Låt oss dela en pava september 2021 - Cigliuti Langhe Nebbiolo (78494)

[JC:s Vintankar]

Med flera dagars marginal hann jag denna månad både smaka vinet och sätta några tankar på pränt.

Spoiler: Nebbiolotankar

Vi dricker vinet under två dagar och den första kvällen infinner sig en liten besvikelse. Visserligen är det en väldigt ung Nebbiolo, men så slutet hade jag inte förväntat mig. Det är så att vi doftmässigt nätt och jämt kan förnimma någon slags rödaktig frukt, aningens aningens violer och lakrits. I munnen är det riktigt stramt med bitande tanniner. Tillsammans med maten känns de mindre påfrestande. Lite röda bär, någon ört, violer och lakrits kan vi ana smaken av. Ingen rolig historia.
Vi låter flaskan stå lite svalt tills det är dags kvällen därpå. Redan då vi häller upp vinet kväll två inser vi att det hänt saker under natten. Doften är betydligt mer utvecklad och vi möts av trevliga röda bär, nypon, lite örter, aningens tjära, violer och rosor samt krossade flintastenar. Ingen stor och välutvecklad doft, men ändå tydlig och rätt nebbiolotypisk.
I munnen biter tanninerna fortfarande, men inte alls lika aggressivt som kväll ett. Hallon, körsbär, tranbär kan vi notera. Efterhand fylls det på med nypon, örter, någon pepprighet, violer, rosor och lite lakrits. Inte alls så tokigt nu!
Viss utveckling kan jag tänka mig att vinet kommer att ha. Fast stort blir det aldrig. Flera timmar i karaff tror jag är en nödvändighet, om det ska drickas det närmaste året.
Betyg 3

 

[v_skogh]

Spoiler: Cigliuti Langhe Nebbiolo 2020

Dricker generellt rätt mycket LN men detta är nog första från 2020 jag provar. Initialt helt tomt på näsan trots Zalto Burgundy och väldigt krävt, oförlöst och ungt. Låter står en stund och tar del av vinet till maten, en Pasta Carbonara. Perfect match.
Vinet är nu kraftfullt på näsan, nästan stickigt på ett positivt sätt. Klassisk nebbiolofrukt men går åt det kemiska, aceton men också det positivt. Friskt och stramt men väldigt ungt. Hade varit kul att prova något lite mer avrundat från producenten. Lär återkomma med fler flaskor med då från Quadrifoglio till ett betydligt mer rättvist pris. En bra Langhe Nebbiolo helt klart. Landar nog på 86-87 poäng.

 

[jrick]

Spoiler: Spoiler - bakgrundsinfo

Galloni skriver i Vinous i en nyskriven artikel att fram till och med 2019 var LN ett fat destinerat att bli Barbaresco Vie Erte som helt enkelt buteljeras tidigare och han ger vinet 93 poäng. 2020 kommer från nyplanterade, treåriga rankor, i Serraboella och han ger den versionen 88.

 

[Patrik Sellin]

vem väljer nästa?

 

[mackan92]

vem väljer nästa?

Kanske @The Wall vill ta ansvaret?

 

[The Wall]

Kanske @The Wall vill ta ansvaret?

Inte mig emot. Jag hade ett vin på lut sedan tidigare, men det verkar inte gå att få tag på för tillfället. Plan B kan bli ett vin från samma land och distrikt. Återkommer när nya månaden infallit...eller tidigare....

 

[The Wall]

Äntligen tid att skriva lite mer! Vi hade tänkt oss att Cigliuti skulle få gå en match mot Fontanafredda Coste Rubìn på söndagen till grillad rådjurssadel och örtrisotto, men redan på lördagen tjuvkorkade vi upp flaskorna och hällde i karaff strax innan första matchen började, dvs kl 14.00. Fem timmar senare åkte vinerna ner i glas för att ackompanjera grillad entrecôte med vitlökssmör och ugnsstekta Madeira-halvor (en potatissort för den som undrar, importerade från Gotland av Ica).

Spoiler: Tvärrandigt mot Helsvart

2020 Cigliuti Lanhge Nebbiolo

Zalto Bourgogne; syltsaftig doft med kirsch och jordgubbssaft samt lite askfat samt några gröna paprikatoner som drar åt stjälkighet. Totalt onebbioloisk. Jaha? I munnen då? Syltsaftigheten håller i sig, lite besk i smaken och även i eftersmaken samt en aning rökig ton som påminner om en lättare cigarr (dvs inte en maduro-cigarr). Ingen påtaglig eldighet trots 14% alkoholhalt.

Vi häller även upp Veritas NW PN och undersöker vad som händer; här dyker det upp lite torkad oregano/vältuggad blyertspenna, syltsaftigheten består men vinet ger ett dammigare intryck. Intrycken i näsan följer med smakmässigt och det dyker upp björnbärstoner i eftersmaken. Zinfandel från Piemonte?

Dag 2 (eller mer korrekt, Kväll 2); Zalto Bourgogne; zinfandel-känslan kvarstår helt klart i både doft och smak, dock att vinet känns både beskare och strävare dag 2. Märkligt.

Nja, blir väl omdömet.

2018 Fontanafredda Coste Rubìn Barbaresco

Zalto Bourgogne; väntar tålmodigt och till slut dyker den upp; spearmint som jag alltid efterfrågar i nebbiolo. Det är inga flodvågor av spearmint, men den finns ändå på plats glädjande nog. Redan i doften gör alkoholen (14%) ganska tydlig entré. Det dyker också upp lite nyponros och ett lite stickigt intryck. I munnen då? Förvånansvärt slankt intryck som säger ”jaså”, viss beska, men inte så mycket att det stör nämnvärt.

Veritas NW PN; mer knuten och svårdefinierad doft än i Zalto så vi lämnar sökandet efter doftintryck och går vidare. Munnen, lite spearmint dyker upp här istället, alkoholen som vi kände tydligt i näsan i Zalto ger inget väsen ifrån sig i det här glaset, varken i näsa eller i mun. ”Ok, men känns enkel” blir omdömet.

Dag 2, enbart i Zalto Bourgogne; nu har det dykt upp en doft av kulspetspenna och jordgubbar kombinerat med lite spearmint och nyponros, sammantaget fin doft. Munnen; viss beska, relativt strävt intryck, något bättre och ger intrycket av en bättre Langhe Nebbiolo.

Intressant, mungipa ner första dagen och mungipa upp andra dagen. Av någon anledning fick jag hela tiden för mig att det här var Cigliutin och inte Fontanafreddan.