Får du med dig HELA skalan, eller?

[Johan L]

Det existerar ju (minst) två ganska starka urvalsbias som påverkar vilka betyg som ges ut. Dels tar de flesta vindrickare in info/åsikter från andra om vad som är bra och dåligt innan de väljer vad de ska dricka. Dels har de flesta vindrickare en plånbok som begränsar vilka viner man kan köpa. Det ligger nära till hands att anta att dessa två bias skalar bort många av de sämsta och några av de bästa vinerna från att någonsin möta en Finewines-gom.

Sen kan man ju tänka sig att viner som görs i bulk rör sig längre ner i skalan medan viner som görs i mindre upplagor rör sig över större del av spektrat. Om det stämmer kan det alltså finnas en stor volym vin i låga betyg, men fördelat på färre sorter och därmed färre betyg.

Vidare kan man tänka sig att man kanske inte är så intresserad av att notera ett betyg på något som man anser var ett uppenbart plonk. Är det verkligen värt tiden att lägga in en not på Castillo de Gredos bara för att konstatera att det som väntat var rätt dåligt? Krävs en rejäl tickermentalitet för det som inte verkar vara lika vanlig bland vindrickare som öldrickare.

 

[Ozric]

När jag började skriva recensioner på CellarTracker så hade de en liten hjälpguide gällande poäng, och jag vill minnas att det där stod att man ska använda 85p som en cutoff för vin man kan tänka sig att köpa igen, och det är så jag har tänkt också.
Det har inte blivit högre poäng än 93 än på något vin för jag känner att jag vill lämna en liten buffert och jag med min modesta budget har i princip aldrig druckit ett vin som kostat mer än runt 500kr flaskan.

 

[StefanAkiko]

Det existerar ju (minst) två ganska starka urvalsbias som påverkar vilka betyg som ges ut. Dels tar de flesta vindrickare in info/åsikter från andra om vad som är bra och dåligt innan de väljer vad de ska dricka. Dels har de flesta vindrickare en plånbok som begränsar vilka viner man kan köpa. Det ligger nära till hands att anta att dessa två bias skalar bort många av de sämsta och några av de bästa vinerna från att någonsin möta en Finewines-gom.

Jag tror du skrev fel ord. Inte "bästa" utan "dyraste"
Dyrt har bara en svag korrelation med skitbra. För under 500 kr kan man absolut ramla över exceptionella viner. Särskilt på auktioner.

Andra bias som påverkar: personlig smak, personlig mognad, man-vet-vad-man-har-i-glaset, jagvariation mfl.

Att sedan varje persons skala är både personlig och subjektiv hindrar ju inte någon från att sätta 100 poäng "bara för att det kanske finns någonting därute som är bättre."

Jag har också stött på dem som håller på sig för de har fått för sig att det bara finns en 100-poängsorgasm där ute bland vinhyllorna.

To each their own.

 

[Johan L]

Jag tror du skrev fel ord. Inte "bästa" utan "dyraste"
Dyrt har bara en svag korrelation med skitbra. För under 500 kr kan man absolut ramla över exceptionella viner. Särskilt på auktioner.

Andra bias som påverkar: personlig smak, personlig mognad, man-vet-vad-man-har-i-glaset, jagvariation mfl.

Att sedan varje persons skala är både personlig och subjektiv hindrar ju inte någon från att sätta 100 poäng "bara för att det kanske finns någonting därute som är bättre."

Jag har också stött på dem som håller på sig för de har fått för sig att det bara finns en 100-poängsorgasm där ute bland vinhyllorna.

To each their own.

Det handlar inte om hur bra de dyra vinerna är (de är uppenbart all over the place), utan hur dyra de skitbra vinerna är. Så klart det finns skitbra viner i tillgänglig prisspann, men jag tror ändå att de flesta 100-poängare ligger över femhundringen.

Själv skriver jag inte ner några betyg alls på viner jag provat, utan gör mer en mental notering om det var något jag vill dricka igen eller inte. Hade jag ändå satt betyg har jag hittills provat ett vin som hade fått 100p och det var en bordeaux med 40 år på nacken, som behövde sällskap av mat för att nå hundringen. Det kostade dryga tusenlappen att köpa färdiglagrat, apropå prisdiskussionen.

Annars håller jag med dig i stort, man bör se hela skalan som användbar.

 

[StefanAkiko]

Så klart det finns skitbra viner i tillgänglig prisspann, men jag tror ändå att de flesta 100-poängare ligger över femhundringen.

Precis därför som jakten på kvalitet och smakinsikt vad gäller personliga preferenser är så mycket mer givande än fixering vid prislappar och etiketter. Och spännande!

