Jag har aldrig sett någon sådan flaska säljas på auktion, till skillnad från en del andra årgångar från tidigt 1900-tal, såsom Heidsieck & Co-flaskorna av årgång 1907 från vraket
Jönköping. Dåtidens Cristal lär ha varit en extrem sockerbomb med dagens mått, så jag är inte säker på att dagens juhlinska brut nature-talibaner skulle uppskatta den!
Så här säger Nordisk familjebok, band 5 från 1906 under uppslagsordet "
Champagne":
"Modifikationer i den nämnda likörens sammansättning bibringa produkten växlande styrka och sötma enligt smaken i olika länder. Alkoholhalten växlar mellan 8 % och 11 %,
sockerhalten mellan 8 % och 18 % [alltså 80 g/l* till 180 g/l!] ... Man skiljer mellan söt (
doux), halftorr (
demi-sec) och torr (
sec) samt mycket torr
(
dry, brut) champagne. I Frankrike och Skandinavien föredrages medelstark och medelsöt, i Tyskland,
Ryssland, Österrike och Böhmen
söt, i England och Amerika stark och torr."
* Kan inte stämma helt, för i Storbritannien fanns Brut sedan någon gång på 1800-talet, och den bör ha varit ungefär lika torr som idag, med ingen eller en mycket måttlig dosage. Uppstod för att en brittisk vinhandlare tyckte att en årgång var så god när den provades direkt efter degorgering, utan dosage, att den borde säljas så. Under uppslagsordet "
vin" i band 32 från 1921 står sockerhalten för champagne i en översiktstabell som 0,5-16% [5 g/l till 160 g/l], vilket verkar mer rimligt. Uppåt 200 g/l för de sötaste i forna tider har jag dock sett även på andra håll.