Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

[Anders Landström]

Richard Juhlin ifrågasätts i Norge. En artikel som listar ett antal frågetecken kring hans blindprovningar, är de verkligen sanna och var provningarna riggade eller inte?

Rätt roande att läsa. dels att en så pass stor artikel skrivs, att kanske myten Richard Juhlin inte är 100% sann samt att någon Norrman, aka Per Mæleng - "Spesialrådgiver for Vinmonopolet. En fyr som er så kresen at han aldri drar på middager uten å ha med
egen mat og vin" eller på svenska, så pass dryg att han är underhållande, inte verkar kunna sova av ilska över Richard Juhlin

Mer nyanserad är väl vår egen världsmästare som är figurerar i artikeln, dels med en ungdomsbild, dels med lite klargörande kring provningen av 20 (eller 10 som det verkar) roséchampagner.

Själv har jag bara provat med Richard en gång och vid det tillfället plockade han inte ut ett oxiderat vin, men det är en helt annan historia

 

[kayaker]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Själv har jag bara provat med Richard en gång och vid det tillfället plockade han inte ut ett oxiderat vin, men det är en helt annan historia

Han gillar väl lite oxidation?

 

[SUPRA]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Värdeord som "världsmästare och "champagne" retar säkert många. Dessutom är väl hans flickvän norsk, de retar säkert också. ;D

Jag är mer förvånad över att han inte verkar lyckats kapitalisera sin framgång, eller så är han så framgångsrikt att han slipper ha den offentlig. 8)
Tror inte hans böcker sålt speciellt bra och inloggningen till hans Champagneklubb var en mardröm, och blev ännu sämre efter "uppgraderingen".

Av honom personligen har jag hört att han inte vill ställa upp på några fler "konkurrenser", för det som ska bevisas har redan bevisats och man kan i princip bara misslyckas efter det.
När han trots allt ställde upp i rosétestet trodde han det skulle bli slut på snacket.


http://champagnedays.devote.se/

 

[Andreas L]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Värdeord som "världsmästare och "champagne" retar säkert många. Dessutom är väl hans flickvän norsk, de retar säkert också. ;D

Jag är mer förvånad över att han inte verkar lyckats kapitalisera sin framgång, eller så är han så framgångsrikt att han slipper ha den offentlig. 8)
Tror inte hans böcker sålt speciellt bra och inloggningen till hans Champagneklubb var en mardröm, och blev ännu sämre efter "uppgraderingen".

Av honom personligen har jag hört att han inte vill ställa upp på några fler "konkurrenser", för det som ska bevisas har redan bevisats och man kan i princip bara misslyckas efter det.
När han trots allt ställde upp i rosétestet trodde han det skulle bli slut på snacket.


http://champagnedays.devote.se/

Richard är den främste champagneprovaren jag träffat, eller var i alla fall, inget snack om det, problemet är att han saltat dessa historier, rosétestet där han påstår sig ha slagit en värdsmästare och prickat 20 av 20 var en trevlig provning kollegor emellan där 10 roséchampagner provades och långt ifrån någon tävling. "Den stora utmaningen 2003 är också en konstruktion, det finns ingen dokumentation och ingen minns något" jag har en artikel från Spectacle du Monde där jag medverkade 2005 för att prova de bästa 96rna och precis som då så var målet att bedöma de bästa vinerna och inte någon blindprovningstävling.

Jag har inget personligen emot karln, men han är väl talangfull nog för att inte behöva ljuga ihop historier, speciellt inte då han framställer undertecknad i dålig dager (som vid tidpunkten för roséprovningen endast var europamästare och som plockade 6 el 7 av roséchampagnerna (ej 3 vilket han påstår), som vi visste vilka de var i förväg, detta finns dokumneterat i en artikel i Livets Goda från 2005).

