Parker och hans makt...

[SUPRA]

Krisman skrev: "Diskussionen om Parker och hans makt kan vi ta nån annan gång i en annan diskussion..."
så här är tråden där vi diskuterar just det!

Jag har inte så mycket att tillägga, annat än att jag liksom säkert alla andra läst (i artiklar skrivna av andra vinjournalister)
att han har för mycket makt och poängsätter "konstigt" och "fel".

Så om någon kan dra en snabb bakgrund och sina egna tankesätta kan vi säkert få till en givnade tråd.

 

[Sjödin]

SV: Parker och hans makt...

Kolla om du kan hitta tv-serien Mondovino nånstans. Se den.

 

[Darth Angelus]

SV: Parker och hans makt...

Jag kan inte avgöra om han har fel i de poäng han sätter, då det han huvudsakligen sysslar med inte är den typ av viner jag kääner till. Champagne tycks han inte vara jättevass på, dock. Exempelvis har han gett Clos du Mesnil på tok för låga poäng vad jag har sett.
Men, det är väl så att det är alla de som köper viner för att han satt höga poäng på dem som gör att han får den makt han får, precis som att du ger Richard Juhlin makt genom att köpa det han har gett höga poäng. Det är väl inte Parkers fel att vissa följer hans poäng slaviskt.

 

[Elvis]

SV: Parker och hans makt...

Vad som brukar kritiseras är att Parkers enorma inflytande leder till en homogenisering av hur vin smakar. Vinproducenterna ändrar sina metoder för att få fram viner som passar Parkers smak. En trist utveckling i så fall, oberoende av om man tycker som Parker eller inte.

Jag har läst i en av Tom Stevensons krönikor att han och Richard Juhlin är överens om att aktivt arbeta mot en liknande utveckling i Champagne.

 

[Darth Angelus]

SV: Parker och hans makt...

Vad som brukar kritiseras är att Parkers enorma inflytande leder till en homogenisering av hur vin smakar. Vinproducenterna ändrar sina metoder för att få fram viner som passar Parkers smak. En trist utveckling i så fall, oberoende av om man tycker som Parker eller inte.

Jag har läst i en av Tom Stevensons krönikor att han och Richard Juhlin är överens om att aktivt arbeta mot en liknande utveckling i Champagne.

Jag har också hört den kritiken. Dock så har jag inte kunskaper nog att bedöma om den är berättigad. Skulle det vara sant så tycker jag också att det skulle vara mindre bra.
Men, men, det är ju positivt om Tom Stevensson och Richard Juhlin gjort en överenskommelse som du nämner.

Hittade av en slump denna artikel när jag googlade. Tyvärr ges inte bara Parker, utan även Clos du Mesnil, en känga.

 

[Jos]

SV: Parker och hans makt...

Själv är jag grymt imponerad av Parker och förstår inte hur någon kan vara så grym på att pröva viner och "obejktivt" betygsätta år ut och år in med en sån otrolig kontinuitet. Och när någon är så stor som Parker så brukar det finnas en anledning.

 

[chambertin]

SV: Parker och hans makt...

Själv är jag grymt imponerad av Parker och förstår inte hur någon kan vara så grym på att pröva viner och "obejktivt" betygsätta år ut och år in med en sån otrolig kontinuitet. Och när någon är så stor som Parker så brukar det finnas en anledning.

Håller med dig i stort. Hans/deras omdömen är väldigt jämna men framför allt så provar dom ju en enorm mängd vin och betygsätter det vilket ingen annan recensent har lyckats med i samma omfattning. Nu är ju inte XXp RP = en mans smak utan det är ju flera personer som provar i hans "stab". Dom som provar nu är :
Robert Parker
Antonio Galloni
Karen MacNeil
Neal Martin
Jay Miller
Lisa Perrotti-Brown MW
David Schildknecht
Mark Squires
Kevin Zraly

Ett problem är ju att vädigt få har tillgång till the Wineadvocates recensioner utan det flesta ser bara poängen från RP nämnd av ngn vinhandlare i syfte att sälja vinet snabbt.
Så här skriver RP själv om sin poängskala:
Scores are important for the reader to gauge a professional critic's overall qualitative placement of a wine vis-à-vis its peer group. However, it is also vital to consider the description of the wine's style, personality, and potential. No scoring system is perfect, but a system that provides for flexibility in scores, if applied by the same taster without prejudice, can quantify different levels of wine quality and provide the reader with one professional's judgment. However, there can never be any substitute for your own palate nor any better education than tasting the wine yourself.

