Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[LarsW]

Var på Djuret med familjen i tisdags och åt och drack gott!
Då det var familjemiddag blev det dåligt fokus på noter och glömde att ta bild på flaskorna innan de försvann...
Men vilka viner!

Först ut var Billecart-Salmon Cuvée Elisabeth 2002
Massa rött godis (hallonbåtar, snören och ferraribilar), grapefrukt, mandarin och surdegsbröd. Moget på helt rätt sätt . Drack denna för 3 år sen hos @Sörplarn . Den har blivit ännu lite bättre!
Vi startade med kvällens vinnare.
Bästa champagnen i år! Måste ha 2008 av denna!
Försökte ta reda på deggdatum men stod inget på flaskan, var en kod på folien jag glömde skriva upp, på korken står det: OX12A eller OXI2A... kan vara en nolla och inte O först också... @magnum ?

Vin nummer dos:
Kokerboom 2018
Ville att resten av familjen skulle få smaka denna och ingen blev besviken.
Jasmin, fläder, vitpeppar och konserverad citron. Drack denna för ett år sen och gillade den skarpt, den har blivit ännu bättre och fått lite mer muskler. Överpresterade ordentligt bland de andra vinerna!

Tredje vin:
Bodegas Bhilar Rioja Phinca La Revilla 2013
Har läst om detta och ville prova. Kvällens vattendelare! Alla var inte lika förtjusta men jag blev förälskad.
Som om man knökat ned allt kola-godis man hittat (remmar, flaskor osv) i en amontillado och lagrat på franska ekfat i 6 år (det sista stämmer, vinet ligger på ek i 6 år). Hint till @Daniel A - tror detta vin talar till dig...
Kvällens mest speciella vin, kanske inte bästa kombon med havskräfta och svart kaviar men hade kvar av vin ett och två så led ingen nöd.

Vin 4 hade vi tänkt skulle vara en Scrio 2008 men de var slut...
Kompenserade med en Dal Forno Romano Valpolicella Superiore 2011
Kvällens mest förutsägbara vin men inte på något dåligt sätt.
Körsbär, ek, blod och ordentliga tanniner. Gott som tusan och har ett långt liv framför sig.
Passade perfekt till ryggbiffen med rödvinssås på slutet.

Vinerna i ordning från höger till vänster.

 

[Daniel A]

Bodegas Bhilar Rioja Phinca La Revilla 2013
Har läst om detta och ville prova. Kvällens vattendelare! Alla var inte lika förtjusta men jag blev förälskad.
Som om man knökat ned allt kola-godis man hittat (remmar, flaskor osv) i en amontillado och lagrat på franska ekfat i 6 år (det sista stämmer, vinet ligger på ek i 6 år). Hint till @Daniel A - tror detta vin talar till dig...

Låter helt magiskt! Aldrig hört talas om, men åker högst upp på önskelistan!

 

[The Wall]

Besök av hustruns bror över helgen så det blev souvlaki och lite vin till det. Noter i tryckbokstäver kommer så småningom.

Etiketterna håller inte på att rymma, vi vill bara ha lite koll på vilket vin som hamnade i respektive karaff.

”Det där kan ju ingen läsa!” utbrast min störiga fru. ”Är alla fullkomligt ordblinda?” undrade jag. Oklart vem som har lite mindre ”inte så rätt” i skrivande stund.

Japp, souvlaki ikväll. Finfint fixad av hustrun, jag ansvarade enkom för grillandet denna gång.

 

[matage]

”Det där kan ju ingen läsa!” utbrast min störiga fru. ”Är alla fullkomligt ordblinda?” undrade jag. Oklart vem som har lite mindre ”inte så rätt” i skrivande stund.

Får flashbacks till min gamla klassföreståndare i högstadiet som klassade min handstil till "läsbarhet som en bakteriekultur.."

 

[The Wall]

Får flashbacks till min gamla klassföreståndare i högstadiet som klassade min handstil till "läsbarhet som en bakteriekultur.."

Analog kryptering

 

[buteljen]

Kul Bx-provning i veckan. Min favorit var Pape Clément men alla var bra och har många år kvar.

