This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Månadens vin med några kompisar. Varför inte tänkte jag och knappade hem de andra i en tänkt halvblind provning med inte allt för uppenbara viner. Vindstilla och en sval balkong ändrade på det upplägget.
Första intrycket. Gummi men det här är ingen riesling. Spökar eken? Fylligt med lite citrus och en beska på slutet. Efter ett tag kommer gula frukter och en massiv avslutande syra fram. Sommar = jordgubbar och det blev bara beskt alltihop. Lite lagrade hårdostar i form av en grottlagrad emmenthaler och en krämig Kaltbach lyfter vinet och nu finns det en liten sötma där på slutet. Får köpa ett par och lagra för det här kan blir bättre. 88 pinnar utan tilltugg 90 med ost idag.
Förstod att det var en chansning att välja en nya världen Chardonnay som är ekad och har hög alkohol som inte på något sätt gör anspråk på Burgundisk elegans etc. Att den dessutom kallar sig Valhalla och har en utläggning om nordisk mytologi på baksideettiken sätter nästan min personliga kredibilitet på sin spets. Då får man hoppas att vinet verkligen är bra.
För att verkligen ställa den mot lite motstånd hade jag första kvällen valt ut två NZ Chard-favoriter och andra kvällen mot två Bourgogner. Alla billigare i pris så här gällde det att Man O-War verkliigen dominerade. Följande korta noteringar om de andra vinerna:
- Trinity Hill Gimblett Gravels 2011: Inte lika bra som jag tyckte förra året. Ek, vagt smörig, lite bränd ton. Bra syra, citrus, popcorn, lite tunn och något kort med en liten beska. 87p
- Stoneleigh Latitude 2015: Wow, jag gillar verkligen detta vin. Tredje gången nu och en aha-upplevelse varje gång. Krut, mineral, citrus, nöt och fat. Kryddig i munnen och bra intensitet. Syra, citrus och lång och balanserad. En lite störig beska först men den försvann. Cynikern i mig säger att det måste vara "manipulerat" på något sätt med tanke på prislappen. Verkligen synd att de bytt årgång på SB nu. 90p
- Domaine de la Croix Senaillet St. Véran 2015: Fick detta på en provning i vintras och gillade det då, kände krutrök och smör den gången men inte nu - nästan som ett annat vin. Gillar det inte alls nu, har en tydlig fruktig päronton vilket bara känns simpelt. I övrigt lite gröna äpplen, nougat och citrus. Lite tunn. Ej fatad? 84p.
- Roux Père & Fils Saint-Aubin Vieilles Vignes 2015: Mineral, citrus - ger en lätt elegant känsla. Bara lite ekad känns det som. Ungt med bra balans och ganska lång, men lite tunn. Smörighet kommer fram med luft. Bättre om 2-3 år? 88p
Och vad tyckte jag då om månadens vin - Man O´War Valhalla?
Luftad 1-2 h innan då den rimligen är lite för ung ännu. På näsan tydligt ekat, men inte alls så vulgärt som många jänkare är. Har också en något annorlunda svårdefinierad ton på ekningen. Kan det vara de 5% acaicafaten den legat på? Doften är djup, rökig, något smörig och ganska intensiv. I munnen har den bra syra, citrus och rökig. Hyfsat fyllig och lång, ekningen känns rimligt integrerad. Liten ton av beska i eftersmaken som försvunnit dag 2. Fungerade mycket bra till grillad vildlax. Ett expressivt (mat-)vin som jag gillar. Men den är nog inte för alla. Men för mig. 90p.
Drack det här tillsammans med en av mina favoriträtter: seriösa lax- och räkburgare! Referensvin, utan egentlig tanke bakom, blev 2011 Vincent Carême, Le Peu Morier. En utsökt Vouvray, honung, citron och nötter. Börjar komma in i en perfekt drickfas (tredje sommaren jag dricker vinet och årgången), där den balanserar mellan ungdom och begynnande mognad.
Blev inte direkt någon djupanalys av Valhalla, men bjuder på bonusintryck från föräldrarna!
Smör och trä, fruktigt med citrus och random söt tropiskt (aprikos?). Bra kraft i munnen, mer smör och trä, citrusfrukter (även lite beska a lá grapefrukt). Finns där kanske lite rökighet också? Mer finstämt än jag hade väntat mig. Mycket angenämt! Inledningsvis 88-89p, men dag 2 tyckte jag att det hade växt till sig fint, och det är lamt att fega med betygen i månadens vin. 90p blir det! Bra val!
(Jag tyckte syran var ganska klen, men jag tror faktiskt det hade med kompis Vouvray att göra)
Mor: “det här var verkligen jättegott. Smakrikt och perfekt matvin. Är det en chardonnay? Går det att beställa? Jag vill ha några flaskor!”
Far: “mycket bra, och mycket bättre än den där vita Clos Rougeard vi drack i Köpenhamn!”. Alla har vi vår egen smak.
