Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Låt oss dela en pava över nätet - December 2017 - Luddite Shiraz 2012

Hur bra var månadens vin (pris är inte en faktor)?

  • 95-100 Klassiskt, ett stort vin

    Votes: 0 0,0%
  • 75-79 Mediokert, ett drickbart vin med ett antal skönhetsfel

    Votes: 0 0,0%
  • 50-74 Kan inte rekommendera

    Votes: 0 0,0%

  • Total voters
    36
  • Poll closed .

Pontus

Medlem
Efter att ha tjuvläst Mattias smaknot för ett tag sen var förväntningarna höga samtidigt som jag var lite orolig. Jag brukar inte gilla denna typ av vin annat än efter ett decennium eller mer i källaren.
Doftar initialt extremt mycket mandelmassa/björnklister och alkohol. Så småningom avtar alkoholen och ersätts av mörk frukt och blod. Allteftersom tilltar komplexiteten i doften - körsbär, läder och en del örtighet kikar fram. I munnen är det som väntat fylligt och kraftfullt med viss mognad. Massiv mörk frukt, mörka bär, mandlar och lite soja. En del fatbeska i den ganska torra eftersmaken, men absolut inget som stör. Helt ok syra bakom den massiva frukten. Utan tvivel ett välgjort vin, men för massivt och tungt för mig i dagsläget. Två glas, sen känner jag att det räcker för en kväll. Har definitivt alla komponenter för att utvecklas väl av lagring och kan nog närma sig 95p om 10 år eller så. Ikväll 91p, men köpvarning för den som orkar vänta.
 
Last edited:
upload_2017-12-10_13-52-30.jpeg

Tog med mig min flaska Luddite till farsan och bad honom plocka fram ett nya världen Shiraz jämförelsevin. En recension av detta läggs upp i "idag dricker vi" tråden.

Måste tyvärr erkänna att jag inte kunde hålla fingrarna i styr från att smygtitta på tidigare recensioner.

Mörkfruktig och köttig näsa. I munnen hög koncentration, om än inte den käftsmäll jag förväntade mig efter att ha titta på tidigare recensioner. Inledningsvis känns det lite slutet men öppnar upp sig allt mer i glaset efter någon timme. Återigen mörka bär, kött och lite läder. Efter någon timme tittar även en viss pepprighet fram som jag uppskattar mycket. Ett väldigt bra vin som dock denna dag "tyvärr" fick se sig besegrad av Octavius.

Poängmässigt landar jag på 92 men tror säkert att det finns potential för mer om en 5-10 år.
 

Petra

Medlem
Första gången ut i månadens pava. Har ju lurkat med tidigare men nu när jag är ute på banan är det väl bara att försöka ge sig in i leken på riktigt:)
Ser ut som oxblod när jag häller upp den i karaffen, dekanterar i ca 2 timmar, härligt mörkröd färg. Först är det en väldigt intensiv alkoholdoft. Tycker sedan att det finns både sötmandel och vaniljsocker men det kan ju bero på att jag bakat julgodis hela eftermiddagen. Hittar lite lakrits, lite mint och oliver. Vi dricker den till entrecote och potatisgratäng, passar finfint. Jag gillar den. Kraftfull och smakrik, kanske lite hög alkoholhalt för mig men bra.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
luddite graillot.jpg

Månadens vin med Graillot som referens
2015 Alain Graillot Crozes-Hermitage: Kanske inte fullt så imponerande nu som när jag provade den på släppet. Kryddig timjan doft med mogna körsbär och lingon, klara Italien-vibbar. Smak av örtig lingondricka med svartpeppar. Syran är jättefin, men tanninerna är alltför massiva i nuläget. Lite skitig, på snyggt sätt: Porslinsklosett från 50-talet eller välstädat utedass. I nuläget 88-89, men kommer garanterat att bli mycket bättre.
Edit: i det sista glaset blir det det ett helt annat liv - då kommer bitarna på plats! > 5 timmars luft för att det här ska komma till sin rätt.
2012 Luddite Wines Shiraz: Knappt någon doft alls när korken drogs, men detta ändrades snabbt. Till att börja med doftar det rätt mycket mandelmassa och brännvin, men med lite luft ändras detta till lingon, plommon, bläck, gröna oliver och mandel. I smaken finns svala katrinplommon och lingon, mer drag av Saint-Émilion än norra Rhône, det finns dock både svartpeppar och örter. Moget och klart att dricka, här ligger tanniner på plats. Riktigt bra vin, 91 p, hade varit mer om alkoholen hade varit lite lugnare.
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
Första gången ut i månadens pava. Har ju lurkat med tidigare men nu när jag är ute på banan är det väl bara att försöka ge sig in i leken på riktigt:)
Ser ut som oxblod när jag häller upp den i karaffen, dekanterar i ca 2 timmar, härligt mörkröd färg. Först är det en väldigt intensiv alkoholdoft. Tycker sedan att det finns både sötmandel och vaniljsocker men det kan ju bero på att jag bakat julgodis hela eftermiddagen. Hittar lite lakrits, lite mint och oliver. Vi dricker den till entrecote och potatisgratäng, passar finfint. Jag gillar den. Kraftfull och smakrik, kanske lite hög alkoholhalt för mig men bra.
Mycket bra. Du känns som skapt för det här! :)
 