För egen del har jag accpeterat att RP har andra preferenser än jag själv på en hel del vin men skall jag ha ett stöddigt vin med massor av allt då är det RP:s poäng som gäller. Detta innebär att jag inte kollar på honom när det gäller vita viner över huvud taget utan jag har hittat andra källor eller provat mig fram själv för att hitta det jag gillar. Egentligen är det ju inte så viktigt med recensenter förutom när det gäller väldigt dyra viner. I alla andra fall kan man ju själv prova sig fram till vad man gillar utan att ruinera sig.

Mina egna preferenser ser ut så här:

Riesling: Jancis Robinsson
Bordeaux: Michael Broadbent
Bourgogne: Clive Coates
Italien: Tom Stevensson
Rhône: Parker
Champagne: Juhlin (förutom att jag inte har samma faiblesse för åldrade chmapagner som honom men upp till 10-15 år så stämmer min smak ganska bra överens med hans)
Sydafrika: Platter

Jag tror att hans s.k makt är lite överskattat men visst har han ett enormt inflytande på exklusiva viner och framför allt vad gäller de röda.

Vad som är glädjande på det här forumet är att det är inte så många som refererar till hans poäng vad gäller vinerna dom provat men det kanske beror på att fukus ligger mycket på Champagne.

 

[Jos]

SV: Parker och hans makt...

Håller med dig i stort. Hans/deras omdömen är väldigt jämna men framför allt så provar dom ju en enorm mängd vin och betygsätter det vilket ingen annan recensent har lyckats med i samma omfattning. Nu är ju inte XXp RP = en mans smak utan det är ju flera personer som provar i hans "stab". Dom som provar nu är :
Robert Parker
Antonio Galloni
Karen MacNeil
Neal Martin
Jay Miller
Lisa Perrotti-Brown MW
David Schildknecht
Mark Squires
Kevin Zraly

Ett problem är ju att vädigt få har tillgång till the Wineadvocates recensioner utan det flesta ser bara poängen från RP nämnd av ngn vinhandlare i syfte att sälja vinet snabbt.
Så här skriver RP själv om sin poängskala:
Scores are important for the reader to gauge a professional critic's overall qualitative placement of a wine vis-à-vis its peer group. However, it is also vital to consider the description of the wine's style, personality, and potential. No scoring system is perfect, but a system that provides for flexibility in scores, if applied by the same taster without prejudice, can quantify different levels of wine quality and provide the reader with one professional's judgment. However, there can never be any substitute for your own palate nor any better education than tasting the wine yourself.

För egen del har jag accpeterat att RP har andra preferenser än jag själv på en hel del vin men skall jag ha ett stöddigt vin med massor av allt då är det RP:s poäng som gäller. Detta innebär att jag inte kollar på honom när det gäller vita viner över huvud taget utan jag har hittat andra källor eller provat mig fram själv för att hitta det jag gillar. Egentligen är det ju inte så viktigt med recensenter förutom när det gäller väldigt dyra viner. I alla andra fall kan man ju själv prova sig fram till vad man gillar utan att ruinera sig.

Mina egna preferenser ser ut så här:

Riesling: Jancis Robinsson
Bordeaux: Michael Broadbent
Bourgogne: Clive Coates
Italien: Tom Stevensson
Rhône: Parker
Champagne: Juhlin (förutom att jag inte har samma faiblesse för åldrade chmapagner som honom men upp till 10-15 år så stämmer min smak ganska bra överens med hans)
Sydafrika: Platter

Jag tror att hans s.k makt är lite överskattat men visst har han ett enormt inflytande på exklusiva viner och framför allt vad gäller de röda.

