Precis som
@Daniel A dricker jag inte så mycket sprit utan håller mig mest till vin. han har dessutom lyckats sammanfatta det mesta som är värt att veta om cognac i sina inlägg.
Cognac är, som
@Bastardo skrev, destillerat vin. vad som är speciellt är att det precis som i Champagne finns många små producenter, som hantverksmässigt destillerar sitt vin i ganska enkla destillationsapparater. Spriten är inte speciellt ren, om jag får uttrycka mig lite vanvördigt så är den av ungefär samma kvalité som hembränt. För det är ju faktiskt hembränt.
Råspriten köps upp av cognacsproducenterna, som lagrar och blandar det som så småningom blir cognac. Och det är här skickligheten hos inköparna kommer fram. De luktar sig fram på råspriten vilken, som är värd att satsa på. Jag var på en provning en gång där vi fick dofta på ett glas. Det luktar inte gott. Men det är faktiskt föroreningarna vi betalar för. Det är de som efter lång lagring i ekfat gör att den fula ankungen blir cognac. @vininfo vet säkert mer om vilka föroreningar det kan finnas i den här spriten.
All sprit som lagras på ekfat behöver minst 14 helst 18 år för att mogna enligt en skotsk whiskyproducent, som jag träffade på en annan provning en gång. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att för lång lagring på fat inte heller är bra, jag har hört uppgifter om 40 år eller om det nu var 60 år. Därefter tappas cognacen på glasdamejeanner som försluts noga med vax. Så om det står att
Rémy Martin Louis XIII innehåller 100 år gammal cognac, så ska man komma ihåg att det kan finnas några droppar 100årig cognac i flaskan men att den inte är ekfatslagrad mer än kanske 60 år. Den mesta cognacen blandas av en massa årgångar och när det anges en medelålder så är det naturligtvis meningslöst.
Förslutningen är viktig, eftersom sprit, eller snarare alla smakämnen (skiten) i den oxiderar, det är helt rätt som
@Daniel A skriver att en öppnad flaska tappar smak med tiden. Men även oöppnade flaskor vinner inte på att lagras utan tvärtom, köp inte gamla exklusiva flaskor med cognac om nivån sjunkit det minsta i halsen.
Det här läste jag på nätet en gång för länge sedan men länken är numera borttagen:
Det är en intervju från tredje generationens Larsen, Frédéric Larsen, som genom sitt arv och arbete med Larsen cognac rimligen bör vara väl insatt i frågan.
"- Hvor gamle cognacer har dere på lager?
- Vi har cognac tilbake til 1848, men det er grenser for hvor lenge cognacen kan lagres uten at det går ut over kvaliteten. Etter 100 år på fat er det stort sett på tide å helle cognacen over på flaske. Min erfaring er at cognac gjerne når toppkvalitet etter 60 år på fat. Når den først er tappet på flaske er det ikke noen vits i å lagre den lengre. Cognacen vil da etter hvert ta smak fra korken og kvaliteten blir redusert ved lagring på flaske i 10-15 år."
Från en importör fick jag den här informationen:
"En öppnad flaska cognac börjar att förändra sig efter 3-6 månader. Ju mindre cognac i flaskan, desto större förändring. Om denna förändring är till nackdel för produkten eller om det överhuvudtaget kan uppfattas utan att ha en helt nyöppnad flaska att prova bredvid låter jag vara osagt. Det enda rådet jag kan ge är att inte spara en massa "slattar" det är bättre att dricka upp. Förvara flaskan svalt, stående och utan starkt ljus. Jag har själv flaskor hemma som jag haft öppna i över två år som jag njuter fullt ut av. Kanske hade de varit bättre nyöppnade men det är inget jag bryr mig om att grubbla över när de härliga dofterna från glaset når näsan..."