Jag drack vinet utspritt över fyra dagar och tyckte vinet ändrade lite av sin karaktär till det mer positiva. Först framträder smör och ek, för att ersättas av mandarin (en smak som blev tydligare ju längre man hade vinet i glaset), toner av konserverade persikor och avslutas med citron. Det finns en tydlig beska i avslutet som jag inte uppskattar, beskan minskar med värme i glaset och blir också mindre påtaglig dag 2-4. Märker också att beskan balanseras ut när man dricker vinet till mat vilket är positivt, misstänker att beskan kan helt eller till stor del försvinna med lagring. Tycker också att frukten och då särskilt mandarinsmaken blir mer påtaglig när vinet fått värme och luft. I det stora hela ett bra kvalitativt vitt vin, 87 poäng.
Rostad karaktär med både nötter, bränt socker, brynt smör, krut och toner av kaffe. Tropisk frukt med gula plommon, aprikos och ananas. Ett uns apelsinblomma, honung och pomerans i bakgrunden. Fyllig och aningen kort smak med påtagligt bitter eftersmak. Inte helt i balans. Beskan tar över för mycket och det känns lite spretigt och oharmoniskt. Syran kunde nog varit högre dessutom.
Gillar verkligen aromen även om det mesta handlar om fat. I munnen är det beskan (från alkoholen antar jag) som drar ner helhetsomdömet några snäpp. Fullständigt njutbart oavsett och väl värt (88p). Lite ost gjorde susen för att balansera kalaset. Plockade upp lite gott från Konsum (lagrad Prästost och Langres), men satan vilken skillnad det är mot den ost jag brukar köpa!
Ser att du har röstat,@KA Import, men inte avlagt något omdöme. Med tanke på valören kan jag tycka att vi förtjänar att höra motiveringen, speciellt när det är en röst "utanför boxen". Jag är nyfiken i vilket fall!
Månadens vin med en ekad amerikansk chardonnay som referens: 2005 Fort Ross Chardonnay Fort Ross Vineyard: mörkt gul, i doften finns det ek i överflöd, tillsammans med lite alkohol och honung, (över?) eken dominerar smaken också, särskilt i början, med lite luft kommer dock jasmin, rostat bröd och honung. Det finns också en hel del petroleum, syran har mjuknat, men vinet är fortfarande fräscht, saknar kanske lite lite frukt och elegans, men gillar man hårt ekad, mogen amerikansk chardonnay är det här alls inte oävet. 86p
2014 Man O' War Vineyards Chardonnay Valhalla: ljusgult, doft av vanilj och torkade aprikoser. Vaniljen och aprikoserna dominerar i smaken också, i alla fall efter lite luft, men här finns också nässlor, liljekonvalj, honung, jordiga champinjoner och en schysst pepprighet. Vass syra, rejält oljigt/smörigt, men moget och tillgängligt. Gott, om man gillar typen: amerikansk chardonnay, inte alls så vrålekad som Fort Ross, saknar dock det "lilla extra" 88p
Mina tankar om Valhalla. Detta var ett spännande val och CH är ju min grej så förhoppningar fanns. Men även om näsan initialt gillade vad den fick när första glaset hälldes upp så försvann glädjen ganska snabbt efter det. För mig är det en alltför kraftig ek som inte är i harmoni med syra och alkoholen i vinet. Beskheten tar över även om toner av citrus och hasselnötter kommer fram i spritångorna. Oljighet som inte drar åt det mer behagliga smöriga hållet gör att jag återigen tänker obalans i vinet. Men visst ser jag att det är ett spännande vin och till mat (drack det till torskrygg, med potatispurre, rostade morötter och sås på gräddfil, parmesan och majonäs) funkade det ok, men när jag häller upp nästa glas efter maten blir det tydligt att detta inte blir något återköp för min del. Så "drickbart vin med ett antal skönhetsfel" kändes som en bra beskrivning för min del.
Dag 1. Har en viss skepsis mot Chardonnay med 14,5%, men är positiv till NZ, så förhoppningsvis jämnar de ut varandra. Men vad har vi i glaset?
Mogen citron och dito lime, jordnöt och macadamianöt, vanilj, lite torkad aprikos i avslut. Någonting påminner om Sauternes? Varmt klimat men inte kladdigt; alkoholen är påtaglig men inte påträngande, och beskan som brukar uppträda saknas. Rejält med ek fast inte träigt. Påfläskat guilty pleasure-vin. Lutar mot 90p om detta öppnar sig lite till imorgon, kanske?
Nästa dag. Vinet tycks ha slutit sig, hittar inte tillbaks till frukten och komplexiteten, även om det nu finns en del vitpeppar och toner av punsch jag inte hittade igår. Faten har klivit fram och blivit en aning träiga. Nä, detta går inte hela vägen fram till nitti även om jag tycker det är ett mycket bra hantverk. 88p
dags för månadens vin!
Öppnar torsdag. Direkt från kylen i glaset. Vilken härlig doft - kanske litet på gränsen till vad till och med jag tycker är rimligt i fråga om smöriga popcorn, vanilj, ny ek, tryffel och extra everything, men ändå all denna härlighet som skiljer ut trist Granny Smith -Chardonnay från the real deal.