 

[StefanAkiko]

jag tror ändå att de flesta 100-poängare ligger över femhundringen.

Ju mer du dricker tror jag du kommer till en liknande slutsats som denna:
Ett riktigt bra vin som är kommersiellt etablerat kommer alltid kost skjortan, även då de regelbundet åstadkommer 89-poängare.
Ett riktigt bra vin som är en nykomling är alltid prismässigt tillgängliga i början. Och de blir snart prismässigt otillgängliga för oss vanliga dödliga. Bra tidsmässigt närliggande exempel är:

• Tignanello
• Paleo Rosso
• Pintia
• Chateau Pontet Canet
• ...och hundra andra!

Vad är tre stjärnor på restauranger?
Vi har tagit med oss ett stort gäng japanbesökare till Den och L'Effervescense i Tokyo. Detta var under den tid medan de hade noll eller 1 stjärna. Nu är båda ERKÄNDA som två av världens bästa restauranger. Med prislappar därtill. Men, de är inte bättre än vad de var i starten. Ambitionen var samma då som den är nu.

Först till festen: YEY!
Sen till festen: AAJJJ! (i plånboken)

Samma med Nugnes, Schaäefer och många fler. Typ (följande förslag är AI-genererade utifrån vad som är extrem kvalitet för vad som sannolikt blir extremt dyrt inom en nära framtid. Inget har jag druckit, men ALLA blir jag sugen på!!!):

1. Vino di Anna (Etna, Sicily, Italy)​

Winemaker: Anna Martens (originally from Australia)

• Old Nerello Mascalese vines on Etna’s black lava slopes.
• Already known in natural wine circles — prices are still sane.
• Burgundy-level minerality and haunting aromatics.

2. Thibaud Boudignon – Reds (Anjou, Loire, France)​

• Mostly famous for his whites — but his Cabernet Franc reds are quietly gaining cult status.
• Micro-production, laser focus, and a Burgundy-esque take on Loire reds.
• If Côt or Cab Franc ever goes full blue-chip, he’ll be the Clos Rougeard of the future.

3. Savage Wines (Duncan Savage, South Africa)​

Region: Western Cape, South Africa

• Former Cape Point Vineyards winemaker now making precise, haunting Syrah and Cinsault-based reds.
• Stylistically in line with Northern Rhône but uniquely South African.
• Very limited. Already on savvy collectors’ radar.

4. Matthiasson (California, USA) Kanske inte att jag fn vill supporta Trumpland...​

• Not “new” in Napa, but still massively undervalued.
• Makes restrained, elegant reds — a counterweight to jammy Napa Cabs.
• His Refosco and Merlot are already adored by sommeliers who hate Napa clichés.

5. Emilio Valerio / Bodega Tandem (Navarra, Spain)​

• Biodynamic pioneer reviving Navarra’s potential with Garnacha and Tempranillo blends.
• Deep mineral energy from limestone terroir.
• Still affordable, but Navarra’s slow-burning comeback is real.

6. Cedric Bouchard (Yes – he makes still Pinot too!) – Aube, France​

• World-famous for Champagne, but… he’s quietly experimenting with still Pinot Noir.
• The tiny quantities and sky-high reputation guarantee a surge in value once the word spreads.
• Think Domaine Leroy-level madness in a few years.

7. Algueira (Ribeira Sacra, Galicia, Spain)​

• God-level Mencía from vertiginous, preposterously steep slopes.
• Their top reds show age-worthiness and finesse that rival Barolo.
• Ribeira Sacra is the next Priorat in terms of price trajectory.

8. Domaine des Miroirs (Jura, France – reds too!)​

Kenjiro Kagami’s wines are already cult, but...

• His Trousseau and Poulsard reds are impossibly rare and still not yet $1,000 bottles.
• Think Jayer-style hysteria but Japanese-meets-Jura elegance.

9. Grosgrain Vineyards (Walla Walla, Washington, USA)​

• Gorgeous Syrah, Grenache, and Sangiovese from a newcomer that hates over-extraction.
• Texture and aromatics more in line with Cru Rhône or Etna.
• Washington’s next superstar — blink and they’ll be triple the price.

10. Fabien Jouves (Cahors, France)​

• Yes — Malbec, but forget Argentina.
• He’s reviving Cahors with natural, terroir-driven expressions that blow past rustic stereotypes.
• His cuvées like “You Fuck My Wine?” already hint at his cult aspirations. Burgundy collectors are sniffing.

Fö vill jag säga att jag är mycket glad åt hur bra resultat min prompt åstadkom.