Vad som är glädjande på det här forumet är att det är inte så många som refererar till hans poäng vad gäller vinerna dom provat men det kanske beror på att fukus ligger mycket på Champagne.

Jag kanske bordet tillägga att jag länge betalat för att kunna läsa recensionerna och att jag såklart hänvisar till RP själv när jag skriver om Parker, och inte Jay eller de andra recensenterna. De andra har jag läst för lite av och har ingen koll på deras smak. Jag trodde jag började få koll på Antonio men har inte riktigt synkat med honom ännu. Angående RPs makt så är den, enligt min mening, inte överskattad men möjligtvis för stor. För stor menar jag att vinerna i princip, tyvärr, prissätts efter Parker. Ta exemplet med Cheval Blanc när de fick ett så dåligt betyg(relativt!), som så klart innebär att deras vin blir mindre eftertraktat, så att de mer eller mindre tvingade Parker att komma tillbaka och pröva vinet igen. Detta eftersom de visste att hans utlåtande skulle innebära förlust eller vinst för firman. Nu föll det iofs så lyckligt ut, för Cheval Blanc, att Parker erkände att han smakat fel(!) och höjde betyget...

Att hans makt är för stor är ju dock inte hans fel utan snarare ett resultat av hans skicklighet och även brist på duktiga och konsekventa vinrecensenter som folk litar på.

Jag har säkert skrivit en del fel här men det är pga någon obskyr vinflaska jag tog in halv tre på skrapan..

 

[Per Stade]

SV: Parker och hans makt...

Scores are important for the reader to gauge

Att sätta siffror på något som inte är mätbart är ett klassiskt sätt att ljuga med statistik.
En mer matematiskt skolad person än jag kan säkert förklara bättre, men vad betyder
egentligen siffrorna?
Hur är skalan definierad?

Sanningen att säga så är nog Hans Artbergs betygskala att föredra.

 

[Beaucastel]

SV: Parker och hans makt...

Hej,

Mitt första inlägg här blir i denna tråden då jag tycker "fenomenet" Parker är intressant. Tycker att det är ganska talande att han själv säger att han slutat köpa viner han rankar över 91 då de per automatik blir för dyra. Använder själv hans poäng som vägledning inom vissa segment. Givetvis framförallt södra Rhone där han verkligen har en smak jag gillar.

För den intresserade kan jag verkligen rekommendera Elin McCoys bok "The Emperor of whine". Den är inte lika okritiskt positiv som jag först trodde att den skulle vara, då författarinnan trots allt känner Robert M. Parker personligen.

 

[Darth Angelus]

SV: Parker och hans makt...

Att sätta siffror på något som inte är mätbart är ett klassiskt sätt att ljuga med statistik.
En mer matematiskt skolad person än jag kan säkert förklara bättre, men vad betyder
egentligen siffrorna?
Hur är skalan definierad?

Sanningen att säga så är nog Hans Artbergs betygskala att föredra.

Tja, jag är lite matematiskt skolad, men jag vet inte om jag helt kan hålla med om att kvalitet på vin är omätbart. Visserligen finns det ett starkt subjektivt element i vilka viner man gillar, men det går nog att sätta upp en hel del allmäna kriterier för vad viner skall uppfylla för att ha kvalitet. Nu är jag inte världens främsta expert på området, men någon slags balans och struktur är självklarheter för att vinet skall anses ha kvalitet. Att vinet inte bara rasar ihop och överger en är ett annat kriterium. Lagringsduglighet och utvecklingspotential är också en stor del. Dessutom skulle nog i grova drag tränade vinprovare kunna enas på ett ungefär vilka viner som är större och bättre än vilka inom en viss kategori.
Sedan kan ju en 100-poängsskala antyda en orimligt stor precision som är svår att uppnå, och den har också fått kritik för det. Men, en skala med färre steg skapar andra problem, såsom att klart olika stora viner kan få samma poäng (Bollinger Special Cuvée och Krug 1995 fick båda sex poäng av sex möjliga av tasteline). Jag tycker inte att IG, G, VG och MVG på långa vägar har tillräckligt stor precision. Man har kvalitetsskalor för att ge en hint på ett ungefär var vinerna ligger och de skall tas för vad de är, vilket Robert Parker också skriver. Så länge man inte använder skalan på ett så naivt sätt som att man multiplicerar eller dividerar tal ifrån den som om det vore en kvantitativ siffra, exempelvis genom att säga att ett 96-poängsvin är precis 1,2 gånger mer värt än ett 80-poängsvin (96/80 = 1,2), så ser jag inget större problem med 100-poängsskalan, och om någon missförstår meningen med skalan så till den milda grad att de gör detta så är det väl inte Parkers fel.

