StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det är en rova (KABU, finns inte och förekommer inte i Europa. Kocken översätter den till parsnip, men jag har aldrig ätit en varken delikat eller MILD palsternacka...)Lite mer får du bjuda på @StefanAkiko Akkko .
Bild nr 3 ser ut som en stekt delad silverlök med några persiljeblad på för en oinvigd.
Rovan serveras med en persiljeemulsion för smak-combons skull. Micro-crutonger är där för att suga upp saften från den väldigt vattensaftiga KABU. Microbitarna av spansk lufttorkad och curad Ibericogris skänker en perfekt sälta och antydd EXTRA aromrikedom till denna rätt. Det är Namae-san:s (kockens) signumrätt, som alltid finns med och serveras på alla hans menyer. Och, som en sann lärling av Michel Bras, så är vegetabilierna av avsevärd vikt vad gäller välmående, hälsa, välbefinnande och smakrikedom.
Namae-san tillbringade fö mycken tid med Michel Bras innan han var redo att flyga på sina egna vingar. Och Namae-san var fö den som Noma-killen tillbringade mest inlärningstid med då han var i Tokyo tidigare i år. (Namae-san reser ständigt runt Jorden för att lära ut både matnära kreativitet, råvarusanningsenlighet och japansk sensibilitet.) Han är en extremt eftersökt föreläsare och demonstratör.
Torskspermasäckarna i bild två är fö underbart perfekt tillagade: stekta, saltade (eller, vem behöver väl egentligen salt till denna typ av mat?) och beredda. Krämig konsistens rular för dem av oss som kan vara fördomsfria. Som att äta fiskrom, men ... från handisken. Same same, but (slightly) different.
Om du oxå kan uppfatta det mummiga i detta, så kan väl en handfull swennisar göra detsamma. Eller? Även om det kräver lite träning. Ock af träning blifwer wi starkare
Om du någonsin sett en japan äta sutströmming, basmatiris, kaviar, sill, blodpudding, kroppkakor, palt, lingonsylt, mögelost, lakrits eller kanel, så förstår du att det inte alltid är så himla enkelt att korsa kulturgränser. Även om det är enkelt att intellektuellt begripa det faktum att vi kan växa genom utmaningar, så är alltid detta att korsa en gräns = mångfasetterat komplicerat. Det betyder personlig tillväxt att helt enkelt: kliva utanför sin comfort zone... Ja, det är inte alltid så enkelt att begripa detta genom att den breda majoriteten (dvs sannolikt inte bara jag som skriver detta, utan också du såom läser detta) fnyser åt allt som inte följer deras egen mainstream.
Sen dåh?
Allt var gott som FAN men inte riktigt värt priset för über ultra premium food. Även om detta är avsevärt bättre än medium food, så finns så många lika bra eller bättre premium foods (i Tokyo) som tar rimligare betalt samtidigt som de levererar liknande eller nära lika nivå på maten.
1000kr för en lunch är helt enkelt inte för mig och mitt ursprung. Känner mig mest bara smutsig...
Last edited: