Det här med att bjuda på vin

[Livermore]

Jag är relativt ny i vinvärlden, i alla fall när det kommer till lite mer kvalitativa viner. Har under årens lopp druckit billigt vin i den förnekande tron att det säkert är lika gott som lite högre prissatta viner.

Nu var min fru snäll nog (i efterhand ångrar hon sig säkert lite) att ge mig Juhlins champagnebok i julklapp och efter det har jag börjat att dricka de stora husens standardchampagner för att lära mig mer och se vilka husstilar som faller mig i smaken. Jag har även börjat dricka lite högre priserade röda viner.

Efter det lite personliga utlägget kommer jag nu till frågan.

Jag har diverse middagsbjudningar med folk som inte känner skillnad mellan Prego eller säg en Tignanello. Att bjuda dem på Prego kanske inte är helt humant, men att bjuda dem på ett bra, kvalitativt vin är lite som att kasta pärlor åt svin. Jag är en ekonomisk man men har inga problem att bjuda. Men varför ska jag bjuda på en flaska för 300-500 kr när jag lika gärna kan bjuda på en för 100?

Hur brukar ni göra när ofrälsta kommer på besök? Försöker ni övertyga dem om kvalitativa viners storhet genom att bjuda på Krug-88 eller håller ni er till Jeanmaire NV och dricker Krugen med några som verkligen uppskattar den?

 

[kayaker]

Hur brukar ni göra när ofrälsta kommer på besök? Försöker ni övertyga dem om kvalitativa viners storhet genom att bjuda på Krug-88 eller håller ni er till Jeanmaire NV och dricker Krugen med några som verkligen uppskattar den?

De bästa, dyraste eller ovanligaste vinerna rör jag inte, men annars så bjuder jag på de viner jag normalt brukar dricka eller är intressserad av. Jag springer ju inte och köper något jag inte själv är intressserad av när jag har massor av intressanta viner hemma.
Av olika alternativ så brukar jag vanligen välja det fruktigaste alternativet eftersom ofrälsta verkar föredrar fruktiga eller t.o.m. söta viner. Varför skulle det annars säljas så mycket Amarone?

 

[Larseman]

Som relativt nyfrälst vill man verkligen sprida sin vinlycka till så många andra som möjligt. Efter ett tag inser man att det inte går något vidare. Efter att ha svamlat om den senaste fantastiska upplevelsen av en Chateau-Premier-Cru-Grosses-Gewächs-någonting som man drack ett yttepyttelitet glas av på någon nördig provning och inse att ingen egentligen lyssnar så slutar man och väljer att enbart ha det utbytet med andra likasinnade. Samma sak när det gäller middagsbjudningar. Vi försöker iofs att hitta sådant som inte är standard och mainstream, gärna från beställningssortimentet, men sällan över 100-strecket. När gästerna inte ens doftar på vinet först så inser man att det är onödigt att investera mer än så.

 

[Livermore]

De bästa, dyraste eller ovanligaste vinerna rör jag inte, men annars så bjuder jag på de viner jag normalt brukar dricka eller är intressserad av. Jag springer ju inte och köper något jag inte själv är intressserad av när jag har massor av intressanta viner hemma.
Av olika alternativ så brukar jag vanligen välja det fruktigaste alternativet eftersom ofrälsta verkar föredrar fruktiga eller t.o.m. söta viner. Varför skulle det annars säljas så mycket Amarone?

Du har helt klart en poäng i att inte bjuda på något ointressant, man ska ju dricka lite av det själv. Men att spara det bästa är nog smart. Får bli så nästa bjudning, ett gott men inte i det absoluta toppskiktet.

Det där med amarone är alltid lika intressant. Så fort någon har en "finmiddag" och av någon anledning lägger ut en bild på matbordet på facebook, så skriver de alltid något i stil med "ikväll lyxar vi till det med Amarone... Gott!". Man kan ju tycka att de borde kunna testa något annat vin den femtionde gången det har sin middag, men nej.

