Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
Vi har alla vår provningsfas. Ofta är den i början av ett vinintresse när man går på en kurs eller annan och man slaviskt "tittar, doftar, snurrar, doftar, smakar, skriver, sörplar, skriver, spottar, tänker, skriver..." Det är en viktig fas och det hjälper till mycket; speciellt när det handlar om att sätta ord på dofter och smaker och att komma ihåg vad som utmärker ett visst vin, en kommun, region eller land. Minnesanteckningar är da shizzle.
Allt eftersom tiden går så blir man tryggare i sin kunskap och man drar ned på den strikta provningsmetodiken, man har byggt upp en bredare referensram och kan identifiera smaker och dofter snabbare – den smakmässiga varianten av att cykla; man vet hur man gör – alltså gör man. Vi utvecklar vårt egna sätt att prova på, vår egna metod och – naturligtvis – vår egen smak.
Anledningen till att jag dragit igång den här tråden är att provningsprat dyker upp ganska frekvent. Ofta har det att göra med blint mot halvblint eller öppet; där det ena skulle vara bättre eller ärligare än det andra. Jag tycker inte att så är fallet; för precis som att det finns olika sätt att prova så finns det olika syften att prova. Och de leder alla fram till olika resultat. Resultat som i grunden handlar om den subjektiva smaken
Det är skillnad på att sitta på Systembolagets nyhetsprovning mot att prova av om ett vin på restaurang är korrekt. Det är skillnad på att sitta på Systembolagets nyhetsprovning och prova viner som ska recenseras i bästa boxen-tipset i Aftonbladet och att prova vinerna som ska skrivas om i Munskänkarnas tidning. Det är skillnad på att prova av vinet på restaurang som kund och som anställd på restaurangen.
Vad jag vill komma med det här, jag inser att jag är otydlig, är att metodiken vi använder oss av vid provningarna; är det blint, halvblint eller öppet – egentligen är ganska meningslöst. I slutändan handlar det alltid om personligt tycke och smak.
Att prova helt blint och basera sitt tyckande uteslutande på vinet i glaset ger naturligtvis en omedelbar bild om vad jag tycker om vinet NU. Gott eller inte, köp eller inte. Men det kan också leda till att man förkastar viner som inte når sin potential förrän om fem, tio, tjugo eller trettio år.
Att prova halvblint ger samma omedelbara bild om vinets smak NU men ger också viktig information om hur vinet kan tänkas utvecklas, om det kommer att göra det, och vilka förväntningar man kan ha på ett vin – både positiva och negativa.
Att prova helt öppet ger ger en omedelbar bild om smaken nu och om det är användbart för mina syften. Om det syftet så må vara att skriva en sunkig recension i Aftonbladet eller att sätta upp den på en vinlista eller på glas – eller köpa och fylla på källaren hemma.
Den varumärkes-/etikettsbias som förespråkare av blindprovning bestämt hävdar att de inte utsätts för i och med provningen är i mitt tycke inte något odelat positivt. Aspekten varumärke är lika viktig för helhetsupplevelsen som innehållet i flaskan. Vi måste våga se på vin som vad det verkligen är (speciellt när det kommer till finare viner) – det är upplevelser. Vi köper en upplevelse. En förväntning, en doft, en smak, en upplevelse. Ett vin är summan av vad som leder fram till innehållet i flaskan. Medan upplevelsen av vinet är summan av innehållet i flaskan + förväntningar vid konsumtion.
Därför måste frågan till forumet bli: hur ser vi på detta? Hur provar du vin? Och vilket är syftet?
Spretig frågeställning ovan, jag vet. Men jag misstänker att detta kan bli ett spretigt ämne.
Allt eftersom tiden går så blir man tryggare i sin kunskap och man drar ned på den strikta provningsmetodiken, man har byggt upp en bredare referensram och kan identifiera smaker och dofter snabbare – den smakmässiga varianten av att cykla; man vet hur man gör – alltså gör man. Vi utvecklar vårt egna sätt att prova på, vår egna metod och – naturligtvis – vår egen smak.
Anledningen till att jag dragit igång den här tråden är att provningsprat dyker upp ganska frekvent. Ofta har det att göra med blint mot halvblint eller öppet; där det ena skulle vara bättre eller ärligare än det andra. Jag tycker inte att så är fallet; för precis som att det finns olika sätt att prova så finns det olika syften att prova. Och de leder alla fram till olika resultat. Resultat som i grunden handlar om den subjektiva smaken
Det är skillnad på att sitta på Systembolagets nyhetsprovning mot att prova av om ett vin på restaurang är korrekt. Det är skillnad på att sitta på Systembolagets nyhetsprovning och prova viner som ska recenseras i bästa boxen-tipset i Aftonbladet och att prova vinerna som ska skrivas om i Munskänkarnas tidning. Det är skillnad på att prova av vinet på restaurang som kund och som anställd på restaurangen.
Vad jag vill komma med det här, jag inser att jag är otydlig, är att metodiken vi använder oss av vid provningarna; är det blint, halvblint eller öppet – egentligen är ganska meningslöst. I slutändan handlar det alltid om personligt tycke och smak.
Att prova helt blint och basera sitt tyckande uteslutande på vinet i glaset ger naturligtvis en omedelbar bild om vad jag tycker om vinet NU. Gott eller inte, köp eller inte. Men det kan också leda till att man förkastar viner som inte når sin potential förrän om fem, tio, tjugo eller trettio år.
Att prova halvblint ger samma omedelbara bild om vinets smak NU men ger också viktig information om hur vinet kan tänkas utvecklas, om det kommer att göra det, och vilka förväntningar man kan ha på ett vin – både positiva och negativa.
Att prova helt öppet ger ger en omedelbar bild om smaken nu och om det är användbart för mina syften. Om det syftet så må vara att skriva en sunkig recension i Aftonbladet eller att sätta upp den på en vinlista eller på glas – eller köpa och fylla på källaren hemma.
Den varumärkes-/etikettsbias som förespråkare av blindprovning bestämt hävdar att de inte utsätts för i och med provningen är i mitt tycke inte något odelat positivt. Aspekten varumärke är lika viktig för helhetsupplevelsen som innehållet i flaskan. Vi måste våga se på vin som vad det verkligen är (speciellt när det kommer till finare viner) – det är upplevelser. Vi köper en upplevelse. En förväntning, en doft, en smak, en upplevelse. Ett vin är summan av vad som leder fram till innehållet i flaskan. Medan upplevelsen av vinet är summan av innehållet i flaskan + förväntningar vid konsumtion.
Därför måste frågan till forumet bli: hur ser vi på detta? Hur provar du vin? Och vilket är syftet?
Spretig frågeställning ovan, jag vet. Men jag misstänker att detta kan bli ett spretigt ämne.