Nu kommer vi att få se om finewines främst är en stabil valuta, eller främst lyxkonsumtion.
Jag tror att man måste dela upp fine wines-marknaden i minst två delar som styrs av lite olika faktorer och där prissättningen därför kan utvecklas lite olika, särskilt på kort och medellång sikt.
Dels finns vanlig "retail" (detaljhandel) där nysläppta viner säljs, och dels finns en andrahandsmarknad för framför allt samlarviner som framför allt prissätts på auktion men där det också finns en del raritetsvinhandlare som säljer från lager.
När det gäller unga viner, är det nog osannolikt att
producenterna vill sänka priserna bara för att efterfrågan sjunker rejält under några månader. Det kommer nog att ta >1 år av kraftigt minskad efterfrågan innan fine wines-producenter överväger detta, eftersom de då riskerar att ligga på en lägre "price point" än den de arbetat sig upp till. Om de kan, tar de hellre den ekonomiska smällen av att inledningsvis sälja mindre av en årgång. Det blir ekonomiskt samma sak som att drabbas av en årgång med stort skördebortfall. (Övervägandena kan se annorlunda för producenter av vardagsviner/bulkviner/skräpviner, men de är ju inte fine wines.)
Grossister och handlare som sitter på ett för stort lager, kan däremot komma att sänka priserna (marginalerna) på vissa viner om de behöver det för att säkra sitt cash flow. Notera den bokstavliga betydelsen av ordet realisation; att realisera försäljningsintäkterna genom försäljning av ett lager. Detta kommer dock att vara en tillfällig prissänkning, så länge producenterna vill ha ungefär lika mycket betalt för nästa årgång. Möjligen kan det finnas handlare som kan dra åt svångremmen och klara sig med t.ex. 10 procentenheters lägre marginal i något år.
På andrahandsmarknaden beror prissättningen mer på hur stort behov säljarna har av att sälja. Där tror jag inte riktigt att det finns samma tänkande kring "strategisk prissättning" (price points o.s.v.) som för nysläppta viner, och det beror förmodligen även på andra ekonomiska överväganden. Således rätt svårbedömt. Om efterfrågan går ner kommer auktionspriserna att gå ner, men troligen går även de omsatta volymerna ner inledningsvis.
För utpräglade "investeringsviner", historiskt mest prestigebordeauxer men på senare år även bourgogner har prisuppgångar på andrahandsmarknaden lett till att producenterna ökat sina priser för att inte i onödan "skänka bort" marginaler till handelsleden. Däremot är det nog bara Bordeaux där sjunkande priser på andrahandsmarknaden under de senaste decennierna ibland har lett till sänkta utpriser från producent. Å andra sidan utmärker sig Bordeaux, genom sitt en primeur-system, genom större prisvariationer (upp och ner) mellan nysläppta årgångar. Så om det skulle bli en långvarigt sjunkande efterfrågan, är vi nog på lite oprövad mark för prestige- och halvprestigeproducenter i regioner som Bourgogne, Champagne, Piemonte och Toscana. De har väl aldrig sänkt priserna under de senaste ca 40 åren även om det är under de senaste ca 10-15 som priserna ökat rejält? Vi får väl se hur det går.
För den som sneglar på priser i en perifer och instabil skvalpvaluta som SEK, tillkommer också valutaeffekter åt ena eller andra hållet; under de senaste åren mest i negativ riktning för oss vinköpare.
