finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Vinpreferenser bland vinnördar och noviser
- Thread starter Magikern
- Startdatum
Emanuel
Instagram; Swedish Champagne Dude
Vet inte hur många gånger jag och vänner till mig som jobbar på krogen har skrattat åt det alltid återkommande; -"Jag vill ha en Chablis men absolut ingen Chardonnay"Jo, men söta viner har Svensson lärt sig att man inte skall tycka om, detta trots att de flesta parametrar du nämner ovan uppfylls. Chablis brukar många okunniga säga att de gillar, men det är nog mer för att de har lärt sig namnet. Chardonnay brukar man inte gilla lika mycket.
Vilket gör det hela ännu roligare... För total kundnöjdhet på krogen borde man således klistra etiketter från Chablis på frisk tokfruktig Chard från NZ typ?
Började inte den här trenden i det amerikanska ABC (Anything but Chardonnay)?
Magnus L
urydhtfilgukj
Skulle inte säga att det finns något motstånd mot Chardonnay hos den vanliga konsumenten, snarare så att dom gillar att dom känner igen namnet överhuvudtaget. Den lite mer intresserade (men fortfarande någorlunda novis) vindrickaren brukar dock vara lite avigt inställd till Chardonnay.
Ganska ofta jag använder mig av 3-4 st olika stilar av chardonnay på vitvinsdelen av vår introduktionskurs. Brukar vara ett bra exempel på hur mycket viktigare klimatet och vinmakaren är än den faktiska druvan.
Intressant är också att det vita vin som säljer mest på systembolaget, Zumbali, har druvan Chenin Blanc stort och tydligt på förpackningen. En druva som ingen direkt känner till eller brukar uppskatta i lite mer seriösa former. Kanske prislappen (i det här fallet 167kr) också spelar roll
Last edited:
Silenos
Medlem
Ja, det är väl inget konstigt med det? Terroir vincit omnia
Nu när vi verkligen fått fart på raljerandet, så måste jag dra en lans för pöbeln för omväxlings skull. Jag upplever inte att de flesta ointresserade vindrickare har speciellt starka negativa åsikter (söt riesling undantaget). Det är snarare så att de gillar det de känner igen och om annat har de inga åsikter alls, vilket såklart är helt i sin ordning.
Mattias Schyberg
Administratör
För att fortsätta med lite grova generaliseringar och kanske även lite amatörpsykologi.
Omedvetet inkompetent (den okunniga fasen)
I denna fas så präglas ens tycke och smak av det genuina och anspråkslösa. Uttryck som: " Oh, vad gott!" eller "Usch, vad äckligt!" är vanligt förekommande. Vanligtvis så förstår man sig inte på "kvalitet" överhuvudtaget utan vill dricka något som smakar bra utan jobbiga syror, komplexa smaker eller sträv munkänsla. Man bryr sig inte om vad andra tycker, då tycke och smak är universalt personligt och helt oladdat. "A spoon full of sugar helps the medicine go down." En fas som är totalt ärlig, men möjligen aningen naiv.
Medvetet inkompetent (den sökande fasen)
I denna fas så har resan mot vinnörderi precis startat och mycket av ens fokus ligger på att lära sig vad man borde tycka om (det vill säga, det som de mer kunniga gillar). Det är inte ovanligt att vara oärlig med vad man egentligen gillar, då man så gärna vill bli accepterad som en vinnörd. Vanligtvis så har man ännu inte utvecklat tolerans för höga syror och stramhet, men man jobbar hårt med att lära sig. Blindprovningar brukar vara extra jobbigt att bli utsatt för i denna fas då man inte kan luta sig tillbaka på ens egna smak utan måste förlita sig på att upptäcka de egenskaper som man har lärt sig kännetecknar kvalitet.
Omedvetet kompetent (den osäkra fasen)
En ganska vanlig fas att befinna sig i en längre tid. Man vet hur kvalitet smakar och har lärt sig att uppskatta det och behöver inte längre dricka de mjukaste vinerna för att känna njutning, men fortfarande så lider man av dåligt självförtroende för sina egna bedömningar, vilket tenderar att sätta käppar i hjulen allt som oftast. Ofta är man ängslig över att bli "ertappad med handen i kakburken", dvs att råka gilla något som inte är fullt ut PK, vilket gör att man håller sig fast på säker mark och visar mestadels uppskattning för sånt som är allmänt erkänt. Även här så kan blinprovningar vara oerhört påfrestande då risken är att bli "avslöjad", vilket är obefogat då man faktiskt har utvecklat viss kompetens och borde våga lita på sig själv!
