Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
Det är klart att advokaten ska ha en egen å. Allt annat vore helt ologiskt. Liksom.
Jag är inte någon skribent, men jag ska försöka sy ihop någonting om upplevelsen och jag hoppas ni orkar läsa!
Som flera av er märkt är jag inte så värst aktiv på forumet längre. Jag hoppas att det kommer att bli förändring på det framöver, men just nu så råder ett visst vinstiltje i mitt liv. Ett vinbranschinducerat ointresse som grundade sig i att vin förvandlades från passion till siffror i ett excelark var en anledning och ett karriärbyte en annan anledning. Egenföretagare måste fokusera på att ha råd med Post-its, inte med vin.. Helt enkelt . Ja, förutom den 7 september när vi åkte upp till Advokat J och hans herrgård utanför Lindesberg.
Som i en gangsterfilm hämtades jag upp utanför ett anonymt hotell i Stockholm. En stor brun tegelbyggnad i närheten av centralstationen. Det var undertecknad, Copywriter J alltså, Stjärnkock S och Admin A inpressade i en liten unkis-BMW. I bil B, en bil som ingen riktigt visste var den var eller när den skulle lämna Stockholm, befann sig vinhandlare J och vinhandlare W samt ekiperare A. I obygden väntade ovan nämnda Advokat samt hans polare T som jag inte för min själ kan minnas vad han pysslar med. Mediciningenjör kanske? Den som vet får berätta!
Vi, de tre hjältarna i bil A, var först på plats. Vi anlände till solsken, grönska och väntande advokat. Bil B befann sig under tiden någonstans på vägen, lite oklart var, så vi beslutade att poppa ett par pavor medan vi väntade. Admin A hämtade en Jacques Selosse le bout-du Clos och jag gick iväg och skar upp lite skön tryffelsalami att tugga på till. Fantastisk skumpa, finns inte mycket att säga om det. Väldigt rund, öppen och tillgänglig nu men också samtidigt ung. Topptopptopp. Svår att slå. Men eftersom vi fortfarande väntade på Bil B så kände vi oss manade till en flaska till. Således poppades en David Léclapart L’Apôtre -05, en varm årgång det kändes på en gång men förvånansvärt elegant. Otypisk från den första L’Apôtre som jag provade. Som jag minns den upplevelsen kan den sammanfattas i ”vad i helvete är det här?!”. Rundare än man är van vid, någonting som jag tillskriver högre druvmognad, men väldigt, väldigt bra.
Fortfarande ingen Bil B.
Det fick helt enkelt bli en flarra bubbel till. Strax efter att vi hade poppat en Paul Déthune Grand Cru bdb, en av 1000 flaskor som producerades för den japanska marknaden, hörde vi hur en desperat kämpande Bil B tog sig in genom grinden, genom den lilla allén, över bron och in på gården. Vi sippade vidare. En klockren skumpa. Rund, fruktig, silkig med ett bra bett och lång smak. Ett vin som kostar peanuts direkt från producent och som är så bra att man blir arg. På sig själv för att man inte åker ned och köper och arg på de som envisas med att köpa Moët.
Gänget från Bil B fick dricka lite slattar och dorga över att vi tjuvstartat. De var två timmar sena... Vi gjorde en snabb stridsplan för aftonen, parade ihop viner med mat och hade lite allmänt mansmys i solen. Efter detta var det dags för ett snabbt dropp som uppfräschning inför kvällsaktiviteterna. Det var satan så kallt, också ett tillfälle för årets första dopp, men välbehövligt. Sen in mot värmen och mot köket. Vi öppnade en Pol Roger Winston Churchil 99 till ostronen. Fan. Winston levererar alltid. Det är nästan lite fånig hur bra de är, även som unga. Det är också en av de prestigebubbel som mognar bäst och värdigast. Även för kvaliteten och i jämförelse mycket bra prissatt. 99 är ett fynd. Helt enkelt. Efter detta blir det lite oklart hur tågordningen var mellan rätter och champagne. Jag trunkar helt enkelt ihop godsakerna: Charles Heidsieck 81 på magnum, Clos de Goisses 96 på magnum och Krug 88 avhandlades, processades och avrättades tillsammans med en trojka bestående av små nibblings av sashimi på hälleflundra, skagenröra, 2 x 150 gram rysk kaviar, ankleverterrin och färsk anklever, små citronmarinerade skivor av färsk Karl Johan.... Undertecknad och Stjärnkock S slog igång preppandet för kvällsmaten. Kokade en grym coulis på havskräftor, slog igång en rödvinsdojja (rödvinssås alltså) som bland annat fick koka tillsammans med ett confiterat anklår. Allt åts, preppades under stoj och gamman. Mycket trevligt
Mellan klockan 14:00 och 21:00 drack vi inget annat än champagne. Det är en så en bra kväll grundas.
