This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Jobbigt för mig. Söta vita viner är fantastiska, snart blir jag trendig där med. Rioja har jag ju redan skapat en ny trend kring. Snacka om storhetsvansinne.Men tänk så fort det kan vända. 1-2 år sedan så var ekad trad-Rioja nästan ett skällsord men se nu.
T.o.m Alsace kanske får en renässans snart eller gud förbjude söta viner i allmänhet.
Problemet som Bourgogne riskerar att skaffa sig med nuvarande utveckling, är att vettiga instegsviner snart blir så dyra att nyrekryteringen av "mellanklassdrickare" upphör. Vi är för all del inte där än.
Sedan har ju Bourgogne (jämfört med Bordeaux) utmärkt sig av relativt jämn prissättning mellan årgångarna. Frågan är om inte prisnivån på alltfler viner har åkt upp så mycket att det inte längre kommer att funka i nästa dåliga årgång. Ska bli spännande att se nästa gång efter 2012 som vi får en medioker årgång med relativt stor volym hur priserna påverkas.
Sedan tror jag inte att ökat "spekulationsintresse" för Bourgogne i sig kommer att ha så stor påverkan på priserna för Bordeaux. Volymen viner det de facto finns att investera i är så pass liten.
Jag är med på dina tankar om svennebanan, de har dock lite med de trender jag pratar om att göra. Även "vinnördar" (närmare bestämt etikettsdrickaren, då vinnörd är ett positivt ord) är trendkänsliga och gillar vanligtvis det som är finast att gilla. Just nu ligger Bourgogne högt upp på den listan. Man skall även kategoriskt avsky ek och frukt (i alla fall om det är mycket) och dricker absolut aldrig vin med sötma om det inte är Sauternes.Den stora (ovetande) massan är nog lite utlämnad på nåd och onåd till de stora (listiga) producenterna också. Tittar man på de senaste årens hets kring det italienska fenomenet med amarone, appassimento och ripasso, och sedan hur det har marknadsförts på mesta sätt så är det kanske inte så konstigt att Svennebanan håller sig till en aktuell trend. Jag ska inte ursäkta dem, men sedan har vi den milt oseriösa vinjournalistiken i exempelvis DN och SvD där en Gran Reserva för 61 kr får höga betyg har ju ett sådant tryck bakom sig att Svennebanan bara måste prova.
Kan det finnas en trend för finvinsdrickarna att dricka sig igenom alla stora kategorier tills man hittar det man gillar? Det är ju kanske inte en trend i och för sig, då det lär vara en bestående metod för att hitta favoriter...
Detta stämmer i stort på mig som förhållandevis färsk i gamet, även om jag tycker att vinprovningar är en bättre metod än att köpa sig igenom allt. Att de flesta av oss hakar på en trend kan ju också bero på att snudd på alla sorter är fantastiska (när de representeras av sina bästa exempel åtminstone). Själv värderar jag Nya världens pinot noir och halvbilliga sötviner lägre än andra sorter, och intressant nog tycks just dessa sorter heller inte ha så många hardcorefans.Kan det finnas en trend för finvinsdrickarna att dricka sig igenom alla stora kategorier tills man hittar det man gillar? Det är ju kanske inte en trend i och för sig, då det lär vara en bestående metod för att hitta favoriter...
Det är just detta som jag tycker är så underligt i vinvärlden. Väldigt många som dricker Bourgogne, dricker vin i en prisklass där det helt enkelt är löjligt ofta man blir besviken, men ändå tycker man att Bourgogne är "the shit". Det är den typiska etikettsdrickaren, anser jag. De som har koll, köper bra Bourgogne och dricker mest sannolikt fantastiska viner, vilket ger dem en anledning att vara förälskade.Känns som det bara är i Bourgogne det går att göra ett mediokert och halvtrist vin, ta 50-60 euro för det och ändå komma undan utan att nån gnäller...
Med det inte sagt att jag inte druckit flera bra viner i lägre prisklasser men det ska till att det är någon som har benkoll för att kunna hitta dem i djungeln av dåliga viner.