 

[Skumpagne]

Jag är relativt ny i vinvärlden, i alla fall när det kommer till lite mer kvalitativa viner. Har under årens lopp druckit billigt vin i den förnekande tron att det säkert är lika gott som lite högre prissatta viner.

Nu var min fru snäll nog (i efterhand ångrar hon sig säkert lite) att ge mig Juhlins champagnebok i julklapp och efter det har jag börjat att dricka de stora husens standardchampagner för att lära mig mer och se vilka husstilar som faller mig i smaken. Jag har även börjat dricka lite högre priserade röda viner.

Efter det lite personliga utlägget kommer jag nu till frågan.

Jag har diverse middagsbjudningar med folk som inte känner skillnad mellan Prego eller säg en Tignanello. Att bjuda dem på Prego kanske inte är helt humant, men att bjuda dem på ett bra, kvalitativt vin är lite som att kasta pärlor åt svin. Jag är en ekonomisk man men har inga problem att bjuda. Men varför ska jag bjuda på en flaska för 300-500 kr när jag lika gärna kan bjuda på en för 100?

Hur brukar ni göra när ofrälsta kommer på besök? Försöker ni övertyga dem om kvalitativa viners storhet genom att bjuda på Krug-88 eller håller ni er till Jeanmaire NV och dricker Krugen med några som verkligen uppskattar den?

Ett ämne som säkert alla här inne har tänkt på vid något tillfälle.

Jag har försökt omvända folk och det har väl lyckats ca 40% av gångerna.
Jag har nu 4 vänner som samlar på champagne.

Men har också bjudit på fina grejer som inte uppskattats av alla.

Jag har lärt mig vilka som uppskattar det lite finare och vilka som nöjer sig med det mediokra.
Men ja kommer aldrig sluta försöka få över folk till "the darkside"

 

[Mattias Schyberg]

Jag är relativt ny i vinvärlden, i alla fall när det kommer till lite mer kvalitativa viner. Har under årens lopp druckit billigt vin i den förnekande tron att det säkert är lika gott som lite högre prissatta viner.

Nu var min fru snäll nog (i efterhand ångrar hon sig säkert lite) att ge mig Juhlins champagnebok i julklapp och efter det har jag börjat att dricka de stora husens standardchampagner för att lära mig mer och se vilka husstilar som faller mig i smaken. Jag har även börjat dricka lite högre priserade röda viner.

Efter det lite personliga utlägget kommer jag nu till frågan.

Jag har diverse middagsbjudningar med folk som inte känner skillnad mellan Prego eller säg en Tignanello. Att bjuda dem på Prego kanske inte är helt humant, men att bjuda dem på ett bra, kvalitativt vin är lite som att kasta pärlor åt svin. Jag är en ekonomisk man men har inga problem att bjuda. Men varför ska jag bjuda på en flaska för 300-500 kr när jag lika gärna kan bjuda på en för 100?

Hur brukar ni göra när ofrälsta kommer på besök? Försöker ni övertyga dem om kvalitativa viners storhet genom att bjuda på Krug-88 eller håller ni er till Jeanmaire NV och dricker Krugen med några som verkligen uppskattar den?

Jag brukar bjuda på kvalitet, men väljer vinstilar som är lite generösare och snällare i strukturen. Man behöver ju inte köpa Amarone eller Ripasso så fort svensken skall övertygas. Röda från lite varmare klimat som är drickfärdiga brukar funka bra. Finns ju en hel del bra inom den kategorin dessutom. När det gäller vita så brukar halvtorr riesling funka bra, samt gewurtz och pinot gris. Moscato d'asti är ett säkert kort som alternativ till Champagne.

 

[Wildthing]

Jag försöker nog visa att det finns godare viner än de som gästerna brukar inhandla. Däremot har det mer än en gång hänt at jag "glömt" vad flaskan kostat och att min "gissning" legat bra mycket lägre än vad jag gett i verkligheten.

Min erfarenhet är att om man inleder med en bra story (att man besökt vingården och berättar något roligt därifrån el liknande) ökar det chansen att folk lyssnar när man beskriver vinet. Det i sin tur gör att de flesta faktiskt luktar och smakar innan de börjar bälga i sig.