Vidare
"Grosperrin hävdar att du utan problem kan lagra cognacen på flaska under en mycket lång tid, dock vill han inte säga ett specifikt antal år eftersom det skiljer sig från flaska till flaska, beroende på alkoholhalt, kvalité, kork hur och var man lagrar etc. Som med allt sånt här så är det vanskligt att slänga sig med exakta årtal men de 15 år som Larsen nämner har jag aldrig stött på, varken hos Grosperrin eller i annan litteratur. Enligt Grosperrin så kan du utan att vara rädd för defekter lagra dina flaskor i minst 30 år om du följer lagringsanvisningarna.
Vad är en defekt flaska? Det är upp till den som konsumerar flaskan att avgöra. Som jag nämnde så har jag själv många flaskor som varit öppnade under flera år som jag njuter mycket av. De flesta flaskor exklusiv sprit som serveras på restaurang har stått öppna under lång tid.
Håll koll på korken, på Grosperrins flaskor kan du se hela korken. Kolla att den inte är missfärgat eller börjar vittra sönder.
När det gäller långlagring av allt från vin till sprit så finns det (trotts att många vill hävda det) inga säkra kort. Man vet aldrig. Det finns bara ett sätt att lagra säkert, köp flera flaskor och öppna efter hand för att kontrollera kvalitén."
Allt som kommer från
A.E. Dor och
Delamain är bra och prisvärt. De har lång erfarenhet av att lagra cognac. Och som
@Bastardo skriver, de marknadsför inte sina flaskor mer än sitt innehåll även om
A.E.DOR har en del bling-blingflaskor.
Delamains Pale & Dry XO ligger på halva priset till de stora husens XO men är bättre och inte färgad eller sötad.
Vesper är enligt min mening inte så mycket bättre att den är värd prisskillnaden men
Delamain Réserve de la Famille är nog den mest fantastiska jag har smakat.
Léopold Gourmel är jag inte så förtjust i, lite för unga och för dyra enligt min uppfattning.
Prunier har jag aldrig provat
Daniel Bouju har jag däremot druckit en del av, dels
Daniel Bouju XO Empereurs, dels
Daniel Bouju Royal Brut de Fut Cognac. Som framgår av namnet råa och dessutom väldigt alkoholstarka, lite för råa och starka för min smak.
Borde kanske ha spätt ut dem mer. För det går bra att "vattna" cognac på samma sätt som man kan göra med single malt.
Tesseron står på min "bucket-list"
Grosperrin har jag en klockarkärlek för. Det är ett relativt ungt cognacshus med en speciell historia. Jean Grosperrin var cognacsmäklare i många år och fick på det sättet kontakter med massor av små cognacsbönder. Tydligen så lagrar de ofta ett fat för eget bruk. De stora husen är inte intresserade av enstaka fat så med tiden har det blivit en del del udda gamla fat i källare på olika håll. Dessutom har man tydligen privatpersoner i Frankrike kunnat göra skatteavdrag för investeringar i cognacsfat, som har lagrats i speciellt kontrollerade lager. Till saken hör också att hela cognacsdistriktet hade en kraftig nedgång på slutet av 1900-talet, vilket gjorde att många små cognacsbönder lade ner sin produktion eller köptes upp av de stora husen. Nåväl Jean Grosperrin började köpa upp fat och tappade dem på flaska oblandade, ofiltrerade, ofärgade och osötade. Dessutom med något så sällsynt som med årgång. Kom ihåg att det mesta som säljs är blandade av flera årgångar. Det är dessutom mycket höga krav på noggrann kontroll i Frankrike för att överhuvudtaget få sätta årgång på cognac. Grosperrin är cognacs motsvarighet till single malt whisky.
Château de Beaulon står också på min "bucket-list"
Har druckit för länge sedan men gick ganska spårlöst förbi
Grande Champagne anses vara det "finaste" distriktet i Cognac men jag delar din uppfattning, Borderies är en favorit.
Martell har också alltid haft mycket Borderies i sin cognac men som sagt de stora husen tar mycket betalt för namnet och den stiliga flaskan.
