This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Tycker inte det är en särskilt uppenbar kopia rent sakligt ”juridiskt”. Färgskalan är samma och helhetskänslan är liknande, men det är också allt.
Fan har du gått och blivit jurist nu också?Tycker inte det är en särskilt uppenbar kopia rent sakligt ”juridiskt”. Färgskalan är samma och helhetskänslan är liknande, men det är också allt.
Men visst kan man ana var inspirationen till etiketten kommer från.
Beroende på vem som står bakom originalet så kommer det påtryckningar om att byta, eller ej.Ingen aning faktiskt, såg den när jag bodde i Toscana på en av våra lokala vinbarer, efter en snabb googling så verkar den finnas att beställa via "en halv pall".Hela syftet med sådana här påhittade vinhus är ju att efterlikna andras etiketter och sälja på någon annans goda renommé.
@Vincent H ; det där måste väl vara en "snylt" på Alma Viva?
Namnet refererar ju till Aleatico som vinet är gjort på. Etiketten är ju DRC’s. Fanns nån producent i Languedoc som hade ett vin med en ännu mer DRC-lik etikett som jag inte kommer ihåg namnet på.
Det står anno till vänster och en signatur till höger. Vet inte om det är för likt enligt mig.
Den svarta ramen och texten längst upp på etiketten har de också gemensamt. Att kalla det för plagiat eller att säga att etiketten är DRC’s är ju lite överdrivet men tycker det finns en rätt tydlig flört med den.
Är det där Alice Bardots aktuella etikett? På SB:s webbplats ser designen mer "avskalad ut", d.v.s. inte lika uppenbart lik André Clouet. Dessutom står producenten på etiketten hos som Maison Burtin (en stor kontraktstillverkare), medan den här står som kooperativet CVCA i Baroville. Alice Bardot har varit uppe förut i diskussioner kring "hittepå-viner" och jag vill minnas att Baroville-kooperativet var den ursprungliga källan till flaskorna, för några år sedan.
Tycker inte det är en särskilt uppenbar kopia rent sakligt ”juridiskt”. Färgskalan är samma och helhetskänslan är liknande, men det är också allt.
Men visst kan man ana var inspirationen till etiketten kommer från.
Där kröp juristen in med hela ABC-boken. Gillar det!Vet inte vad du baserar din slutsats på men immaterialrättsliga bedömningar är komplexa frågor. Även om du skulle ha rätt övertygar du inte.
Håller med om att det inte är någon kopia eller plagiat. Studerar man detaljerna var för sig finns det fler olikheter (typsnitt, text, mönster och geometrisk form) än likheter (färg och layout). Ur ett upphovsrättsligt perspektiv finns det inget hinder för "Alice Bardot"-etiketten.
Vad som är frågan är istället om det är ett varumärkesintrång. För att hävda intrång krävs att varumärket "André Clouet" är registrerat vilket det är (inarbetning är också möjligt i vissa länder som Sverige och Frankrike). Finns fyra varumärken för Clouet registrerade hos EUIPO varav ett är en etikett av samma art som på bilden.
Enligt varumärkeslagen 10 § som baseras på varumärkesdirektivet artikel 5 kan det även vara varumärkesintrång när en produkt liknar ett befintligt varumärke.
punkt 2 förväxlingsrisk
Finns risk för att produkterna förväxlas är det varumärkesintrång. Bedömningen görs utifrån en tänkt välinformerad genomsnittlig konsument av champagne och helhetsintrycket av etiketten ska beaktas. Enbart att de olika etiketterna påminner om varandra är inte skäl nog för varumärkesintrång.
Här inverkar också hur känt och särskiljande varumärket är. Hade jag själv bara sett "Alice Bardot" på hyllan hade jag inte reagerat. Enbart texten "Alice Bardot" kan inte förväxlas med texten "André Clouet".
Utgår från att den genomsnittlige konsumenten vet vad "Andre Clouet" är till namnet men inte exakt hur själva etiketten är utformad. Finns alltså ingen risk för förväxling, d.v.s. att konsumenten tror att de olika flaskorna görs av samma producent. Därmed är det inget varumärkesintrång enligt punkt 2.
Jämför med "Dom Perignon"-etiketten och flaskan som är betydligt mer välkänd och särskiljande inom champagne. Hade "Alice Bardot"-etiketten och flaskan istället liknat "Dom Perignon" hade utfallet kunnat bli annorlunda. "Dom Perignon" är ett starkare och därmed mer särskiljande varumärke som därför åtnjuter ett större juridiskt skydd. Här inses också det ekonomiska värdet av att ha starka varumärken.
punkt 3 renommésnyltning
Är "Andre Clouet" välkänt finns även möjligheten att hävda att "Alice Bardot" snyltar på "André Clouets" renommé som de byggt upp och investerat både tid och kapital i. "Andre Clouet" är en storsäljare på SB och dessutom är kravet på att varumärket ska vara välkänt lågt ställt enligt praxis.
Undantag görs om det finns goda skäl för att etiketterna liknar varandra. (Exempelvis att "Alice Bardot" hade kommit först men inte registrerat varumärket). Inga goda skäl finns utan det är uppenbart att "Alice Bardot" vill snylta på "André Clouet".
Alltså är min juridiska slutsats att det är varumärkesintrång. Nu finns det visst utrymme för att hävda motsatsen. Exempelvis genom att hävda att "Andre Clouet"-etiketten är för generisk och likheterna beror på slumpen och att "Andre Clouet" inte är tillräckligt känt för att skyddas av punkt 3. För det ändamålet krävs det dock riktigt bra advokater. Ingen slump att de valt en mindre producent som "Andre Clouet". Tänk om de gjort samma sak med ett hus i LVMH-gruppen...
Skönt att det löste sig utanför domstol tillslut.