Elvis
Medlem
Klockan 18.30 i torsdags rullade vi in i Reims och lät bilens navigator guida oss till Best Western Hotel De La Paix. Det visade sig vara ett mycket trevligt ”standardhotell”, perfekt beläget mitt i centrala Reims.
Vi (min fästmö, mina blivande svärföräldrar och jag) hade bilat sedan kl 9 på morgonen från Kiel och äntligen var vi framme! Efter en snabb uppfräschning på rummen möttes vi upp nere i hotellbaren och tog varsitt glas Henri Abéle Rosé. Fin färg, torr, smak av rödvin, kort eftersmak. Inte särskilt märkvärdig.
Det duggregnade så vi bestämde oss för att hitta en restaurang snabbt och vi hittade också en trevlig bistro runt hörnet. Som aperitif och till förrätten (foie gras, så klart) tog vi in en flaska Laurent-Perrier Brut 1999. En härlig champagne med mycket frukt, perfekt att dricka nu.
Dagen efter hade jag lyckats boka in ett besök hos Perrier-Jouët i Epernay kl 10.00. Inte en visning utan bara ett besök i deras showroom. Perrier-Jouët ligger på Avenue de Champagne, vägg i vägg med Moët & Chandon och de Venoge. Det var roligt att ha kommit in där men tyvärr var det löjligt dyrt, både viner och prylar. Högt på min önskelista stod en Belle Epoque 1996 på magnum och jag hade hoppats att den skulle gå att hitta till rimligt pris men icke. Den fanns men kostade 260 Euro. På väggen satt förresten en meny från en middag på Buckingham Palace i mars 1939. Det var ett tiotal rätter med olika viner till varje, däribland Perrier-Jouët 1999 och Château d'Yquem.
Nästa besök var inbokat till klockan 14.00 på Mumm i Reims, så vi åkte tillbaka till Reims och besökte katedralen och ett par vinbutiker i närheten. En flaska Gosset Grand Millesime 1996 blev första inköpet tänkt att fraktas hem. Vi lyckades sedan leta rätt på en trevlig lunchrestaurang ett halvt kvarter från Mumm. Givetvis blev det en flaska champagne igen, den här gången en Besserat Grande Tradition Brut. Torr och fruktig, men väldigt kort eftersmak.
Sedan tog vi en guidad tur på Mumm för 8 Euro, där ett glas champagne ingick. Man kunde betala mer och få prova fler Mumm, men det kändes inte så viktigt. Som första visning var Mumm helt OK. Lite ”industriellt” och ”löpande band” och lite irritationsmoment som att guiden förklarade att en champagneflaska inte utvecklas efter degorgeringen. ”Hur skulle det kunna ske när jästen är borta?” frågade hon retoriskt. Nåväl, jag valde att inte ta den konflikten. (Jag hade för övrigt svarat fel när hon frågade om någon visste vad en 15-litersflaska kallades, och jag hade inte lust att ”göra bort mig” inför gruppen igen.
) I stort sett var det ändå en bra visning som jag kan rekommendera.
På provningen som följde på visningen drack jag ett glas Mumm Cordon Rouge, medan min fästmö tog ett glas Mumm Demi-Sec, mest för att för en gångs skull smaka en söt champagne. Jag fick också smaka. Söt champagne är verkligen en vidrig dryck! Sötman känns som ett knytnävsslag i gommen, till och med för en gottegris som jag.
Klockan 16 hade vi nästa visning bokad, på Ruinart, ett par kilometer från Mumm. Ruinart har till att börja med mycket vackra byggnader och det kändes som en befrielse att komma in i den här lugna, tysta och vackra miljön. Deras visningar är dessutom begränsade till åtta personer, så det var bara vi och en grupp skottar på vinresa på den här visningen. Ruinart är det äldsta champagnehuset och visningen var lika mycket en historielektion som en visning. Vår guide var kunnig, trevlig och talade bra engelska. Dessutom var Ruinarts kalkgrottor helt fantastiska! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur stora de var.
