Er mest intressanta vinflaska...

[vintomas]

På min 25-årsdag fick jag en 6 puttonyos Aszú av mina föräldrar. Från mitt födelseår (1972) och som råkar vara en stor årgång i Tokaj även om kommunisterna gjorde vad som låg i deras makt för att sudda ut årgångsvariation. Oremus är producent.

Så till storyn:

Tokaj är en region jag gillar att besöka. För två år sedan, efter en halvdag med István Szepsy, så började han berätta om hur han startade i vinbranschen på det lokala kooperativet som ung grabb i mitten av 60-talet. Hur villkoren var då och när staten några år senare helt tog över då det fanns för mycket fria tankar bland kooperativen. Hur han gjorde vin i smyg hemma i garaget, lagrade på fat o d. Det var för övrigt också just dessa viner som fick Hugh Johnson att förstå vilken potential som verkligen fanns i Tokaj, när han och Peter Vinding-Diers reste runt där efter murens fall. István bjöd in dem till sitt garage. I samband med att utländska investerare roffade åt sig så kom kravet att de var tvungna att köpa ett visst antal fat från kommunisttiden. När Oremus kom in i bilden tog de således med sig István på en runda bland faten och Szepsy pekade ut vilka de skulle välja. Ett av faten var en 6-byttors från 1972.

När han då berättar historien om Oremus så nämner jag i förbifarten att jag visst hade en 1972-flaska från firman hemma, som jag fick när jag fyllde 25. Då István får veta vilken jag har skiner han upp och säger: "Det vinet gjorde jag!" och berättar allt om året, hur vinet var gjort och att de uppspritat det (kommunisterna pastöriserade Tokaj, renliga var de, men det innebar också att man inte kunde arbeta med svavel då dessa genererar aldehyder vid pastörisering av alkohol) för att säkra vinet. Än idag var just 1972:an ett av de viner han tyckte höll måttet även under de svarta decennierna.

Och ja, nu vete fasen om jag någonsin kan öppna den när flaskan knutit mig samman med vinmakaren så här i efterhand.

En bra story blir ju alltid bättre med en bild, som man säger inom den kolorerade veckopressen, så jag tänkte bidra med ett foto som jag tror visar det vin som @Niklas J skrev om.

 

[Dovberg]

Måste först och främst säga att ni alla är mycket skickliga på att få fram substans och känslor i era berättelser. Fick lite gåshud när jag läste om hur vin påverkar alla här, inte bara flashiga flaskor utan viner med symbolik.

Själv har jag en flaska som betyder väldigt mycket för mig. Efter studenten åkte jag till Brighton, England för att vistas där i några månader. Detta var våren 2008. Flickvännen hade gjort slut och helt plötsligt var man tvungen att göra val i livet som man inte behövde göra när man hade tryggheten i att gå i skolan. En våg av identitetskris svepte över mig under min kämpiga tid i England som jag måste säga var det mörkaste tiden i mitt liv (all öl och fotboll kunde inte bota det). Men ur detta mörker växte sig en kärlek som bara har blivit större ju mer tiden har passerat och det är kärleken till vin. I England också av alla ställen i världen.

Väl hemma i Sverige igen var jag så hungrig på information om vin att jag genast började söka information på internet och började planera ett inköp av ett vin som skulle lagras till min 40 årsdag. Jag läste att magnum var bra format att lagra på och mina ögon föll på Bosquet des Papes Chante le Merle från -05. Jag hade hört lovord från pappa angående Chateauneuf du pape så det verkade var bra. Studerande utan jobb var 800 kr riktigt mycket pengar för en flaska vin och mina vänner bara skakade på huvudet när jag stolt visade upp flaskan med den fascinerade etiketten med lärkan och vindruvsklasen.

Jag hade en vision, som jag än idag har, om att jag ska öppna upp det här vinet när jag fyller 40 år. Alla mina närmsta vänner och min familj ska vara med när jag presenterar vinet som det vin jag köpte när jag var 20 år gammal och som var det första ”riktiga” vinet jag köpte. Visst kan jag inte jämföra känslan jag hade när jag köpte denna flaska med känslan jag fick när jag hämtade ut min La Tache 2010, men det skulle ju vara som att jämföra sin första kyss med sitt giftermål.

Värt att tillägga är att jag varken gift mig eller druckit min La Tache så jag kan bara spekulera

 

[Håkan]

Mitt första inköp var en flaska La Tache 78, inköpt i Strasbourg i början av 80-talet, jag vågade inte köpa den själv utan övertygade pappa att köpa den åt mig (kanske en udda ide av en 16årig, tyvärr lät jag bli att köpa Romanee Conti 78 som stod bredvid med en något för stor prislapp), drack den nog tyvärr alldeles för ung när jag fixade min Civ Ing examen i början av 90-talet. Det vin som fick mig intresserad var Chateau Meyney 1970, ett fantastiskt vin på sin tid, delar för övrigt denna ögonöppnare med en rätt känd svensk vinskribent.

 

[Gomseglet]

Kul gammal tråd! Här kommer min okände soldat.

I en mindre svensk nedlagd industristad någon gång i slutet av 1900-talet dök jag och mina vänner upp i verkligheten efter gymnasiet. Det var krisår fortfarande, och ingen ens förväntade sig att vi skulle jobba. Alla beslut om livet sköts upp, men fler och fler droppade in på universiteten och bort från det där kompisgänget som ville mer än allt, men som inte hade en aning om hur något skulle bli verklighet.
Festande försiggick ständigt i 70-talslägenheterna. På en av dessa tog en av mina bästa kompisar en rejäl klunk ur en sedan länge glömd pava, och utbrast " Det här smakar som en bootleg av Black Tower!". På pricken. Det kan ha varit Tirnave, för att nu helt utan grund koppla det hela till en Thåströmlåt och lite stjärnglitter.
Det var i alla fall då jag tänkte att fan, vin kan ju vara gott. När jag får pengar och tid så ska jag dricka gott vin. Det är mycket mer än vin i det där minnet, nu när alla är spridda runt världen.
På den vägen är det.

 

[Vincent H]

Här kommer mitt bidrag!
Detta är en flaska som först gavs till farsan av hans närmaste vänner efter att de börjat lära sig mer om vin och att börja dricka lite bättre viner. Det var Rioja som främst var den stora regionen som farsan var rätt såld på just då. Den här flaskan köptes av anledningen att de tyckte att det fanns även prisvärda viner som var drickbara och inte bara dyrgripar. Det bör nämnas att den nästintill var odrickbar från början.. Hursom så har den här flaskan sedan gått som en vandringspokal mellan vännerna där den gavs bort vid varje födelsedag. Slutligen hamnade den hemma hos farsan som tyvärr gick bort i oktober förra året. Sen dess är det jag som har fått äran att förvalta denna underbara flaska som jag tror just nu är inne på sitt 33:e år (1984).