Medvetet kompetent (den ödmjuka fasen)
I denna fas så vet man mycket väl vad man gillar och skiter fullständigt i vad andra tycker. Man kan vara smal, bred och inkonsekvent i sina preferenser och omdömen då man vet att smaken varierar och är olika från gång till annan, dessutom så har man en genuin förståelse för kvalitet (enligt ens egna definition) och är medveten om det. I detta läge så har man inga problem med att gilla dyra eller billiga viner oavsett ursprung om de råkar tilltala en, det är snarare så att ett billigt vin är som att vinna på lotto att hitta och likaväl så betalar man gärna mycket pengar för något som man anser levererar. Man är oftast ödmjuk rent allmänt då man själv "har varit där" (tidigare faser) och inser att man aldrig kommer att bli fullärd.
Om jag nu skall vara ärlig med mig själv så tror jag väl att jag ibland tenderar att tillhöra kategorin "omedvetet kompetent", men jobbar stenhårt på att frigöra mig från de bojor som fasen innebär genom att vara så transparent som möjligt med det jag tycker och tänker, men ibland så vacklar även jag och får dåligt självförtroende.
Omedvetet inkompetent (den okunniga fasen)
I denna fas så präglas ens tycke och smak av det genuina och anspråkslösa. Uttryck som: " Oh, vad gott!" eller "Usch, vad äckligt!" är vanligt förekommande. Vanligtvis så förstår man sig inte på "kvalitet" överhuvudtaget utan vill dricka något som smakar bra utan jobbiga syror, komplexa smaker eller sträv munkänsla. Man bryr sig inte om vad andra tycker, då tycke och smak är universalt personligt och helt oladdat. "A spoon full of sugar helps the medicine go down." En fas som är totalt ärlig, men möjligen aningen naiv.
Medvetet inkompetent (den sökande fasen)
I denna fas så har resan mot vinnörderi precis startat och mycket av ens fokus ligger på att lära sig vad man borde tycka om (det vill säga, det som de mer kunniga gillar). Det är inte ovanligt att vara oärlig med vad man egentligen gillar, då man så gärna vill bli accepterad som en vinnörd. Vanligtvis så har man ännu inte utvecklat tolerans för höga syror och stramhet, men man jobbar hårt med att lära sig. Blindprovningar brukar vara extra jobbigt att bli utsatt för i denna fas då man inte kan luta sig tillbaka på ens egna smak utan måste förlita sig på att upptäcka de egenskaper som man har lärt sig kännetecknar kvalitet.
Omedvetet kompetent (den osäkra fasen)
En ganska vanlig fas att befinna sig i en längre tid. Man vet hur kvalitet smakar och har lärt sig att uppskatta det och behöver inte längre dricka de mjukaste vinerna för att känna njutning, men fortfarande så lider man av dåligt självförtroende för sina egna bedömningar, vilket tenderar att sätta käppar i hjulen allt som oftast. Ofta är man ängslig över att bli "ertappad med handen i kakburken", dvs att råka gilla något som inte är fullt ut PK, vilket gör att man håller sig fast på säker mark och visar mestadels uppskattning för sånt som är allmänt erkänt. Även här så kan blinprovningar vara oerhört påfrestande då risken är att bli "avslöjad", vilket är obefogat då man faktiskt har utvecklat viss kompetens och borde våga lita på sig själv!
Medvetet kompetent (den ödmjuka fasen)
I denna fas så vet man mycket väl vad man gillar och skiter fullständigt i vad andra tycker. Man kan vara smal, bred och inkonsekvent i sina preferenser och omdömen då man vet att smaken varierar och är olika från gång till annan, dessutom så har man en genuin förståelse för kvalitet (enligt ens egna definition) och är medveten om det. I detta läge så har man inga problem med att gilla dyra eller billiga viner oavsett ursprung om de råkar tilltala en, det är snarare så att ett billigt vin är som att vinna på lotto att hitta och likaväl så betalar man gärna mycket pengar för något som man anser levererar. Man är oftast ödmjuk rent allmänt då man själv "har varit där" (tidigare faser) och inser att man aldrig kommer att bli fullärd.
Om jag nu skall vara ärlig med mig själv så tror jag väl att jag ibland tenderar att tillhöra kategorin "omedvetet kompetent", men jobbar stenhårt på att frigöra mig från de bojor som fasen innebär genom att vara så transparent som möjligt med det jag tycker och tänker, men ibland så vacklar även jag och får dåligt självförtroende.
Magnus L
urydhtfilgukj
Fantastiskt inlägg, och då har jag inte ens hunnit läsa det!För att fortsätta med lite grova generaliseringar och kanske även lite amatörpsykologi.