2012 Château Pape Clément (Pessac-Leognan)
65% Cabernet Sauvignon and 35% Merlot.
Stor djup, intensiv doft av yppig mogen mörk frukt, mörka körsbär, rostade toner, lakrits, choklad, kaffe, tobak, lite mynta, vanilj
I smaken stor koncentrerad, fyllig kropp, mjuka tanniner, energisk, lager på lager, stor intensitet, lång finish

2009 Château Laroze (St-Émilion Grand Cru)
68% Merlot, 26% Cabernet Franc and 6% Cabernet Sauvignon
Stor förförisk doft, svarta vinbär och andra mörkröda bär, lite örtig med salvia och mintnoter, grus, damm, ceder, blyerts
I smaken massor med energi och intensitet, tar för sig, lager på lagerkänsla, lite strävare tanniner än 1, riktigt lång bra finish.

2008 Château La Fleur-Pétrus (Pomerol)
80% Merlot, 20% Cabernet Franc.
Medelstor doft, lite knuten initialt, grus, ceder, blyerts, rostade toner, inte lika yppig frukt
I smaken stramare, strävare, och mer bett i tanninerna än de två första dock inget power house, hyfsad finish

2004 La Mondotte (St-Émilion Grand Cru)
80% Merlot and 20% Cabernet Franc
Stor doft av mörka bär, rostade toner, tobak, läder
I smaken ganska strama lite grusiga tanniner, koncentrerad frukt, lite kort finish.

2000 Château Kirwan (Margaux)
44% Cabernet Sauvignon, 32 % Merlot, 14 % Cabernet Franc, 10 % Petit Verdot
Medelstor doft av stall, jordighet, mörkröda bär, ceder, blyertspenna, grus
I smaken strävare, stramare, slankare i kroppen, lite kortare finish

1995 Château Beychevelle (St. Julien)
52% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 5% Cabernet Franc and 3% Petit Verdot (plantings in vineyard).
Lite skum i doften. Kortare finish. Ingen direkt energi i vinet

 

[Vingubben]

Stéphane Montez, St Jospeh Blanc, 2017

Dricker vitt från norra Rhone allt för sällan. Trots låg syra kan det ändå vara en härlig käftsmäll och så även idag. Rätt anonoym i doften men lite mogna äpplen tittar fram. I gommen händer der grejjer. Ek, honung, stensälta och mängder med aprikos. Lätt oxiderad och en oljig textur där smakerna hänger med länge. Funkade grymt bra till kvällens ost. 91p

 

[StefanAkiko]

Kvällens kontorsprovning och middag med gäst från Daiichi Sankyo:

...liiite besviken på LB...
Perfekt kork med under 20% infärgning. Petit Château från 1995 gör bättre ifrån sig.

Madiran:en var fruktig snarare än sträv.

Rauch-ölet direkt äckligt.

Bgn Blanc oväntat bra. Gladde mig och gästen. Tog slut fort!

De söta: made in heaven!
Banyuls:en var onödigt jävla överdrivet fantastiskt! Åh, dessa tobakstoner!!! Mjuff!

 

[Sonderlese]

Kvällens kontorsprovning och middag med gäst från Daiichi Sankyo:
Visa bifogad bild 24168

...liiite besviken på LB...
Perfekt kork med under 20% infärgning. Petit Château från 1995 gör bättre ifrån sig.

Madiran:en var fruktig snarare än sträv.

Rauch-ölet direkt äckligt.

Bgn Blanc oväntat bra. Gladde mig och gästen. Tog slut fort!

De söta: made in heaven!
Banyuls:en var onödigt jävla överdrivet fantastiskt! Åh, dessa tobakstoner!!! Mjuff!

Grtz till en flaska Banyuls, det ser man inte varje dag, särskilt en flaska från 1983.

 

[StefanAkiko]

Grtz till en flaska Banyuls, det ser man inte varje dag, särskilt en flaska från 1983.

Tack! Men, jo, nog var den i yngsta laget. Men 100 poäng var det inte svårt sätta på den. Har haft den öppen sedan i fjol. Under kork då naturligtvis. Fram tills i april stod den i kylen, men sedan dess på kontoret. Ingen kyl.

Första tiden var detta vin inget utropstecken. Men Zlatan vad fint den tog sig!

 

[The Wall]

Besök av hustruns bror över helgen så det blev souvlaki och lite vin till det. Noter i tryckbokstäver kommer så småningom.
Visa bifogad bild 24134
Etiketterna håller inte på att rymma, vi vill bara ha lite koll på vilket vin som hamnade i respektive karaff.

