This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Håller med @Mattias S här och ju yngre Sauternes desto bättre hållbarhet efter öppnandet. Flera veckor i kyl brukar fungera även om man märker en förändring på vinet efter drygt en vecka.
Att andelen torra viner från Sauternes-området ökar är ett faktum sedan ett antal år. Rätt många producenter har skaffat sig ett torrt vin, i den mån de tidigare inte hade det. Dessa viner säljs alltså under den ospecifika appellationen Bordeaux Blanc, eftersom Sauternes bara får användas för söta viner. Trots att Sauternes-området är en förlängning av Graves (där många vita viner produceras) ingår det av någon anledning inte i den appellationen.
Dags för en utläggning: det är här vi landar in i ett komplicerat terminologiträsk där grodätarna och Sverige som står långt från varandra - eller egentligen Sverige och resten av EU... Av någon för mig helt outgrundlig anledning använder sig Systembolaget av helt annan terminologi än den som används i EU-regelverket, som därmed är tvingande på etiketten för alla viner producerade i EU-länder och som finns i officiell översättning till alla EU-språk. För icke-mousserande viner med hög syranivå betyder torr (sec/trocken...) max 9 g/l restsötma, vilket brukar ge en 1:a eller 2:a i SB:s mönsterskyddade klockcirkel. (Mousserande har andra gränser och andra beteckningar, som brut.) Halvtorr (demi-sec/halbtrocken...) betyder max 18 g/l restsötma. Detta bör oftast bli ungefär en 3:a i klockcirkeln, vilket normalt innebär att vinet placeras i kategorin "torr"! De tyska viner som på svenska kallas "halvtorra" ligger betydligt högre än så i sötma. När dessa viner var lite lättare än de är idag (särskilt från topproducenter) kunde typiskt för en Kabinett vara ca 30-40 g/l och för en Spätlese ca 50-60 g/l. Idag kan en bra och koncentrerad Spätlese komma ända upp till 80-100 g/l, d.v.s. mer än mången Auslese från forna tider! Den tyska terminologin för dessa viner är normalt "mild" (står dock aldrig på etiketten, vad jag stet), och är aldrig "halbtrocken".
Eller i ungefärlig översättning: "En ny produkt föreslås. Det kan vara ett sött vin, men med lite annan karaktäristik. De huvudsakliga skillnaderna avser skördeuttag (45 hl/ha); druvsorter (Sémillon med mindre botrytis)... Distinktionen mot Sauternes ("traditionell") skulle tydliggöras med en ny beteckning."
Mycket kan man säga om dina inlägg, men det är svårt att kalla dem otillräckliga eller kunskapsmässigt otillfredställande.Att andelen torra viner från Sauternes-området ökar är ett faktum sedan ett antal år. Rätt många producenter har skaffat sig ett torrt vin, i den mån de tidigare inte hade det. Dessa viner säljs alltså under den ospecifika appellationen Bordeaux Blanc, eftersom Sauternes bara får användas för söta viner. Trots att Sauternes-området är en förlängning av Graves (där många vita viner produceras) ingår det av någon anledning inte i den appellationen.
För tydlighets skull: det nuvarande förslaget handlar alltså inte om torra vita viner, utan bokstavligen om en appellation för "mindre söta" viner (men inte torra), eller möjligen söta med lägre krav. Artikeln säger att "le projet d’une appellation déclinée de Sauternes en blanc sec".
Dags för en utläggning: det är här vi landar in i ett komplicerat terminologiträsk där grodätarna och Sverige som står långt från varandra - eller egentligen Sverige och resten av EU... Av någon för mig helt outgrundlig anledning använder sig Systembolaget av helt annan terminologi än den som används i EU-regelverket, som därmed är tvingande på etiketten för alla viner producerade i EU-länder och som finns i officiell översättning till alla EU-språk. För icke-mousserande viner med hög syranivå betyder torr (sec/trocken...) max 9 g/l restsötma, vilket brukar ge en 1:a eller 2:a i SB:s mönsterskyddade klockcirkel. (Mousserande har andra gränser och andra beteckningar, som brut.) Halvtorr (demi-sec/halbtrocken...) betyder max 18 g/l restsötma. Detta bör oftast bli ungefär en 3:a i klockcirkeln, vilket normalt innebär att vinet placeras i kategorin "torr"! De tyska viner som på svenska kallas "halvtorra" ligger betydligt högre än så i sötma. När dessa viner var lite lättare än de är idag (särskilt från topproducenter) kunde typiskt för en Kabinett vara ca 30-40 g/l och för en Spätlese ca 50-60 g/l. Idag kan en bra och koncentrerad Spätlese komma ända upp till 80-100 g/l, d.v.s. mer än mången Auslese från forna tider! Den tyska terminologin för dessa viner är normalt "mild" (står dock aldrig på etiketten, vad jag stet), och är aldrig "halbtrocken".
