Darth Angelus
Medlem
Jag har nu under kvällen avnjutit ovannämnda, högt aktade, champagne för första gången, och detta skedde på Operakällaren.
I skrivande stund är jag i ärlighetens namn fortfarande påverkad av såväl ovanstående dryck som den miniprovning av sötvin som sommelieren ordnade till desserten, men jag skall ändå försöka beskriva drycken så gott det går.
Färgen var lite svår att avgöra, då det ljus jag hade att tillgå var rent artificiellt, men jag tror mig ändå kunna säga att den var lite mer åt det gyllengula hållet till, snarare än ljusare champagne. Någon eller några här på forumet kan säkert bekräfta eller avfärda detta.
Doft och smak var väldigt typisk för årgångs-Krug, enligt min mening. Ni får ursäkta att jag har svårt att beskriva årgångs-Krug med liknelser till andra smaker, men jag tycker att det har sin egen smak, vilken många på det här forumet ändå känner till. Mycket av registret kände jag väl igen från andra årgångar, även om den p.g.a. mognaden förstås inte var lika hård som 95:an eller 96:an. Vinet växte en aning efter hand. Moussen var oklanderlig, och en konstant stråle av minibubblor gick genom centrum av det Reijmyre-blåsta Operakällarglaset.
Jag vet inte mer vad jag skall säga. Förväntningarna var i taket, och visst var det tveklöst en mycket bra champagne. För mig levde den väl inte riktigt upp till Clos du Mesnil 1988 nivå (vilket jag inte heller hade trott), men var definitivt en årgångs-Krug i ett betydligt bättre stadium av utveckligskurvan än -95 och -96. Det var ett måste som Krug-fantast.
Bra kväll var det i alla fall...
I skrivande stund är jag i ärlighetens namn fortfarande påverkad av såväl ovanstående dryck som den miniprovning av sötvin som sommelieren ordnade till desserten, men jag skall ändå försöka beskriva drycken så gott det går.
Färgen var lite svår att avgöra, då det ljus jag hade att tillgå var rent artificiellt, men jag tror mig ändå kunna säga att den var lite mer åt det gyllengula hållet till, snarare än ljusare champagne. Någon eller några här på forumet kan säkert bekräfta eller avfärda detta.
Doft och smak var väldigt typisk för årgångs-Krug, enligt min mening. Ni får ursäkta att jag har svårt att beskriva årgångs-Krug med liknelser till andra smaker, men jag tycker att det har sin egen smak, vilken många på det här forumet ändå känner till. Mycket av registret kände jag väl igen från andra årgångar, även om den p.g.a. mognaden förstås inte var lika hård som 95:an eller 96:an. Vinet växte en aning efter hand. Moussen var oklanderlig, och en konstant stråle av minibubblor gick genom centrum av det Reijmyre-blåsta Operakällarglaset.
Jag vet inte mer vad jag skall säga. Förväntningarna var i taket, och visst var det tveklöst en mycket bra champagne. För mig levde den väl inte riktigt upp till Clos du Mesnil 1988 nivå (vilket jag inte heller hade trott), men var definitivt en årgångs-Krug i ett betydligt bättre stadium av utveckligskurvan än -95 och -96. Det var ett måste som Krug-fantast.
Bra kväll var det i alla fall...