Sedan är jag inte riktigt jätteimponerad över hans betygssättning av det område jag själv kan bäst inom vin, d.v.s. champagne, där han exempelvis ger Dom Pérignon minst lika höga poänger överlag som Clos du Mesnil (fast jag i stort sett skulle våga svära min hand på att det sistnämnda är klart större och således borde haft högre poäng). Vad jag förstår kan han rött bättre, dock, och hur man än vrider och vänder på det så tycker jag han gör ett klart bättre jobb än de flesta svenska vinkritiker.

Kritiken av att han låter sina egna personliga preferenser påverka för mycket vilka poäng han sätter (underförstått att han inte bedömer kvaliteten tillräckligt professionellt) är betydligt allvarligare än din kritik att han sätter siffror på kvaliteten, men jag kan som sagt inte avgöra om den är berättigad.

 

[Krisman]

SV: Parker och hans makt...

Det som jag ser som det största problemet är parkeriseringen. Producenter gör viner som ska passa Parkers smak i vissa fall göra man om hela vingården genom omplantering eller till och med airgrafting för att kunna göra viner som passar parker och hans käre vän
Michelle Roland http://en.wikipedia.org/wiki/Michel_Rolland (som sjödin sa se Mondovino).

Roland = Flying Wine Maker åker runt och säger till ägare att göra si och så. Det som jag ser som det stora problemet är att man får producenter som gör likaartade produkter utan någon kärlek och känsla för ursprung och tradition.

Bordeauxslott väntar på poängen innan man sätter priserna. Priserna springer upp till sjuka summor om de får höga poäng.

 

[Krisman]

SV: Parker och hans makt...

Suck jag som skrev ett långt inlägg.

Det som jag ser som det stora problemet är att vinmakare runt i världen börjar odla druvor, eller airgraftar för att få viner som passar parkers stil. I Bordeaux väntar man ut poängen innan man prisätter. Priserna springer iväg till sjuka summor.

Michelle Roland, Parkers gode vän som är en flying winemaker åker runt och säger till producenter (sina kunder) att göra si och så för att få viner som passar Parkers stil (Som Sjödin sa se Mondovino). Buggen blir att man tappar känslan för tradition, kärlek och ursprung i vinerna.

 

[vintjej]

SV: Parker och hans makt...

Suck jag som skrev ett långt inlägg.

Det som jag ser som det stora problemet är att vinmakare runt i världen börjar odla druvor, eller airgraftar för att få viner som passar parkers stil. I Bordeaux väntar man ut poängen innan man prisätter. Priserna springer iväg till sjuka summor.

Michelle Roland, Parkers gode vän som är en flying winemaker åker runt och säger till producenter (sina kunder) att göra si och så för att få viner som passar Parkers stil (Som Sjödin sa se Mondovino). Buggen blir att man tappar känslan för tradition, kärlek och ursprung i vinerna.

Jag ser ett stort problem i att 100-poängsskalan gör att vinerna blir ämne för spekulation i mycket högre grad än förut:
http://www.slate.com/id/2161442/

Dessutom så undrar jag faktiskt hur mycket det ligger i att han i vissa fall får prova skräddarsydda viner, specialfat.
Och jag undrar också hur pass mycket annorlunda man upplever vin när man sitter i monsterprovningar flera dagar i rad, jämfört med om man provar mindre mängd.
Själv vet jag att jag inte alls kan ägna lkia mycket tid när jag går på brancshens dagar som när jag provar en mindre mängd i mindre grupp.
Jag vat att de flesta här hatar Gary Vaynerchuk, men jag tycker att han känns på något sätt mer trovärdig när han poängsätter. Dels säger han rakt ut att han inte tror på 100-poängsskalor, men använder dem för publiktryckets skull. Dels så köper han in flaskorna själv och provar "live" i direktsändning. Och en gång så sade han rakt ut att bara för alla poängjagare därute så satte han dit en extra poäng för han visste att det låg en magisk gräns vid just den poängen.
Sedan tycker jag ju, som jag sagt förut, att det är totalt osexigt att gradera vin efter en 100-poängsskala.

