SV: Investering...
Kommer sent in i den här tråden, och inser att det mesta redan har blivit sagt (ett par ggr), men kan trots detta inte undvika att säga några saker om vin som investeringsobjekt. Vill dock, för att undvika onödiga påhopp
, påpeka att jag har visat mig vara totalt oförmögen att sälja något införskaffat av värde, må det vara vin eller vatten, och därtill alltför karaktärslös för att inte vilja dricka upp investeringen själv, och att ämnet därför bara intresserar mig på ett rent teoretiskt plan.
Låt oss alltså titta på vin som en tillgångsklass bland andra.
Precis som en råvara finns det ett primärt användningsområde (man eldar upp olja och dricker vin etc) med en global och relativt välfungerande marknadprissättning (nåja). Och precis som en råvara tillförs marknaden regelbundet mer vin, med avsevärd kvalitets- och produktionsvariation mellan åren, och på samma sätt som för flertalet odlade råvaror så finns ett beroende till säsongsväderleken etc. Vin har också, precis som många organiska råvaror, en begränsad livslängd med en delvis förutsägbar kvalitetskurva.
Vin delar alltså många egenskaper med ”odlade” råvaror som kaffe och grismagar och brutna råvaror som aluminium och olja – men uppvisar också viktiga skillnader, varav minst en är av avgörande betydelse för dess värde som investeringsobjekt, nämligen volatiliteten. Flertalet av de egenskaper som vi just jämförde tycks skapa hög volatilitet hos övriga råvaror – faktiskt bland de mest volatila tillgångsklasserna av alla - medan vin uppvisar en för ”odlade” råvaror unikt låg volatilitet, lika låg eller lägre som t.ex. guld.
Vad beror då detta på? Ja, en förklaring är säkert att den primära användningen (dvs att dricka upp det) är betydligt mindre konjunkturkänslig än motsvarande primära för flertalet råvaror (som ofta beror på globala industrikonjunkturen). Vinsamlandet/drickandet – i alla fall av den här klassens viner – är sannolikt att betrakta som ren global lyxkonsumtion, och därmed oberoende av konjunkturer då relativ nedgång i en del av världen ofta uppvägs av tillväxt i en annan del (tänk Kinas utveckling under de tio senaste åren jmf med världen i stort). En annan viktig – och avgörande - skillnad är förstås att oavsett värdeutveckling så fortsätter den årliga produktionskapaciteten vara densamma. Det är inte riktigt sant – prisutveckling på first growths Bdx har onekligen lett till stora investeringar i syfte att höja både kvalitet och antal producerade flaskor, men detta är små skillnader i det stora hela, och ingenting i jmf med den kontraktion och expansion av produktionstillgångar som gäller för många andra råvaror.
Vin uppvisar alltså en radl unika egenskaper som torde tilltala en investerare, och tittar vi på utvecklingen hos de fonder (jo, det finns några stycken) som investerat i bonded Bxds de senaste decennierna så har de haft en god eller t.o.m. riktigt bra utveckling, speciellt om vi riskjusterar med hänsyn till dess låga volatilitet. Dessa fonder har utan undantag samma tråkiga men sannolikt nödvändiga placeringsstrategi– ofta endast Bdxs med visst antal RP-poäng (t.ex. 95 eller däröver) – och de köper sällan en primeur (då volatiliteten är betydligt högre) utan några år senare i cykeln.
Förhoppningsvis drabbar detta hemska öde aldrig Champagne – personligen kan jag inte tänka mig något värre öde för en fantastisk flaska vin än att sakta förvandlas till ättika någonstans 30 meter under jord ute i Shoreditch.
Eller ja, det skulle väl vara för en Haut Brion 1990 att bli drucken med isbitar och sugrör av en tjock kines i Madonna t-shirt då, som jag bevittnade på en middag i Peking för ett antal år sedan...
