Det är just det. Försöker man efterlikna Bordeaux, även om du kallar det för vinstil* eller norm, så blir det än mer av en kopia jämfört med dom som verkligen försöker ge sina viner mer av eget intryck. Att försöka hävda att man inte är någon form av kopia om man ngnstans utanför Bordeaux dels använder de klassiska druvsorterna, gör vin på samma sätt, lagrar på bordeaux barriquer och till råga på allt använder franska uttryck på etikettena, ja kanske t.o.m. kallar egendomen chateau, är inte trovärdigt. Detta även om kopian aldrig är/blir identisk.
Men visst, vart går gränsen kring vad som är kopior eller inte? Tja, svaret är väl att det inte finns en fast gräns då den är flytande och i hög grad beroende av betraktaren, dvs bl.a. vi själva. Men om man använder sig av samma druvsorter, samma produktionssätt, och t.o.m. härmar uttrycken i form av namn, språk, etc, så borde det nog räknas som kopior av dom flesta...
*Sedan är det att göra det lätt för sig att säga att alla franska klassiska viner är vinstilar och därför just får efterliknas / plagieras utan att det räknas som kopior. Låter i min värld som något av en efterkonstruktion av dom som inte gillar att få epitetet kopior, eller gillar det faktum att (just) "grodätarna" lyckats skapa unika viner som kopieras världen över. Försöker man efterlikna något och dessutom lyckas med det så har man kopierat. Båda faktorerna, intentionen och eventuell likhet, är det som avgör i vilken grad något är en kopia på något annat eller inte...
Med detta sagt så ser jag personligen inte en Cabernet sauvignon per automatik som en bordeauxkopia, lika lite som jag ser varje Pinot noir som bourgognekopia, men jag har stött på mousserande viner som varit mer självklara kopior. Viner som t.o.m. har haft ordet/namnet champagne tryckt på flera ställen (etikett och hals). Detta alltså förrutom att man använt samma druvsorter och produktionsmetod.
Man skall dock inte glömma att USA, som tydligt i många år missbrukat europeiska ursprungsbeteckningar (chablis, chianti, champagne, sherry, port, mm), själva är stenhårda mot andra. Gallo – det amerikanska "monstret" – har ju exempelvis dels hindrat Chianti Classico konsortiet ”Consorzio del Vino Chianti Classico Gallo Nero” att använda sin etikett ”Gallo Nero” med den svarta tuppen utanför Europa, och dels tvingat den Italienska vinproducenten Gianfranco Gallo att ändra namn på sina etiketter. Vie di Romans som Gianfranco Gallos företag numera heter gör ju i alla fall signifikant bättre viner. Alltid någon tröst...
Visa bifogad bild 4098