thunberg

Flaskfantast
Administratör
D: Massvis av blåbär och björnbär, choklad, kaffe, lakrits och viss pepprighet noteras. Inte så "köttig" som jag upplever vinerna från Norra Rhône utan mer varmfruktig och bombastisk. Med mer luft kan jag finna plommon och med viss möda hitta något nötigt (någon jag förknippar med jul men kan inte riktig bestämma mig, inte hasselnöt dock).

S: Det började massivt men med en känsla av att det inte fanns tillräckligt i slutet för att kännas balanserat. Börjar bra, tunn mitt, hetta från alkoholen i slutet. Med luft (mycket luft) kröp frukten fram och genast blev det hela mer komplett. Skönt avslut, stramt, torrt men samtidigt läskande. Alkoholhettan har minskat markant vilket nog var tur.

Flaskan blev inte långlivad, jag hamnar på klara 90 pinnar (efter luftningen). Blint hade jag med största sannolikhet hamnat i USA och hade nog knappast tagit det för en shiraz. Strålande vinval @petterkalle
 
Trådskapare
petterkalle

petterkalle

I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Vi är visserligen bara i mitten av månaden men snart stundar jul och nyår, många är lediga etc etc.. så jag vill redan nu slänga ut en förfrågan till att ta stafettpinnen nästa månad. @Trydebull Vill du axla det oehörda ansvaret att ta fram premiärvinet för 2018 så denna eminenta tråd "låt os dela en pava..." kan leva vidare?
 

Trydebull

Medlem
Vi är visserligen bara i mitten av månaden men snart stundar jul och nyår, många är lediga etc etc.. så jag vill redan nu slänga ut en förfrågan till att ta stafettpinnen nästa månad. @Trydebull Vill du axla det oehörda ansvaret att ta fram premiärvinet för 2018 så denna eminenta tråd "låt os dela en pava..." kan leva vidare?

Vad kul! Och vilken utmaning - ur många perspektiv - men extra tack för framförhållningen! Klart jag antar utmaningen - får be att återkomma under veckan!
 

rs14

Medlem
image.jpeg
image.jpeg


Egentligen är det här fel tråd, kanske skulle lagt den i tråden för "Sydafrikanska Viner" istället. Adm får flytta inlägget i så fall.

Hursomhelst. Har inte köpt någon flaska av månadens vin men hittade ett par gamla rackare i källaren av samma vin så jag tänkte det kunde vara kul att testa för att göra en liten jämförelse mot era noter av 2012. Etiketten var samma då som nu.
När jag drar korken släpper den ganska lätt och jag noterar att den är rejält kontaminerad av vin - fan, det här är oxiderat tänkte jag. Häller upp ett glas, ett par snurr och möts av en stor doft av drottningssylt, lite rök, timjan och lakrits. Inte alls dumt. Inget spår av oxidation alls. Efterhand dyker det upp mer mognadstoner i doften - vattensjuk höstskog, hittar även lite blod och järn som går hand i hand, samt en lätt pust av svavel. En liten förnimmelse av den där doften när man rensar golvbrunnen i duschen(!) det låter inte positivt kanske men det är en doft jag ibland hittar i lite äldre viner från SA, framförallt av Syrah/Shiraz. Har vinet mognat över så drar det mer åt blomvatten och då är det bara att hälla det i vasken. Vinet har tappat sin primära fruktighet och det är mycket lakrits i smaken, även lite rökt medvurst, örter och med ett lite dammigt avslut. Inga nämnvärda tanniner att tala om och heller ingen störande alkohol (14%) utan vinet känns väl balanserat med en hyfsad längd som blir bättre efter hand, inledningsvis kändes det väl torrt med att avslut som klingade av på ett par sekunder. Funkade väldigt bra till en rejäl entrecote, rotfrukter och bea. Jag föredrar ofta att dricka mina rödviner lite svalare, så jag servarade detta vid 15-16 grader ungefär.
Sparade en tredjedel av flaskan till dagen efter och var ganska övertygad om att det skulle vara passé men döm av min förvåning, det var det inte alls. Nu hade doften av drottningsylt dämpats ner och nu drog det mer åt plommon, sötlakrits och faktiskt, lite läder. Smaken var mjukare, mer sötlakrits, och med en liten hint av gräddkola och fudge hallon/lakrits. Doften var mer intressant och bättre än smaken både dag ett och två.
Blev ändå positivt överraskad av att det hållt ihop så bra som det gjort, särskilt med tanke på hur korken såg ut. Dracks inte till någon mat men funkade klockrent till Malaco's svarta fiskar. Det är fö en kombo jag vill passa på att slå ett litet slag för. Rödvin av det kraftigare slaget och Malacofiskar, testa gärna om ni inte redan gjort det. Dricker väldigt sällan Amarone då jag tycker det är svårt att matcha med mat, när jag väl gör det så gör jag det alltid med Parmesan eller svarta fiskar :)
 
