Allt hantverk och alla konstformer som utförs med stort kunnande baserat på århundraden av tradition är, åtminstone för mig, djupt respektingivande. Jag är heller inte jätteintresserad av dans eller finskrädderi men jag blir oerhört imponerad av mästare, både av deras resultat och deras förhållningssätt till sin sysselsättning. Tyvärr köper jag massproducerade kläder men det hindrar mig inte från att inse att jag har en dussinprodukt och jag kan sympatisera med en skräddare som skrattar lite föraktfullt åt mig. Jag kan förstå att hans varor kostar 10 ggr mer än de jag köper och jag kan tycka att det är värt pengarna, för den som har råd.
När det gäller vin, däremot, måste vi som är intresserade, engagerade och/eller utbildade ofta utstå attacker från Jantelagens energiska stormtrupper i Svedala. Istället för nyfikenhet eller respekt möts man av (underlägset) ifrågasättande och hån. "Hur fan kan du lägga 500 kr på en flaska vin? Snobb/bög/nörd/idiot". Tyvärr späs detta på av Monopolets policy kring sortiment och den jublande kåren av vinrecensenter. Ännu ett grillvin på box!! Underbart!! Vem bryr sig om hur det har framställts? Superfynd! Brakfynd!
Jag tror nog att vi är överens här. Tandpetare och blomstergödning kräver väl knappast hantverk? Och, handen på hjärtat, hur många danslärare har försökt pracka på dig någonting om du inte själv först bjudit in till diskussion? Hantverksskrået brukar inte vara missionerande utanför sin kundkrets. Sen hittar man tyvärr alltid besserwissrar, men oftast i skikten under mästarklassen…