev:

“But be careful what you wish for.

Ingredient labelling could put a lot of natural wine producers out of business. Why?

Because of the legislative burden it would impose. Think about I. If ingredient labelling were required by law, there would be attendant testing by registered laboratories. Even if you didn’t add anything to your wine, you’d have to send it off for testing. This would be for every bottling run. Now this isn’t a huge burden for a large commercial outfit. But for a small grower making limited quantities of a number of wines, this would be a huge cost.

Then there would be labelling requirements, and appropriate translations for each export market. You can see where all this is going: a new group of testing labs, compliance officers and label translators would spring up as a fresh set of parasites on the back of the hard work of the wine growers.

Would the public be any better off? UK retailer the Co-Operative already have ingredient labelling on the back of all their wines. I suspect most customers never read it, and even if they do, are just a little bemused by some of the winemaking additive names. Most consumers ignore back labels. To them, it is just wine, whether or not it has the ‘ingredients’ listed.

Be careful what you wish for.”

Men så här skulle det kunna se ut:
Visa bifogad bild 4055

Att många vinnördar är konservativa har du bevisat väl i alla fall.

 

[Magnus L]

Varför skall vin ha krav på att deklarera tillsatser som används endast vid produktionen (för att sedan tas bort) när andra produkter inte behöver visa detta?

 

[Mattias Schyberg]

Varför skall vin ha krav på att deklarera tillsatser som används endast vid produktionen (för att sedan tas bort) när andra produkter inte behöver visa detta?

Minimalt med regleringar och maximalt med frihet är min slogan, därefter röstar vi med plånboken.

Bra producenter kommer att vara transparenta!

 

[chambertin]

Jag vill att varje enskild producent blir mer transparenta, inte att myndigheterna lägger sig i och reglerar mer än nödvändigt (se bara hur det ser ut i Sverige med alkoholpolitiken ), men det är en helt annan diskussion. Myndigheterna får gärna skydda oss mot farligt innehåll, när det gäller dåligt vin så röstar jag gärna med plånboken.

Appellationsreglerna i Frankrike handlar mer om att skydda regionala varumärken och vinstilar än om transparens som jag ser det. Vanligtvis är det av godo, men ibland är det bara onödigt konservativt.

Det är skillnad på producent och vinlandets vinlagar. Jag diskuterar producentens vilja att deklarera och informera konsument om nördiga ting. En bra producent gör vin på bästa tänkbara sätt oavsett vinlagar. Ibland till och med bättre när vinlagarna bryts som i fallet med högpresterande bords- och lantvin. Tacka vet jag vinlagsförbrytare som går sin egen väg och bidrar med utveckling!

Ser inget alls i varken Frankrikes, Tysklands, Italiens eller ngt annat lands regler för ursprungsbeteckning som hindrar producenten att informera mer. På baksidesetiketten kan dom skriva och informera om vad dom vill i princip. Håller med dig om att det många gånger är fattigt med information och att det kan bli mkt bättre. Sen kanske inte etiketterna är bästa stället att sväva ut runt vinmakningen m.m. För små producenter så skall man inte underskatta kostnaderna heller som dom drar på sig för att ha möjlighet att trycka t.ex variabel information på etiketter m.m.

Appellationsreglerna (Frankrikes eller andras) handlar om mycket mer än att skydda varumärken. Vore det fritt fram att göra vad man ville med druvor, vinifikationsmetoder m.m inom en känd appellation så har ju konsumenten ingen koll över huvud taget vad som finns i flaskan. Friheten som du önskar har ju tidigare använts till att utnyttja och snylta på just dessa "varumärken". Amerikanskt mousserande kallat "Champagne" eller vitt och rött plonk med namn som "Chablis" och "Burgundy" slipper vi som tur är idag tack vare överenskommelser mellan EU och USA. Skulle tro att USA snart kommer att beskydda sin AVA-beteckningar lika hårdnackat som EU har gjort med sina AOP/DOCG m.fl. just för att stävja missbruk med kopior och snyltare som i stället för att gå sin egen väg hellre just snyltar på ett känt varumärke.