 

[StefanAkiko]

Ju mer du dricker tror jag du kommer till en liknande slutsats som denna:
Ett riktigt bra vin som är kommersiellt etablerat kommer alltid kost skjortan, även då de regelbundet åstadkommer 89-poängare.
Ett riktigt bra vin som är en nykomling är alltid prismässigt tillgängliga i början. Och de blir snart prismässigt otillgängliga för oss vanliga dödliga. Bra tidsmässigt närliggande exempel är:

• Tignanello
• Paleo Rosso
• Pintia
• Chateau Pontet Canet
• ...och hundra andra!

Vad är tre stjärnor på restauranger?
Vi har tagit med oss ett stort gäng japanbesökare till Den och L'Effervescense i Tokyo. Detta var under den tid medan de hade noll eller 1 stjärna. Nu är båda ERKÄNDA som två av världens bästa restauranger. Med prislappar därtill. Men, de är inte bättre än vad de var i starten. Ambitionen var samma då som den är nu.

Först till festen: YEY!
Sen till festen: AAJJJ! (i plånboken)

Samma med Nugnes, Schaäefer och många fler. Typ (följande förslag är AI-genererade utifrån vad som är extrem kvalitet för vad som sannolikt blir extremt dyrt inom en nära framtid. Inget har jag druckit, men ALLA blir jag sugen på!!!):

1. Vino di Anna (Etna, Sicily, Italy)​

Winemaker: Anna Martens (originally from Australia)

• Old Nerello Mascalese vines on Etna’s black lava slopes.
• Already known in natural wine circles — prices are still sane.
• Burgundy-level minerality and haunting aromatics.

2. Thibaud Boudignon – Reds (Anjou, Loire, France)​

• Mostly famous for his whites — but his Cabernet Franc reds are quietly gaining cult status.
• Micro-production, laser focus, and a Burgundy-esque take on Loire reds.
• If Côt or Cab Franc ever goes full blue-chip, he’ll be the Clos Rougeard of the future.

3. Savage Wines (Duncan Savage, South Africa)​

Region: Western Cape, South Africa

• Former Cape Point Vineyards winemaker now making precise, haunting Syrah and Cinsault-based reds.
• Stylistically in line with Northern Rhône but uniquely South African.
• Very limited. Already on savvy collectors’ radar.

4. Matthiasson (California, USA) Kanske inte att jag fn vill supporta Trumpland...​

• Not “new” in Napa, but still massively undervalued.
• Makes restrained, elegant reds — a counterweight to jammy Napa Cabs.
• His Refosco and Merlot are already adored by sommeliers who hate Napa clichés.

5. Emilio Valerio / Bodega Tandem (Navarra, Spain)​

• Biodynamic pioneer reviving Navarra’s potential with Garnacha and Tempranillo blends.
• Deep mineral energy from limestone terroir.
• Still affordable, but Navarra’s slow-burning comeback is real.

6. Cedric Bouchard (Yes – he makes still Pinot too!) – Aube, France​

• World-famous for Champagne, but… he’s quietly experimenting with still Pinot Noir.
• The tiny quantities and sky-high reputation guarantee a surge in value once the word spreads.
• Think Domaine Leroy-level madness in a few years.

7. Algueira (Ribeira Sacra, Galicia, Spain)​

• God-level Mencía from vertiginous, preposterously steep slopes.
• Their top reds show age-worthiness and finesse that rival Barolo.
• Ribeira Sacra is the next Priorat in terms of price trajectory.

8. Domaine des Miroirs (Jura, France – reds too!)​

Kenjiro Kagami’s wines are already cult, but...

• His Trousseau and Poulsard reds are impossibly rare and still not yet $1,000 bottles.
• Think Jayer-style hysteria but Japanese-meets-Jura elegance.

9. Grosgrain Vineyards (Walla Walla, Washington, USA)​

• Gorgeous Syrah, Grenache, and Sangiovese from a newcomer that hates over-extraction.
• Texture and aromatics more in line with Cru Rhône or Etna.
• Washington’s next superstar — blink and they’ll be triple the price.

10. Fabien Jouves (Cahors, France)​

• Yes — Malbec, but forget Argentina.
• He’s reviving Cahors with natural, terroir-driven expressions that blow past rustic stereotypes.
• His cuvées like “You Fuck My Wine?” already hint at his cult aspirations. Burgundy collectors are sniffing.

Fö vill jag säga att jag är mycket glad åt hur bra resultat min prompt åstadkom.

Min första låda vin från SB någonsin var Montes Folly. De kostade spottstyvrar, typ 200 pix per flaska då. Idag, lite mer. Samma Med Ridge. Och allt från Bdx.

