Här kommer den utlovade rapporten efter vår Moselresa. Hoppas den kan vara till någon nytta för kommande resenärer till området:
Efter sedvanlig research inför resa, Google Maps-studier, lusläsning av diverse ”experter” på sociala medier - där jag ofta hittar guldkorn på Finare Vinare’s instakonto - samt i det här speciella fallet även prenumeration på webbtidningen ”Mosel Fine Wines” bestämde vi att dela upp veckan i två halvor. Av familjetekniska skäl funkar det inte att gå all-in på vin, utan vi får mixa med andra aktiviteter (vilket jag absolut inte har något emot!).
Vi började i Trier och avslutade ”på landet” i vinbyn Wehlen.
TRIER
Trier är en stor stad med ca 100000 invånare och med en välskött och vacker gammal stadskärna. Överhuvudtaget imponerades vi av hur välhållna alla byggnader var i området. För den shoppingintresserade finns det många "vanliga" affärer, alltså inte den sedvanliga "fina gatan" med märkesbutiker, utan butiker där lokalbefolkningen handlar sina vardagsvaror. Vi passade på att köpa en "spargeltopf", alltså en speciell hög sparrisgryta där sparrisen står upp i en insats. Aktuellt vid vårt besök eftersom det var "spargel-zeit". Finns säkert i Sverige också men bättre känsla att köpa den i den vita sparrisens hemland!
Vinmässigt fanns det inte mycket att hämta här, bortsett från "Riesling-ludan" ("luda" = skånska för liten enkel byggnad), en liten sexkantig paviljong där producenter kunde hyra in sig för att presentera sina viner. Ett glas vin kostade 2-3 euro och man valde från deras sortimentslista. Det är främst lite mindre producenter som behöver marknadsföra sig som finns där. Enligt en lokal källa varierar vinkvalitén från riktigt uselt till bra. En publikmagnet som är svår att missa då den ligger på centralast möjliga plats. Lätt att småsnacka med lokalbefolkning också (även om det var mest turister där).
Bra restaurang i området: Brasserie Trier.
Boendet i Trier hette "Nadabei" och var alldeles nyrenoverat i lite japaninspirerad stil. Jättefint och centralt beläget. Det drevs av en kvinna som hade flera olika boenden i anslutning till detta. Vi valde ett rum med liten uteplats en våning upp. Normalt sett lugnt och fint, men just nu en byggarbetsplats strax utanför fönstret så inte så lugnt på vardagar. Men det går naturligtvis över när bygget blir klart. Garage finns. Kan rekommendera både garaget och boendet.
WEHLEN/BERNKASTEL
Wehlen är en liten by några kilometer utanför Bernkastel, längs floden. Vi har tidigare goda erfarenheter av att bo på vingård, så vi valde S.A. Prüm som hade ett boende i Wehlen. Nu var det mer boende än vingård så våra förhoppningar kom lite på skam. Men boendet var jättefint med gammaldags lyxig charm om än lite dyrt, så det var helt ok ändå.
I byn Wehlen finns absolut inget att göra, inga matställen förutom en bar som inte såg så inbjudande ut. Antingen får man ta på sig kängorna och gå 3 km in till Bernkastel där det finns några restauranger, eller så får man ta bilen och hoppa över vinet till maten. Av detta skäl bör man välja boende där det finns mat och vin, tycker jag. Dock fantastisk utsikt över Sonnenuhr-sluttningarna.
Bernkastel är en liten pittoresk by med viss strålglans. Enligt min uppfattning en turistfälla som kan vara värd några timmar och ett restaurangbesök men knappast mer. Troligen ett turistbuss- och husbilskaos under högsäsong! Många turbåtar utgår härifrån.
ANDRA AKTIVITETER
I Bernkastel - och f.ö. längs hela Mosel - finns ett antal vandringsleder att välja på. Information om dessa finns på turistbyrån. Man kan välja på korta dagsturer och veckolånga vandringar med övernattningar. Vi valde en tretimmarstur i varierad natur. Trevligt och rekommenderas varmt. Kom ihåg vattenflaskan, det gjorde inte vi!
En dag hyrde vi cyklar (finns på Hauptbahnhof i Trier) och cyklade västerut på cykelvägen längs Mosel till Konz, som ligger där Saar mynnar i Mosel. Därefter vidare söderut längs Saar och byn Wiltingen och ytterligare några km längre fram kom vi till berömda vinberget Scharzhof där legenden Egon Müller håller till. Vi rundade berget och kom så småningom tillbaka till Konz. Rundan runt berget gick huvudsakligen på en mindre bilväg med en hel del trafik, OK men ej helt cykelvänlig. En del höjdmeter men tack vare våra braiga BMX-cyklar gick det smidigt. Sista halvmilen in till Konz gick i ett naturskyddsområde i skogen på fina cykelvägar. Efter hand cyklade vi tillbaka längs Mosel. Hela dagsetappen var på ca 4 mil och eftersom vi tog det lugnt så blev det en lämplig dagsutflykt.
En reflektion: när vi har cyklat i Frankrike så hittar man minst ett fik/café/bar i varje by, oavsett storlek på byn. Här cyklade vi igenom åtskilliga byar och träffade bara på ett enda! Medhavd matsäck gäller alltså!
VINGÅRDSBESÖK
Dagen efter körde vi i princip samma runda med bil för att besöka några av de producenter vi stött på under cyklingen. Vi chansade och förbokade inget.
Började på Van Volxem i byn Wiltingen och blev väl emottagna. Fint gammalt hus med atmosfär. Hyllorna var fyllda med urdruckna flaskor från framförallt Europa. Topp-topp-topp-producenter och årgångar från 1920 och framåt. Inspirerande miljö för att prova och handla. Bra kvalité på deras viner och det blev några lådor.
Knackade på hos ytterligare några mindre producenter som vi läst gott om, men där fanns ingen hemma. Att lära: mindre producenter sitter inte i vineriet och väntar på besök, så där bör man ringa och boka tid.
Vidare till strax öster om Trier till Maximum Grünhauser där vi fann wintzern själv i lagret i fullt arbete. Hans telefon ringde oavbrutet men han tog sig ändå tid att svara på våra frågor och hällde en del viner. Ganska skön känsla att stå och prova ute på lagret på ett arbetsbord - inget fjäsk här inte! Blev några lådor här också.
I lilla byn Reil besökte vi producenten Melsheimer och blev väl emottagna trots att vi bara ringt några timmar i förväg. Det visade sig att wintzern själv var på semester, men wintzer emeritus, d.v.s. Opa (=farfar) tog emot oss på ett fantastiskt gästvänligt vis med viss tolkhjälp till engelska av tonårigt barnbarn. Han hade dukat upp utomhus under seglet och vi gick igenom en hel del av deras viner. Hur trevligt som helst - det hela avslutades som sig bör med källarvandring där några av valven var 400 år gamla enligt Opa.
Fantastiskt charmiga viner i ytterst rimlig prisklass. Här blev det ganska många lådor. Kanske det som gjorde mest intryck på hela resan.
Personligen uppskattar jag moselviner mycket trots att de är väldigt otrendiga i en vinvärld där "non-dosage" och "extra brut" premieras. Rieslingdruvan har mycket hög syra här, men balanseras av en restsötma som många vindrickare inte är vana vid och därför avfärdar. Eftersom man har avbrutit jäsningen ligger många viner på 9-11% i alkohol vilket jag tycker är mycket sympatiskt.