De viner som på svenska (eller systembolagiska) kallas för "halvtorra" kallas på franska alltså för "moelleux", inte "demi-sec". Moelleux brukar översättas tillbaka till svenska med "söt" men ordet betyder egentligen "mjuk", d.v.s. i princip det samma som tyskans "mild". Låt oss kalla detta för halvsött för tydlighets skull. Viner som är söta på riktigt kallas på franska för "doux" (kan också betyda "mjuk") och ibland "liquoreux", utan att jag lyckats förstå om det egentligen är någon skillnad mellan dessa två. Olika grader av halvsött och sött heter alltså moelleux/doux/liquoreux, men ofta utan fullständig konsekvens (såvida det inte hamnar tryckt på en etikett). Slut på den allmänna utläggningen.
I artikeln används begreppen doux och liquoreux. Vi är alltså långt över nivån demi-sec (max 18 g/l). Tyvärr kan jag inte utläsa i siffror vilken nivå av sötma det faktiskt handlar om. "Mindre söta" förekommer inte alls i artikeln, utan är BKWines begrepp, men är nog en rimlig tolkning. "Dessertvin" är ett begrepp som producenter av söta viner brukar ogilla, eftersom det är en (begränsande) term relaterad till vinets användning snarare än dess karaktär. Inte alla betraktar heller foie gras eller blåmögelost som dessert.
Går man till originalrapporten så står det
Eller i ungefärlig översättning: "En ny produkt föreslås. Det kan vara ett sött vin, men med lite annan karaktäristik. De huvudsakliga skillnaderna avser skördeuttag (45 hl/ha); druvsorter (Sémillon med mindre botrytis)... Distinktionen mot Sauternes ("traditionell") skulle tydliggöras med en ny beteckning."
Artikeln nämner att Bordeaux-négocianterna är intresserad av ett halvsött/sött vin (moelleux) i prisnivå 8 euro/flaska (konsumentledet?), vilket tydligen svårligen går att producera inom AOP Sauternes med de krav som ställs. Bl.a. krävs selektiv skörd i omgångar, vilket lär betyda krav på manuell skörd. Området är annars relativt flackt, och de sluttningar som förekommer (t.ex. runt kullen upp till Château d'Yquem) är milda, så topografin möjliggör definitivt maskinskörd.
I sammanfattning tycks det snarare handla om att producera söta/halvsöta viner av mer instegs- eller vardagskaraktär än att de egentligen vill producera torrare viner. På tyska kan man kanske säga att de vill kunna producera maskin- eller handskördad Auslese under en ny beteckning istället för att vara tvungna att producera handskördad Beerenauslese. Med mindre botrytis lär vinerna bli lite mindre söta (om man håller fast vid 13-14% alkohol). Dagens cru classé-Sauternes ligger ofta rätt väl samlade i trakten av 120-140 g/l, men det finns redan idag enklare Sauternes som ligger lite lägre. Jag gissar att de nya vinerna skulle kunna hamna på 50-100 g/l. En i Sverige ofta använd "fusksauternes" är Château Menota, AOP Graves Supérieures. Enligt SB har aktuell årgång 64 g/l restsötma (och 14% alkohol), och den brukar definitivt uppfattas som söt. Jag har använt den som referens på sauternesprovningar, och då brukar det märkas att den inte har lika utpräglad botrytiskaraktär eller aromer av ny ek. Vi kan förmodligen prata om viner av ungefär den sorten!
Sedan kan man ju diskutera om billigare och enklare söta viner verkligen är lösningen? Jag har mer sett det som att sötma i viner inte anses som lika "lyxigt" som förr, och att uppenbar sötma ses som fettbildande och ohälsosamt. Dolt socker är däremot fortfarande gott och säljer bra, i fruktbombs-rödviner, snabbmat/färdigmat...