Sen slår det mig - all denna doftrikedom vid 8-10 grader direkt efter att flaskan öppnats. Hur ska det smaka i normalare temperatur, med litet luftning? Mycket riktigt känner jag direkt i munnen att det är mer ananas, mango och söt citrus än äpplen och citron. En kryddighet som växer i gommen och landar i något alkoholstickigt och ekbeskt, närmast malkulor. Syran är fin, trots fylligt vitt vin. Men det känns bara litet litet för mycket. Inte så att man vill återuppliva ABC men så att man förstår vad de reagerade mot.
Jag korkar igen och tar ett glas idag, två dagar senare. Det är litet mjukare, och har behållit frukten och syran och den fina texturen, men fortfarande alltför ekat och inte så kul. Det känns inte billigt men heller inte ett vin man skulle kunna anklaga för elegans ens om man kisade. 84 ping-pongbollar. Edit: läser nu övriga recensioner och inser att jag ligger litet snett i den övergripande bedömningen, men ser också att några har refererat till amerikansk Chardonnay som ännu mer ekat - folks, vad dricker ni för bottennapp till amerikansk chard egentligen? Det var många år sen jag drack en amerikansk chard som var så här hårt ekad. Men jag har dyra vanor i det avseendet... min erfarenhet är att man kanske lägger en extra hundring på sina favoritdistrikt och låter dessa överlägsna exemplar jämföras med instegschardonnay från andra regioner, så jag kanske är skyldig i det avseendet och därmed helt fel ute, men det finns i alla fall massor med amerikansk Chardonnay som är betydligt mer elegant och mindre ekad än denna flaska. Fast de kostar en slant...
Edit 2: ser att någon haft positivt om varmare temperaturer. Låter ett glas stå framme länge till närmast rumstemperatur. Sant att ekbeskan och alkoholstickigheten är mindre obehaglig på slutet även om den fortfarande är kännbar, men den härliga doften försvinner i något mer kladdigt. Slutsatsen är enkel - lukta på vinet väl kylt och vänta sen med att dricka till först vid 17-18 grader till litet friterade grönsaker.
Provad till smörstekt hälleflundra med färskpotatis.
Sköna ekfat, så smörig/gräddig ett vin kan bli. Jag gillar den här typen av chardonnay och min fru älskar den. Lät 7-åringen dofta och han kände "vindruvor och mango". Jag tycker att alkoholen är lite för hög vilket stör en aning men tycker ändå att det är ett riktigt bra vin som definitivt ska drickas till mat. Jag hamnar någonstans kring 89-90 poäng men känner mig på gott humör och ger 90 poäng.
Man blir lite lätt förvånad, konfunderad och lätt mörkrädd när man börjar med att läsa bakside-etiketten med en massa forn-norsiska referenser till uppdiktade och idag, för det stora flertalet förhoppningsvis, inte alltför smickrande referenser till någon form av tusenårig ålderdom.
Och då snackar vi ändå en producent från Nya Zeeland.
Får läsa på lite mer om producentens kopplingar till norden och politik innan jag säger mer om det.
Men, vinet är betydligt bättre än sin baksideetikett.
Doften ger rök, ost-disk, ljust surdegsbröd, lätt lätt tobak, kokta musselskal, vit fisksoppa med limetouch. Kraftfull doft.
Smaken ät också kraftfull och rustik trots välkylt vin och trots att det stått i dekantös i en timme i kyla. Rök även här. Mycket mogen grapefrukt med djup kraftfull smak som är av med all beska. Lite salt. Lite vitpeppar. Lite smör men det är inte mycket. Det är ett vin i balans, trots att jag tycker att det är väldigt rustikt. Troligtvis än bättre om två-tre år.
Kul vin, och gott vin, absolut inte elegant, men funkar bra till fiskrätter med lite mer smak i. Säkert även till vit fågel - och även gris för den som är lagd på det hållet.
Intressant, kul och - i rätt sammanhang - ett gott vin! Ska vi säga 90 prick?!
Rejält sen på den här bollen, men äntligen provad.
I doften känner vi lite citrus, en del gula stenfrukter, en hel del toner från fathanteringen, unset honung och någon sorts nötighet. I munnen är det ett ganska så kraftigt och fylligt vin. Vi känner lite citrus, men betydligt mer tropiska frukter. Här finns en liten oljighet eller snarare smörighet med en rejäl nypa örter. Ganska stort inslag av eklagringen med en viss alkoholhetta. Hyfsat friskt. Eftersmaken är av medellång karaktär.
Vinet funkade bra till vår grillade fisk, men inte fullt lika bra på egen hand efter maten, då ektonerna tog överhand.
88p
Första intrycket, nötter! Hasselnötter för att vara specifik. Ungdomlig och nästan sur initialt. Låter stå en timma...
Fram kommer popcorn. Smaken viss bitter citrus typ blodgrape. Även lite sötma i form av litchifrukt.
Doften är fantastisk och påminner om bra burgånj. Har lite svårare för ungdomligheten men kan säkert bli än bättre med ålder. Gillades skarpt av min morfar som tyckte det var ett av de bästa vita han druckit.