 

[David W]

SV: Parker och hans makt...

Att sätta siffror på något som inte är mätbart är ett klassiskt sätt att ljuga med statistik.
En mer matematiskt skolad person än jag kan säkert förklara bättre, men vad betyder
egentligen siffrorna?
Hur är skalan definierad?

Sanningen att säga så är nog Hans Artbergs betygskala att föredra.

Så här skriver RP själv:

While some have suggested that scoring is not well suited to a beverage that has been romantically extolled for centuries, wine is no different from any consumer product. There are specific standards of quality that full-time wine professionals recognize, and there are benchmark wines against which others can be judged. I know of no one with three or four different glasses of wine in front of him or her, regardless of how good or bad the wines might be, who cannot say, "I prefer this one to that one." Scoring wines is simply taking a professional's opinion and applying some sort of numerical system to it on a consistent basis. Scoring permits rapid communication of information to expert and novice alike.

 

[David W]

SV: Parker och hans makt...

Om man nu anser att Parker har stor makt kan man ju fråga sig om det bara är negativt? Är det inte så att de som lyssnar på Parker ofta tvingas förbättra produktionen. Som exempel kan man väl nämna filtrering av viner vilket är nogot Parker länge vänte sig mot. Det är väl på det stora hela positivt att nästan alla kvalitetsproducenter numera inte filterar sina viner?

 

[Gabe]

SV: Parker och hans makt...

Jag ser ett stort problem i att 100-poängsskalan gör att vinerna blir ämne för spekulation i mycket högre grad än förut:
http://www.slate.com/id/2161442/

Dessutom så undrar jag faktiskt hur mycket det ligger i att han i vissa fall får prova skräddarsydda viner, specialfat.
Och jag undrar också hur pass mycket annorlunda man upplever vin när man sitter i monsterprovningar flera dagar i rad, jämfört med om man provar mindre mängd.
Själv vet jag att jag inte alls kan ägna lkia mycket tid när jag går på brancshens dagar som när jag provar en mindre mängd i mindre grupp.
Jag vat att de flesta här hatar Gary Vaynerchuk, men jag tycker att han känns på något sätt mer trovärdig när han poängsätter. Dels säger han rakt ut att han inte tror på 100-poängsskalor, men använder dem för publiktryckets skull. Dels så köper han in flaskorna själv och provar "live" i direktsändning. Och en gång så sade han rakt ut att bara för alla poängjagare därute så satte han dit en extra poäng för han visste att det låg en magisk gräns vid just den poängen.
Sedan tycker jag ju, som jag sagt förut, att det är totalt osexigt att gradera vin efter en 100-poängsskala.

Gary V är VD och delägare i ett vinhandlarföretag som omsätter närmare 80 miljoner dollar. Att han "köper" sina viner själv är ju en sanning med modifikation. Vad hans program går ut på är marknadföring från grunden, han vill skapa en folkrörelse av framför allt yngre människor som ska tycka att det är ballt och coolt att dricka schysst vin. Därigenom ska sedan hans egna omsättning öka på lång sikt. Inget fel i det, men rätt ofta tror folk att Gary är en vanlig lite halvgalen snubbe som provar lite olika viner framför kameran som han gått och handlat själv.

 

[Per Stade]

SV: Parker och hans makt...

Tja, jag är lite matematiskt skolad, men jag vet inte om jag helt kan hålla med om att kvalitet på vin är omätbart.
Visserligen finns det ett starkt subjektivt element i vilka viner man gillar, men det går nog att sätta upp en hel del
allmäna kriterier för vad viner skall uppfylla för att ha kvalitet.