Visa bifogad bild 24135
”Det där kan ju ingen läsa!” utbrast min störiga fru. ”Är alla fullkomligt ordblinda?” undrade jag. Oklart vem som har lite mindre ”inte så rätt” i skrivande stund.

Visa bifogad bild 24136
Japp, souvlaki ikväll. Finfint fixad av hustrun, jag ansvarade enkom för grillandet denna gång.

Här kommer samma text som på bilden, men i tryckbokstäver;

Alla viner fick njuta av frisk kylskåpsluft i ungefär en till en och en halv timme innan vi hällde upp i glas.

2019 Foradori Teroldego (12,5%)
100% Teroldego

Riedel Veritas OW Syrah; insvettad grå gymnastiksalsmatta, syltsaftigt intryck, drar lite åt zinfandel-hållet, känns eldig trots måttliga 12,5% alkoholhalt. Björnbär och lite bränt lingonris. I munnen besk & ganska syrlig, eftersmaken är bättre än första klunken märkligt nog.

Zalto Universal; inte lika mycket grå gymnastiksalsmatta som i Veritas, mer måleriverkstad, på gränsen till trevlig doft faktiskt. Munnen; besk lingonsaft men ger ett lättare intryck än i Veritas, faktiskt helt ok.

Dag 2 och 3, då i Veritas Bx istället; blåbärspajigare i doften, björnbären finns där och ger ett zinnigt intryck. I munnen ännu syltigare och syrligare än dag ett, men faktiskt bättre.

Sammantaget blir det ”Nja” i första intrycket då det inte verkar falla oss i smaken. Välgjort vin, kul att prova men det passar inte oss.

2019 Bodega Marañones Treintamil Maravedies (14%)
90% garnacha och 10% ”övriga druvsorter”, vilket det tydligen inte gick att luska ut vilka de är.

Riedel Veritas OW Syrah; ljust röd, påminner mer om pinot noir än en tät garnacha, lite eldig i doften, brända örter (främst timjan- och rosmarinkvistar), lite lagerblad och oregano. I munnen; eldigheten (14%) tittar fram, viss beska men känns ändå harmoniskt (mer än i doften faktiskt). Trevligt intryck.

Zalto Bordeaux; klart öppnare doftintryck än i Veritas, alkoholen känns en del men ger faktiskt nästan lite intryck av PN på steroider med mogna jordgubbar som extra krydda. Fin doft! I munnen även öppnare intryck än i Veritas och vi blir lite fundersamma vilket glas som egentligen passar bäst. Eftersmaken påminner lite om sylt på mogna skogshallon, klart trevligt.

Dag 2 och 3, ur Veritas OW Syrah; kryddigare doft än tidigare dagar, nu börjar det dra än mer åt PN-hållet. I munnen lite slank med viss beska och en tydlig PN-triggning, trots att vinet inte skriker ”Pinot!”. Blint skulle jag skulle förmodligen satsa på en pinot från ett varmare klimat och känna mig helnöjd ända tills flaskan avtäcks.

2016 Marquis de Beys Red (14%)
50% syrah, 50% cabernet sauvignon

Riedel Veritas Bordeaux; initialt målarfärg/lim, men inte lika påtagligt som i Zalto Bx, diskret alkohol. I munnen lite väl besk och en del lingonkänsla. Eller limkänsla. Nja.

Zalto Bordeaux; doft av nyöppnad 3-litershink med vattenbaserad målarfärg, alkoholen (14%) känns, men inte oroväckande. I munnen, ganska besk, kombinationen av cabernet sauvignon och syrah känns inte som en lyckad kombination i det här vinet. Eldig i eftersmaken.

Dag 2 och 3 ur Veritas Bordeaux; mer Musar-ig idag och tydligare målarfärg, på gränsen till etylacetat, lite fränare känsla i doften, men den är ändå bättre än dagen innan. I munnen, beskare och kantigare, känns lite disharmonisk.

Sammanfattning; njaee. Det är helt klart värt att lägga en hel del kronor extra på Musar istället, men trots det blev det ändå kvällens favorit enligt 67% av drickarna, dvs hustrun och hennes bror. Resterande 33%, dvs jag själv, höll inte riktigt med.

2018 Pagliarese Chianti Classico (13%)
90% sangiovese, 5% mammolo och 5% canaiolo (Fèlsinas andravin?), tveksam årgång, vi vågar ändå prova.