Tack för utläggningen!
Imponerande, tack!Att andelen torra viner från Sauternes-området ökar är ett faktum sedan ett antal år. Rätt många producenter har skaffat sig ett torrt vin, i den mån de tidigare inte hade det. Dessa viner säljs alltså under den ospecifika appellationen Bordeaux Blanc, eftersom Sauternes bara får användas för söta viner. Trots att Sauternes-området är en förlängning av Graves (där många vita viner produceras) ingår det av någon anledning inte i den appellationen.
För tydlighets skull: det nuvarande förslaget handlar alltså inte om torra vita viner, utan bokstavligen om en appellation för "mindre söta" viner (men inte torra), eller möjligen söta med lägre krav. Artikeln säger att "le projet d’une appellation déclinée de Sauternes en blanc sec".
Dags för en utläggning: det är här vi landar in i ett komplicerat terminologiträsk där grodätarna och Sverige som står långt från varandra - eller egentligen Sverige och resten av EU... Av någon för mig helt outgrundlig anledning använder sig Systembolaget av helt annan terminologi än den som används i EU-regelverket, som därmed är tvingande på etiketten för alla viner producerade i EU-länder och som finns i officiell översättning till alla EU-språk. För icke-mousserande viner med hög syranivå betyder torr (sec/trocken...) max 9 g/l restsötma, vilket brukar ge en 1:a eller 2:a i SB:s mönsterskyddade klockcirkel. (Mousserande har andra gränser och andra beteckningar, som brut.) Halvtorr (demi-sec/halbtrocken...) betyder max 18 g/l restsötma. Detta bör oftast bli ungefär en 3:a i klockcirkeln, vilket normalt innebär att vinet placeras i kategorin "torr"! De tyska viner som på svenska kallas "halvtorra" ligger betydligt högre än så i sötma. När dessa viner var lite lättare än de är idag (särskilt från topproducenter) kunde typiskt för en Kabinett vara ca 30-40 g/l och för en Spätlese ca 50-60 g/l. Idag kan en bra och koncentrerad Spätlese komma ända upp till 80-100 g/l, d.v.s. mer än mången Auslese från forna tider! Den tyska terminologin för dessa viner är normalt "mild" (står dock aldrig på etiketten, vad jag stet), och är aldrig "halbtrocken".
De viner som på svenska (eller systembolagiska) kallas för "halvtorra" kallas på franska alltså för "moelleux", inte "demi-sec". Moelleux brukar översättas tillbaka till svenska med "söt" men ordet betyder egentligen "mjuk", d.v.s. i princip det samma som tyskans "mild". Låt oss kalla detta för halvsött för tydlighets skull. Viner som är söta på riktigt kallas på franska för "doux" (kan också betyda "mjuk") och ibland "liquoreux", utan att jag lyckats förstå om det egentligen är någon skillnad mellan dessa två. Olika grader av halvsött och sött heter alltså moelleux/doux/liquoreux, men ofta utan fullständig konsekvens (såvida det inte hamnar tryckt på en etikett). Slut på den allmänna utläggningen.
I artikeln används begreppen doux och liquoreux. Vi är alltså långt över nivån demi-sec (max 18 g/l). Tyvärr kan jag inte utläsa i siffror vilken nivå av sötma det faktiskt handlar om. "Mindre söta" förekommer inte alls i artikeln, utan är BKWines begrepp, men är nog en rimlig tolkning. "Dessertvin" är ett begrepp som producenter av söta viner brukar ogilla, eftersom det är en (begränsande) term relaterad till vinets användning snarare än dess karaktär. Inte alla betraktar heller foie gras eller blåmögelost som dessert.
Går man till originalrapporten så står det
Eller i ungefärlig översättning: "En ny produkt föreslås. Det kan vara ett sött vin, men med lite annan karaktäristik. De huvudsakliga skillnaderna avser skördeuttag (45 hl/ha); druvsorter (Sémillon med mindre botrytis)... Distinktionen mot Sauternes ("traditionell") skulle tydliggöras med en ny beteckning."
Artikeln nämner att Bordeaux-négocianterna är intresserad av ett halvsött/sött vin (moelleux) i prisnivå 8 euro/flaska (konsumentledet?), vilket tydligen svårligen går att producera inom AOP Sauternes med de krav som ställs. Bl.a. krävs selektiv skörd i omgångar, vilket lär betyda krav på manuell skörd. Området är annars relativt flackt, och de sluttningar som förekommer (t.ex. runt kullen upp till Château d'Yquem) är milda, så topografin möjliggör definitivt maskinskörd.
