Uhurrm...
Nu grimaserar hela mitt objektiva (autistiska, obsessive compulsory) jag...
Vi har ju alla hjärnor som funkar riktigt bra. Men, de där gråbruna klumparna är världens uslaste konstruktioner för att minnas sådant som inte deriveras från smärta, hot om omedelbar ond bråd död eller (potentiella) löften om sex.
Om våra hjärnor var bättre på att minnas än på att söka förlustelse, så skulle vi inte behöva varken inköpslistor till Ica eller Obs eller plugga ssk hårt till anatomitentor. Samtidigt skulle vi behöva rejäla minnesstöd för att kunna hitta åt just den DÄR flaskan under intoxikation.
Men... Näe! Våra hjärnor är zen-buddhister som existerar här-och-nu för att optimera möjligheterna att få erfara njutning.
Och för att hjälpa den där partynissen vi alka har mellan öronen, till större och mer regelbundna njutningshöjder än: "öööh... fylla!" utan förfärliga konsekvenser (övertrasserade konton, slut peng till hyra, osv) så är CT ett fantastiskt redskap.
Att kruncha 1000 smaknoter på längden o tvären ger goda insikter om vad att undvika, vad att fokusera samt var att leta vidare. Att kruncha 5000 av våra egna TN's ger ändå bättre data.
För, enbart en fullblodsautist skulle väl drömma om att bulta för fönster och dörrar efter de första 100 riktigt goda flaskorna vin? Jag menar, barn till religiösa föräldrar och politiskt aktiva väljer ju också alltid att grundligt och objektivt genomlysa...
Eller vänta nu...