 

[Anders Landström]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Richard är den främste champagneprovaren jag träffat, eller var i alla fall, inget snack om det, problemet är att han saltat dessa historier, rosétestet där han påstår sig ha slagit en värdsmästare och prickat 20 av 20 var en trevlig provning kollegor emellan där 10 roséchampagner provades och långt ifrån någon tävling. "Den stora utmaningen 2003 är också en konstruktion, det finns ingen dokumentation och ingen minns något" jag har en artikel från Spectacle du Monde där jag medverkade 2005 för att prova de bästa 96rna och precis som då så var målet att bedöma de bästa vinerna och inte någon blindprovningstävling.

Jag har inget personligen emot karln, men han är väl talangfull nog för att inte behöva ljuga ihop historier, speciellt inte då han framställer undertecknad i dålig dager (som vid tidpunkten för roséprovningen endast var europamästare och som plockade 6 el 7 av roséchampagnerna (ej 3 vilket han påstår), som vi visste vilka de var i förväg, detta finns dokumneterat i en artikel i Livets Goda från 2005).

Tillhör ju generationen som följt Richard Juhlin och har ett väl tummat ex av Champagneboken från 1995. Vid tiden fanns det inte mycket annat att läsa och RJ stod för något nytt. Över tiden blev det dock mer slentrian från RJs sida till att idag endast vara ett poänggivande för viner som provas, extremt överprisssatta resor och provningar.

Jag har hört flera gånger om de två provningar som refereras. Att plocka 10/10 rosé som man vet är imponerande, att plocka 20/20 helt blint är överjordiskt. Varför man vill tvista en sådan sanning, det blir lite Refaat el Sayed över det hela. Frågan är, blir det här RJs doktorshatt?

 

[Elvis]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

När jag läst Juhlin skriva om provningen 2003 så har det tydligt stått att det inte varit någon tävling utan en vanlig blindprovning. Och vår vän Mesnil har berättat ännu mer otroliga historier om blindprovningar nere i Champagne så att Juhlin är en fantastisk blindprovare råder det inget tvivel om.

Juhlin skriver dessutom väldigt trevliga böcker och har betytt mycket för mitt champagneintresse. Han verkar däremot ha tappat intresset själv och återanvänder sina egna texter (till exempel i Livets Goda) alltför ofta och det är trist, men jag kommer att köpa hans nya bok så fort den kommer ut.

Däremot håller jag med SUPRA om att han verkar ha kapitaliserat sin talang rätt dåligt. Visst kan han ta bra betalt för framträdanden och få en massa bra viner gratis men jag tror inte att miljonerna rullar in precis.

 

[Anders Landström]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

När jag läst Juhlin skriva om provningen 2003 så har det tydligt stått att det inte varit någon tävling utan en vanlig blindprovning.

Som den gången i Paris när jag exakt prickade in 43 av 50 champagner inför en häpen internationell jury

Citat från Champagne-guiden

Om du läser de första beskrivningarna och sedan följer historien så växer den hela tiden. Den blir allt större och att 10 champagner halvblint blir 20 helblint stämmer väl bra med artikeln. Vem vet, om 10 år är kanske de 20 champagnerna 40 och herr Larsson var den första utomjordlingen som deltagit i champagneprovning : (travesterar där lite, vet jag)

I övrigt håller jag med, RJ har betytt en hel del för mig, tror att han är en gudomligt bra blindprovare men det finns en anledning att den sista bok jag själv köpte var 3000 champagner. Efter det är det mesta upprepning och poängsättning. Varför han inte lyckats kapitalisera bättre vet jag inte

Hur viktigt frågan om blindprovningen är kan ju diskuteras men då en del personer i Sverige tar RJs poäng som facit så är det ur den vinkel viktigt. Här får man bedömma RJ på samma basis som exempelvis Kronstam

 

[Anders Landström]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Richard Juhlin går i svaromål kring artikeln i norska Dagens Näringsliv.

http://www.finewines.se/sblans/Juhlin%20tilsvar%2021%20mai.pdf

 

[Guayabera]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Richard Juhlin går i svaromål kring artikeln i norska Dagens Näringsliv.

http://www.finewines.se/sblans/Juhlin%20tilsvar%2021%20mai.pdf

Utan att egentligen svara på något överhuvudtaget...

