moos
Medlem
Hej alla glada vin älskare.
Jag har sovit gott i natt efter en av de bättre provningarna jag har varit på. (Det är visserligen inte många).
Pol Roger provning ledd av femte generation Pol Rogare, Hubert de Billy.
Hubert de Billy fick plus poäng i min bok eftersom han inte hycklar med att dom är ett storföretag men samtidigt lyser hans generella vin intresse igenom. Han sågade visserligen Prosecco och Cava genom att svara på en fråga från publiken men: "Umm I can´t answer that question with out beeing rude" men det kittlade bara skratt nerven hos oss frälsta champagne älskare.
Flight 1.
Pure Extra Brut.
Brut Reserve.
Det var kul att prova dessa mot varandra. Vi fick flaskor från samma år så det som egentligen skiljer dom åt är dosagén. Brut Reserve var bra standard cuvée som alltid, men den gjorde att Pure inte riktigt kändes färdig. Kul att få prova skillnad på dosage och inte dosage och i detta fallet så Vinner Brut Reserve stort.
Flight 2.
BdB 2000.
BdB 1988.
2000 med sin underbara syra som 1988 nästan saknade. Den hada bara nog till att just balansera upp den. 1988 med en karamell, gult äpple lätt vaniljsmak mot 2000 med lime, gult äpple och syra. Svårt. 1988 är helt klart ett större vin och roligast att få prova men den låga syran gör att i min bok så är detta en oavgjord omgång.
Flight 3.
Vintage 2002.
Vintage 1999.
2002 till Pol Roger är riktigt vackert balanserad, den kommer att hamna i källaren helt klart. Av de 1999 som jag har provat från olika produsenter så är den ingen årgång för mig. 2002 vinner helt klart.
Flight 4.
Sir Winston Churchill 1999.
Sir Winston Churchill 1996.
1999 var bra. men ingenting mot 1996. 1996 besitter en magisk doft som gjorde att jag ville inte dricka upp den jag ville bara sitta under min kork ek och lukta på CWC 1996. När jag väl smakade så är 1996 ett riktigt stort vin som kanske kunde ha en längre smak men den är helt fantastisk. Vinnare med 4 hästlängder CWC 1996 och är ochså kvällens bästa.
Flight 5.
Vintage Rosé 2004.
Rich, Demi Sec.
Rosén var en liten ner tur, doften är som att sätta näsan i jordgubbslandet en varm sommardag. Men smaken var nästa obefintlig. Kanske detta grundar sig i att man redan har smaskat i sig betydligt kraftigare cuvéer?
Rich, söt champagne är ingen hitt utan nånting att äta till.
På pallen har vi:
1) Cuvée Sir Winston Churchill 1996.
2) Vintage 2002.
3) BdB 1988 och 2000.
Jag har sovit gott i natt efter en av de bättre provningarna jag har varit på. (Det är visserligen inte många).
Pol Roger provning ledd av femte generation Pol Rogare, Hubert de Billy.
Hubert de Billy fick plus poäng i min bok eftersom han inte hycklar med att dom är ett storföretag men samtidigt lyser hans generella vin intresse igenom. Han sågade visserligen Prosecco och Cava genom att svara på en fråga från publiken men: "Umm I can´t answer that question with out beeing rude" men det kittlade bara skratt nerven hos oss frälsta champagne älskare.
Flight 1.
Pure Extra Brut.
Brut Reserve.
Det var kul att prova dessa mot varandra. Vi fick flaskor från samma år så det som egentligen skiljer dom åt är dosagén. Brut Reserve var bra standard cuvée som alltid, men den gjorde att Pure inte riktigt kändes färdig. Kul att få prova skillnad på dosage och inte dosage och i detta fallet så Vinner Brut Reserve stort.
Flight 2.
BdB 2000.
BdB 1988.
2000 med sin underbara syra som 1988 nästan saknade. Den hada bara nog till att just balansera upp den. 1988 med en karamell, gult äpple lätt vaniljsmak mot 2000 med lime, gult äpple och syra. Svårt. 1988 är helt klart ett större vin och roligast att få prova men den låga syran gör att i min bok så är detta en oavgjord omgång.
Flight 3.
Vintage 2002.
Vintage 1999.
2002 till Pol Roger är riktigt vackert balanserad, den kommer att hamna i källaren helt klart. Av de 1999 som jag har provat från olika produsenter så är den ingen årgång för mig. 2002 vinner helt klart.
Flight 4.
Sir Winston Churchill 1999.
Sir Winston Churchill 1996.
1999 var bra. men ingenting mot 1996. 1996 besitter en magisk doft som gjorde att jag ville inte dricka upp den jag ville bara sitta under min kork ek och lukta på CWC 1996. När jag väl smakade så är 1996 ett riktigt stort vin som kanske kunde ha en längre smak men den är helt fantastisk. Vinnare med 4 hästlängder CWC 1996 och är ochså kvällens bästa.
Flight 5.
Vintage Rosé 2004.
Rich, Demi Sec.
Rosén var en liten ner tur, doften är som att sätta näsan i jordgubbslandet en varm sommardag. Men smaken var nästa obefintlig. Kanske detta grundar sig i att man redan har smaskat i sig betydligt kraftigare cuvéer?
Rich, söt champagne är ingen hitt utan nånting att äta till.
På pallen har vi:
1) Cuvée Sir Winston Churchill 1996.
2) Vintage 2002.
3) BdB 1988 och 2000.