Last edited:
.

Jag återanvänder bilden från i torsdags. Bra uppställning som dessutom föregicks av litet Henriot 2006 - instämmer i omdöme från @Innertällmo Bryggeri och undertecknad - väldigt bra och drickvänligt läge på den.

IMG_0093.JPG

Ja, detta var tuff konkurrens. Initialt så kändes Luddite alltför enkel och litet syltig. Att de tre jänkarna betecknades Syrah medan Luddite kallade sig själv för Shiraz kändes helt rimligt. Senare under kvällen blev det litet svårare, och inte bara för att det dracks friskt. Upplevde att Luddite utvecklades i glas och flaska under kvällen, att Hoisin-såsen tonades ner och ersattes av sötlakrits, choklad och björnbär av hög klass. Landar nog detta på 90 poäng (Edit: höjde en poäng när jag funderade över alkoholhalten - som var på 15,5 % men som inte kändes obalanserad). Tror att det skulle vara fint med litet BBQ short ribs med glaze till. Tänk klassisk 90-tals Aussie Shiraz av god kvalitet.

Vi parade istället ihop vinerna med en ragu bolognese på kalvhögrev som fått gå i ca 20 timmar, med litet sidfläsk, stor mängd vitt vin, en hel liten chipotle, litet burktomat från Mutti, och selleri. Toppat av en skog med klippt bladpersilja och riven Parmigiano. Sen litet goda ostar. Vinerna är på bilden uppställda i någon sorts ordning baserad på fyllighet/slankhet och söt frukt/sval frukt.

Liocos Syrah 2014 var kanske litet enklare än vad jag hade hoppats på men den hade också mer svarta kalamatoliver än de andra tre, och ett tydligt uttryck av gröna pyraziner. Inget att spara jättelänge. Slank och fin och klunkvänlig. Den var noterbart annorlunda i stil från övriga. 89 poäng

I mitten av pyramiden var det svårare: jag höll Ojai och Piedrasassi för jämngoda: möjligen att White Hawk är litet större vin med litet mer av allt, och kanske därför också i behov av flera års lagring. Den kom inte riktigt ut ur det primära och fruktiga intrycket, även om det finns massor av komplexitet och balans i vinet redan idag. PS dricker fantastiskt bra just nu och tycker jag balanserar perfekt mellan mer sval norra rhone stil och fruktigare kali/aussie fin-syrah, men den är kanske inte gjord för 10+ års lagring. Den vann detta heat för mig med knapp marginal. Om man ska dela ut poäng så kanske 93 för Ojai och 94 för PS. Allt var hurusom riktigt gott. Sällskapet röstade faktiskt fram Luddite som bästa vin, medan en minoritet av två inklusive undertecknad höll PS för bästa vin. Samtliga hade vi dock Ojai som tvåa vilket nog mest speglar preferenser hos gästerna - den gick liksom hem i båda läger.
 
Last edited:
.

Jag återanvänder bilden från i torsdags. Bra uppställning som dessutom föregicks av litet Henriot 2006 - instämmer i omdöme från @Innertällmo Bryggeri och undertecknad - väldigt bra och drickvänligt läge på den.

Visa bifogad bild 11824
Ja, detta var tuff konkurrens. Initialt så kändes Luddite alltför enkel och litet syltig. Att de tre jänkarna betecknades Syrah medan Luddite kallade sig själv för Shiraz kändes helt rimligt. Senare under kvällen blev det litet svårare, och inte bara för att det dracks friskt. Upplevde att Luddite utvecklades i glas och flaska under kvällen, att Hoisin-såsen tonades ner och ersattes av sötlakrits, choklad och björnbär av hög klass. Landar nog detta på 90 poäng (Edit: höjde en poäng när jag funderade över alkoholhalten - som var på 15,5 % men som inte kändes obalanserad). Tror att det skulle vara fint med litet BBQ short ribs med glaze till. Tänk klassisk 90-tals Aussie Shiraz av god kvalitet.