Omedvetet inkompetent (den okunniga fasen)
I denna fas så präglas ens tycke och smak av det genuina och anspråkslösa. Uttryck som: " Oh, vad gott!" eller "Usch, vad äckligt!" är vanligt förekommande. Vanligtvis så förstår man sig inte på "kvalitet" överhuvudtaget utan vill dricka något som smakar bra utan jobbiga syror, komplexa smaker eller sträv munkänsla. Man bryr sig inte om vad andra tycker, då tycke och smak är universalt personligt och helt oladdat. "A spoon full of sugar helps the medicine go down." En fas som är totalt ärlig, men möjligen aningen naiv.
Medvetet inkompetent (den sökande fasen)
I denna fas så har resan mot vinnörderi precis startat och mycket av ens fokus ligger på att lära sig vad man borde tycka om (det vill säga, det som de mer kunniga gillar). Det är inte ovanligt att vara oärlig med vad man egentligen gillar, då man så gärna vill bli accepterad som en vinnörd. Vanligtvis så har man ännu inte utvecklat tolerans för höga syror och stramhet, men man jobbar hårt för att lära sig. Blindprovningar brukar vara extra jobbigt att bli utsatt för i denna fas då man inte kan luta sig tillbaka på ens egna smak utan måste förlita sig på att upptäcka de egenskaper som man har lärt sig kännetecknar kvalitet.
Omedvetet kompetent (den osäkra fasen)
En ganska vanlig fas att befinna sig i en längre tid. Man vet hur kvalitet smakar och har lärt sig att uppskatta det och behöver inte längre dricka de mjukaste vinerna för att känna njutning, men fortfarande så lider man av dåligt självfötroende för sina egna bedömningar, vilket tenderar att sätta käppar i hjulen allt som oftast. Ofta är man ängslig över att bli "ertappad med handen i kakburken", dvs att råka gilla något som inte är fullt ut PK, vilket gör att man håller sig fast på säker mark och visar mestadels uppskattning för sånt som är allmänt erkänt. Även här så kan blinprovningar vara oerhört påfrestande då risken är att bli "avslöjad", vilket är obefogat då man faktiskt har utvecklat viss kompetens och borde våga lita på sig själv!
Medvetet kompetent (den självsäkra fasen)
I denna fas så vet man mycket väl vad man gillar och skiter fullständigt i vad andra tycker. Man kan vara smal, bred och inkonsekvent i sina preferenser då man vet att smaken varierar och är olika från gång till annan, dessutom så har man en genuin förståelse för kvalitet och är medveten om det. I denna fas så har man inga problem med att gilla dyra eller billiga viner oavsett ursprung om de råkar tilltala en, det är snarare så att ett billigt vin är som att vinna på lotto att hitta och likaväl så betalar man gärna mycket pengar för något som man anser levererar. Man är oftast ödmjuk rent allmänt då man själv "har varit där" (tidigare faser).
Om jag nu skall vara ärlig med mig själv så tror jag väl att jag ibland tenderar att tillhöra kategorin "omedvetet kompetent", men jobbar stenhårt på att frigöra mig från de bojor som fasen innebär genom att vara så transparent som möjligt med det jag tycker och tänker, men ibland så vacklar även jag och får dåligt självförtroende.
Magnus L
urydhtfilgukj
För att fortsätta med lite grova generaliseringar och kanske även lite amatörpsykologi.
Omedvetet inkompetent (den okunniga fasen)
I denna fas så präglas ens tycke och smak av det genuina och anspråkslösa. Uttryck som: " Oh, vad gott!" eller "Usch, vad äckligt!" är vanligt förekommande. Vanligtvis så förstår man sig inte på "kvalitet" överhuvudtaget utan vill dricka något som smakar bra utan jobbiga syror, komplexa smaker eller sträv munkänsla. Man bryr sig inte om vad andra tycker, då tycke och smak är universalt personligt och helt oladdat. "A spoon full of sugar helps the medicine go down." En fas som är totalt ärlig, men möjligen aningen naiv.
Medvetet inkompetent (den sökande fasen)
I denna fas så har resan mot vinnörderi precis startat och mycket av ens fokus ligger på att lära sig vad man borde tycka om (det vill säga, det som de mer kunniga gillar). Det är inte ovanligt att vara oärlig med vad man egentligen gillar, då man så gärna vill bli accepterad som en vinnörd. Vanligtvis så har man ännu inte utvecklat tolerans för höga syror och stramhet, men man jobbar hårt för att lära sig. Blindprovningar brukar vara extra jobbigt att bli utsatt för i denna fas då man inte kan luta sig tillbaka på ens egna smak utan måste förlita sig på att upptäcka de egenskaper som man har lärt sig kännetecknar kvalitet.