Gabriel Gold; doft av blyertspenna och torkad oregano och jodå, vi kan lugna alla förväntansfulla läsare; de gamla vanliga misstänkta finns på plats – bittermandel och körsbärskärnor, men de håller sig ganska långt i bakgrunden. Munnen; spetsig och lite disharmonisk, beska och bara ”näääää” med årgång 2017 i färskt minne. Är 2018 en spökårgång i Chianti Classico månntro?

Dag 2 och 3; ur Veritas Bordeaux, mer körsbärskärnor och bittermandel kombinerat med bränt pinjeträ, men känns fortfarande stickig i doften. I munnen beskare än igår, lite som att tugga på ett pinjebarr.

Tack, men nej tack. Tyvärr.

 

[The Wall]

2020 J-M Brocard Domaine Chablis Vielles Vignes Sainte Claire .

Tidigare årgångar har utgjort en pålitlig favorit hemma hos oss och nu var det dags att testa den senaste årgången. Av med skruvkorken och ner i Riedel Veritas Viognier/Chardonnay; doftmässigt rökigare intryck än i tidigare med tydliga drag av nykrossade vindruvskärnor. I munnen då? Rökigheten går igen tillsammans med kärnorna och vi upplever vinet som mycket beskare än tidigare årgångar. I eftersmaken balanserar vinet på gränsen till jordnötter. Vi tittar förvånat på varandra och undrar vad som just hände; det här var ju inte alls vad vi ville ha. Inte ens baguette med kräftor och aioli kunde hjälpa till. Och inte blev det bättre dagen efter heller, tyvärr. Nähä, antingen har våra smakpreferenser förändrats (inte så troligt) eller så passar inte årgång 2020 oss.

Den var bättre förr, helt klart. Om 2020 får vila i källaren i några år då? Kanske.

 

[The Wall]

2019 Yann Chave Crozes-Hermitage

Producenten brukar vara pålitlig och leverera finfina viner så vi införskaffar en flaska, skruvar upp förväntningarna, drar upp korken, häller i en karaff och väntar tålmodigt i en timme. Ner i Riedel Sommeliers OW Syrah/Hermitage; det dyker upp lite rökighet, mer åt pyrande trä än rökt chark och det finns lite Pez och björnbär men vinet känns väldigt knutet och oförlöst. I munnen då? Alkoholen (14,5%) är påtagligt närvarande tillsammans med en grönaktig/stjälkig ton som gör att man undrar hur mycket petit verdot som hamnat i vinet. Eftersmaken är bra med drag av björnbär, men vinet känns ändå inte på tipptopp. Nähä. Blir det bättre dag 2 i ett annat glas? Zalto Bourgogne; fortfarande samma zinfandel-björnbär kompletterat med grön kartighet och överdriven alkohol. I munnen? Kart, alkohol och Pez.

Klimatvariation eller druvvariation? Zinfandel och petit verdot till 14,5% i norra Rhône är det inte varje dag man träffar på. Tack och lov.

 

[The Wall]

2019 Monteraponi Chianti Classico

Pålitlig producent och en yngre årgång än den, enligt våra smaklökar, svajiga 2018, fram med Gabriel Gold, vad kan gå fel? Tja, det mesta skulle det visa sig; det svajar och svajar på gränsen till TCA, men på något märkligt sätt ändå inte och landar till slut i något som påminner om torkad oregano alternativt för gammal söndertuggad blyertspenna men mynnar ut i torkad tång, vilket förmodligen är en bättre beskrivning än torkad oregano. Jag har inget emot oregano, men en intensiv doft av torkad oregano är inte riktigt något som jag efterfrågar i vin. ”Kartong!” utbrister hustrun och är på väg till vasken med glaset. Vi trotsar doften och testar att smaka; slank med viss eldig beska (långt bortom de på etiketten angivna 13,5%) som drar åt TCA-hållet och effektivt tar kål på alla andra smakintryck. Jag är dock inte helt säker på att det är TCA som är boven i dramat så det enda sättet att ta reda på det är väl att införskaffa ytterligare en flaska och jämföra?

Sagt och gjort; ur med korken och ner i ett glas Gabriel Gold med dagens inköp (nåja, hela Monteraponi-episoden ägde rum under fredag – lördag) i ett glas och gårdagens kylskåpsövernattade vin i ett annat glas Gabriel Gold. Här vankas revansch! Jodå, gårdagens vin gjorde lite bättre ifrån sig dag 2, men är fortfarande inget man springer benen av sig för att inhandla. Bättre om 10 år? Kanske. Dagens inköp då? Samma trista upplevelse ur en ny flaska för andra dagen i rad tyvärr. Varken jag eller hustrun begriper någonting och sträcker oss tårögda efter den Vino Nobile (not kommer när vi har återhämtat oss) som vi korkade upp samtidigt på fredagen.