Sen var det dags för middagen. Kukars vrede vilken middag.
Vi började med stora bitar hälleflundra och perfekt kokade havskräftstjärtar. Till det en svårt reducerad coulis på skalen. Ett par enkla vita Bordeauxer till det: Château Haut-Brion blanc 2001 och Domaine de Chevalier Blanc 2003. Vilka viner, och så olika i stilen. Haut-Brion är helt klart det större vinet och för alla er som inte har druckit en stor vit Bordeaux, ett vin där Semillonen har börjat mogna, det är så jävla gott. Syran från SB och honung, tropiskt gott från Sem... En upplevelse. Det här vinet var stort första gången jag drack det. Det var oförglömligt nu. Dom. de Chevalier är också ett bra vin, men mot storebror hade det inte mycket att säga till om.
Jag ska kanske ta tillfället i akt och säga att det här var en njutningsmiddag, inte en arbetsmiddag. Inte en anteckning togs av någon i sällskapet. Fokus var att njuta av viner som förtjänade att njutas av. Därav ofullständiga anteckningar. Så det så.
Varmrätten bestod av ordentligt hängmörad oxfilé, den svårt reducerade rödvinsdojjan som vi blankade av med färsk anklever, och så generöst med Karl Johan till. Vi körde fyra mysviner till detta Château Mouton-Rothschild 88 som ställdes mot Château Haut-Brion 88 och sen en flight med Château Latour 82 mot Château Mouton-Rotschild 82.
Not too shabby.
Jag tänker inte brodera ut för mycket om de fyra röda bordeauxerna. De är alla bra, nästan fantastiska viner. Hade inte 88orna provats i sällskap med 82orna så hade de varit magiska i egen rätt. Måste dock säga att Haut-Brion i sin getighet öppnade öppnade upp sig och spöade Mouton 88. Det i mitt tycke. Haut-Brion levererar alltid så jäkla bra i min erfarenhet.
När det kommer till 82orna så är båda vinerna sagolika. Sagolika men olika. Muttan är klassisk elegans. Äldre nu än sist jag provade den, såklart, men det är också intressant att jag tycker mig börja märka flaskvariation. Inte så underligt kanske när vi snackar viner som är över 30 år gamla. Ett elegant vin som öppnar upp sig med klassiska Pauillactoner. Bara gott. Latour är dock denna kväll ett starkare vin. Mycket för att det var så otroligt mycket yngre. Latour 82 är för ungt att öppna nu. Kan med lätthet lagras både 10 och 20 år till. Det är gott och tillgängligt, men ungt. Magiskt vin, fantastisk upplevelse.
Desserten blev en d’Yquem 70 till en perfekt crème Brûlée med färska hallon.
Sen var vi alla trötta och ville sova. Några tuffingar stannade uppe sent. Jag gick och kvartade. Dagen efter vaknade vi, åt frukost och åkte hem. En sjuhelvetes upplevelse rikare.
Tack som fan till alla inblandade. Med tanke på vad vi planerade på lördagkvällen kommer 2014 att bli ännu värre!