Omedvetet kompetent (den osäkra fasen)
En ganska vanlig fas att befinna sig i en längre tid. Man vet hur kvalitet smakar och har lärt sig att uppskatta det och behöver inte längre dricka de mjukaste vinerna för att känna njutning, men fortfarande så lider man av dåligt självförtroende för sina egna bedömningar, vilket tenderar att sätta käppar i hjulen allt som oftast. Ofta är man ängslig över att bli "ertappad med handen i kakburken", dvs att råka gilla något som inte är fullt ut PK, vilket gör att man håller sig fast på säker mark och visar mestadels uppskattning för sånt som är allmänt erkänt. Även här så kan blinprovningar vara oerhört påfrestande då risken är att bli "avslöjad", vilket är obefogat då man faktiskt har utvecklat viss kompetens och borde våga lita på sig själv!
Medvetet kompetent (den självsäkra fasen)
I denna fas så vet man mycket väl vad man gillar och skiter fullständigt i vad andra tycker. Man kan vara smal, bred och inkonsekvent i sina preferenser då man vet att smaken varierar och är olika från gång till annan, dessutom så har man en genuin förståelse för kvalitet och är medveten om det. I denna fas så har man inga problem med att gilla dyra eller billiga viner oavsett ursprung om de råkar tilltala en, det är snarare så att ett billigt vin är som att vinna på lotto att hitta och likaväl så betalar man gärna mycket pengar för något som man anser levererar. Man är oftast ödmjuk rent allmänt då man själv "har varit där" (tidigare faser).
Om jag nu skall vara ärlig med mig själv så tror jag väl att jag ibland tenderar att tillhöra kategorin "omedvetet kompetent", men jobbar stenhårt på att frigöra mig från de bojor som fasen innebär genom att vara så transparent som möjligt med det jag tycker och tänker, men ibland så vacklar även jag och får dåligt självförtroende.
Och när jag har läst det, om inte ännu bättre!
Last edited:
Vad jag egentligen tycker är en mer intressant fråga är varför mågan vinintresserades smakpreferenser skiljer sig så markant från den stora massans? Det är också en fråga jag ofta brukar när jag håller i vinprovningar. Inte alltid så lätt att svara på
Tanniner, torra viner framför allt med torr överväldigande eftersmak, väldigt fylligt i munnen, jordiga toner, kryddiga toner, bondgårdsdoft är toner som nog den stora massan inte gillar.
Uppfriskande, småsött, fruktigt och lätt är nog vad många föredrar. Amarone uppskattas nog för att det påminner lite om torr glögg. Whiskey och i mindre grad ölfantaster har nog lite andra vinpreferenser dock.
Magnus L
urydhtfilgukj
Stämmer väl i stort, men du har lyckats vända på fylligheten. Folk älskar fylliga och intensiva viner med lång eftersmak och är sällan imponerade av lätta viner.
För övrigt är vi i fel tråd igen. Flytta oss gärna @Mattias S
magnum
Epernay, Frankrike
För att det tar tid och erfarenhet att lära sig uppskatta viner av hög kvalitet!Vad jag egentligen tycker är en mer intressant fråga är varför mågan vinintresserades smakpreferenser skiljer sig så markant från den stora massans? Det är också en fråga jag ofta brukar när jag håller i vinprovningar. Inte alltid så lätt att svara på
Har kanske bara råkat bjuda folk som föredrar lätta viner framför fyllig champagne och intensiva rödviner.
Kul med provningar där man låter ett gäng inbitna bib drickare prova blandade viner.
En flight med fem viner varav två lätta 80 kronors viner på Merlot och syrah ,Pillot Volnay 2010, en rätt utvecklad Bordeaux runt 500 sträcket (2005:a typ), samt en Châteauneuf du Pape i samma prisklass (2010:a typ)?
Kul att låta dem gissa pris och avgöra vilket de tycker är bäst. Jag är rätt säker på att Volnay hade tagit en klar seger följt av 80 kronors merlot, syrah, Châteauneuf och Bordeauxvinet på en jumboplats.
Glömde skriva i rätt tråd, dags för flytt igen.
m_trobeck
Ständigt sökande. Rotlös.
För att fortsätta med lite grova generaliseringar och kanske även lite amatörpsykologi.