Provningen som följde var lika bra som visningen. Vi fick slå oss ner i ett fint rum med en soffgrupp i skinn. För 30 Euro (för guidning och provning) fick vi prova två valfria champagner var, och både Dom Ruinart 1998 och Dom Ruinart Rosé 1996 fanns med som alternativ. När alla skulle välja vilka två man skulle prova, kom guiden med ett utmärkt förslag: hon skulle korka upp båda ovanstående plus en Ruinart Blanc de Blancs och en Ruinart Rosé, och alla skulle få prova alla fyra sorterna! Det tackade ingen nej till, och sedan hade vi en intressant provning där vi först jämförde deras vanliga blanc de blancs med Dom Ruinart 1998. Jag måste säga att båda är mycket bra champagner, men Dom Ruinart vinner på sin nästan Krug-lika doft och längre eftersmak. Sedan jämförde vi Ruinart Rosé och Dom Ruinart Rosé 1996 på samma sätt. Här var skillnaden i färg påtaglig. Ruinart Rosé är ovanligt röd för att vara en roséchampagne medan Dom Ruinart Rosé är mycket ljusare (jag har för mig att kvinnorna i sällskapet använde liknelsen ”aprikos” – själv är jag dålig på att beskriva färger). Det var inget fel på vanliga rosén men Dom Ruinart Rosé 1996 var helt fantastisk! Massor med smaker och en oändlig eftersmak. Säkert utmärkt till mat! Det var för övrigt lite roligt att se guiden under provningen; hon spottade ut de tre första men glaset med Dom Ruinart Rosé drack hon upp medan hon satt och pratade med oss.
På strålande humör efter en härlig eftermiddag i Reims och en massa god Ruinart begav vi oss till Epernay för att checka in på Le Clos Raymi Hotel, som jag hittat genom forumet. Det var fullbokat första natten, så det var därför vi bodde en natt i Reims. Jag måste tacka magnum för det tipset! Le Clos Raymi var helt perfekt för oss. Bra service, trevliga rum, en strålande frukost, bra tyst läge bara ett kvarter från Avenue de Champagne. Jag kommer garanterat att bo där igen.
På kvällen gick vi och åt på Cave a Champagne, där jag hade bokat bord (nödvändigt!). Svärföräldrarna och fästmön sa något om att vi kanske skulle nöja oss med rödvin men då såg jag så besviken ut att de snabbt gick med på en flaska champagne till förrätten. Det blev en Hostomme blanc de blancs 2002, på rekommendation av kyparen. Ovanlig doft med inslag av russin. God torr smak, blommig, fruktig, fyllig.
Under lördagen hade vi inga besök bokade utan tänkte besöka ett par byar. Första anhalten blev Ay, en sömnig småstad som kändes nästan lika stor som Epernay. Här var allt igenbommat och vi hittade inte ett enda champagnehus som hade öppet. I stället gav vi oss iväg på en promenad bland vinodlingarna ovanför Bollinger. Det var strålande sol och vi var helt ensamma. Underbart!
Nästa anhalt var Le Mesnil-sur-Oger men navigatorn tog ut oss på omvägar och när vi körde igenom Montmort-Lucy tyckte vi att byn såg så mysig ut att vi stannade och åt lunch där. Nu stod resten av sällskapet på sig, så jag fick nöja mig ett glas. Det blev Montaudon Brut, som var spritig med bismak av sherry. Ingen höjdare alls.
Efter lunch och omprogrammering av navigatorn hittade vi rätt till Le Mesnil-sur-Oger, en charmig by som dock såg lika sömnig ut som Ay. Vi parkerade på torget och gick till fots ner mot Clos du Mesnil. På vägen dit passerade vi Pierre Moncuit, ett för mig okänt champagnehus. De hade öppet och vi fick prova igenom nästan hela sortimentet:
• Pierre Moncuit Cuvée Hugues de Coulmet Brut
• Pierre Moncuit Cuvée Pierre Moncuit-Delos Grand Cru
• Pierre Moncuit Grand 1999
• Pierre Moncuit Grand 2002
• Pierre Moncuit Brut Rosé
Bäst var 2002:an men NV grand cru:n var inte dum heller. Fina dofter, goda och lång eftersmak, precis som en bra champagne ska vara. De hade även 1996r för 45 Euro styck och jag köpte två stycken, trots att vi inte fått smaka den. Vi hade förhoppningar om att hitta bröllopschampagne och NV Grand Cru:n seglade upp som en stark kandidat. Den kostade bara 37 Euro per magnum. Dock ville vi prova något annat märke innan vi bestämde oss, så vi fortsatte promenaden.
Nära Clos du Mesnil (vilket gav en viss andäktig känsla att se) hittade vi Bardy Chauffert, en liten odlare med bara tre hektar. Vi bjöds in för att prova deras champagner och det var ett mycket trevligt par som tog hand om oss inne i deras eget hem. Vi provade deras NV och deras rosé. Rosén var lite märklig, men deras Bardy Chauffert Brut Réserve Grand Cru var riktigt trevlig. Torr, fyllig smak med bland annat vanilj och kola. Vi fick också en visning av deras källare där mannen i huset ”riddlar” alla deras flaskor manuellt. Det var roligt att få en känsla för hur en litet familjeföretag fungerar i Champagne. Påverkad av hur trevligt vi haft var jag på vippen att köpa bröllopschampagnen av dem, men min fästmö höll huvudet kallt och påminde om hur bra Pierre Moncuits viner varit. Vi köpte dock två rosé (som min fästmö gillade bättre än jag) och två vanliga.