Hälsar,
Jimmy
Anders, jag är formateringskränkt. Hjälp!
l Edit: fixade lite formatering
Jag är inte någon skribent, men jag ska försöka sy ihop någonting om upplevelsen och jag hoppas ni orkar läsa!
Som flera av er märkt är jag inte så värst aktiv på forumet längre. Jag hoppas att det kommer att bli förändring på det framöver, men just nu så råder ett visst vinstiltje i mitt liv. Ett vinbranschinducerat ointresse som grundade sig i att vin förvandlades från passion till siffror i ett excelark var en anledning och ett karriärbyte en annan anledning. Egenföretagare måste fokusera på att ha råd med Post-its, inte med vin.. Helt enkelt . Ja, förutom den 7 september när vi åkte upp till Advokat J och hans herrgård utanför Lindesberg.
Som i en gangsterfilm hämtades jag upp utanför ett anonymt hotell i Stockholm. En stor brun tegelbyggnad i närheten av centralstationen. Det var undertecknad, Copywriter J alltså, Stjärnkock S och Admin A inpressade i en liten unkis-BMW. I bil B, en bil som ingen riktigt visste var den var eller när den skulle lämna Stockholm, befann sig vinhandlare J och vinhandlare W samt ekiperare A. I obygden väntade ovan nämnda Advokat samt hans polare T som jag inte för min själ kan minnas vad han pysslar med. Mediciningenjör kanske? Den som vet får berätta!
Vi, de tre hjältarna i bil A, var först på plats. Vi anlände till solsken, grönska och väntande advokat. Bil B befann sig under tiden någonstans på vägen, lite oklart var, så vi beslutade att poppa ett par pavor medan vi väntade. Admin A hämtade en Jacques Selosse le bout-du Clos och jag gick iväg och skar upp lite skön tryffelsalami att tugga på till. Fantastisk skumpa, finns inte mycket att säga om det. Väldigt rund, öppen och tillgänglig nu men också samtidigt ung. Topptopptopp. Svår att slå. Men eftersom vi fortfarande väntade på Bil B så kände vi oss manade till en flaska till. Således poppades en David Léclapart L’Apôtre -05, en varm årgång det kändes på en gång men förvånansvärt elegant. Otypisk från den första L’Apôtre som jag provade. Som jag minns den upplevelsen kan den sammanfattas i ”vad i helvete är det här?!”. Rundare än man är van vid, någonting som jag tillskriver högre druvmognad, men väldigt, väldigt bra.
Fortfarande ingen Bil B.
Det fick helt enkelt bli en flarra bubbel till. Strax efter att vi hade poppat en Paul Déthune Grand Cru bdb, en av 1000 flaskor som producerades för den japanska marknaden, hörde vi hur en desperat kämpande Bil B tog sig in genom grinden, genom den lilla allén, över bron och in på gården. Vi sippade vidare. En klockren skumpa. Rund, fruktig, silkig med ett bra bett och lång smak. Ett vin som kostar peanuts direkt från producent och som är så bra att man blir arg. På sig själv för att man inte åker ned och köper och arg på de som envisas med att köpa Moët.
Gänget från Bil B fick dricka lite slattar och dorga över att vi tjuvstartat. De var två timmar sena... Vi gjorde en snabb stridsplan för aftonen, parade ihop viner med mat och hade lite allmänt mansmys i solen. Efter detta var det dags för ett snabbt dropp som uppfräschning inför kvällsaktiviteterna. Det var satan så kallt, också ett tillfälle för årets första dopp, men välbehövligt. Sen in mot värmen och mot köket. Vi öppnade en Pol Roger Winston Churchil 99 till ostronen. Fan. Winston levererar alltid. Det är nästan lite fånig hur bra de är, även som unga. Det är också en av de prestigebubbel som mognar bäst och värdigast. Även för kvaliteten och i jämförelse mycket bra prissatt. 99 är ett fynd. Helt enkelt. Efter detta blir det lite oklart hur tågordningen var mellan rätter och champagne. Jag trunkar helt enkelt ihop godsakerna: Charles Heidsieck 81 på magnum, Clos de Goisses 96 på magnum och Krug 88 avhandlades, processades och avrättades tillsammans med en trojka bestående av små nibblings av sashimi på hälleflundra, skagenröra, 2 x 150 gram rysk kaviar, ankleverterrin och färsk anklever, små citronmarinerade skivor av färsk Karl Johan.... Undertecknad och Stjärnkock S slog igång preppandet för kvällsmaten. Kokade en grym coulis på havskräftor, slog igång en rödvinsdojja (rödvinssås alltså) som bland annat fick koka tillsammans med ett confiterat anklår. Allt åts, preppades under stoj och gamman. Mycket trevligt
Mellan klockan 14:00 och 21:00 drack vi inget annat än champagne. Det är en så en bra kväll grundas.