Vi parade istället ihop vinerna med en ragu bolognese på kalvhögrev som fått gå i ca 20 timmar, med litet sidfläsk, stor mängd vitt vin, en hel liten chipotle, litet burktomat från Mutti, och selleri. Toppat av en skog med klippt bladpersilja och riven Parmigiano. Sen litet goda ostar. Vinerna är på bilden uppställda i någon sorts ordning baserad på fyllighet/slankhet och söt frukt/sval frukt.

Liocos Syrah 2014 var kanske litet enklare än vad jag hade hoppats på men den hade också mer svarta kalamatoliver än de andra tre, och ett tydligt uttryck av gröna pyraziner. Inget att spara jättelänge. Slank och fin och klunkvänlig. Den var noterbart annorlunda i stil från övriga. 89 poäng

I mitten av pyramiden var det svårare: jag höll Ojai och Piedrasassi för jämngoda: möjligen att White Hawk är litet större vin med litet mer av allt, och kanske därför också i behov av flera års lagring. Den kom inte riktigt ut ur det primära och fruktiga intrycket, även om det finns massor av komplexitet och balans i vinet redan idag. PS dricker fantastiskt bra just nu och tycker jag balanserar perfekt mellan mer sval norra rhone stil och fruktigare kali/aussie fin-syrah, men den är kanske inte gjord för 10+ års lagring. Den vann detta heat för mig med knapp marginal. Om man ska dela ut poäng så kanske 93 för Ojai och 94 för PS. Allt var hurusom riktigt gott. Sällskapet röstade faktiskt fram Luddite som bästa vin, medan en minoritet av två inklusive undertecknad höll PS för bästa vin. Samtliga hade vi dock Ojai som tvåa vilket nog mest speglar preferenser hos gästerna - den gick liksom hem i båda läger.
PS, när jag drack den, hade nog sagt 87-88p. Gummi och bränt socker. Vilken skillnad i upplevelse
 
PS, när jag drack den, hade nog sagt 87-88p. Gummi och bränt socker. Vilken skillnad i upplevelse
märkligt! jag har druckit två gånger och tyckte den var grymt bra båda gånger. Ska dock säga att skärpan var inte på topp utan det var fokus på annat denna middag. Ingen riktigt vetenskaplig provning.... :):rolleyes:

Har en tredje flaska någonstans som får vänta ett tag och sen får jag återkomma. Jag såg också i något instagramflöde där flera som hyllade Piedrasassi jämförde med det enklare PS och tyckte det var stor skillnad, dvs förmodligen mer i linje med vad du tyckte.
 

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
Intogs med familjen under julen.

Lätt kryddig med björnbär och jord på näsan. Först kändes tanniner men det var nog för att jag inte druckit rödvin på ett tag... Efter någon timme kändes det istället tunt. I munnen smakade det lite skitig jord med viss rökighet. Kort smak och rätt enkelt. Riktigt trist och inget för mig. Ojai WH Syrah 2014 spöade skiten ur denna. Sämsta +300 vinet jag druckit på riktigt länge. Borträknat champagne förstås.:rolleyes:

83 p

Namnet imponerande dock på marxisten i sällskapet.:p
 
Drack den igår. Dessvärre mycket senare är de flesta andra men hann innan månaden och året tog slut.
Inköpet skedde först efter att flera redan hade provat och inspirerade mig till köpet :)
Fruktigt! men inte syltigt. Mycket kraft. Lite bittra toner av kaffe och choklad. Lätt rökig läderkänsla. Alkoholstyrkan på 15,5 % bär fram vinet men stör inte på något sätt alls! Jag gillart och får dra till med 92 pinnar!
 
Ja så här även jag fått provat december-månadsvin. och därtill fått tid att dokumentera mina tankar.
Doften är ganska kraftig med en massiv mörk frukt som omedelbart slår emot oss. Här finns en del örter av provencalskt snitt, men också lite läder, jord, järnrör, någon liten ton av kakao och björnklister samt unset vidbränd mjölk.
I munnen är det ett kraftigt vin med stor kropp och massor av mörk frukt såsom björnbär, katrinplommon, körsbär och några skogsbär. Örterna från doften återkommer i smaken och nu förstärkta med svartpeppar. Bra syra och medgörliga tanniner gör att vinet bjuder ett försiktigt motstånd och håller frukten på plats så den inte övergår till att bli syltig. Eftersmaken är något längre än medel och har en hyfsad stor komplexitet: med en fin mörk bärkompott, örter och kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Det finns en viss ton av alkohol, men inte direkt störande.
Ett tämligen gott vin som jag gärna dricker igen. Återköp? Troligen inte. 346 kr som det kostar på SB känns lite högt. för just den här upplevelsen.
Betyg 4-
 
Toppen