I sammanfattning tycks det snarare handla om att producera söta/halvsöta viner av mer instegs- eller vardagskaraktär än att de egentligen vill producera torrare viner. På tyska kan man kanske säga att de vill kunna producera maskin- eller handskördad Auslese under en ny beteckning istället för att vara tvungna att producera handskördad Beerenauslese. Med mindre botrytis lär vinerna bli lite mindre söta (om man håller fast vid 13-14% alkohol). Dagens cru classé-Sauternes ligger ofta rätt väl samlade i trakten av 120-140 g/l, men det finns redan idag enklare Sauternes som ligger lite lägre. Jag gissar att de nya vinerna skulle kunna hamna på 50-100 g/l. En i Sverige ofta använd "fusksauternes" är Château Menota, AOP Graves Supérieures. Enligt SB har aktuell årgång 64 g/l restsötma (och 14% alkohol), och den brukar definitivt uppfattas som söt. Jag har använt den som referens på sauternesprovningar, och då brukar det märkas att den inte har lika utpräglad botrytiskaraktär eller aromer av ny ek. Vi kan förmodligen prata om viner av ungefär den sorten!
Sedan kan man ju diskutera om billigare och enklare söta viner verkligen är lösningen? Jag har mer sett det som att sötma i viner inte anses som lika "lyxigt" som förr, och att uppenbar sötma ses som fettbildande och ohälsosamt. Dolt socker är däremot fortfarande gott och säljer bra, i fruktbombs-rödviner, snabbmat/färdigmat...
I släppet 20/1 kommer torra #96021 "G de Château Guiraud" från känd Sauternproducent till snällt pris 146 kr. Själv skall jag ta tillfället i akt att prova denna även om just den här innehåller 70% SB + 30% Sem.
Skulle dock misstänka att det stilmässigt är likt klassisk vit bordeaux (typ Pessac-Léognan), men det behöver ju å andra sidan inte vara fel det heller.
Kanske inte så förvånande med den druvmixen då Guiraud idag är planterat med 35% SB och resten Semillon men längre tillbaka så var andelen SB uppemot 50%. Fortfarande en av de slott med den högsta andelen SB planterat i regionen. Kanske är G de Guiraud ett sätt att få avsättning för SB och kunna dra ner andelen i "le Grand Vin". Skall nog ta och prova en flaska jag med.
Åtminstone finns S & R redan..
Att andelen torra viner från Sauternes-området ökar är ett faktum sedan ett antal år. Rätt många producenter har skaffat sig ett torrt vin, i den mån de tidigare inte hade det. Dessa viner säljs alltså under den ospecifika appellationen Bordeaux Blanc, eftersom Sauternes bara får användas för söta viner. Trots att Sauternes-området är en förlängning av Graves (där många vita viner produceras) ingår det av någon anledning inte i den appellationen.
För tydlighets skull: det nuvarande förslaget handlar alltså inte om torra vita viner, utan bokstavligen om en appellation för "mindre söta" viner (men inte torra), eller möjligen söta med lägre krav. Artikeln säger att "le projet d’une appellation déclinée de Sauternes en blanc sec".
Dags för en utläggning: det är här vi landar in i ett komplicerat terminologiträsk där grodätarna och Sverige som står långt från varandra - eller egentligen Sverige och resten av EU... Av någon för mig helt outgrundlig anledning använder sig Systembolaget av helt annan terminologi än den som används i EU-regelverket, som därmed är tvingande på etiketten för alla viner producerade i EU-länder och som finns i officiell översättning till alla EU-språk. För icke-mousserande viner med hög syranivå betyder torr (sec/trocken...) max 9 g/l restsötma, vilket brukar ge en 1:a eller 2:a i SB:s mönsterskyddade klockcirkel. (Mousserande har andra gränser och andra beteckningar, som brut.) Halvtorr (demi-sec/halbtrocken...) betyder max 18 g/l restsötma. Detta bör oftast bli ungefär en 3:a i klockcirkeln, vilket normalt innebär att vinet placeras i kategorin "torr"! De tyska viner som på svenska kallas "halvtorra" ligger betydligt högre än så i sötma. När dessa viner var lite lättare än de är idag (särskilt från topproducenter) kunde typiskt för en Kabinett vara ca 30-40 g/l och för en Spätlese ca 50-60 g/l. Idag kan en bra och koncentrerad Spätlese komma ända upp till 80-100 g/l, d.v.s. mer än mången Auslese från forna tider! Den tyska terminologin för dessa viner är normalt "mild" (står dock aldrig på etiketten, vad jag stet), och är aldrig "halbtrocken".