Sen var det dags för middagen. Kukars vrede vilken middag.
Vi började med stora bitar hälleflundra och perfekt kokade havskräftstjärtar. Till det en svårt reducerad coulis på skalen. Ett par enkla vita Bordeauxer till det: Château Haut-Brion blanc 2001 och Domaine de Chevalier Blanc 2003. Vilka viner, och så olika i stilen. Haut-Brion är helt klart det större vinet och för alla er som inte har druckit en stor vit Bordeaux, ett vin där Semillonen har börjat mogna, det är så jävla gott. Syran från SB och honung, tropiskt gott från Sem... En upplevelse. Det här vinet var stort första gången jag drack det. Det var oförglömligt nu. Dom. de Chevalier är också ett bra vin, men mot storebror hade det inte mycket att säga till om.
Jag ska kanske ta tillfället i akt och säga att det här var en njutningsmiddag, inte en arbetsmiddag. Inte en anteckning togs av någon i sällskapet. Fokus var att njuta av viner som förtjänade att njutas av. Därav ofullständiga anteckningar. Så det så.
Varmrätten bestod av ordentligt hängmörad oxfilé, den svårt reducerade rödvinsdojjan som vi blankade av med färsk anklever, och så generöst med Karl Johan till. Vi körde fyra mysviner till detta Château Mouton-Rothschild 88 som ställdes mot Château Haut-Brion 88 och sen en flight med Château Latour 82 mot Château Mouton-Rotschild 82.
Not too shabby.
Jag tänker inte brodera ut för mycket om de fyra röda bordeauxerna. De är alla bra, nästan fantastiska viner. Hade inte 88orna provats i sällskap med 82orna så hade de varit magiska i egen rätt. Måste dock säga att Haut-Brion i sin getighet öppnade öppnade upp sig och spöade Mouton 88. Det i mitt tycke. Haut-Brion levererar alltid så jäkla bra i min erfarenhet.
När det kommer till 82orna så är båda vinerna sagolika. Sagolika men olika. Muttan är klassisk elegans. Äldre nu än sist jag provade den, såklart, men det är också intressant att jag tycker mig börja märka flaskvariation. Inte så underligt kanske när vi snackar viner som är över 30 år gamla. Ett elegant vin som öppnar upp sig med klassiska Pauillactoner. Bara gott. Latour är dock denna kväll ett starkare vin. Mycket för att det var så otroligt mycket yngre. Latour 82 är för ungt att öppna nu. Kan med lätthet lagras både 10 och 20 år till. Det är gott och tillgängligt, men ungt. Magiskt vin, fantastisk upplevelse.
Desserten blev en d’Yquem 70 till en perfekt crème Brûlée med färska hallon.
Sen var vi alla trötta och ville sova. Några tuffingar stannade uppe sent. Jag gick och kvartade. Dagen efter vaknade vi, åt frukost och åkte hem. En sjuhelvetes upplevelse rikare.
Tack som fan till alla inblandade. Med tanke på vad vi planerade på lördagkvällen kommer 2014 att bli ännu värre!
Hälsar,
Jimmy
Anders, jag är formateringskränkt. Hjälp!
l Edit: fixade lite formatering
