Är det verkligen så? När det gäller öl med jästfällning, så utvecklas de bättre än öl utan jästfällning. Ett filtrerat öl vinner inte på lagring.
Det är olika typer av utveckling som åsyftas. Tiden på jästen är en del av vinifieringen/processen, medan mognaden på flaska är då vinet åldras och börjar ”brytas ner”, vanligtvis oxidativt i någon mån, men om det åldras i syrefattig miljö kan det även utvecklas reduktivt. Många uppskattar champagne som åldrats en del på flaska, men hur länge som är lagom är oerhört individuellt. Riktigt mogen champagne är ett
helt annat vin än en ung champagne. Smaken är som baken vilken stil man gillar. Tillhör själv skaran som gillar lite mognadskomplexitet, men helst slipper trötta "övergångna" viner som fallit ihop och/eller saknar spänst och intensitet.
När man pratar sherry är det många som hävdar att utvecklingen efter buteljering inte är berikande då tiden på fat, antingen under flor eller oxidativt är den mognadsprocess som vinmakaren eftersträvar, därefter tjänar vinet inte mer på lagring utan blir gradvis enbart sämre. Sherry ligger dock oftast i en solera som berikar vinet med ålderskomplexitet. Det finns soleror som är över hundra år gamla dessutom...
Även där råder det säkerligen delade meningar, men har själv aldrig sett
behovet av flaskmognad med en sherry som har allt jag önskar direkt. Har dock begränsad erfarenhet av flaskåldrad sherry bör tilläggas.
Jag upplever liknande med portvinstilen tawny (som får en oxidativ mognad på fat innan buteljering), medan rubystilen vintage port kräver att utvecklas färdigt på flaska för att anses färdigutvecklad och ”drickmogen”.
Oavsett vad som sägs finns det mycket personliga preferenser som styr hur man vill ha sitt vin och utöver det finns alltid vinmakares intentioner med hens skapelse.