SV: Prisnivåer för Bordeaux
Baron_Philippe skrev:
Jag vågar lova att även prissättningen på Lafite och andra 1:er Crus är en effekt av tillgång och efterfrågan. Fanns inte efterfrågan i relation till tillgången för att motivera ett pris om 10000Kr/flaska så skulle slottet inte kunna sälja sina viner och vara tvungen att sänka priserna. Sen kan man tycka att priserna är galna, och det håller jag med om. Inte förrens jag skiter pengar kommer jag köpa Lafite, särskilt eftersom det finns gott om Bordeauxer i samma klass för en tiondel av priset. Däremot kan jag tycka att det är märkligt att ständigt fälla dräpande kommentarer om överpriser på en hel region baserat på ett antal kultviners priser. Med samma logik skulle man ju som sagt kunna döma ut Bourgogne p.g.a. priserna på DRC och Domaine Leroy och Champagne p.g.a. priserna på Krug CdA och Armand de Brignac. Dyra rariteter som kanske kostar mer än de smakar jämfört med andra billigare toppviner finns det i alla klassiska vinregioner och Bordeaux är inget undantag. Men varför baserar man sin inställning till den generella prisbilden på dessa viner bara när det gäller Bordeaux och inte när det gäller andra regioner?
Jag kan inte lova någonting, jag har inte tillgång till slottens bokföring, men det försekommer en diskussion om att många av storspelarna håller tillbaka stora mängder vin, för att på så sätt strypa utbudssidan för att kunna ta ut de priser som de gör. Helt säkert är ju att systemet med olika
tranches är till för att kunna maxa priserna. Det här är ju så klart fullständigt tillåtet, de äger ju varan och sätter vilket pris de vill, sen är det upp till kunderna om man tycker det är rimligt. För mig personligen framstår det ett uttryck av omättlig girighet. Att i ett läge när slottet kan sälja en flaska för 5 000 kr ta beslutet att hålla tillbaka varor för att kunna sälja varan för ännu mer, det är ganska fräckt.
Jag har inte varit intresserad tillräckligt länge för att kunna vila mig på egna erfarenheter, men jag läser runt en del, och den här hyperaggresiva prissättningen är ju faktiskt något ganska nytt. Jag har full förståelse för att folk surnar till. Människor utan stora inkomster kunde förr unna sig någon 1er cru någon gång ibland, utan att behöva pantsätta huset, det var "bara" dyrt, vilket givetvis är rimligt för, som du själv säger: "en flaska toppvin från en av världen klassiska regioner". Men priserna vi ser nu, det är ju något helt annat. De kända bordeauxerna har gått ifrån att vara en utmärkt partner till söndagsteken till att bli en lyxprodukt, något som sälj och köps som guld (med ett oroligt öga på indexet).
Bourgogne kan vara lika dyrt som Bordeaux, ibland långt värre, men som vintomas tidigare varit inne på så ser marknadsmekanismerna bakom ofta lite annorlunda ut. Burgunderna ägnar sig inte heller åt någon välgörenhet, de kan att ta bra betalt de också ibland, men ofta är det mellanhänderna som roffar åt sig den största kakan när det kommer till de mest åtråvärda vinerna. Priset direkt från källaren kan ibland vara 10% av vad marknaden sedan är villig att betala. För slutkunden kanske det kvittar, men jag finner det sympatiskt att åminstonde många av dem, lägger lite band på sig i prissättningen.
Jag tycker att det är en intressant jämförelse mellan Bordeaux och Bourgogne. Jag tror inte att den generella prisnivån i relation till kvalitet är högre i Bordeaux än i Bourgogne, snarare tvärt om. Det är lätt att hitta riktigt, riktigt bra, högt ansedda och klassificerade Bordeauxer för ca. 350:- per flaska, men detta har inte visat sig lika lätt med Bourgogne när jag har letat (vilket jag förvisso inte gjort särskilt aktivt). Därför har jag svårt att förstå bakgrunden till klagokören.
Vilken region som vinner den kampen vet jag inte, jag dricker för lite Bordeaux för att kunna göra en vettig jämförelse. Vad jag däremot vet är att jag inte har några problem alls att hitta bourgogne som är ok, god eller mycket god för under 350 kr. Orsaken till att jag, och kanske andra, inte svarade på din förfrågan är att systembolaget är riktigt dyrt när det kommer till billig eller mellandyr bourgogne. Viner som man normalt sett hittar på kontinenten för kanske 30-40€ kostar gärna 420-500 kr här hemma. Regionviner som kostar 12-15€ får man ofta punga ut 150-200 kr för. Det verkar finnas undantag*, men jag köper nästan aldrig av systembolaget när det kommer till viner i den här prisklassen. Systembolaget är ibland billiga på dyr och svårallokerad bourgogne, för övriga viner är de bara att glömma.
En annan orsak till att du fick få svar på din fråga kan också vara något annat, något som har legat och gnagt i bakhuvudet på mig ett tag... Många på forumet, och i hela vinvärlden också för den delen, verkar vara väldigt insnöade på "toppvinerna". Allt ska va så jävla lyxigt hela tiden. DRC, Leroy & Co får den mesta uppmärksamhet, ibland kanske man kan tänka sig att diskutera producenter som Barthod och Lafarge (som är dyra, men inte väldigt så), men att sjunka så lågt som att dricka/prata om t.ex. by-chamboller som inte är ifrån Mugnier eller Roumier, det verkar vara heeelt uteslutet. Ovan nämnda gör säkert bra vin och vissa av dem
vet jag gör bra vin, men detta eviga ältande om samma gamla firmor blir lätt lite enahanda. Så! Nu har jag raljerat färdigt ;D
*jag själv tycker att Maréchal och Coste-Caumartin (båda gör Pommard) verkar intressanta, man jag har inte kommit mig för att pröva några flaskor än.