Även internationellt är ju påslagen orimligt höga vanligtvis.
Det är ofta så, men inte alltid.
Tex i Toscana är det vanliga att restaurangerna har så små påslag att man som svensk gäst nästan börjar oroa sig över hur de skall överleva som restaurang, dvs nära butikspriserna. I Japan varierar det mycket kraftigt kraftigt, med tex tidigare nämnda BISARRA påslag hos tex flera av de lite finare franska restaurangerna. Men, även japanska restauranger som serverar vin kan ta 800 kr för en petit Chablis. Det tycker jag är långt från okäj. Medan vissa high-end fra/ita restauranger i Tokyo kan ha modesta påslag om ca 50% från internationella priser (typ Wine-searcher).
Har fö ätit i California med otroligt rimliga påslag, samma i Barcelona, Madrid och Zaragoza.
Vid närmare eftertanke har jag stött på modesta påslag också i Paris, Melbourne, Shanghai (även om... annan historia) och London... Längs Medelhavskusten... Osv...
Det varierar ju med respektive restaurangs affärsmodell.
MAO: Var skall de plocka pengen från gästen och hur lönsam restaurangen skall vara.
Sverige tillhör sannolikt de mest konsekvent överprisade vinlanden... Det är så accepterat bland kunderna att man inte blinkar då man ser vinlistans priser, som skulle få en stor del av världens restaurantörer att skämmas ögonen ur sig, om de presenterade sådana listor för sina kunder.
Har hört ursäkter om "att täcka kapitalkostnader", vilket ju rimmar väldigt illa med inventarier som ökar i värde - även om de inte ökade i värde, så är ju kapitalkostnaden i Sverige inte mer än några små procentenheter för dem med goda relationer till sina kreditgivare.
Andra ord jag fått serverade är bla: "Hanteringskostnader"... "Administration"... "Risk"... ...vilket ju osökt för mig in i hela debatten om corkage. Men, det blir ju OT.