 

[sunqan]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Fast vad kan han säga, egentligen? Jag tycker han på ett nyanserat sätt fick fram vad han tyckte om artikeln. Risken för ett sånt genmäle, är att det framstår som att man ska tycka synd om karln
Och jag tyckte han klarade sig undan det. Och han klarade sig från surkartstämpeln också.

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

 

[Hans Artberg]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

À propos 43 prickade blindskumpor av 50.
En begåvad tryffelhund hade man säkert också kunnat lära känna igen alla de här champagnerna - om den fått sniffa på dem i förväg.
Men vad säger det om förmågan att bedöma kvalitet?
(Jyckens "poäng" bleve ointressantare än boxtips i Expressen)

 

[Darth Angelus]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Utan att egentligen ha någon egentlig uppfattning i vilken mån mannens spikningar av champagne i blindprovningar är överdrivna så måste jag ändå säga att mitt intryck är att hans skicklighet att prova champagne tycks vara mycket hög. Om han sedan är världmästare (ifall det nu är alls mätbart), eller "bara" en av världens främsta experter på området vill jag låta vara osagt, men att det finns genuin expertis där verkar det inte råda några större tvivel om. Ifall någon sedan ser vissa överdrifter om mannens bedrifter i blindprovningar och därifrån drar slutsatsen att hela myten om honom är fake (tror inte någon här gör det), så skulle jag nog kalla det att göra en höna av en fjäder.


Hans databas av omdömen är både omfattande och tillförlitlig. Visst kan aldrig en enstaka persons omdömen vara helt 100%, än mindre fullt överensstämma med ens egen (det skulle han nog inte påstå heller), så kan man ändå få ett professionellt omdöme om en väldigt stor massa champagner på en och samma site (som dock har vissa tekniska problem, vilket jag liksom SUPRA har märkt).
En stor fördel som jag ser med att de kommer från en och samma person är att man vet att de bedöms ungefär lika strängt. Är två viner bedömda av olika personer så kan de vara olika generösa med höga siffror, så det blir en osäkerhetsfaktor till där.


Sedan finns ju inte jättemånga gångbara alternativ för någon som är riktigt intresserad av champagne och vill ha fram användbar information om en champagnes potential, speciellt inte i lilla Sverige. Det är sedan länge känt för oss att tidningar som Aftonbladet mest skriver om "prisvärt" och "fynd" samt knappt testar vanliga standardchampagner (än mindre prestiger), medan exempelvis Per "ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt" Bill använder torftigt, repetitivt språk som egentligen inte säger något (det torde väl vara gamla nyheter att i stort sett alla unga champagner med tillstymmelse till kvalitet kan beskrivas som friska, fräscha och fruktiga, eller?) samt delar ut alldeles för höga poäng.
Detta kanske är ett sidospår, men jag har hittills inte kunnat hitta någon samling av champagneomdömen som kommer i närheten av Juhlins, vare sig till omfattning eller värde av informationen. Även i utländska (seriösa?) vintidskrifter tycker jag mig skönja tendenser till överdrivna poäng (inte till Per Bill grad, men ändå).


http://www.livetsgoda.se/artikel/artikel_print.asp?id=2631

 

[Skumpagne]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Hans bok inspirerade mig och har varit till mycket hjälp när jag startade mitt intresse. Men eftersom tiden gått har man ju lärt sig att smaken är som baken. Julle har hyllat många som jag inte tyckt varit speciellt bra. Men hans böcker har guidat mig runt många guldklimpar.

 

[Anders Landström]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Utan att egentligen ha någon egentlig uppfattning i vilken mån mannens spikningar av champagne i blindprovningar är överdrivna så måste jag ändå säga att mitt intryck är att hans skicklighet att prova champagne tycks vara mycket hög. Om han sedan är världmästare (ifall det nu är alls mätbart), eller "bara" en av världens främsta experter på området vill jag låta vara osagt, men att det finns genuin expertis där verkar det inte råda några större tvivel om. Ifall någon sedan ser vissa överdrifter om mannens bedrifter i blindprovningar och därifrån drar slutsatsen att hela myten om honom är fake (tror inte någon här gör det), så skulle jag nog kalla det att göra en höna av en fjäder.