Självklart går det att bedöma kvaliteten subjektivt. Det både går och är
det enda sättet. Detta har redan diskuterats i en annan tråd. Men att sätta
siffervärden är att försöka mäta.
Och för att mäta något måste måtten vara definierade:
http://www.konvertera.nu/si_systemet.php
Om det inte finns någon definition på vad siffrorna betyder är de i bästa fall meningslösa,
i värsta fall ett sätt att förespegla en exakthet som inte finns.

Så länge man inte använder skalan på ett så naivt sätt som att man multiplicerar eller dividerar
tal ifrån den som om det vore en kvantitativ siffra, exempelvis genom att säga att ett 96-poängsvin
är precis 1,2 gånger mer värt än ett 80-poängsvin (96/80 = 1,2),
så ser jag inget större problem med 100-poängsskalan.

Hur mycket bättre är ett 96-poängsvin än ett 80-poängsvin?

Aritmetiskt 1,2 gånger som du räknade ut. Om skalan är logaritmisk så är det 32
gånger så bra.

Det säger sig självt att ingetdera är sant.

och om någon missförstår meningen med skalan så till den milda grad
att de gör detta så är det väl inte Parkers fel.

Det är ju han som har uppfunnit den!

Jag tycker inte att IG, G, VG och MVG på långa vägar har tillräckligt stor precision.
Man har kvalitetsskalor för att ge en hint på ett ungefär var vinerna ligger

Ett bättre sätt där "siffermagin" undviks är någon form av
betygsskala där bokstäver används. Om inte MVG till IG räcker
så går det bra att använda hela alfabetet från A till Z (då
förstår även engelsktalande).
Det går t.o.m. att använda de antika kombinationerna
AB, Ba och BC.

Kritiken av att han låter sina egna personliga preferenser påverka för mycket vilka poäng
han sätter (underförstått att han inte bedömer kvaliteten tillräckligt professionellt)
är betydligt allvarligare än din kritik att han sätter siffror på kvaliteten,
men jag kan som sagt inte avgöra om den är berättigad.

Mitt resonemang ovan om mätbarhet är helt principiellt och jag kan alldeles för
lite för att uttrycka någon som helst uppfattning om någon vinskribent. Men som
jag ser det så har tyvärr siffrorna fått allt för stor betydelse.
Och detta gäller naturligtvis oavsett om det är en 100 poängsskala eller
1-5 solar, månar eller stjärnor.

 

[chambertin]

SV: Parker och hans makt...

Självklart går det att bedöma kvaliteten subjektivt. Det både går och är
det enda sättet. Detta har redan diskuterats i en annan tråd. Men att sätta
siffervärden är att försöka mäta.
Och för att mäta något måste måtten vara definierade:
http://www.konvertera.nu/si_systemet.php
Om det inte finns någon definition på vad siffrorna betyder är de i bästa fall meningslösa,
i värsta fall ett sätt att förespegla en exakthet som inte finns.

Hur mycket bättre är ett 96-poängsvin än ett 80-poängsvin?

Aritmetiskt 1,2 gånger som du räknade ut. Om skalan är logaritmisk så är det 32
gånger så bra.

Det säger sig självt att ingetdera är sant.


Det är ju han som har uppfunnit den!


Ett bättre sätt där "siffermagin" undviks är någon form av
betygsskala där bokstäver används. Om inte MVG till IG räcker
så går det bra att använda hela alfabetet från A till Z (då
förstår även engelsktalande).
Det går t.o.m. att använda de antika kombinationerna
AB, Ba och BC.

Mitt resonemang ovan om mätbarhet är helt principiellt och jag kan alldeles för
lite för att uttrycka någon som helst uppfattning om någon vinskribent. Men som
jag ser det så har tyvärr siffrorna fått allt för stor betydelse.
Och detta gäller naturligtvis oavsett om det är en 100 poängsskala eller
1-5 solar, månar eller stjärnor.

Parker utger ju sig inte för att mäta ngt enligt vetenskapliga normer.
Man kan se hans poängskala som en sorts överensstämmelse med kraven (dvs ett mått på kvaliteten).
Hans krav (om man nu kan kalla dom det, men det är väl det närmaste man kommer) ser ut så här:
96-100:
An extraordinary wine of profound and complex character displaying all the attributes expected of a classic wine of its variety. Wines of this caliber are worth a special effort to find, purchase, and consume.

90 - 95:
An outstanding wine of exceptional complexity and character. In short, these are terrific wines.

80 - 89:
A barely above average to very good wine displaying various degrees of finesse and flavor as well as character with no noticeable flaws.

70 - 79:
An average wine with little distinction except that it is a soundly made. In essence, a straightforward, innocuous wine.

60 - 69:
A below average wine containing noticeable deficiencies, such as excessive acidity and/or tannin, an absence of flavor, or possibly dirty aromas or flavors.

50 - 59:
A wine deemed to be unacceptable

Så ett vin som har 100p överensstämmer till 100% med hans krav. Ett vin med 99p överenstämmer till 98% osv (det blir ju så eftersom hans poängskala börjar på 50) och ett vin med bara 50p uppfyller inga av hans krav förutom möjligen det att det skall vara oacceptabelt.

Att vi sedan vill använda och tolka hans poäng till ngt annat ja det är ju vårt problem och inte hans poängskalas fel.

Ponera att han hade varit lika inflytelserik men använt IG,G,VG och MVG istället.
Konsekvenserna för en odlare som får VG i.s.f. MVG kan ju bli enorma i så fall. Med 90p eller 91p så gör det ju inte lika mycket.
Vad gäller skolan så är det ju så att när man skall söka in på t.ex gymnasium så översätts ju bokstavsbetygen till (ja just det) poäng så att man kan jämföra !

Personligen tycker jag att det stora problemet inte har med hans skala att göra utan den allt större skara av troféjägare som bara skall ha så många "trophe-wines" (dvs 100p vin) som möjligt. Ett annat problem (för oss vinkonsumenter alltså) är de investeringsfonder för vin som har växt i omfattning de senaste åren. Lågkonjunkturen tar väl förhoppningsvis udden av de värsta avarterna men dessa fonder har tydligen ofta RP:s poängbedömningar som grunden för sina investeringar. Dom har tydligen gjort analysen att viner med höga RP-poäng har bättre värdeutveckling än de med låga. RP-poäng är lätta att analysera för viner som omsätts mycket och ofta och som finns i stora mängder så det är ju inte så mycket man kan säga om det förutom att vin därmed har reducerats till vilken simpel handelsvara som helst. Den behöver bara RP-deklareras och sedan kan man handla med den. De här fenomenen gör ju att man försöker göra det lätt för sig och hitta en syndabock (Parker) för att ens favoritviner blivit t.ex. 10ggr (eller mer) dyrare på 15 år när sanningen är att det är efterfrågan på 95-100p viner som ökat lavinartat och sådana viner gör man ju inte precis på beställning.

 

[vintjej]

SV: Parker och hans makt...

Gary V är VD och delägare i ett vinhandlarföretag som omsätter närmare 80 miljoner dollar. Att han "köper" sina viner själv är ju en sanning med modifikation. Vad hans program går ut på är marknadföring från grunden, han vill skapa en folkrörelse av framför allt yngre människor som ska tycka att det är ballt och coolt att dricka schysst vin. Därigenom ska sedan hans egna omsättning öka på lång sikt. Inget fel i det, men rätt ofta tror folk att Gary är en vanlig lite halvgalen snubbe som provar lite olika viner framför kameran som han gått och handlat själv.

Det stämmer. Men ingen vet vem flaskorna går till när han köper in. Ingen vet att han ska poängsätta dem. Det går inte att rigga något. Och när han sitter och provar och gapar i direktsändning så får han ju inte direkt tid till att efterkorrigera. Han sågar rätt ofta viner också. Men allt det du nämner gör han ju ingen hemlighet av. Alla vet att han vill att folk ska börja dricka vin, för han säljer det. Jag tycker nog också det märks att han kan sitt vin, men kanske finns någon därute som tror att han bara är en bozo från next door.