Coyam; kort tid i karaff, sen ner i
Zalto Bx, ok, det finns faktiskt lite toner av bränt torkat lingonris och en aning grön ton som förr om åren testade såväl smaklökar som tålamod men som i den här tappningen knappast stör utan snarare förhöjer. Det finns även björnbär och viol, kanske en liten ton av ny plastpåse också i bakgrunden, övergår senare till den betydligt trevligare doften av smörkola och faktiskt lite syltsaftig ton. Kommer troligen att utvecklas över kvällen…och veckan. Doften ger inget ”öppna foderluckan och tanka på-intryck” utan snarare ”har du funderat ut vilken mat som ska få ackompanjera vinet?”. I munnen syrligt, strävt och beskt, någon form av sås lär behövas för att tämja syran men jag tvivlar på att det är bearnaise (vilket importören föreslår) som ska sköta den biten – syrahdominerade viner brukar bli neutraliserade i sällskap av bearnaise (tycker jag, både Ch d’Ampuis och Columella kändes helt intetsägande för några år sedan när de kom i närkontakt med bearnaise), lite svårt att sätta tungan på vilken smak och eftersmak som dominerar men det finns lite grön ton, dock inte störande. Jag börjar ana att rekommendationen ”lagra i 10 år” inte är tagen ur luften. Så här i början av flaskan och kvällen är omdömet ”inte så tokigt, inget jag går igång på men det visar att det är hög tid att börja titta närmare på Chile.”. Tack
@buteljen för den puffen!
Ok,
Sophienwald Bx; tydligare rökiga toner, tydligare gröna toner, lite tydligare av allt. Skulle jag spontant säga Chile? Troligen inte.
Gabriel Gold; lite mer smörkolatoner och lite syltsaftigare än i Zalto Bx, mer åt zinfandel-hållet. Klurigt. Efter ett tag kommer det fram lite toner av slipers i Zalto Bx och de finns inte på plats i Gold.
Colinas; samma hanteringsmässiga förutsättningar; doftar moget, lite bränt körbärsträ och aningen enbärsträ, ungefär som när man gnuggar torkade bitar av körsbärs- respektive eneträ mot varandra. Lite rökig ton och stall dyker upp i doften, men även pinjekärnor. Doftmässigt lite mer inbjudande än Coyam. I munnen då, eldigt men behagligt, ingen påtaglig syra eller strävhet, utan slinker ner ganska protestlöst, dock med ett litet spår av eld efter sig.
Sophienwald Bx; mer neutral och kompakt doft, lite mer knuten. Glaset känns mao inte helt optimalt till vinet.
Gold; mer öppen än Sophienwald, dock i det här fallet är faktiskt vinet lite trevligare i Zalto Bx än i Gold där det ger ett lite mer knutet intryck.
Kvällens vinnare enligt hustrun; Chile i Gold, dock först efter 2 timmar i friska köksluften. Dubbelkoll med hustrun; vilket var bäst först? ”Chilenaren”. Det verkar som om Chile blir världsmästare ikväll.
Jag anar en slutsats; Zalto Bx är bäst för båda vinerna i början av kvällen innan vinerna har luftats ordentligt. Senare när de fått bra med luft verkar aromerna vilja rymma åt olika håll i Zalto Bx och det är då man lämpligen växlar över till Gabriel Gold. Det var lite otippat att man skulle behöva två uppsättningar glas över tid under kvällen. Shit också…. Nu undrar säkert någon ”kan man inte planera lite och karaffera vinerna i tid och hälla dem direkt i Gold?” Jo, visst kan man det, lika säkert som att hamstra ”rätt” årgång av favoritvinet och det vet man ju först efter ett tag och vem vill chansa..? För kvällens viner var Zalto Bx för omedelbar konsumtion och njutning medan Gold förtjänstfullt tog över stafettpinnen efter 2 timmar. Sophienwald? Nja, mycket trevligt glas, men inte helt i par med de andra två. Grassl 1855 har som bekant lämnat oss och Mark Thomas kände jag inte för att testa ikväll. Någon gång kanske vintornet, eller Lehmann, får förtroende ”But not tonight” som Depeche Mode skaldade 1986 (eller egentligen 1985 eftersom inspelningen gjordes då men dök upp som B-sida till ”Stripped” i februari 1986).
Men, hur fungerade vinerna till grillad ryggbiff (från Gårdssällskapet (jo, det är ett tjat om den leverantören, men köttet är faktiskt av sjukt bra kvalitet)), bea, klyftor, tomat- och löksallad? Nja, som vanligt neutraliserade bearnaisen den syrah-dominerade Coyam helt och hållet så något annat tillbehör hade varit på plats. Portugal då? Tja, inte helt knasigt men samtidigt inte helt optimalt med bearnaise. Båda vinerna fungerade bäst till köttet utan bearnaise så det blir att fundera vidare på annat lämpligt kladdigt tillbehör till nästa tillfälle. Några nackdelar? Nja, 14% i Colinas och 14,5% i Coyam manar till viss återhållsamhet om man har planer att inta vertikal position under morgontimmarna dagen därpå.