Hans databas av omdömen är både omfattande och tillförlitlig. Visst kan aldrig en enstaka persons omdömen vara helt 100%, än mindre fullt överensstämma med ens egen (det skulle han nog inte påstå heller), så kan man ändå få ett professionellt omdöme om en väldigt stor massa champagner på en och samma site (som dock har vissa tekniska problem, vilket jag liksom SUPRA har märkt).
En stor fördel som jag ser med att de kommer från en och samma person är att man vet att de bedöms ungefär lika strängt. Är två viner bedömda av olika personer så kan de vara olika generösa med höga siffror, så det blir en osäkerhetsfaktor till där.


Sedan finns ju inte jättemånga gångbara alternativ för någon som är riktigt intresserad av champagne och vill ha fram användbar information om en champagnes potential, speciellt inte i lilla Sverige. Det är sedan länge känt för oss att tidningar som Aftonbladet mest skriver om "prisvärt" och "fynd" samt knappt testar vanliga standardchampagner (än mindre prestiger), medan exempelvis Per "ung, fräsch och fruktig med ren, fräsch frukt" Bill använder torftigt, repetitivt språk som egentligen inte säger något (det torde väl vara gamla nyheter att i stort sett alla unga champagner med tillstymmelse till kvalitet kan beskrivas som friska, fräscha och fruktiga, eller?) samt delar ut alldeles för höga poäng.
Detta kanske är ett sidospår, men jag har hittills inte kunnat hitta någon samling av champagneomdömen som kommer i närheten av Juhlins, vare sig till omfattning eller värde av informationen. Även i utländska (seriösa?) vintidskrifter tycker jag mig skönja tendenser till överdrivna poäng (inte till Per Bill grad, men ändå).


http://www.livetsgoda.se/artikel/artikel_print.asp?id=2631

Det finns många utländska alternativ, även om man som jag bara hanterar det engelska språket. Om man nu vill läsa mer etablerade så finns det skribenter som Brad Baker, Tom Stevenson, Michael Edwards och Peter Liem förutom bredare skribenterna som Jancis Robinson etc. Till det tillkommer en uppsjö av bloggar och forum (som finewines.se).

Jag håller Richard Juhlin högt, han har en extrem träffsäkerhet och jag har hört många historier om hans förmåga från personer som känner honom väldigt bra men som Hans A är inne på, det är skillnad mellan att känna igen ett vin och att plocka ut ett bra vin. Poäng i sig är ju rätt ointressant även om det finns någon slags konsekvens i poängsättandet, det är ju vin vi pratar om. Det varierar mellan flaskor, det varierar mellan vilka glas man använder, om man dricker till mat eller inte, hur det är lagrat, buteljering, transport etc etc. För mig är en beskrivning av vinet viktigare än en ren poäng.

Per Bills poängbedömningar är alltid roande att följa, ofta för höga, sällan konsekventa och inte alltid kopplade till beskrivningen av vinet

 

[Darth Angelus]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Det finns många utländska alternativ, även om man som jag bara hanterar det engelska språket. Om man nu vill läsa mer etablerade så finns det skribenter som Brad Baker, Tom Stevenson, Michael Edwards och Peter Liem förutom bredare skribenterna som Jancis Robinson etc. Till det tillkommer en uppsjö av bloggar och forum (som finewines.se).

Jag håller Richard Juhlin högt, han har en extrem träffsäkerhet och jag har hört många historier om hans förmåga från personer som känner honom väldigt bra men som Hans A är inne på, det är skillnad mellan att känna igen ett vin och att plocka ut ett bra vin. Poäng i sig är ju rätt ointressant även om det finns någon slags konsekvens i poängsättandet, det är ju vin vi pratar om. Det varierar mellan flaskor, det varierar mellan vilka glas man använder, om man dricker till mat eller inte, hur det är lagrat, buteljering, transport etc etc. För mig är en beskrivning av vinet viktigare än en ren poäng.

