Jag har aldrigDå är du dåligt insatt i ursprungsmärkningens historia, eftersom de har åtnjutit lagskydd betydligt kortare tid än så. Det franska appellationssystemet började införas på 1930-talet, med vissa mer begränsade regionala starter (Champagne, Châteauneuf-du-Pape) decennierna innan. Bakgrund decennierna innan var framför allt vinförfalskningar, inte minst p.g.a. brist på vin från vissa områden genom vinlusens härjningar. För 150 år sedan fanns så vitt jag vet inget lagskydd mot förfalskade beteckningar. Konsumentskyddsregler är väldigt mycket ett 1900-talsfenomen.
Du är väl knappast en klassisk marknadsliberal om du anser att andra ska få ägna sig åt renommésnyltning? Äganderätten till varumärken är väl helig för en äkta libertarian? En libertariansk invändning vore väl mest att det är onödigt att vinbyråkratin kostar skattepengar?
1. Påstått att det är OK att stjäla andras intellektuella arbete. Självklart ska författare, konstnärer, musiker, vetenskapsmän/kvinnor kunna skörda framgångarna av sitt intellektuella arbete.
2. Påstått att det är OK att genom marknadsföring lura konsumenterna genom att påskina att en produkt är producerad i ett visst land när produkten bevisligen är producerad någon annanstans.
3. Påstått att konsumentskydd är obehövligt.
Jag har bara svårt att förstå att produkter som varit så extremt framgångsrika som champagne, parmaskinka, parmesanost etc och som folk i allmänhet använder som benämning på en viss typ av produkt får hela EU-byråkratin att drabbas av lagstiftningsfrossa. Avslutningsvis: champagnemetoden uppfanns lika lite i Champagne som pastan uppfanns i Italien. Där om någonstans har du den renommesnyltning som du verkar försvara.