Som @Vino fino mkt riktigt påpekade så skulle kanske inte samma uppluckring av ursprungsskydd inom andra livsmedel vara lika kul för konsumenten. Vi har nog med fusk och snyltande inom den här sektorn och det känns föga attraktivt att luckra upp ännu mer. Vill inte ha Kalix löjrom med mörtrom eller Västerbotten som smakar hushållsost. Ett bra exempel för några år sedan var Bayonneskinka som i Sverige kunde vara vad fan som helst från en gris och det var det just för att det gick att göra så. Namnet var känt men inte skyddat och man snyltade så länge det gick.

Friheten finns ju där för vinmakaren fullt ut men dom får släppa snuttefilten AOP/DO/DOC(G) i så fall. Några lagar behöver dom inte bryta mot för att odla lite udda druvsorter eller vinifiera nymodigt men uppförsbacken till konsument blir ju lite längre. Lättare att skylla på myndigheter och vinlagar då än att göra jobbet som behövs.

 

[Mattias Schyberg]

Ser inget alls i varken Frankrikes, Tysklands, Italiens eller ngt annat lands regler för ursprungsbeteckning som hindrar producenten att informera mer. På baksidesetiketten kan dom skriva och informera om vad dom vill i princip. Håller med dig om att det många gånger är fattigt med information och att det kan bli mkt bättre. Sen kanske inte etiketterna är bästa stället att sväva ut runt vinmakningen m.m. För små producenter så skall man inte underskatta kostnaderna heller som dom drar på sig för att ha möjlighet att trycka t.ex variabel information på etiketter m.m.

Appellationsreglerna (Frankrikes eller andras) handlar om mycket mer än att skydda varumärken. Vore det fritt fram att göra vad man ville med druvor, vinifikationsmetoder m.m inom en känd appellation så har ju konsumenten ingen koll över huvud taget vad som finns i flaskan. Friheten som du önskar har ju tidigare använts till att utnyttja och snylta på just dessa "varumärken". Amerikanskt mousserande kallat "Champagne" eller vitt och rött plonk med namn som "Chablis" och "Burgundy" slipper vi som tur är idag tack vare överenskommelser mellan EU och USA. Skulle tro att USA snart kommer att beskydda sin AVA-beteckningar lika hårdnackat som EU har gjort med sina AOP/DOCG m.fl. just för att stävja missbruk med kopior och snyltare som i stället för att gå sin egen väg hellre just snyltar på ett känt varumärke.

Som @Vino fino mkt riktigt påpekade så skulle kanske inte samma uppluckring av ursprungsskydd inom andra livsmedel vara lika kul för konsumenten. Vi har nog med fusk och snyltande inom den här sektorn och det känns föga attraktivt att luckra upp ännu mer. Vill inte ha Kalix löjrom med mörtrom eller Västerbotten som smakar hushållsost. Ett bra exempel för några år sedan var Bayonneskinka som i Sverige kunde vara vad fan som helst från en gris och det var det just för att det gick att göra så. Namnet var känt men inte skyddat och man snyltade så länge det gick.

Friheten finns ju där för vinmakaren fullt ut men dom får släppa snuttefilten AOP/DO/DOC(G) i så fall. Några lagar behöver dom inte bryta mot för att odla lite udda druvsorter eller vinifiera nymodigt men uppförsbacken till konsument blir ju lite längre. Lättare att skylla på myndigheter och vinlagar då än att göra jobbet som behövs.

Jag är ingen generell motståndare mot ursprungsmärkning, men bevisligen så klarar man sig bra ändå med tanke på större delen av nya världen.

 

[Vino fino]

Varför skall vin ha krav på att deklarera tillsatser som används endast vid produktionen (för att sedan tas bort) när andra produkter inte behöver visa detta?

Det finns inga särskilda krav på vin. Vin och alla andra livsmedel måste deklarera potentiellt hälsofarliga ingredienser eller tillsatser. Inklusive produktionstillsatser. Allergiker kan t.o.m. behöva veta om produkten har framställts i samma lokaler där andra allergener processas. "May contain traces..." osv.

Orsaken till att the Co-op (på etiketten ovan) redovisar tillsatser som används under produktionen är att de har gjort bedömningen att deras kunder (exempelvis veganer) vill veta det.

 

[gece]

Jag är ingen generell motståndare mot ursprungsmärkning, men bevisligen så klarar man sig bra ändå med tanke på större delen av nya världen.

AVA, WO, med flera... är det verkligen så fritt och oreglerat?