Så har jag tiden för upptäckandet av nya kultiga kvalitetsproducenter i USA framför eller bakom mig ?Kan dock inte säga att jag märkt någon trend ang. Bourgogne... Bourgogne har alltid varit "the shit" bland de inbitna vinnördar och sommelierer jag känner och känt, i alla år.
Och resan är väl likadan som alltid; man prövar ett vin från nya världen som inte alls är surt och äckligt, blir därför intresserad och upptäcker Amarone som man sen tröttnar på för att jaga vidare runt i världen och till slut landar i Bourgogne. Sen, efter 20 års Bourgognedrickande när luktsinnet börjar bli lite sämre beger man sig till USA och upptäcker nya kultiga kvalitetsproducenter
You tell me, - hur är det med näsan?liqueur d'expédition
Så har jag tiden för upptäckandet av nya kultiga kvalitetsproducenter i USA framför eller bakom mig ?
Bourgogne var inte speciellt trendigt i mitten av 90-talet om man bortser från några kultproducenter (det var Bordeaux som gällde), jag tror jag var i princip ensam i min bekantskapskrets att vara Bourgognefantast, och rätt många klagade på mina provningar. Men under resans gång har fler och fler omvänts, och nu är jag väl snart omvänd själv (fast tvärtom).
Alternativt stannar i samma region men börjar gilla unga fruktiga årgångar istället för mogna viner. Har hört om flera gamla gubbar som gått den vägen, och tröttnat på de gamla årgångar som de fyllt källaren med. Hoppas det inte händer mig, för då har jag lagrat upp en massa flaskor i onödan.Sen, efter 20 års Bourgognedrickande när luktsinnet börjar bli lite sämre beger man sig till USA och upptäcker nya kultiga kvalitetsproducenter
Lite trist att man "tappar" sitt luktsinne runt mitten av livet. Bävar lite för tanken, även om jag har en hel del år kvar ännu. Får hoppas att hård träning, både i yrket och privat, minskar degenereringen något. Jag menar, de vin jag köper för att lagra idag kommer ju vara redo att dricka först när medelåldern har uppnåtts.Alternativt stannar i samma region men börjar gilla unga fruktiga årgångar istället för mogna viner. Har hört om flera gamla gubbar som gått den vägen, och tröttnat på de gamla årgångar som de fyllt källaren med. Hoppas det inte händer mig, för då har jag lagrat upp en massa flaskor i onödan.
Jag hörde om en vetenskaplig undersökning av fenomenet från Vitamininstitutet i Schweiz och jag har för mig att de sa att doftsinnet hos herrar brukar slå om rätt radikalt vid 52-53 års ålder, så det är just vid den åldern som de flesta slutar uppskatta mogna viner och går över till fruktbomber.
Alternativt stannar i samma region men börjar gilla unga fruktiga årgångar istället för mogna viner. Har hört om flera gamla gubbar som gått den vägen, och tröttnat på de gamla årgångar som de fyllt källaren med. Hoppas det inte händer mig, för då har jag lagrat upp en massa flaskor i onödan.
Jag hörde om en vetenskaplig undersökning av fenomenet från Vitamininstitutet i Schweiz och jag har för mig att de sa att doftsinnet hos herrar brukar slå om rätt radikalt vid 52-53 års ålder, så det är just vid den åldern som de flesta slutar uppskatta mogna viner och går över till fruktbomber.
Nu börjar erbjudanden om 2012 komma in, i många fall 20% upp sen årgång 2010. 2005or till salu ser i många fall billiga ut i jämförelse. Är verkligen 2012 så bra eller är det enbart efterfrågan som styr? För mig känns det lite som att vänta och se vad priserna blir i Sverige och blir de i liknande magnitude så påfyller jag äldre årgångar och struntar i 2012. Är inte 2011 vita bättre än 2012. De 2012-priser jag sett svider rejält även på vita sidan (ex Sauzet PC över 100€, Boillot CDM 89€)