Vi gick tillbaka till Pierre Moncuit och köpte 12 magnum av deras NV grand cru. Vi fick lite saker på köpet också: en champagnehink och en ”metallkork” av försluta öppnade flaskor med.
Nöjda med dagen åkte vi in till Epernay för ett besök hos Salvatori, en vinbutik som magnum tipsat om. Där hittade jag en Belle Epoque 1996 magnum för 200 Euro, vilket jag inte kunde motstå.
Före middagen satt jag nere i biblioteket på Le Clos Raymi och bläddrade i Richard Juhlins senaste bok som heter något i stil med ”Richard Juhlin Champagne Guide”. Jag tror inte att den har släppts i Sverige än men den kommer att göra det mycket snart. Det är en fortsättning på 4,000 Champagnes, men provningsanteckningarna har komprimerats och boken är betydligt mindre, rent fysiskt. Till min glädje läste jag att mina Pierre Monsuit 1996 fått betyg 92 (94) så det verkar ha varit ett bra köp för 45 Euro.
Sista middagen i Champagne åt vi på Les Berceaux (magnum, tack än en gång för bra tips!). Till förrätten delade vi på en flaska Vergnon Brut Naturale 2002 (ingen dosage), en väldigt torr blanc de blancs men med rund och fin smak. Riktigt bra! Till desserten tog vi varsitt glas roséchampagne, på franskt manér. Det var ingen bra matchning till våra efterrätter men det blev i alla fall Louis Casters Rosé, en bra rosé!
På söndagen skulle svärföräldrarna börja köra bilen till Sverige med all champagne, medan jag och fästmön skulle ta tåget till Paris för att flyga hem på kvällen. På vägen till stationen i Reim stannade vi till vid en vinbutik nära katedralen, där jag sett en Gosset Grand Réserve på jero för 169 Euro två dagar innan. Otroligt vacker flaska och den fick bli mitt sista inköp under resan.
Det här var mitt första men definitivt inte mitt sista besök i Champagne!
Vi (min fästmö, mina blivande svärföräldrar och jag) hade bilat sedan kl 9 på morgonen från Kiel och äntligen var vi framme! Efter en snabb uppfräschning på rummen möttes vi upp nere i hotellbaren och tog varsitt glas Henri Abéle Rosé. Fin färg, torr, smak av rödvin, kort eftersmak. Inte särskilt märkvärdig.
Det duggregnade så vi bestämde oss för att hitta en restaurang snabbt och vi hittade också en trevlig bistro runt hörnet. Som aperitif och till förrätten (foie gras, så klart) tog vi in en flaska Laurent-Perrier Brut 1999. En härlig champagne med mycket frukt, perfekt att dricka nu.
Dagen efter hade jag lyckats boka in ett besök hos Perrier-Jouët i Epernay kl 10.00. Inte en visning utan bara ett besök i deras showroom. Perrier-Jouët ligger på Avenue de Champagne, vägg i vägg med Moët & Chandon och de Venoge. Det var roligt att ha kommit in där men tyvärr var det löjligt dyrt, både viner och prylar. Högt på min önskelista stod en Belle Epoque 1996 på magnum och jag hade hoppats att den skulle gå att hitta till rimligt pris men icke. Den fanns men kostade 260 Euro. På väggen satt förresten en meny från en middag på Buckingham Palace i mars 1939. Det var ett tiotal rätter med olika viner till varje, däribland Perrier-Jouët 1999 och Château d'Yquem.
Nästa besök var inbokat till klockan 14.00 på Mumm i Reims, så vi åkte tillbaka till Reims och besökte katedralen och ett par vinbutiker i närheten. En flaska Gosset Grand Millesime 1996 blev första inköpet tänkt att fraktas hem. Vi lyckades sedan leta rätt på en trevlig lunchrestaurang ett halvt kvarter från Mumm. Givetvis blev det en flaska champagne igen, den här gången en Besserat Grande Tradition Brut. Torr och fruktig, men väldigt kort eftersmak.
