Veritas NW PN; besk doft av rönnbär och tomatkvist. Va? Munnen då; beskan hänger i även i smaken, viss syra, en skvätt vaniljstång direkt, men det försvinner fort. Lite tomatstjälk även i smaken. Helt otippat.
Zalto Bourgogne; lite mer jordgubbar och mer pinot-känsla/-toner än i Veritas, men tomatstjälken hänger kvar och får sällskap av grön paprika. I munnen är det fortfarande beskt, även om beskan är lite mer dämpad och snällare än i Veritas. Det blir nästan ett lite syltigt intryck faktiskt dock med nougat i eftersmaken.
Nä, det här var inte riktigt som vi tänkt oss, ”what’s the hype?”. Men skam den som ger sig, förutom att vi fick lokalisera
en plan B gav vi oss på vinet dagen efter.
Dag 2 i
Veritas NW PN; helt klart trevligare idag, lite mindre rönnbär och mer jordgubbar och potatisskal. I munnen också helt klart bättre än igår med vaniljdränkta jordgubbar och rökta potatisskal.
Vi har fortfarande kvar en del vin och vi får se hur det blir dag 4-5. Slutsatsen blev ändå att vinet helt klart behöver luft för att framstå i drickbar dager. Dock, inget fel på kvaliteten, men det passade inte riktigt våra gommar, men skam den som ger sig, det kan bli ett återbesök så småningom.