Omedvetet inkompetent (den okunniga fasen)
I denna fas så präglas ens tycke och smak av det genuina och anspråkslösa. Uttryck som: " Oh, vad gott!" eller "Usch, vad äckligt!" är vanligt förekommande. Vanligtvis så förstår man sig inte på "kvalitet" överhuvudtaget utan vill dricka något som smakar bra utan jobbiga syror, komplexa smaker eller sträv munkänsla. Man bryr sig inte om vad andra tycker, då tycke och smak är universalt personligt och helt oladdat. "A spoon full of sugar helps the medicine go down." En fas som är totalt ärlig, men möjligen aningen naiv.
Medvetet inkompetent (den sökande fasen)
I denna fas så har resan mot vinnörderi precis startat och mycket av ens fokus ligger på att lära sig vad man borde tycka om (det vill säga, det som de mer kunniga gillar). Det är inte ovanligt att vara oärlig med vad man egentligen gillar, då man så gärna vill bli accepterad som en vinnörd. Vanligtvis så har man ännu inte utvecklat tolerans för höga syror och stramhet, men man jobbar hårt med att lära sig. Blindprovningar brukar vara extra jobbigt att bli utsatt för i denna fas då man inte kan luta sig tillbaka på ens egna smak utan måste förlita sig på att upptäcka de egenskaper som man har lärt sig kännetecknar kvalitet.
Omedvetet kompetent (den osäkra fasen)
En ganska vanlig fas att befinna sig i en längre tid. Man vet hur kvalitet smakar och har lärt sig att uppskatta det och behöver inte längre dricka de mjukaste vinerna för att känna njutning, men fortfarande så lider man av dåligt självförtroende för sina egna bedömningar, vilket tenderar att sätta käppar i hjulen allt som oftast. Ofta är man ängslig över att bli "ertappad med handen i kakburken", dvs att råka gilla något som inte är fullt ut PK, vilket gör att man håller sig fast på säker mark och visar mestadels uppskattning för sånt som är allmänt erkänt. Även här så kan blinprovningar vara oerhört påfrestande då risken är att bli "avslöjad", vilket är obefogat då man faktiskt har utvecklat viss kompetens och borde våga lita på sig själv!
Medvetet kompetent (den självsäkra fasen)
I denna fas så vet man mycket väl vad man gillar och skiter fullständigt i vad andra tycker. Man kan vara smal, bred och inkonsekvent i sina preferenser och omdömen då man vet att smaken varierar och är olika från gång till annan, dessutom så har man en genuin förståelse för kvalitet och är medveten om det. I detta läge så har man inga problem med att gilla dyra eller billiga viner oavsett ursprung om de råkar tilltala en, det är snarare så att ett billigt vin är som att vinna på lotto att hitta och likaväl så betalar man gärna mycket pengar för något som man anser levererar. Man är oftast ödmjuk rent allmänt då man själv "har varit där" (tidigare faser).
Om jag nu skall vara ärlig med mig själv så tror jag väl att jag ibland tenderar att tillhöra kategorin "omedvetet kompetent", men jobbar stenhårt på att frigöra mig från de bojor som fasen innebär genom att vara så transparent som möjligt med det jag tycker och tänker, men ibland så vacklar även jag och får dåligt självförtroende.
Sen kommer fasen "ödmjukt inkompetent" när man förstått att ju mer man lär sig desto mer finns det att lära. Att man aldrig kommer bli så duktig och säker som man önskar.
Mattias Schyberg
Administratör
Det ingår klart och tydligt under kategorin "Medvetet kompetent" (eller borde i alla fall, men tyvärr så missade jag att förtydliga denna visdom), vilket dessutom är en av nyckelpoängerna. Kompetensen innebär ju delvis att vara medveten om hur svårt det är med vin och dessutom vara öppen och transparent. För den som inte har tänkt på det så är kategorin "Omedvetet inkompetent" och "Medvetet kompetent" ganska lika ur ett perspektiv och det är att allt som betyder något är det som finns i glaset, men ur olika erfarenhetsperspektiv.
Gurto
Medlem
I mina vida generaliseringar ska tilläggas att jag ofta upplever att nybörjare, som normalt sett själva väljer t.ex. Amarone, tycker om att pröva nya grejer bara de vägleds/rekommenderas till det och får det förklarat. Gör de dock valet helt själv går man gärna på det trygga och bekanta. Det är skrämmande att segla i okända vatten. Fullt naturligt.
Mattias Schyberg
Administratör
Gurto
Medlem
Det låter ganska mycket som "den sökande fasen".
Ja, det passar in i den fasen, herr Freud
...skämt åsido är din fasindelning nog väldigt nära sanningen för hur ett vinintresse utvecklas.