De viner som på svenska (eller systembolagiska) kallas för "halvtorra" kallas på franska alltså för "moelleux", inte "demi-sec". Moelleux brukar översättas tillbaka till svenska med "söt" men ordet betyder egentligen "mjuk", d.v.s. i princip det samma som tyskans "mild". Låt oss kalla detta för halvsött för tydlighets skull. Viner som är söta på riktigt kallas på franska för "doux" (kan också betyda "mjuk") och ibland "liquoreux", utan att jag lyckats förstå om det egentligen är någon skillnad mellan dessa två. Olika grader av halvsött och sött heter alltså moelleux/doux/liquoreux, men ofta utan fullständig konsekvens (såvida det inte hamnar tryckt på en etikett). Slut på den allmänna utläggningen.
I artikeln används begreppen doux och liquoreux. Vi är alltså långt över nivån demi-sec (max 18 g/l). Tyvärr kan jag inte utläsa i siffror vilken nivå av sötma det faktiskt handlar om. "Mindre söta" förekommer inte alls i artikeln, utan är BKWines begrepp, men är nog en rimlig tolkning. "Dessertvin" är ett begrepp som producenter av söta viner brukar ogilla, eftersom det är en (begränsande) term relaterad till vinets användning snarare än dess karaktär. Inte alla betraktar heller foie gras eller blåmögelost som dessert.
Går man till originalrapporten så står det
Eller i ungefärlig översättning: "En ny produkt föreslås. Det kan vara ett sött vin, men med lite annan karaktäristik. De huvudsakliga skillnaderna avser skördeuttag (45 hl/ha); druvsorter (Sémillon med mindre botrytis)... Distinktionen mot Sauternes ("traditionell") skulle tydliggöras med en ny beteckning."
Artikeln nämner att Bordeaux-négocianterna är intresserad av ett halvsött/sött vin (moelleux) i prisnivå 8 euro/flaska (konsumentledet?), vilket tydligen svårligen går att producera inom AOP Sauternes med de krav som ställs. Bl.a. krävs selektiv skörd i omgångar, vilket lär betyda krav på manuell skörd. Området är annars relativt flackt, och de sluttningar som förekommer (t.ex. runt kullen upp till Château d'Yquem) är milda, så topografin möjliggör definitivt maskinskörd.
I sammanfattning tycks det snarare handla om att producera söta/halvsöta viner av mer instegs- eller vardagskaraktär än att de egentligen vill producera torrare viner. På tyska kan man kanske säga att de vill kunna producera maskin- eller handskördad Auslese under en ny beteckning istället för att vara tvungna att producera handskördad Beerenauslese. Med mindre botrytis lär vinerna bli lite mindre söta (om man håller fast vid 13-14% alkohol). Dagens cru classé-Sauternes ligger ofta rätt väl samlade i trakten av 120-140 g/l, men det finns redan idag enklare Sauternes som ligger lite lägre. Jag gissar att de nya vinerna skulle kunna hamna på 50-100 g/l. En i Sverige ofta använd "fusksauternes" är Château Menota, AOP Graves Supérieures. Enligt SB har aktuell årgång 64 g/l restsötma (och 14% alkohol), och den brukar definitivt uppfattas som söt. Jag har använt den som referens på sauternesprovningar, och då brukar det märkas att den inte har lika utpräglad botrytiskaraktär eller aromer av ny ek. Vi kan förmodligen prata om viner av ungefär den sorten!
Sedan kan man ju diskutera om billigare och enklare söta viner verkligen är lösningen? Jag har mer sett det som att sötma i viner inte anses som lika "lyxigt" som förr, och att uppenbar sötma ses som fettbildande och ohälsosamt. Dolt socker är däremot fortfarande gott och säljer bra, i fruktbombs-rödviner, snabbmat/färdigmat...
