Lika bra att jag börjar nu. Det blir en hederlig provning, även om jag inte offrar mina Riedel eller de fina böhmiska glas jag kom över i Prag på detta dryckjom.
De IKEA-glas jag och frugan köpte till en picknick anno dazumal som vi betalade 39 kr/sexpacket för (eller nåt i den stilen) skall jag viga till dessa onda dater.
Då börjar vi:
Namn. CASTILLO DE GREDOS TINTO (undrar hur slottet ser ut?
"Etiketten" antyder en fin spansk borg där man väntar sig att El Cid ska rusa fram på sin trogna häst i jakt på de morer som ockuperat hans Spanien.)
Årgång: Haha, skojar du?
Färg: Ja, nån slags form av rött är det, om än inte lika brungeggigt som jag föreställt mig det, men det säger mig noll då modern vinteknik kan balansera upp färgen på vilket tjut som helst.
Doft: Jag sniffar och sniffar för att överhuvudtaget komma på något jag kan pränta in. Volatil var väl det ord som var inne för några år sedan. Passar kanske in i sammanhanget. Det jag förnimmer är en oxiderad men ändå platt blomjordsliknande doft som övergår i doften (stanken?) av spyor i blomrabatten.
Smak: Fy fan, enda trösten är att eftersmaken är kort om ändå bitsk. Känns kokt och neslig. Surnade körsbär i ett stadium av förruttnelse (börjar nästan erinra mig Stagnelius dikter från skoltiden). Vill bara ta en saftig, rökig maltwhisky och få bort den smak som finns, det är nästan så att kräkreflexerna sätter igång och man kippar efter andan likt en uppspolad fisk i en oljedränkt havsvik. Detta är inte vin, mina vänner, det är oxiderad druvsaft. 1CRU sa att man inte skulle vilja svälja en viss kroppsvätska och detta är månne så nära jag kommer att inmundiga den varan. Kärva, obussiga äckliga druvor måste ha använts till denna satans ormsoppa. Tvi vale!
Konklusion: Så detta är Sveriges mest sålda vin? Säger mer om konsumenten än producenten. Steppade över till grannen som till min häpnad hällde upp sörjan i ett vanligt dricksglas, tackade så gott och stövlade bort till sin grill medan han klunkade i sig fanskapet.
Det borde fan i mig klassas som brott mot mänskligheten att saluföra skräpet, och smakar alla BiB och tetra likadant har jag verkligen en helvetesvecka framför mig. Nu ska jag rensa gommen med vatten, men jag skulle ärligt faktiskt rekommendera er alla att prova detta "vin". Man får liksom en chockerande inblick i satanskundernas vardag, samt en nyttig tankeställare om de vinösa tingens bestånd. I det gamla Assyrien dränkte man de som saluförde dåligt öl och vin, så det blir nog att leta upp Bodegas Vinartis som producenten heter och erbjuda ett dopp...
De IKEA-glas jag och frugan köpte till en picknick anno dazumal som vi betalade 39 kr/sexpacket för (eller nåt i den stilen) skall jag viga till dessa onda dater.
Då börjar vi:
Namn. CASTILLO DE GREDOS TINTO (undrar hur slottet ser ut?
"Etiketten" antyder en fin spansk borg där man väntar sig att El Cid ska rusa fram på sin trogna häst i jakt på de morer som ockuperat hans Spanien.)Årgång: Haha, skojar du?
Färg: Ja, nån slags form av rött är det, om än inte lika brungeggigt som jag föreställt mig det, men det säger mig noll då modern vinteknik kan balansera upp färgen på vilket tjut som helst.
Doft: Jag sniffar och sniffar för att överhuvudtaget komma på något jag kan pränta in. Volatil var väl det ord som var inne för några år sedan. Passar kanske in i sammanhanget. Det jag förnimmer är en oxiderad men ändå platt blomjordsliknande doft som övergår i doften (stanken?) av spyor i blomrabatten.
Smak: Fy fan, enda trösten är att eftersmaken är kort om ändå bitsk. Känns kokt och neslig. Surnade körsbär i ett stadium av förruttnelse (börjar nästan erinra mig Stagnelius dikter från skoltiden). Vill bara ta en saftig, rökig maltwhisky och få bort den smak som finns, det är nästan så att kräkreflexerna sätter igång och man kippar efter andan likt en uppspolad fisk i en oljedränkt havsvik. Detta är inte vin, mina vänner, det är oxiderad druvsaft. 1CRU sa att man inte skulle vilja svälja en viss kroppsvätska och detta är månne så nära jag kommer att inmundiga den varan. Kärva, obussiga äckliga druvor måste ha använts till denna satans ormsoppa. Tvi vale!
Konklusion: Så detta är Sveriges mest sålda vin? Säger mer om konsumenten än producenten. Steppade över till grannen som till min häpnad hällde upp sörjan i ett vanligt dricksglas, tackade så gott och stövlade bort till sin grill medan han klunkade i sig fanskapet.
Det borde fan i mig klassas som brott mot mänskligheten att saluföra skräpet, och smakar alla BiB och tetra likadant har jag verkligen en helvetesvecka framför mig. Nu ska jag rensa gommen med vatten, men jag skulle ärligt faktiskt rekommendera er alla att prova detta "vin". Man får liksom en chockerande inblick i satanskundernas vardag, samt en nyttig tankeställare om de vinösa tingens bestånd. I det gamla Assyrien dränkte man de som saluförde dåligt öl och vin, så det blir nog att leta upp Bodegas Vinartis som producenten heter och erbjuda ett dopp...