Per Bills poängbedömningar är alltid roande att följa, ofta för höga, sällan konsekventa och inte alltid kopplade till beskrivningen av vinet

Jo, jag kanske överdrev lite när jag talade om bristen på bra alternativ. Jag har egentligen inte grävt så djupt, bland engelskspråkiga alternativ, för att säga det riktigt så starkt som jag gjorde. I Sverige gäller det, dock.
Däremot så har hans namn dykt upp mer än en gång bland försäljare av champagne i England, och de tycks absolut veta vem han är, och använda hans betyg, så jag vågar nog påstå att de allmänt tillmäts ett visst värde.


Jo, jag kan nog också hålla med om att beskrivningar kanske har högst värde vad gäller vin. Rimligt satta poäng är ändå ett bra komplement för att veta ungefär hur stor upplevelse man kan hoppas på. När någon champagne har 97+ potential enligt Juhlin så vet i alla fall jag att det handlar om mycket bra till riktigt stora viner.
Men visst, Juhlins beskrivningar kan väl ibland vara väl korta, och mest kännas inriktade för folk som redan har ganska god kännedom om stilarna på hus och enskilda viner. Dock så är bra beskrivningar av vin ganska svårt. Åtminstone tycker inte jag att en lista av toner och inslag av aromer som någon kunnat hitta i ett vin (beskrivningar i Systembolaget stil, med andra ord) har kunnat leda till att jag kunnat skapa mig en rättvisande bild av ett vin innan jag provat det och känt det direkt. Jag accepterar i någon mån att ord bara kan göra så mycket för att fånga något som i grund och botten handlar om intryck från andra sinnen.
Att Juhlin har en något för hög förväntning om läsarens champagnekunskaper är möjligen den enda egentliga brist jag kan se med hans beskrivningar. Dock så kan jag leva med det.


Per Bill känns väl kanske framförallt ganska språkligt lågbegåvad. Hade det handlat om uppsatser i svenska så hade ju läraren varit framme med röd penna...väldigt ofta. Ifall han faktiskt har några språkliga talanger så måste han slarva så det står härligt till, och bara skriva ner eventuella anteckningar direkt utan någon som helst polering. I vilket fall som helst så skär det sig att bara att höra meningarna i mitt huvud.
Men ja, återigen, poängen är absolut för höga. Ett vin som får exempelvis 97(98) av Juhlin borde ha åtminstone sisådär 102 av Per Bill, om hans poängfrikostighet skall råda i samma utsträckning för alla viner. Alltså skulle inte skalan räcka till för de största vinerna.

 

[Elvis]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Richard Juhlin går i svaromål kring artikeln i norska Dagens Näringsliv.

http://www.finewines.se/sblans/Juhlin%20tilsvar%2021%20mai.pdf

Ett lysande svar av Juhlin, skrivet med humor och glimten i ögat.

 

[SUPRA]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Men ja, återigen, poängen är absolut för höga. Ett vin som får exempelvis 97(98) av Juhlin borde ha åtminstone sisådär 102 av Per Bill, om hans poängfrikostighet skall råda i samma utsträckning för alla viner. Alltså skulle inte skalan räcka till för de största vinerna.

Jag ber att få tacka för länken och betygscitaten. ;D

Elakt kanske man kan undra om det inte beror på att den ena kritikern har förmånen att prova i princip allt som det står Champagne på, oavsett årtal, och den andra får slåss för att få loss en Cristal eller till och med får betala själv?

Jag tycker mig kunna se det mönstret med en del andra kritiker också, även om de kanske har fler adjektiv i sitt vokabulär.

Och hur kul är det att prova igenom sig Systembolagets standardsortiment, 50 kronor och uppåt? När drömmen är att dagligen få Champagne-flaskor för prov hemskickade.

Dessutom tycker jag att RJ gjort sig bra på TV och andra filmklipp jag sett honom i.

En sak jag tänkt på och det är hur lätt RJ skulle kunna sälja ut sig till märke X eller Y. Och han nämnde under en provning att sådana påtryckningar sker.