 

[StefanAkiko]

Ju mer du dricker tror jag du kommer till en liknande slutsats som denna:
Ett riktigt bra vin som är kommersiellt etablerat kommer alltid kost skjortan, även då de regelbundet åstadkommer 89-poängare.
Ett riktigt bra vin som är en nykomling är alltid prismässigt tillgängliga i början. Och de blir snart prismässigt otillgängliga för oss vanliga dödliga. Bra tidsmässigt närliggande exempel är:

• Tignanello
• Paleo Rosso
• Pintia
• Chateau Pontet Canet
• ...och hundra andra!

Vad är tre stjärnor på restauranger?
Vi har tagit med oss ett stort gäng japanbesökare till Den och L'Effervescense i Tokyo. Detta var under den tid medan de hade noll eller 1 stjärna. Nu är båda ERKÄNDA som två av världens bästa restauranger. Med prislappar därtill. Men, de är inte bättre än vad de var i starten. Ambitionen var samma då som den är nu.

Först till festen: YEY!
Sen till festen: AAJJJ! (i plånboken)

Samma med Nugnes, Schaäefer och många fler. Typ (följande förslag är AI-genererade utifrån vad som är extrem kvalitet för vad som sannolikt blir extremt dyrt inom en nära framtid. Inget har jag druckit, men ALLA blir jag sugen på!!!):

1. Vino di Anna (Etna, Sicily, Italy)​

Winemaker: Anna Martens (originally from Australia)

• Old Nerello Mascalese vines on Etna’s black lava slopes.
• Already known in natural wine circles — prices are still sane.
• Burgundy-level minerality and haunting aromatics.

2. Thibaud Boudignon – Reds (Anjou, Loire, France)​

• Mostly famous for his whites — but his Cabernet Franc reds are quietly gaining cult status.
• Micro-production, laser focus, and a Burgundy-esque take on Loire reds.
• If Côt or Cab Franc ever goes full blue-chip, he’ll be the Clos Rougeard of the future.

3. Savage Wines (Duncan Savage, South Africa)​

Region: Western Cape, South Africa

• Former Cape Point Vineyards winemaker now making precise, haunting Syrah and Cinsault-based reds.
• Stylistically in line with Northern Rhône but uniquely South African.
• Very limited. Already on savvy collectors’ radar.

4. Matthiasson (California, USA) Kanske inte att jag fn vill supporta Trumpland...​

• Not “new” in Napa, but still massively undervalued.
• Makes restrained, elegant reds — a counterweight to jammy Napa Cabs.
• His Refosco and Merlot are already adored by sommeliers who hate Napa clichés.

5. Emilio Valerio / Bodega Tandem (Navarra, Spain)​

• Biodynamic pioneer reviving Navarra’s potential with Garnacha and Tempranillo blends.
• Deep mineral energy from limestone terroir.
• Still affordable, but Navarra’s slow-burning comeback is real.

6. Cedric Bouchard (Yes – he makes still Pinot too!) – Aube, France​

• World-famous for Champagne, but… he’s quietly experimenting with still Pinot Noir.
• The tiny quantities and sky-high reputation guarantee a surge in value once the word spreads.
• Think Domaine Leroy-level madness in a few years.

7. Algueira (Ribeira Sacra, Galicia, Spain)​

• God-level Mencía from vertiginous, preposterously steep slopes.
• Their top reds show age-worthiness and finesse that rival Barolo.
• Ribeira Sacra is the next Priorat in terms of price trajectory.

8. Domaine des Miroirs (Jura, France – reds too!)​

Kenjiro Kagami’s wines are already cult, but...

• His Trousseau and Poulsard reds are impossibly rare and still not yet $1,000 bottles.
• Think Jayer-style hysteria but Japanese-meets-Jura elegance.

9. Grosgrain Vineyards (Walla Walla, Washington, USA)​

• Gorgeous Syrah, Grenache, and Sangiovese from a newcomer that hates over-extraction.
• Texture and aromatics more in line with Cru Rhône or Etna.
• Washington’s next superstar — blink and they’ll be triple the price.

10. Fabien Jouves (Cahors, France)​

• Yes — Malbec, but forget Argentina.
• He’s reviving Cahors with natural, terroir-driven expressions that blow past rustic stereotypes.
• His cuvées like “You Fuck My Wine?” already hint at his cult aspirations. Burgundy collectors are sniffing.

Fö vill jag säga att jag är mycket glad åt hur bra resultat min prompt åstadkom.

Någon som druckit av dessa viner?