 

[fabio]

Är det fler än jag som fått intrycket att många nybörjare inte är jätteförtjusta i högre syra? Exempelvis att Bourgogne 2008 och 2010 avfärdas som "sur fransos". Om det däremot är Bourgogne 2009 så verkar de däremot nöjdare. Varmare år alltså...

Samtidigt verkar ofta en smula restsocker gå hem. Jag ser Egon Müller Scharzhofberger Kabinett 2011 som ett exempel på vin som det är omöjligt att inte tycka om...

 

[Wildthing]

Är det fler än jag som fått intrycket att många nybörjare inte är jätteförtjusta i högre syra? Exempelvis att Bourgogne 2008 och 2010 avfärdas som "sur fransos". Om det däremot är Bourgogne 2009 så verkar de däremot nöjdare. Varmare år alltså...

Samtidigt verkar ofta en smula restsocker gå hem. Jag ser Egon Müller Scharzhofberger Kabinett 2011 som ett exempel på vin som det är omöjligt att inte tycka om...

Der stämmer nog, jag har lurat in flera i vinträsket mha ch9.

 

[sunqan]

När vill bjuder på middag brukar jag ta sånt vin som vi normalt dricker till maten på helgen. Det enda avvikande är att jag inte tar ett vin jag bara har en eller två flaskor av... mest för att slippa byta sort.
varför ska jag lida

 

[Livermore]

Är det fler än jag som fått intrycket att många nybörjare inte är jätteförtjusta i högre syra? Exempelvis att Bourgogne 2008 och 2010 avfärdas som "sur fransos". Om det däremot är Bourgogne 2009 så verkar de däremot nöjdare. Varmare år alltså...

Samtidigt verkar ofta en smula restsocker gå hem. Jag ser Egon Müller Scharzhofberger Kabinett 2011 som ett exempel på vin som det är omöjligt att inte tycka om...

Jag skulle själv se mig som nybörjare och för att vara helt ärlig har jag lite problem med vita chardonnay-viner som inte är så gamla, oftast för mycket syra för mig.

Lite konstigt att jag dock inte har något emot många standardchampagner som har stor del chardonnay. kanske balanseras det upp med PM och PN, vad vet jag.

 

[Mattias Schyberg]

Funderat lite på detta ämne. Var ligger svårigheten egentligen, vi har ju alla varit nybörjare? Det vill säga, det är bara att se till sig själv: Vad fick dig intresserad av vin? Många gånger är det just dessa vin man borde satsa på om man vill få en okunnig att förstå.

 

[Livermore]

Jag åkte till Italien i fem månader, sen var man frälst på vin, dock hade jag ingen idé om kvalitet.

Att ge alla juhlins champagnebok och sedan bjuda dem på Louis Roederer Brut Premier skulle funka, för att folk att förstå kvalitet kanske. På det sättet kom jag fram till att vin faktiskt kan vara värda över 100 kr.

 

[Mattias Schyberg]

Jag åkte till Italien i fem månader, sen var man frälst på vin, dock hade jag ingen idé om kvalitet.

Att ge alla juhlins champagnebok och sedan bjuda dem på Louis Roederer Brut Premier skulle funka, för att folk att förstå kvalitet kanske. På det sättet kom jag fram till att vin faktiskt kan vara värda över 100 kr.

Det låter inte som ett optimalt sätt kan jag tycka. Du är nog undantaget som bekräftar regeln låter det som. Vi lite mer "normala" brukar nog bli infångade på aningen enklare vis.

 

[Larseman]

Funderat lite på detta ämne. Var ligger svårigheten egentligen, vi har ju alla varit nybörjare? Det vill säga, det är bara att se till sig själv: Vad fick dig intresserad av vin? Många gånger är det just dessa vin man borde satsa på om man vill få en okunnig att förstå.