Sedan tog vi en guidad tur på Mumm för 8 Euro, där ett glas champagne ingick. Man kunde betala mer och få prova fler Mumm, men det kändes inte så viktigt. Som första visning var Mumm helt OK. Lite ”industriellt” och ”löpande band” och lite irritationsmoment som att guiden förklarade att en champagneflaska inte utvecklas efter degorgeringen. ”Hur skulle det kunna ske när jästen är borta?” frågade hon retoriskt. Nåväl, jag valde att inte ta den konflikten. (Jag hade för övrigt svarat fel när hon frågade om någon visste vad en 15-litersflaska kallades, och jag hade inte lust att ”göra bort mig” inför gruppen igen.
) I stort sett var det ändå en bra visning som jag kan rekommendera.På provningen som följde på visningen drack jag ett glas Mumm Cordon Rouge, medan min fästmö tog ett glas Mumm Demi-Sec, mest för att för en gångs skull smaka en söt champagne. Jag fick också smaka. Söt champagne är verkligen en vidrig dryck! Sötman känns som ett knytnävsslag i gommen, till och med för en gottegris som jag.
Klockan 16 hade vi nästa visning bokad, på Ruinart, ett par kilometer från Mumm. Ruinart har till att börja med mycket vackra byggnader och det kändes som en befrielse att komma in i den här lugna, tysta och vackra miljön. Deras visningar är dessutom begränsade till åtta personer, så det var bara vi och en grupp skottar på vinresa på den här visningen. Ruinart är det äldsta champagnehuset och visningen var lika mycket en historielektion som en visning. Vår guide var kunnig, trevlig och talade bra engelska. Dessutom var Ruinarts kalkgrottor helt fantastiska! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur stora de var.
Provningen som följde var lika bra som visningen. Vi fick slå oss ner i ett fint rum med en soffgrupp i skinn. För 30 Euro (för guidning och provning) fick vi prova två valfria champagner var, och både Dom Ruinart 1998 och Dom Ruinart Rosé 1996 fanns med som alternativ. När alla skulle välja vilka två man skulle prova, kom guiden med ett utmärkt förslag: hon skulle korka upp båda ovanstående plus en Ruinart Blanc de Blancs och en Ruinart Rosé, och alla skulle få prova alla fyra sorterna! Det tackade ingen nej till, och sedan hade vi en intressant provning där vi först jämförde deras vanliga blanc de blancs med Dom Ruinart 1998. Jag måste säga att båda är mycket bra champagner, men Dom Ruinart vinner på sin nästan Krug-lika doft och längre eftersmak. Sedan jämförde vi Ruinart Rosé och Dom Ruinart Rosé 1996 på samma sätt. Här var skillnaden i färg påtaglig. Ruinart Rosé är ovanligt röd för att vara en roséchampagne medan Dom Ruinart Rosé är mycket ljusare (jag har för mig att kvinnorna i sällskapet använde liknelsen ”aprikos” – själv är jag dålig på att beskriva färger). Det var inget fel på vanliga rosén men Dom Ruinart Rosé 1996 var helt fantastisk! Massor med smaker och en oändlig eftersmak. Säkert utmärkt till mat! Det var för övrigt lite roligt att se guiden under provningen; hon spottade ut de tre första men glaset med Dom Ruinart Rosé drack hon upp medan hon satt och pratade med oss.
På strålande humör efter en härlig eftermiddag i Reims och en massa god Ruinart begav vi oss till Epernay för att checka in på Le Clos Raymi Hotel, som jag hittat genom forumet. Det var fullbokat första natten, så det var därför vi bodde en natt i Reims. Jag måste tacka magnum för det tipset! Le Clos Raymi var helt perfekt för oss. Bra service, trevliga rum, en strålande frukost, bra tyst läge bara ett kvarter från Avenue de Champagne. Jag kommer garanterat att bo där igen.
På kvällen gick vi och åt på Cave a Champagne, där jag hade bokat bord (nödvändigt!). Svärföräldrarna och fästmön sa något om att vi kanske skulle nöja oss med rödvin men då såg jag så besviken ut att de snabbt gick med på en flaska champagne till förrätten. Det blev en Hostomme blanc de blancs 2002, på rekommendation av kyparen. Ovanlig doft med inslag av russin. God torr smak, blommig, fruktig, fyllig.
Under lördagen hade vi inga besök bokade utan tänkte besöka ett par byar. Första anhalten blev Ay, en sömnig småstad som kändes nästan lika stor som Epernay. Här var allt igenbommat och vi hittade inte ett enda champagnehus som hade öppet. I stället gav vi oss iväg på en promenad bland vinodlingarna ovanför Bollinger. Det var strålande sol och vi var helt ensamma. Underbart!
