Dag 2 i London och efter att ha irrat runt i Chelsea hela förmiddagen så var det skönt med inbokad lunch på lyxhotellet Dorchester. Hotellet har personal överallt och även toavakt med garderob... Alain Ducasse är en legend i kocksammanhang och *** borde borga för en bra lunch. Vi tog lunchpaketet för 60 £ med 2 glas vin vilket får ses som billigt i sammanhanget, men sen tillkom ost och apertif bestående av Lanson BdB för 26 £. 
Varför tog jag det då, hade svårt att säga nej till champagne och alternativet på glas var Paillard Rosé eller Krug GC... Hursom, man lever bara en gång vad jag vet. Tydlig BdB på näsan och inte odrickbar som Lanson NV brukar va.
Restaurangen i sig var mysig och utstrålade sober lyx vilket passar en skandinav mer än rika ryssar och kineser som går igång på guld och kinesiskt porslin.
Först lite små briocheliknande klumpar att tugga på...
Sen en amuse bestående av en soppa med något som jag glömt...
Förrätten var anklever så klart. Anklevern var en av de bästa jag smakat, subtil, mjuk och elegant i smaken. Dessvärre dränktes den i pepparsås och bacon. Hur man kan misshandla en så fin råvara övergår mitt förstånd. Smakerna försvann helt, det enda positiva med såsen får väl vara att den matchade tallriken. Dryck Keintzler Riesling 2012, bra dieselnäsa men tråkig lite besk smak, fick stryk av Lanson BdB hela vägen i mål.
Till varmrätt långkokat rådjur med potatis och rödvinssås. Ytterligare en trist rätt, långkok för mig är något man gör med dåligt kött inte bra. Oavsett så var rödvinsåsen inadekvat, smakade mer som en man gör hemma och inte är nöjd med. Besk syrasörja eller något åt det hållet. Dryck Tjatå Mont-Redån 2012 vilket funkade till köttet men har inga direkta minnen.
Efter detta tog vi mot vår vilja (fan vad det är svårt att säga nej till alla erbjudanden...) en steltonost som var riktigt grym men lite slöseri då vi kände oss mätta. Men den som är med i leken, får leken tåla! Så efterrätt bestående av mandelglass och choklad. För mig den klart bästa rätten och den enda som är värdig en stjärnkrog och då pratar vi singular...
Slutsatsen blev ännu ett stjärnfall efter Gordon dagen innan och en grym besvikelse över dålig mat och pengar i sjön. Det var med en viss känsla av tillfredsställelse jag gick förbi toavakten och misshandlade faciliteterna efter middagen.
Nu har man i alla fall gjort Londons båda *** och blivit en erfarenhet rikare. Men gå INTE hit om ni inte avverkat allt annat eller har snuskigt mycket pengar. Kanske är avsmakningsmenyn bättre men @Orpale som varit där tidigare har inte heller varit imponerad. Detsamma gäller Mikael Jonsson Hedone som vi träffade dagen efter.
Ingen bra början på resan ur ett matperspektiv men det skulle det bli ändring på med råge med tre toppklassrestauranger i rad! Fortsättning följer...
Varför tog jag det då, hade svårt att säga nej till champagne och alternativet på glas var Paillard Rosé eller Krug GC... Hursom, man lever bara en gång vad jag vet. Tydlig BdB på näsan och inte odrickbar som Lanson NV brukar va. Restaurangen i sig var mysig och utstrålade sober lyx vilket passar en skandinav mer än rika ryssar och kineser som går igång på guld och kinesiskt porslin.
Först lite små briocheliknande klumpar att tugga på...
Sen en amuse bestående av en soppa med något som jag glömt...
Förrätten var anklever så klart. Anklevern var en av de bästa jag smakat, subtil, mjuk och elegant i smaken. Dessvärre dränktes den i pepparsås och bacon.
Hur man kan misshandla en så fin råvara övergår mitt förstånd. Smakerna försvann helt, det enda positiva med såsen får väl vara att den matchade tallriken. Dryck Keintzler Riesling 2012, bra dieselnäsa men tråkig lite besk smak, fick stryk av Lanson BdB hela vägen i mål.Till varmrätt långkokat rådjur med potatis och rödvinssås. Ytterligare en trist rätt, långkok för mig är något man gör med dåligt kött inte bra. Oavsett så var rödvinsåsen inadekvat, smakade mer som en man gör hemma och inte är nöjd med. Besk syrasörja eller något åt det hållet. Dryck Tjatå Mont-Redån 2012 vilket funkade till köttet men har inga direkta minnen.
Efter detta tog vi mot vår vilja (fan vad det är svårt att säga nej till alla erbjudanden...) en steltonost som var riktigt grym men lite slöseri då vi kände oss mätta. Men den som är med i leken, får leken tåla! Så efterrätt bestående av mandelglass och choklad. För mig den klart bästa rätten och den enda som är värdig en stjärnkrog och då pratar vi singular...
Slutsatsen blev ännu ett stjärnfall efter Gordon dagen innan och en grym besvikelse över dålig mat och pengar i sjön. Det var med en viss känsla av tillfredsställelse jag gick förbi toavakten och misshandlade faciliteterna efter middagen.
Nu har man i alla fall gjort Londons båda *** och blivit en erfarenhet rikare. Men gå INTE hit om ni inte avverkat allt annat eller har snuskigt mycket pengar. Kanske är avsmakningsmenyn bättre men @Orpale som varit där tidigare har inte heller varit imponerad. Detsamma gäller Mikael Jonsson Hedone som vi träffade dagen efter.Ingen bra början på resan ur ett matperspektiv men det skulle det bli ändring på med råge med tre toppklassrestauranger i rad! Fortsättning följer...