Men jag tror att det behövs något mer för att tända intresset, att det finns en generell nyfikenhet och en strävan mot upplevelser och utveckling. Vi har försökt med en del av våra vänner, men känslan är att det inte finns någon "jordmån" alls. Jag tror faktiskt inte att alla har förutsättning för att få ett riktigt intresse, tyvärr. Hoppas att jag har fel

 

[Mattias Schyberg]

Men jag tror att det behövs något mer för att tända intresset, att det finns en generell nyfikenhet och en strävan mot upplevelser och utveckling. Vi har försökt med en del av våra vänner, men känslan är att det inte finns någon "jordmån" alls. Jag tror faktiskt inte att alla har förutsättning för att få ett riktigt intresse, tyvärr. Hoppas att jag har fel

Helt sant! Det behöver finnas ett genuint intresse från början, annars blir det lönlöst såklart. Jag skulle aldrig servera kvalitetsviner till någon som inte ens var intresserad av att förstå, då hade jag förmodligen köpt öl istället.

 

[Vino fino]

Håller med majoriteten av medlemmarna här, ingen idé att bjuda på något mer exklusivt om gästerna är ovana.

Som @Matlen säger, gärna något fruktigt. Men inte för översvallande. Gärna en lätt kyld Beaujolais (utan att berätta att det är Beaujolais, folk verkar ha fördomar om distriktet), eller en lagom charmig Pinot, t.ex. Irony eller Windy Peak.

Dekantera och göm flaskorna…eftersom dina gäster sannolikt känner till ditt vinintresse kommer de att utgå ifrån att du serverar någon briljant pärla som du privatimporterat under stort hemlighetsmakeri.

 

[StefanAkiko]

Jag brukar förbereda ett gäng olika stilar.
Är vi 5 personer så tar jag fram ca 8 flaskor där en brukar vara från Mosels rieslingträsk med sötma, något rött brukar kunna vara "elegant", ett dessertvin kommer oftast med och resten blandat. Minst en av de röda brukar vara ett vin JAG verkligen ser fram mot. Och med okunniga gäster kan jag få dricka rätt mycket av den godaste. Eftersom flaskorna serveras i parallell så brukar det provas en skwätt i taget och det blir dialog om vad man gillar bäst och vilket vin som går bäst till valkött, nätmage, fois eller silltallrik.
Ibland tar jag fram för många flaskor, men det kommer ju alltid en morgondag
Ibland för få, men DET är ju enkelt att åtgärda.

 

[ChristianB]

Det verkar ju som att de flesta har fötterna på jorden i den här frågan, så jag sällar mig väl till skaran och drar min "metod".

Till en middag med icke invigda, senaste nyårsmiddagen t ex, så föll vinvalet på min lott och de andra skulle ordna med maten. Det blev inget avancerat utan pilgrimsmusslor i örtsmör, hjortentrecôte och till sist chokladkaka. Till detta blev det en Bourgogne à 150 kr, en La Bastide Blanche för 140 kr och till sist en madeira. Allt var väldigt basic, gentemot vad jag annars skulle funderat kring i vinväg, men med tanke på att maten i sig var rätt enkel och därtill att sällskapet inte har intresse av något mer än "gott vin" till maten så blev det bra ändå.

Jag känner att så länge jag dricker ett vin jag tycker är gott, att det har den karaktär jag eftersöker till en specifik maträtt eller liknande faktorer som uppfylls, då är jag nöjd. Sedan kan det alltid bli bättre, både i glaset och i sällskapsväg.

För övrigt fick jag ingen champagne på nyår, just för det lilla ointresserade sällskapet...

 

[Elvis]

Själv brukar jag alltid bjuda på champagne när vi har gäster. Oftast blir det någon standard-NV men gärna från något mindre hus. Det brukar alltid vara mycket uppskattat eftersom champagne är lika med lyx för de flesta. Med riktigt nära vänner vräker jag ibland på och bjuder på riktigt bra årgångschampagne. Jag omvände en vän i somras som aldrig förut fattat grejen med champagne genom att bjuda på Pol Roger 1999 på magnum.

Jag har flera vänner som påstått att de inte tycker om vitt vin. Jag har lyckats omvända en del av dessa också med bra tysk och österrikisk riesling.