Av förklarliga skäl gick inte någon av de två flaskorna åt med överljudshastighet, utan de har parkerats med vakuumförslutning i kylskåpet och får för tillfället hantera sin egen väntan på Vadå, som Beckett förmodligen skulle uttryckt det på svenska. TCA eller inte, vi väntar några dagar med att prova nästa glas, kanske tålamod är den ingrediens som saknas. Men å andra sidan brukar de flesta Chianti Classico vara hyggligt drickbara redan innan man hunnit dra korken.

Dracks på fredagen till en variant på Bistecca Fiorentina (vi grillade en 3 cm tjock skiva entrecôte och åt haricots verts med schalottenlök till) och på lördagen till Pollo alla cacciatora.

Torkad tång eller TCA? Till vänster säger vi "kanske" och till höger säger vi "eventuellt".

 

[The Wall]

2018 Tenuta di Gracciano Vino Nobile di Montepulciano

Eftersom vi tänkte oss en variant på Bistecca Fiorentina (grillad 3 cm tjock skiva entrecôte) på fredagen och Pollo alla Cacciatora på lördagen var vi nyfikna på om någon annan än vår favoritproducent från Montepulciano skulle kunna överraska oss. Väck med korken, ner i karaff, vänta en timme, ner i Gabriel Gold; japp, de gamla vanliga misstänkta dyker upp; bittermandel och körsbärskärnor kombinerat med lite pinjekärnor, men det känns väldigt knutet. Å andra sidan, sangiovese från 2018 i Toscana är inget som har imponerat på oss än så länge, men det är nog det bästa försöket hittills. I munnen är vinet lite beskt och aningen disharmoniskt, vilket verkar vara kännetecknet för 2018 från Toscana. 14% alkoholhalt känns, men stör inte nämnvärt trots allt, men det känns som att druvor, intryck, smak och alkohol drar åt olika håll i munnen. Efter haveriet med Monteraponi kom vi av oss och missade att ta noter dag 2 och 3, men föga förvånande har vi en hel del kvar i flaskan så vi får se om ”tålamod” är den saknade ingrediensen även här.

I väntan på att bli öppnade och då pekade våra mungipor fortfarande uppåt. En timme senare var känslan istället samma som efter en treputt från en meter och mungiporna inte riktigt lika uppåt.

 

[Nyllet]

2019 Monteraponi Chianti Classico

Pålitlig producent och en yngre årgång än den, enligt våra smaklökar, svajiga 2018, fram med Gabriel Gold, vad kan gå fel? Tja, det mesta skulle det visa sig; det svajar och svajar på gränsen till TCA, men på något märkligt sätt ändå inte och landar till slut i något som påminner om torkad oregano alternativt för gammal söndertuggad blyertspenna men mynnar ut i torkad tång, vilket förmodligen är en bättre beskrivning än torkad oregano. Jag har inget emot oregano, men en intensiv doft av torkad oregano är inte riktigt något som jag efterfrågar i vin. ”Kartong!” utbrister hustrun och är på väg till vasken med glaset. Vi trotsar doften och testar att smaka; slank med viss eldig beska (långt bortom de på etiketten angivna 13,5%) som drar åt TCA-hållet och effektivt tar kål på alla andra smakintryck. Jag är dock inte helt säker på att det är TCA som är boven i dramat så det enda sättet att ta reda på det är väl att införskaffa ytterligare en flaska och jämföra?

Sagt och gjort; ur med korken och ner i ett glas Gabriel Gold med dagens inköp (nåja, hela Monteraponi-episoden ägde rum under fredag – lördag) i ett glas och gårdagens kylskåpsövernattade vin i ett annat glas Gabriel Gold. Här vankas revansch! Jodå, gårdagens vin gjorde lite bättre ifrån sig dag 2, men är fortfarande inget man springer benen av sig för att inhandla. Bättre om 10 år? Kanske. Dagens inköp då? Samma trista upplevelse ur en ny flaska för andra dagen i rad tyvärr. Varken jag eller hustrun begriper någonting och sträcker oss tårögda efter den Vino Nobile (not kommer när vi har återhämtat oss) som vi korkade upp samtidigt på fredagen.