Nästa anhalt var Le Mesnil-sur-Oger men navigatorn tog ut oss på omvägar och när vi körde igenom Montmort-Lucy tyckte vi att byn såg så mysig ut att vi stannade och åt lunch där. Nu stod resten av sällskapet på sig, så jag fick nöja mig ett glas. Det blev Montaudon Brut, som var spritig med bismak av sherry. Ingen höjdare alls.
Efter lunch och omprogrammering av navigatorn hittade vi rätt till Le Mesnil-sur-Oger, en charmig by som dock såg lika sömnig ut som Ay. Vi parkerade på torget och gick till fots ner mot Clos du Mesnil. På vägen dit passerade vi Pierre Moncuit, ett för mig okänt champagnehus. De hade öppet och vi fick prova igenom nästan hela sortimentet:
• Pierre Moncuit Cuvée Hugues de Coulmet Brut
• Pierre Moncuit Cuvée Pierre Moncuit-Delos Grand Cru
• Pierre Moncuit Grand 1999
• Pierre Moncuit Grand 2002
• Pierre Moncuit Brut Rosé
Bäst var 2002:an men NV grand cru:n var inte dum heller. Fina dofter, goda och lång eftersmak, precis som en bra champagne ska vara. De hade även 1996
r för 45 Euro styck och jag köpte två stycken, trots att vi inte fått smaka den. Vi hade förhoppningar om att hitta bröllopschampagne och NV Grand Cru:n seglade upp som en stark kandidat. Den kostade bara 37 Euro per magnum. Dock ville vi prova något annat märke innan vi bestämde oss, så vi fortsatte promenaden.Nära Clos du Mesnil (vilket gav en viss andäktig känsla att se) hittade vi Bardy Chauffert, en liten odlare med bara tre hektar. Vi bjöds in för att prova deras champagner och det var ett mycket trevligt par som tog hand om oss inne i deras eget hem. Vi provade deras NV och deras rosé. Rosén var lite märklig, men deras Bardy Chauffert Brut Réserve Grand Cru var riktigt trevlig. Torr, fyllig smak med bland annat vanilj och kola. Vi fick också en visning av deras källare där mannen i huset ”riddlar” alla deras flaskor manuellt. Det var roligt att få en känsla för hur en litet familjeföretag fungerar i Champagne. Påverkad av hur trevligt vi haft var jag på vippen att köpa bröllopschampagnen av dem, men min fästmö höll huvudet kallt och påminde om hur bra Pierre Moncuits viner varit. Vi köpte dock två rosé (som min fästmö gillade bättre än jag) och två vanliga.
Vi gick tillbaka till Pierre Moncuit och köpte 12 magnum av deras NV grand cru. Vi fick lite saker på köpet också: en champagnehink och en ”metallkork” av försluta öppnade flaskor med.
Nöjda med dagen åkte vi in till Epernay för ett besök hos Salvatori, en vinbutik som magnum tipsat om. Där hittade jag en Belle Epoque 1996 magnum för 200 Euro, vilket jag inte kunde motstå.
Före middagen satt jag nere i biblioteket på Le Clos Raymi och bläddrade i Richard Juhlins senaste bok som heter något i stil med ”Richard Juhlin Champagne Guide”. Jag tror inte att den har släppts i Sverige än men den kommer att göra det mycket snart. Det är en fortsättning på 4,000 Champagnes, men provningsanteckningarna har komprimerats och boken är betydligt mindre, rent fysiskt. Till min glädje läste jag att mina Pierre Monsuit 1996 fått betyg 92 (94) så det verkar ha varit ett bra köp för 45 Euro.
Sista middagen i Champagne åt vi på Les Berceaux (magnum, tack än en gång för bra tips!). Till förrätten delade vi på en flaska Vergnon Brut Naturale 2002 (ingen dosage), en väldigt torr blanc de blancs men med rund och fin smak. Riktigt bra! Till desserten tog vi varsitt glas roséchampagne, på franskt manér. Det var ingen bra matchning till våra efterrätter men det blev i alla fall Louis Casters Rosé, en bra rosé!
På söndagen skulle svärföräldrarna börja köra bilen till Sverige med all champagne, medan jag och fästmön skulle ta tåget till Paris för att flyga hem på kvällen. På vägen till stationen i Reim stannade vi till vid en vinbutik nära katedralen, där jag sett en Gosset Grand Réserve på jero för 169 Euro två dagar innan. Otroligt vacker flaska och den fick bli mitt sista inköp under resan.
Det här var mitt första men definitivt inte mitt sista besök i Champagne!