Säkert påverkas han, ibland omedvetandes, men jag tycker ändå att han verkar stå stark och det är jag tacksam för. Hur det går annars har vi redan diskuterat i andra trådar (Claude Val).

 

[Anders Landström]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Ett lysande svar av Juhlin, skrivet med humor och glimten i ögat.

Expats verkar alltid bygga upp en skev och lätt förskönad bild av sitt forna hemland. Beställt Kalles Kaviar ännu?

 

[Kostjan]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Expats verkar alltid bygga upp en skev och lätt förskönad bild av sitt forna hemland. Beställt Kalles Kaviar ännu?

;D +1

 

[Darth Angelus]

SV: Myten Richard Juhlin, sann eller inte?

Jag ber att få tacka för länken och betygscitaten. ;D

Elakt kanske man kan undra om det inte beror på att den ena kritikern har förmånen att prova i princip allt som det står Champagne på, oavsett årtal, och den andra får slåss för att få loss en Cristal eller till och med får betala själv?

Jag tycker mig kunna se det mönstret med en del andra kritiker också, även om de kanske har fler adjektiv i sitt vokabulär.

Och hur kul är det att prova igenom sig Systembolagets standardsortiment, 50 kronor och uppåt? När drömmen är att dagligen få Champagne-flaskor för prov hemskickade.

Dessutom tycker jag att RJ gjort sig bra på TV och andra filmklipp jag sett honom i.

En sak jag tänkt på och det är hur lätt RJ skulle kunna sälja ut sig till märke X eller Y. Och han nämnde under en provning att sådana påtryckningar sker.

Säkert påverkas han, ibland omedvetandes, men jag tycker ändå att han verkar stå stark och det är jag tacksam för. Hur det går annars har vi redan diskuterat i andra trådar (Claude Val).

You are welcome!


Elakt eller ej så tror jag (tyvärr, kanske man skall säga) att det ligger något i ditt undrande. Jag har själv varit inne på samma linje, och det känns faktiskt som den troligaste förklaringen. Det är helt enkelt svårt att veta var gränserna går för hur bra/stort vin det går att producera under absolut optimala omständigheter utan att ha provat även väldigt sällsynta (och ofta gamla) viner.
Att ge det bästa man provat (som man förhoppningsvis anser vara väldigt bra) maxpoäng är rätt naturligt (speciellt för någon som ändå provat tillräckligt för att inte känna sig jättebegränsad, erfarenhetsmässigt) för vin såväl som för annat, även om det teoretiskt skulle kunna finnas ännu bättre. Det är ju det bästa man har reell erfarenhet av, och bortom den nivån är det ju bara teoretiskt.
Juhlin har ju som du säger förmånen att prova näst intill all champagne (vad jag förstår), inklusive grejer som inte finns att få för pengar. Naturligtvis ger det honom i någon mån ett större och vidare perspektiv om champagne än vanliga dödliga kan hoppas på, eller kanske ens drömma om. Detta ger läsaren av hans recensioner vissa fördelar, inbillar jag mig.


Även jag har sett tendenser till att andra recensenter gett lite för hög poäng, som t.ex. när någon (från Wine Spectator, om jag minns rätt) ge Cristal 2002 en 100-poängare, och visst är det en riktigt, riktigt bra champagne (jag har själv några i vinkylen) men riktigt en fullpoängare kan jag nog inte hålla med att den är, mot bakgrund av vissa större upplevelser, även om jag är medveten om dess lagringspotential.
Känslan att en poäng är LITE för hög finns där, men det svårt att riktigt styrka att någon delat ut en "felaktigt" hög poäng till ett vin när det på sin höjd kanske handlar om färre steg än man har fingrar på ena handen. En sådan diskrepans ligger ändå inom "felmarginalen" för variation i personlig smak.


Resten av ditt inlägg håller jag också med om. Har gör sig rätt bra på filmklipp, och förklarar saker bra för den oinvigde. Och på det stora hela upplever jag det också som han står ganska självständig.