Av förklarliga skäl gick inte någon av de två flaskorna åt med överljudshastighet, utan de har parkerats med vakuumförslutning i kylskåpet och får för tillfället hantera sin egen väntan på Vadå, som Beckett förmodligen skulle uttryckt det på svenska. TCA eller inte, vi väntar några dagar med att prova nästa glas, kanske tålamod är den ingrediens som saknas. Men å andra sidan brukar de flesta Chianti Classico vara hyggligt drickbara redan innan man hunnit dra korken.

Dracks på fredagen till en variant på Bistecca Fiorentina (vi grillade en 3 cm tjock skiva entrecôte och åt haricots verts med schalottenlök till) och på lördagen till Pollo alla cacciatora.

Visa bifogad bild 24198
Torkad tång eller TCA? Till vänster säger vi "kanske" och till höger säger vi "eventuellt".

Intressant. Jag korkade upp en flaska i söndags och tyckte att det det var precis vad jag var ute efter. Körsbär, lite björnbär och en del jordiga toner tillsammans med lite örtighet. Alkoholen var inget som störde mig alls. Glad att jag har 5 pavor till.

 

[The Wall]

Intressant. Jag korkade upp en flaska i söndags och tyckte att det det var precis vad jag var ute efter. Körsbär, lite björnbär och en del jordiga toner tillsammans med lite örtighet. Alkoholen var inget som störde mig alls. Glad att jag har 5 pavor till.

Det är bara att gratulera! Vi kom inte alls överens med vinet trots två försök med två olika flaskor.

 

[StefanAkiko]

Flög precis till Sverige via Doha.

Här är vinerna från first leg:
Champagne: två sorter
För mycket bubblor, enkel smak med stark dragning mot kattpiss på ett mindre insmickrande vis. Inte min kopp te.

2016 Stag's Leap Karis
Hefty Chard without being overbearing. Lowly acids with a brooding character. Quite nice

2017 Huber Gruner weltliner
Spicy, incredible stuff. Best non-sweet wine onboard!

2013 Château Phelan Segur
Pitifully acidic and unbalanced wine. Still very young. Doesn't show any kind of reasons to pursue.

If you own btls, this is not a good timing to drink this. Keep is a winner!

2013 Leyda Shiraz
Slightly sweet and went well with the food. From an objective perspective, this is short and not very interesting. But, as it has a tiny bit of age, it has come around to early pre-maturity. Never was great, but is better now than two years ago.

1996 Dow Colheita single year release tawny port
Lovely rancio aromatics. More of a Rivesaltes than a Tawny. Utterly and ridiculously delicious! Lovely with the cheese plate.

 

[StefanAkiko]

Här är vinerna från Second Leg:

Lallier Grande Réserve
Lever jag mycket lyckligare utan.

Lauret-Perrier Cuvée Rosé
Nu pratar vi bland, nerv och en superbt utlinjerad bärig fruktighet. Tänkte köpa en. Reality check! 699kr på SB för en liten flaska bubblig Beaujolais Nouveau kan jag leva lycklig utan. Finns ju annat.

2016 Jean-Marc Brocard Chablis PC
Lätt flightens bästa flaska. Blev ett gäng glas

2018 Oro de Castilla Verdejo de Rueda
Helt ansiktslös.

2015 Château Ste Michelle Syrah
Ett underbart vin där myllan i Washington State fött fram en modern och rik Syrah med smörig rondör, kryddig dragning åt Australien och allt det där som gör att man bara kan älska Columbia Valley.

Graham's 20 yr old Tawny Port
Graham's är inte mitt hus, de är generellt för söta för att kvalificera hos mig. Första flighten med en stram skapelse från Dow gjorde så mycket mer för min gom att denna Graham inte ens kvalificerar till nr 10 (av två).

 

[StefanAkiko]

Sitter med goda vänner och dricker underskön manna från himlen! 89 kr flaskan. Jäkligt rävligt knakigt bra! Magiskt idag och än mer så om 7 år och fler.

2020 Château du Cléray Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie, 89 p
Melon de Bourgogne
Ultra young, crisp and fabulous.
See-through minerality that is among the most beautiful of expressions. Can't wait for this one to turn yellow as it will become a most appealing wonderful Muscadet de S&M.

With seafood and pleasures!
...and great friends!