finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Låt oss dela en pava september 2020 - The Vincent Grenache (nr 73835) – Cirillo Estate
- Thread starter buteljen
- Startdatum
Tog inga detaljerade noter då flaskan dracks under en middag. Helt igenbommat första 15 för att sedan blomma ut med jordgubbsröra (typ mosade bär) och en försiktig doft av os från en bœuf bourguignon som puttrat på spisen ett bra tag. Det bådar gott men tyvärr hänger inte smaken med riktigt. Som en lättare grenache från Spanien utan det lite rustika, funkiga som jag gillar hos dom. Utan det blir det tamt.
Ett ok vin utan några fel mer än att det var i slankaste laget, med tanke på druvan.
83-84p enligt FW skalan..
Ett ok vin utan några fel mer än att det var i slankaste laget, med tanke på druvan.
83-84p enligt FW skalan..
Omar Khayyam
Medlem
Tack för tipset! alltid roligt att prova nya garnachor.
Jag kan förstå hur du tänker, men intressant nog tycker jag att det är en stor skillnad - detta vin liknar litet de fin-garnachor från Sierra de Gredos/Madridbergen som släpps nu, och liknar väldigt mycket det vin som jag själv valde som månadens vin augusti 2016 - de är eleganta och lätta och syradrivna men samtidigt eventuellt plockade för tidigt, före frukten har mognat ut.
Det blir lätt en dominant bitter lakritston som balanserar mot nylagd asfalt,(särskilt om man som jag gillar att dricka rödvin i ungefär samma temperatur som många dricker vitt vin) och med ett grepp som känns litet för hårt.
Jag har litet skämmigt kommit ut på andra sidan och insett att jag inte riktigt gillar den typen av stramt modernistisk Grenache.
Istället gillar jag Grenache som inte försöker vara ett alltför seriöst Syrah-vin från Cornas eller en stram cabbe, utan lättdrucket, litet saftigt men ändå med syra och balans. Sen finns det gradskillnader, där jag skulle säga att A tribute to Grace, Ojai John Sebastiano, Sadie Family Soldaat, Fluus och Wind Gap är bättre och absolut med mer intellektuell stramhet än Cirillo, men poängen är att undvika kombon av tunn men alkoholbitter frukt. Sotomanrique är dock snäppet bättre än Ledge Los Topos skulle jag säga. Men den slår absolut inte Cirillo i min bok och liknar inte alltför mycket heller (Cirillo är mer av barnsligt god blandsaft skulle jag säga).
Ouch! Känns litet som att komma ut som någon som gillar stekt falukorv med makaroner och ketchup (det gör jag också)...
“Grenache is for me, the wild, wild woman of wine, the sex on wheels and devil take the hindmost, the don’t say I didn’t warn you.” – Oz Clarke
Jag kan förstå hur du tänker, men intressant nog tycker jag att det är en stor skillnad - detta vin liknar litet de fin-garnachor från Sierra de Gredos/Madridbergen som släpps nu, och liknar väldigt mycket det vin som jag själv valde som månadens vin augusti 2016 - de är eleganta och lätta och syradrivna men samtidigt eventuellt plockade för tidigt, före frukten har mognat ut.
Det blir lätt en dominant bitter lakritston som balanserar mot nylagd asfalt,(särskilt om man som jag gillar att dricka rödvin i ungefär samma temperatur som många dricker vitt vin) och med ett grepp som känns litet för hårt.
Jag har litet skämmigt kommit ut på andra sidan och insett att jag inte riktigt gillar den typen av stramt modernistisk Grenache.
Istället gillar jag Grenache som inte försöker vara ett alltför seriöst Syrah-vin från Cornas eller en stram cabbe, utan lättdrucket, litet saftigt men ändå med syra och balans. Sen finns det gradskillnader, där jag skulle säga att A tribute to Grace, Ojai John Sebastiano, Sadie Family Soldaat, Fluus och Wind Gap är bättre och absolut med mer intellektuell stramhet än Cirillo, men poängen är att undvika kombon av tunn men alkoholbitter frukt. Sotomanrique är dock snäppet bättre än Ledge Los Topos skulle jag säga. Men den slår absolut inte Cirillo i min bok och liknar inte alltför mycket heller (Cirillo är mer av barnsligt god blandsaft skulle jag säga).
Ouch! Känns litet som att komma ut som någon som gillar stekt falukorv med makaroner och ketchup (det gör jag också)...
“Grenache is for me, the wild, wild woman of wine, the sex on wheels and devil take the hindmost, the don’t say I didn’t warn you.” – Oz Clarke
Carinasomm
Medlem
Oz tycks prata om mig och en av mina älsklingsdruvor.. ?!
